Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Artiklar om smärta > Särskilda smärttillstånd > Iliotibial Band Syndrome

Iliotibial Band Syndrome

    Table of contents
    No headers

    Iliotibial Band Syndrome

     

    Som kvinna, långdistanslöpare /Orienterare, överpronerare i fotled och höga fotvalv (och även om jag inte vill erkänna det, säkert försvagade höftabduktorer också) är det ingen stor överraskning att just jag drabbades av detta.  Med 8 träningspass på veckans 7 dagar och 2 ”vilodagar” av dessa 7 kan ja skriva under på att underåterhämtningskada är rätt ord på detta tillstånd. Min historia blev lång, skadad första gången vid 16 år, tillbaka i full träning 6 månader efter, smärtdebuterade igen vid 17 (ironiskt nog 1 vecka före SM) ,konservativ behandling i 3 år, operation med artroskopi och rensning, rehabilitering i 2 år, ny operation med tekniken av z-snitt av senan – aldrig tillbaka till idrott.

    Men vad beror då detta på?

    Vad borde man göra och vilken metod är bäst?

     

    Iliotibial band syndrome även känd som Löparknä, då den är överrepresenterad inom löpidrotten, är en vanlig överbelastning/underåterhämtningsskada.
    Detta smärttillstånd står för 12 procent av alla liknande smärttillstånd som kommer av underåterhämtning hos löpare och det är den mest troliga orsaken till lateral knäsmärta(1).
    Men även inom andra idrotter där långdistans med nötande milträning existerar detta fenomen som hos cyklister(2).

     

    Riskfaktorer att drabbas är både belastnings relaterat och biomekaniskt.

    För hög belastning och ensidig träning är en del av bakgrunden till denna skada (1,3,4) men faktorer som felställningar i fotleden samt utåtvridning av skenbenet, högt fotvalv eller benlängdsskillnader kan också involvera(4,5). Som många skador- och smärttillstånd finns även är en könsskillnad där man sett att kvinnors risk för att utveckla iliotibial band syndrome är dubbelt så hög som för män(6).

     

    Tractus Iliotibialis är en sena som går längs hela lårets utsida från muskeln Tensor fascia latae  och fäster lateralt på knät (7). Smärtan uppstår på grund av att senan vid rörelse av knät glider över laterala femurkondylen och orsakar en friktionsskada med inflammation som följd, även andra strukturer som Bursa mellan senan och benet kan bli inflammerade(1,4,6,8,9).
    Inflammatorisk smärta är av nocciceptiv karaktär och en del av kroppens egna länkningssystem (10).

     

    Vanligaste symtomen av denna skada är smärta lateralt över knät.

    Oftast kommer den smygandes och anamnestiskt beskriver personer ofta att man kan springa första en till två kilometer utan att ha problem, sedan kommer smärtan smygande tills man behöver avbryta på grund av smärtan. Försöker man efter en stund springa igen när smärtan klingat av kommer smärtan tillbaka direkt. Smärtan kan även sitta i dagen efter aktivitet och personen kan ha problem vid gång nedför i backe och trappor samt att sitta med benen i kors (3).

     

    Diagnosen ställs med anamnesen av fysisk aktivitet/överbelastning och genom manuell undersökning där man hittar kreputationer och palpationsömhet över femurkondylen men även i området kring senfästet( 3). Triggerpunkter med refererad smärta till området är vanligt i den muskulatur som påverkas av detta tillstånd såsom Vastus lateralis, gluteus minimus, piriformis och biceps femoris (3).

     

    Man kan testa med Noble´s test där man lägger patienten på sidan med den smärtande knä uppåt och i 90 graders böjning. Terapeuten lägger sedan ett tryck över iliotibialis bandet vid höjden av laterala femur kondylen och sträcker sedan benet mot rakt läge. Positivt är testet om smärtan uppstår vid 30 graders flexion eftersom det vid detta gradantal är när iliotibialis bandet befinner sig rakt ovanpå femur kondylen(3,10).
    MR undersökning kan användas för att utesluta andra tillstånd men också som en del av diagnostiseringen då fynden vid denna undersökning oftast är en svullnad och förtjockning av senan i höjd med femurkondylen. (3,4)

     

    Enligt flera av de studier jag har läst är man överens om att konservativ behandling är det som bör provas först innan annan åtgärd provas (3,4,8,9,11,12). Inför konservativ behandlingen av Iliotibialis band syndrome delar man ofta in det i tre faser, akut – subakut- och återhämtningfas(3,7).

     

    I den akuta fasen är behandlingen riktad mot den inflammatoriska orsaken till smärtan. Man rekommenderar idrottaren att undvika den aktivitet som orakat skadan, detta för att minska stressen på senan över femurkondylen. Simning rekommenderas som alternativ träning i denna fas (3). Läkemedelsbehandling med NSAID preparat har i denna fas förr starkt rekommenderats för att minska inflammationen (3,9) även idag rekommenderas smärtlindring om smärtan är problematisk, och bland den rekommenderade smärtlindringen hittas NSAID fortfarande (13).

     

    Subakutfast är tiden efter den akuta inflammationen har lagt sig (3) Vilket brukar infalla 7-10 dagar efter utbrottet(8). Efter det räknar man med att svullnaden ska ha lagt sig, om så inte är fallet kan alternativ som lokal kortison injektion som behandling diskuteras(3). Lokal kortisoninjektioner har i studie visat sig ge en smärtlindrande effekt upp till 14 dagar (14).

    Sen påbörjas stärkande träning och stretching som en viktig del av behandlingen och återhämtningsfasen(3). I den artikeln jag har läst som beskriver fasen mer ingående lägger man in övningar för att stärka höft abduktorerna (3) eftersom det i flera studier har visat sig att höftabduktorernas funktion kan ha betydelse för att drabbas av iliotibial band syndrome (1,3,4,6).


    Att gå tillbaka till löpning är enligt artikeln möjligt då man kan utföra styrketräningen utan smärta och med rätt utförande. Man ska börja springa lätta intervaller på plan mark och undvika nedförs löpning de första veckorna. Efter detta kan man gradvis öka distans och frekvens i sin träning (3).

     

    Artikeln beskriver ett sätt att genomgå en konservativ behandling av detta tillstånd, det som man väljer att slå fast i denna är att det behövs mer än bara stretching av iliotibial band och NSAID som behandling och vikten av att även se biomekaniska problem samt muskulaturen kring höften (3).

     

    Om inte konservativ behandling är nog, som flera artiklar nämner, kan det behövas annan behandling (3,4,10,11). Shockwave terapi är en behandling som i en artikel jag läst jämfört med manuell terapi som i studien var massage av iliotibial bandet, triggerpunkts behandling samt träningsprogram som båda interventionsgrupperna hade samma. Denna studie visade att båda grupperna fick smärtlindring av interventionen och ingen signifikant skillnad kunde ses(1).

     

    Den mest vanliga operationen av iliotibal band syndrome är att resekturera en triangel i iliotibial bandet på det området som vid 30 graders flexion av knäleden löper över femur konylen och orsakar smärtan (3,4).  Denna metod har i studie visat sig ge goda till mycket goda resultat (3,10,11). En annan operativ metod är den som går under namnet z-snitt och där man förlänger iliotibal bandet för att på så vis minska friktionen över femur kondylen. Denna metod har visat sig ge goda resultat på smärtan och att kunna återgå till full aktivitet i upp till 8 år efter operationen(15).

     

    Det man kan dra som slutsats är att många som drabbas av iliotibals band syndrome blir bra efter konservativ behandling och av dem som inte blir det finns idag alternativ i operativa åtgärder som kan ge goda resultat (5,16).

     

    KÄLLOR

     

    1.     Weckström K, Söderström J. Radial exracorporeal shockwave therapy compared with manual terapy in runners with iliotibial band syndrome. Journal of Back and Musculoskeletal Rehabilitation; 2016:29;161-170. DOI 10.3233/BMR-150612.

     

    2.     Shamus J, Shamus E. The manegement of iliotibial band syndrome with a multifaceted approach: A double case report. The international J. of sport physical terapy; 2015;10(3);378-390.

     

    3.    Fredericson M, Wolf C. Iliotibial Band Syndrome in Runners: Innovations in Treatment. Sports Med; 2005;35(5);451-459.

     

    4.     Khaund R, Flynn H. S. Iliotibial Band Syndrome: A Common Source of Knee Pain. American Family Physician;2005;71(8);1545-1550.

     

    5.     Karlsson J, ThomeéR, Martinsson L, Swärd L. Motions- & Idrottsskador och deras rehabilitering, Farsta; SISU idrottsböcker- idrottens förslag;1997; s. 187-188.

     

    6.   Foch E, Reinbolt A J, Zhang S, Fitzhugh C E, Milner E C. Associatins between iliotibial band injury status and runnig biomechanics i woman. Gait & Posture;2015;41:706-710.

     

    7.     Dubin J. Evidence Based Treatment for Iliotibial Band Friction Syndrome: Review of Literature. Biomechanics, August 2005.

     

    8.     Norrbrink C, Lundeberg T. Om smärta – ett fysiologiskt perpektiv, uppl. 2.2; Lund; Studentlitteratur AB; 2014; s. 52-54.

     

    9.   Lavie R. Iliotibial band friction syndrome. Curr Rev Musculoskelet Med;2010;3;18-22 DOI 10.1007/s12178-010-9061-8.

     

    10.     Noble CA. The Treatment of Iliotibial Band Friction Syndrome. Brit. J. Sports Med;1979;13;51-54.

     

    11.     Michels F, Jambou S, Allard M, Bousquet V, Colombet P, de Lavigne C. An arthroscopic technique to treat iliotibial band syndrome. Knee Surg Sports Traumatol Arthrosc;2009;17;233-236
            DOI 10.1007/s00167-  008-0660-5.

    12.  Courtney H, Cowden III, Barber A. Arthroscopic Treatment of Iliotibial Band Syndrome. Arthroscopy Techniques;2014;3(1);e57-e60.

     

    13.  1177: Löparknä: https://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Loparkna/ - Publicerad 2018-04-19 -Hämtad 2018-12-11.

     

    14.Gunter P, Schwellnus M P. Local corticosteroid injection in iliotibial badn friction syndrome in runners: a randomised controlled trial. Br J Sports Med;2004;38;269-272 DOI 10.1136/bjsm.2003.000283.

     

    15.  Barber F A, Boothby M H, Troop R L. Z-plasty lengthening for iliotibial band friction syndrome. J Knee Surg; 2007; 20 (4);281-4.

     

    16.  Bahr R, Maehlum S. Förebygga, Behandla, Rehabilitera Idrottsskador- en illustrerad guide. Farsta; SISU idrottsböcker – idrottens förlag;2004; s. 326.

     

    Slutkommentar/Reflektioner:

    Kunskapsinhämtningen är stor på detta område och jag hann endast gå igenom en bråkdel av alla källor jag hittade.

    Det som jag hade velat veta mer om och hämtat in i mitt arbete är den konservativa behanlingen eftersom den är störst.

    Även som de kommentarer jag fått påpekar så är det troligast bimekaniska påverkningar från gluterna och höfter som påverkar detta tillstånd negativt.

    Att se över mer hur behandling längre ifrån smärtområdet skull kunna påverka förloppet är en intressant fortsättnig.

    Eftersom jag själv varit löpare är det lätt att anta den aspekten på skadan, information på djupet om övriga idrotter där skadan finns skulle ge ett bredare perspektiv.

    Det har varit kul att läsa om och leta information i ämnet, reflekterar tillbaka till min egna rehabiliterigsperiod.

    Att skriva ihop all fakta till en intressant, läsvärd atrikel tog tid och mycket knåp, men jag anser att det viktigaste endå finns där som förkaring till tillståndet, dess uppkomst, problemtik och olika vägar genom behandling.

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    Hej! Tack för spännande läsning, som alltid vill man veta mer!
    Som du refererat till kan även andra idrottsutövare drabbas så som cyklister eller roddare (2), i dessa sporter sker ju ingen axial kroppsbelastning med "stötar" på samma sätt som vid löpning. Vad tänker du om detta? Tror du att personer med "bara" de rent biomekaniska riskfaktorerna hade drabbats även om de hade valt rodd istället för löpning? Jag tror själv att svaghet i abduktorerna spelar stor roll då man speciellt inom rodd och cykling för knäna ihop (valgus). Du har ju refererat till flera insatser/behandlingar när skadan väl skett, men kan man förebygga med några fysioterapeutiska och/eller andra insatser? När du tränade som mest i tonåren, körde ni någon prehab/rehab då?
    Tänk på att dina referenser i referenslistan skall komma i den ordning som de refereras till i den löpande texten.
    Lycka till, Karin
    Posted 12:04, 23 Dec 2018
    Hej!
    Tack för din feedback! Jag ska se över källorna, det blev lite svettigt när jag skulle bli klar =)
    Apråpå om det endast är de biomekaniska riskfaktorerarna så tror jag inte det vid cyklister och roddare.
    Cyklister får samma flexionsmönster när man trampar vilket leder till samma friktion och skavande över epicondylen.
    Rodd är jag tyvärr inte lika insatt i men jag har en bild av att man sitter med knäna böjda, möjligen i precis 30 graders flexion där senan löper över epicondylen. En statisk kontraktion där senan får en ökad anspänning samtidigt som den befinner sig precis över med friktion på epicondylen och med den ökade anspänningen blir mer spänd och trycket mot epicondylen ökar kan nog detta i längden ge samma symtom men då av mer statiskt tryck än skavande som vid löpning och cykling.

    Nu blev det rörigt, hoppas du förstår min tankegång..

    Jag har inte fått uppfattningen att denna skada har med just stötar att göra, har du hittat en referens på att det skulle vara så?

    God Jul & Gott nytt år
    Kristina Moberg
    Posted 14:32, 23 Dec 2018
    Intressant att få läsa om vad forskningen säger om ämnet!

    Tractus Iliotibialis är ju egentligen ingen egen struktur, utan en förtjockning av fascia latae som omsluter hela låret. Eftersom det är en sådan struktur utan kontraktiv vävnad så blir det egentligen meningslöst att försöka massera eller foamrolla och liknande då man inte påverkar vävnaden utan enbart modulerar nervsystemet. De två stora musklerna som fäster in på IT-bandet är Gluteus Maximus och Tensor Fascia Latae, och de tenderar (av egen erfarenhet) vara väldigt spända och strama på personer som löptränar mycket. Det är deras muskeltonus som spänner upp IT-bandet mest, och därför bör interventionerna vara mer riktad mot att minska tonus och öka mobiliteten i vävnaden. Detta kan ju utföras genom stretching, men passiva inputs = passiva outputs. Jag skulle argumentera för vikten av att progressivt träna styrkan i ytterlägena för dessa muskler/rörelser så att personen bibehåller vävnadens flexibilitet när det tränar, och inte bara när de passivt töjer ut det :)

    Victor
    Posted 17:50, 6 Jan 2019
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.