Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Ordlista > Nociceptorer

Nociceptorer

    Table of contents
    No headers

    Nociceptorer

    De nervimpulser som framkallar smärta bildas i speciella sensoriska nervfibrer och utgörs av fria nervändslut med nociceptorer (Sand & Sjaastad 2004). Nociceptorer kallas därför även för smärtreceptorer och är den första länken i nervsystemet från periferin (Kosek, Lampa et al. 2014).

    Nociceptorer finns i all somatisk vävnad så som muskler, senor, hud och förekommer även i en del vicerala vävnader som till exempel hjärta, mag-tarmkanal och urinblåsa (Werner & Strang 2005). En nociceptor har normalt en hög retningströskel och reagerar endast på stimuli som är potentiellt skadliga för kroppen. Till skillnad mot sensoriska receptorer så kan smärtreceptorer bli mer känsliga desto mer de stimuleras. Intensiteten i signalerna ökar normalt proportionellt mot antalet stimulerade nociceptorer samt beroende av impulsfrekvensen i dem (Kosek, Lampa et al. 2014; Norrbrink & Lundeberg 2014). 

    Nociceptorer som finns i somatisk vävnad kan reagera på stimuli som uppkommer på grund av mekaniska- , kemiska- eller termiska retningar medan de nociceptorer som finns i vicerala vävnader bland annat reagerar på ischemi och inflammation (Kosek, Lampa et al. 2014; Werner & Strang 2005). Man brukar dela in nociceptorerna i kategorier beroende på hur de aktiveras. Det finns mekanoreceptorer, som endast svarar på intensiva mekaniska stimuli, polymodala nociceptorer, som aktiveras genom intensiv mekanisk-, kemisk- och termisk stimulering samt mekanotermala nociceptorer som aktiveras av intensiv mekanisk- och termisk stimulering (Norrbrink & Lundeberg 2014; Werner & Strang 2005).

    När nociceptorerna aktiveras leds signalerna uppåt mot hjärnan i olika nervfibrer. Det finns olika typer av nervfibrer som förmedlar smärtan och de kallas för A-delta fibrer och C-fibrer. A-delta fibrerna är myeliniserade medan C-fibrerna är omyeliniserade, vilket gör att signaler från A-delta fibrer når centrala nervsystemet snabbare och ger respons på akutsmärta medan C-fibrerna responderar långsammare (Linton 2005; Norrbrink & Lundeberg 2014; Kosek, Lampa et al. 2014).

     

     

     

    Referenser:

    Kosek, E., Lampa, J. et al. (2014). Smärta och inflammation. Lund: Studentlitteratur. ( s. 208).

    Linton, SJ. (2005). Att förstå patienter med smärta. Lund: Studentlitteratur. (s. 42).

    Norrbrink, C. & Lundeberg, T. (2014). Om smärta. Lund: Studentlitteratur. (s. 21).

    Sand, O. & Sjaastad, O. (red.) (2004). Människans fysiologi. Stockholm: Liber. (ss.162-163). 

    Werner, M. & Strang, P. (red.) (2005). Smärta[M1] och smärtbehandling. Stockholm: Liber. (ss. 34-35).

     


     [M1]

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.