Search:

Smärta hos barn (AG)

    Table of contents
    No headers

    Version as of 20:25, 22 Jul 2019

    to this version.

    Return to Version archive.

    View current version

    Smärta hos barn

     

    International Association for the Study of Pain (IASP) definierar smärta som ”En obehaglig sensorisk och känslomässig upplevelse förenad med vävnadskada, hotande vävnadskada eller beskriven i termer av sådan skada”. I Sverige räknas man som barn från det att man föds till den dagen man fyller 18 år, men självklart är det stor variation mellan de olika åldrarna. Länge var barns smärtsystem outforskat och behandlades därefter. Nu har man kunnat konstatera att redan under fosterstadiet utvecklas system för smärtsignalering. (1)

    Hur vanligt är det med smärta hos barn?  Vilka smärttillstånd drabbas barn av?  

    Det är svårt att hitta exakta siffror på hur vanligt det är med smärta hos barn men eftersom barn har ett utvecklat smärtsystem redan när de föds är det rimligt att tro att alla barn upplever smärta (undantag för dem medfödda sjukdomar som gör individen inte uppfattar smärta). Men smärtan kan självklart variera.

    Barn har inte ett uppbyggt immunförsvar under de första åren, detta leder ofta till att barn i större utsträckning än vuxna drabbas av förkylningar, feber och infektioner. Alla dessa tillstånd ökar smärtkänsligheten för individen.(2)

    Smärtan kan komma i olika former och ha olika orsak och uppkomst. Trauma är en vanlig orsak till smärta hos barn, det kan röra sig allt i från skrapsår till allvarliga frakturer. Från nyfödd till vuxen ålder utvecklas ständigt barnets motoriska kontroll, innan man behärskar det är det vanligt med fall skador. Barns skelett skiljer sig från vuxna, och ju yngre barnet är, desto större är skillnaden. Skeletten hos barn är mindre mineraliserat, vilket gör skelettet mer elastiskt och sårbart. Frakturer blir därför vanliga och ungefär 1,5% av alla barn i Sverige får årligen en fraktur (3)

    Andra tillstånd som förekommer hos barn är muskeloskeltal smärta som kan komma från både överbelastning, felbelastning, övervikt och överrörlighet. Även sjukdomar kan ge stor smärta hos barn, cancer och neuromuskulära sjukdomar är tyvärr inte ovanligt. Många barn söker även hjälp på grund av smärta för kronisk smärta, framförallt magont och huvudvärk, dock behovs mer forskning om orsakerna för detta (8).

    Hur skiljer sig barns smärta från smärta hos vuxna? 

    Från födseln till det att barnet fyller två, har barn lägre aktiveringströsklar, ökad känslighet, större receptoriska fält, fler aktiva receptorer och får ett längre och kraftigare svar jämfört med äldre individer (1). Detta gör att små barn upplever smärta oftare och starkare än den vuxna populationen. Barn har inte heller samma kroppsuppfattningsförmåga som vuxna personer har då de inte har upplevt och erfarit lika mycket. Detta påverkar självklart den affektiva komponenten av smärta, obehag och rädslor som blir den naturliga följden när man inte kan förstå varför det gör ont eller har förståelse om och när det kommer gå över, ökar upplevelsen av smärta.

    Hur tolkar och beskriver barn smärta? Vilka metoder finns för att skatta smärta hos barn i olika åldrar?  

    Fram till tre år räknas barn som icke verbala och kan därför inte uttrycka sin smärta i ord, därav får man försöka förstå tecken och beteende som tyder på smärta, det kan vara mer skrik och gråt, mindre spontant rörelse eller andra beteenden som avviker från det normala. Det är även viktigt att vara uppmärksam på fysiologiska förändringar som kan vara tecken på smärta, svettningar eller puls förändringar är vanliga symptom man kan se(1).

    ICF, International Classification of Function, Disability and Health, används idag inom de flesta vårdenheter i Sverige och kan vara mycket användbart när man ska skatta och klassificera barns smärta. Focusen ligger inte på smärtan primärt men genom ICF kan man se hur smärtan begränsar och påverkar barnet i vardagen och istället lägga målet inom funktion. Detta används primärt inom långvarigt smärtsyndrom och främst hos äldre barn och ungdomar (4).

    Andra verktyg som används är Visuell Analog Skala, VAS (5), en 10 cm långskala där patienten själ markerar var på skala dem tycker sin smärta befinner sig, från ingen till värsta tänkbara. Även Verbal Skattningskala, VDS (6) används där barnen får välja ett av de fyra till sju tillgängliga orden som finna angivna för att bäst beskriva deras smärta. Barn kan även få en enkel anatomisk bild av en människa där de själva får fylla i eller rita vart de upplever sig ha smärta ifrån. Till barn som är mellan 7 till 10 år finns även en annan skattningsskala som man kan använda: Face Pain Scale Revised (FPS-R) är ett instrument där 6 bilder på olika ansikten visas. Ansiktet längst till vänster visar inget tecken på smärta, men ju längre till höger man går, desto mer smärtuttryck visar ansiktena (1). Dessa tre skattningsinstrument är väldigt enkla, vilket är positivt för det är lätt för barnen och vårdgivaren att använda samt utvärdera men negativa för man får väldigt lite information om smärtan. Dessa skalor ger oss ingen information om smärtans karaktär, intensitet, duration eller hur den påverkar barnet. Det finns flertalet multidimensionella kartläggningsinstrument för att få ett bredare perspektiv, men inga som är specifikt utformade för barn och ungdomar (7).

      Vilka viktiga skillnader finns när det gäller behandling av barns smärta jämfört med vuxna? 

    Genom att barns smärtsystem är annorlunda än vuxna individer samt att deras kommunikation inte är full utvecklat, varken hur de uttrycker sig eller i förståelse, kan behandlingen skilja sig från vuxna.

    Läkemedel är till största del utprovat på fullvuxna människor (främst män) och dosen kan därför bli svår att applicera på barn. Vissa läkemedel (tex vissa preparat med paracetamol och NSAID:s) har en angiven dos även för yngre barn (barn under 12 år), men detta är något de flesta läkemedel saknar. Även om vissa läkemedel har räknat ut dosen efter vikten och på så vis vore applicerbart även på barn så är detta inget att rekommendera,då brnsfysiologi är anurlunda än vuxnas(1).

    TENS och akupunktur har ofta en god effekt av smärtlindring hos barn, men kräver här extra uppmärksamhet av vårdgivaren. Att vara ärlig och berätta om behandlingen, att det kan kännas obehagligt och lite ont i början, är viktigt för att skapa ett förtroende med barnet. (1). Både TENS och akupunktur har många verkningsmekanismer när de används för smärthämning. En metod de har gemensamt är att båda verkar som konkurrernade inflöde istället för smärta. Genom beröringen som kommer med båda behandlingarna

    Fysisk aktivitet är extra viktigt för barn och unga, det förbättrar skeletthälsan, ökar musklestyrkan och konditionen, ger en bättre mental hälsa och ger en positiv smärthämmande effekt(8) När musklerna används aktiveras ergoreceptorerna som finns i musklerna. Dessa skickar signaler till hjärnan via A delta fibrer och när de periaqueductala grå substansen, ofta kallad PAG, en kärna i hjärnstammen, som sätter igång de decenderande smärthämmande banorna samt friätter kroppegna opioder (1).

    När man tränar med barn jämfört med vuxna är det fördelaktigt att rörelsen och träningen utförs i lekform istället för strikta program och övningar. Detta för att uppmuntra motorik och rörelser. Enligt Fyss rekommenderas barn och ungdomar att röra på sig minst 60 minuter om dagen, detta kan jämföras med den vuxna befolkningen där rekommendationen är minst 30 min om dagen för hälsofrämjande effekter(8).

    Sammanfattning

    Smärta hos barn är vanligt förekommande och orsakerna kan variera stort. Många behandlingsformer finns att välja mellan, samt smärtskattningsinstrument, men få är anpassade helt efter barn. Smärta hos barn är inte lika be forskat som smärta hos vuxna, detta är något som all litteratur kan enas om, samt att mer forskning behövs för att optimalt kunna kartlägga och behandla smärta hos barn.

     

     

     

    (1)          Norrbrink, C. & Lundeberg, T. (2012) Om Smärta – ett fysiologikst perspektiv. Upplaga 1:6. Lund; Studentlitteratur. 978-91-44-05661-6.

    (2)   Lännergren, J., Westerblad, H., Ulfendahl, M. & Lundeberg, T. (2013) Fysiologi. Lund; Studentlitteratur. 978-91-44-07747-5.

    (3)   Beckung, E., Brogren, E. & Rösblad, B. (2003) Fysioterapi för barn och ungdom. Upplaga 2:1. Lund: Studentlitteratur. 978-91-44-07068-1.

    (4)   FoU-rapport 11/2013. Långvarig smärta hos ungdomar med neuromuskulär sjukdom.  Forskning och utvecklings enheten, region Skåne. 978-91-7261-262-4.

    (5)   Grant, S., Aitchison, T., Hendeson,  E., Chrisite, J., Zare, S., McMurray, J. & Dargie, h. (1999). A compasison of Reproducibility and the Sensitivity to Change of Visual Analogue Scales, Borg Scales and Likert Scales in Normal Subjects During Submaximal Exercise. Chest Journal, 116:1208-1217.

    (6)   Stromborg, M. & Olsen, S.J. (1997) Instrument for clinical health-care research (2and edition). London: Jones & Barlett Pub.

    (7)   Strong, J. Sturgess, J., Unruh, A.M. & Vicenzino, B. (2009). Pain assessment and measurement. I: Strong, J., Unruh, A.M., Wright , A. & Baxter, G.D. Pain- A textbook for therapists. Edingburgh: Elsevier Health Science, 123-147.

    (8)   Yrkesföreningar för fysisk aktivitet (YFA), FYSS 2015. Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling,Statens Folkhälsoinstitut, 2015

    (9)