Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Ordlista > Tractus spinothalamicus

Tractus spinothalamicus

    Table of contents
    No headers

    Tractus spinotalamicus är uppåtgående, ascenderande, nervbanor som leder sensoriska signaler från nociceptorer i hela kroppen, dock inte ansiktet och dess håligheter (ögon-, näs- och munhåla), till hjärnan (Sahlgrenska akademin, 2016a).

     

    Smärtsignaler kan ledas via Aδ-fibrer (som även leder hårt tryck och kyla) samt C-fibrer (som även leder värme och välbehag). Aδ-fibrer är myeliniserade och når medvetandet snabbt och ger en skarp lokaliserad smärta. Smärtsignaler från C-fibrer når medvetandet senare än Aδ-fibrer och uppfattas mer utbredd. Signalerna leds från periferin mot ryggmärgen där neuronet har sin cellkropp i dorsalrotsgangliet strax utanför ryggmärgen. I ryggmärgens bakhorn kopplas signalen vidare, detta sker på olika djup i ryggmärgens bakhorn, sk. Rexeds laminae. Smärtneuronet går in i ryggmärgen men innan dorsalhornet nås avgår ett par segment i olika grenar kranialt och kaudalt vilket kallas Lissauers banor. Neuronen som bildar Lissauers banor kopplar till ett sekundärt neuron när det når bakhornet och signalerna forsätter kranialt i tractus spinotalamicus. Cortex kommer att uppfatta smärtan från ett större område än vad den kommer ifrån periert då den går över flera segment (Lundeberg & Norrbrink, 2014). 

    Smärtsignalen fortsätter vidare kontralateralt, på motsatt sida, i de anteriora delarna av ryggmärgen för vidare transport upp till hjärnan (Läkemedelsverket, 2015). Smärtsignalerna går huvudsakligen vidare upp i tractus spinotalamicus men även via tractus spinoreticularis och tractus spinomescenphalicus (Nisell & Lundeberg, 1999). 

     

    Tractus spinoreticularis går till förlängda märgen och rostoventrala medulla (RVM) samt locus coeruleus (LC) som båda kan medverka i den descenderande smäthämningen. LC är även involverad i vakenhetsregleringen. Det kan ske en reflexmässig höjning av blodtryck, puls och andningsfrekvens på grund av smärtsignalens vidarekopplingar till andnings- och cirkulationscentra (Sahlgrenska akademin, 2016b; Lundeberg & Norrbrink, 2014).

    Tractus spinomesencefalicus når mesencefalon där periaqueductala grå substansen (PAG) är lokaliserad. PAG har stor betydelse för de decenderande smärthämmande systemen då de har kontakt med RVM som för vidare smärthämningen till ryggmärgens bakhorn (Lundeberg & Norrbrink, 2010).

    Tractus spinotalamicus fortsätter upp till thalamus och dess olika kärnor där den kopplar om till tredje neuronen och informationen går sedan vidare till limbiska strukturerna som förmedlar smärtans affektiva komponent t.ex rädsla, ångest och stress. Den kan även gå vidare till prefrontal- och frontalcortex vilket ger smärtans kognitiva komponent dvs vilken konsekvens smärtan ger på individens tankar. Till sensoriska cortex bearbetas smärtans sensoriskt diskriminativa komponent dvs intensitet och lokalisering av smärtan (Norrbrink & Lundeberg, 2014; Läkemedelsverket, 2015). Kroppens homeostas, balans, och motorik påverkas även av smärtimpulserna då de fortleds till många andra områden i hjärna så som hypothalamus, motorcortex och lillhjärna. En viktig funkton vid akut smärta är aktivering av endokrina och autonoma nervsystemet via hypothalamus. Det sker då en kraftig stressreaktion och vi får en ökad andningsfrekvens, förhöjd puls och blodtryck samt en ökad vakenhetsgrad (Norrbrink & Lundberg, 2010).

     

    Referenser:

    Lundeberg, T., Norrbrink, C. (2014). Smärtans väg från periferin till hjärnan. I Norrbrink, C & Lundeberg, T (Red.), Om smärta – ett fysiologiskt perspektiv. (s. 21-30). Lund: Studentlitteratur.

    Läkemedelsverket. (2015). Smärta och smärtbehandling. Hämtad 2017-09-22 från https://lakemedelsboken.se/kapitel/smarta/smarta_och_smartbehandling.html#q1_8

    Nisell, R & Lundeberg, T. (1999). Smärta och inflammation. Lund: Studentlitteratur.

    Norrbrink, C., Lundeberg, T. (2014). Om smärta. I Norrbrink, C & Lundeberg, T (Red.), Om smärta – ett fysiologiskt perspektiv. (s. 11-14). Lund: Studentlitteratur.

    Sahlgrenska akademin. (2016a). Yttre spino-thalamiska ledningsbanan. Hämtad 2017-09-22 från http://nervsystemet.se/encephali/info.php?mode=structure&id=186

    Sahlgrenska akademin. (2016b). Spino-retikulära ledningsbanan. Hämtad 2017-09-22 från http://nervsystemet.se/encephali/info.php?mode=structure&id=716

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.