Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Artiklar om smärta > Smärta och kön > Smärta och kön (KL)

Smärta och kön (KL)

    Table of contents
    No headers

    Smärta och kön

    Det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor som man tror påverkar smärtperceptionen, såsom könshormoner, hur nervsystemet är uppbyggt och dess känslighet (1). Ordet kön definierar den biologiska skillnaden mellan man och kvinna med avseende på könsorgan, kromosomer, könshormoner men också olikheter i kroppsstorlek och muskelmassa etc (2), medan genus även ser sociala roller där det finns en interaktion med samhällets ideal, förväntningar och normer som reflekterar en persons identitet som maskulin eller feminin (1, 2).

    De senaste åren har det skett en väsentligen ökning av studier där man tittat på könsskillnader och smärta (3).

    Mannen har blivit en norm inom den medicinska vetenskapen, då en stor del av forskningen som hittills gjorts, bygger på studier av manliga individer. Man inser nu att det föreligger risk att den faktiska och kliniska verkligheten inte speglats, då kvinnor uppvisar en annan symtombild på smärta (2).

    Att muskuloskeletala smärtor har högre prevalens hos kvinnor än bland män, är vedertaget i både forskning och samhälle. Studier påvisar att kvinnor är mer känsliga för smärta, rapporterar högre smärtintensitet och oftare har en mer utspridd smärta än män och står för en högre konsumtion av smärtstillande medel. Tar man hänsyn till psykologiska faktorer, ser man inte lika tydliga tecken på könsskillnader. Vissa studier påvisar högre oro hos män, medan andra studier visar att det förekommer mer bland kvinnor. Det är vanligare att män rapporterar lägre fysisk och psykisk livskvalitet och skattar högre på rörelserädsla än kvinnor (3).

     

    Bakomliggande mekanismer till könsskillnader i smärtupplevelse

    Biologiska olikheter är faktorer som påverkar, där genetisk uppsättning, olikheter i CNS och könshormoner spelar en viktig roll. Man tror det föreligger skillnader hos män och kvinnor i balansen mellan excitatoriska och inhibitoriska processer som influerar smärtsignalen. Kvinnor påvisar högre smärtkänslighet och teorin är, att det är i det descenderande inhibitoriska systemet som funktionen sviktar (4). Män anses effektivare kunna aktivera DNIC (Diffuse noxious inhibitory controls), som är en del av smärthämningssystemet. Könsskillnader finns i gener som kodar för opioida peptider, som är inblandade i smärtupplevelsen (2). Olikheter i det neurala systemet, som tex smärtmodulatorer och receptorpopulationer inverkar på skillnader mellan könen (4).

    Kognitiv förmåga och smärtkänslighet är funktioner som könshormonerna påverkar.  Östrogen ansen ha en pro-nociceptiv funktion och testosteron en anti-nociceptiv påverkan. Kvinnliga könshormon kan spela en viktig roll vid aktivering av smärtsystemet. Progesteron, ett annat kvinnligt könshormon, har visat sig ha en smärtlindrande effekt vid framför allt neuropatisk smärta (2). I djurförsök har djup anestesi framkallats vid injektion av Progesteron. Man kan konstatera att menstruationscykeln och dess faser är komplexa och att den definitivt påverkar smärtkänsligheten hos kvinnan (4).

    Psykosociala faktorer bidrar till skillnader mellan kvinnor och mäns upplevelse av smärta. Det är en större genomslagskraft hos kvinnor på negativa känslor, som hot, fara och rädsla (2). Tidig exponering av stress, smärta och utnyttjande varierar mellan könen, där tidigt utnyttjade ofta leder till kroniska smärtor hos kvinnor och kopplas ihop med sänkt smärtkänslighet. Smärthistoria i familjen, påverkar kvinnor att få ökade smärtsymtom och lägre smärtkänslighet (3).

    Kvinnor skattar generellt sig nöjdare och mer positivt inställda till socialt liv, där man ser att kvinnor har ett större socialt stöd jämfört med män. Män uppger att de brottas med psykologiska faktorer som påverkar humör. Kvinnor skattar lägre rörelserädsla och högre aktivitet, trots mer utbredd smärtbild. Att män skattar högre på rörelserädsla, kan bero på sociala normer där män anses ha högre förväntningar eller djupare oro att förlora arbete eller produktivitet (5).

    Dubbelarbete hos kvinnor (både hemma och på jobb) talar för att de löper större risk att utveckla smärttillstånd och andra symtom (6).

    Könsrollsbeteenden och sociokulturella tankar kring feminint och maskulint spelar stor roll hur smärta uttrycks. Det är mer socialt accepterat bland kvinnor att uttrycka smärta. En kvinna förväntas oftare rapportera smärta och uttrycka sin smärta med gråt och lidande ansiktsuttryck, medan män oftare uttrycker smärta med sammanbitet intryck. I studier har både kvinnor och män svarat att man upplever att män är mer ovilliga att rapportera sin smärta. Även kulturella traditioner och könsroller spelar in i stereotypa övertygelser om smärta och hur smärta uttrycks. Israeliska kvinnor rapporterar smärta mer maskulint, än amerikanska kvinnor (2, 3). Män som anser sig som manliga, skattar en högre smärttröskel hos sig själva jämfört med andra män och kvinnor. Interaktionen mellan patient och behandlare/terapeut är beroende av respektives kön. Män som anser sig manliga, skattar lägre smärta om de behandlas av en kvinna de anser vara attraktiv jämfört med om de behandlas av en man. Könet på försöksledare kan påverka utfallet hur smärtan skattas. Upplevelse av smärta kan även påverkas av förväntan på situationen. Kvinnor som informeras före ett test, att smärtan inte är farlig och att den är uthärdlig, tolerera smärtan lika bra som män (2).

    Könsskillnader på smärtupplevelse i klinisk smärta

    Kvinnor rapporterar smärta oftare och skattar högre smärta än män. Smärtan anses också intensivare och med längre duration hos kvinnor. Kvinnor rapporterar signifikant mer kronisk smärta och mer utbredd smärta jämfört med män. Män har oftare en lokaliserad smärta. Prevalensen för kroniska smärttillstånd, som fibromyalgi, kronisk spänningshuvudvärk, migrän, reumatoid artrit är vanligare bland kvinnor. Kvinnor söker oftare vård för sin smärta, än vad män gör (1, 2, 3, 4, 5, 6). Kvinnor har en högre acceptans för smärtan och är mindre rädda för den. Kvinnor med samma smärtnivå, liknande symtombild, liknande obehag och samma hälsostatus som män, skattar högre aktivitetsnivå och engagemang i aktiviteter. Männen å sin sida, skattar att de har högre fysisk funktion jämfört med kvinnorna (3). Vid akut smärta efter operativa ingrepp, skattar kvinnor högre smärta (2). Katastroftankar associeras till smärta och smärtrelaterad oförmåga. Kvinnor har oftare katastroftankar än män. Låg tilltro till sin egen förmåga, associeras med högre grad av smärta och fysiska symtom. Män tenderar att skatta lägre tilltro till sin egen förmåga än kvinnor (3).

     

    Könsskillnader på respons och smärtupplevelse vid experimentell smärta

    För att undersöka smärtupplevelse i experimentella studier, använder man olika stimuli för att framkalla smärta: mekaniskt (trubbigt tryck och punkterande stick), elektiskt, termiskt (värme och kyla), ischemiskt och kemiskt (tex hypertonisk saltlösning). Slutsatser i smärtresponsen varierar mellan studier, men flertalet påvisar en större känslighet för flera smärtmodaliteter hos kvinnor (1, 3). Smärtretning som tryck och elektriska metoder, ger bäst reproducerbara resultat avseende könsskillnader. Där ser man att män har högre smärttröskel och toleransnivå än kvinnor (4). Kvinnor tolererar smärta kortare tid vid kemiskt, mekaniskt(tryck) och termiskt stimuli. Män tolerera smärtan längre tid då de utsätts för kyla jämfört med kvinnor, samtidigt som kvinnor rapporterar intensivare smärta vid dessa test (1, 2). Kvinnor skattar högre smärta vid intramuskulära injektioner av smärtretande ämnen, vilket kan tyda på att kvinnor är känsligare för att utveckla muskulära smärtor. Man har sett skillnader mellan män och kvinnor, i bearbetningen av smärtsignaler. Kvinnor rapporterar större emotionell sensitivitet tillsammans med längre minne av framför allt negativa känsloupplevelser. Detta tror man beror på att kvinnor får en större aktivering och överlappning av motsvarande hjärnområden (2). Medan kvinnor uppvisar högre smärtskattning och smärtkänslighet, visar män högre smärttolerans och smärttrösklar för samma smärtretning (4).

    Könsskillnader i respons på farmakologisk och icke-farmakologisk smärtbehandlingsintervention

    Man har börjat forska i om det finns på hur man svarar på farmaka. Detta har i huvudsak saknats i tidigare studier (4). I farmakologisk behandling finns skillnader mellan könen, men det är svårt att få säkra svar, då det är beroende av vilken behandlingstyp det är och att egenskaper hos såväl medicin som behandlare spelar roll. Genusperspektiv behandlare-patient har spelat roll i vissa studier. Medicin förskrevs oftare om det var samma kön på behandlare och patient (3).

    Kvinnor konsumerar mer smärtstillande medel jämfört med män. Trots vetskapen om detta, misstänker man ändå att kvinnor kan ”underbehandlas”. Man tror det kan bero på att kvinnor anses mer benägna att både uppleva och dela med sig av sin smärtupplevelse. Vårdgivare kan då tänkas uppleva att kvinnorna har mindre smärta än de förmedlar. I en studie där man undersökte medicinering efter hjärtoperation, såg man att kvinnor i högre grad fick lugnande medicin, medan männen i högre grad fick smärtstillande medicin. Det finns motsägande studier i hur kvinnor och män medicineras vid smärttillstånd, så det är svårt att dra klara slutsatser. Dock verkar det som kvinnor får större smärtlindrande effekt i förhållande till hur mycket smärtstillande som används (1). Man vet idag att män får mer smärtlindring vid intag av opiater jämfört med kvinnor. Dock ska kvinnor svara bättre på k-opiaterna Pentazocin, Nalbufin och Butorfanol. Detta ska bero på skillnader i receptorprofiler hos män och kvinnor. Då man inte sett några könsskillnader i blod- och hjärnkoncentration av opiater, tror man att skillnaden i smärtlindring kan tala för att morfinkänsligheten skiljer sig åt i manliga och kvinnliga hjärnor. Även vissa NSAID-preparat verkar påverka kvinnor och män olika, men det är för få studier gjorda för att kunna dra klara slutsatser (4).

    Då det är för få studier gjorda på icke-farmakologiska behandlingsmetoder och skillnader mellan kön eller genus, kan man inte med säkerhet säga att kvinnor får större effekt av sådan smärtrehabilitering och psykologiska insatser, men man misstänker detta (1). Det finns evidens att kvinnor har bättre smärtlindring vid acceptans-baserade interventioner än vad män har. Vid träning på löpband minskade smärtkänsligheten hos kvinnor, medan man endast såg samma sänkning hos män om det kombinerades med en videospelstävling. I multimodalt rehabiliteringsprogram på 5 veckor, uppvisade kvinnor en förbättring avseende smärtrelaterad oförmåga jämfört med män. Coping-strategier för smärta hanteras olika mellan könen. Män väljer oftare beteendedistraherande och problemfokuserade tekniker, medan kvinnor tenderar att använda många coping-tekniker inkluderat support av socialt nätverk, positivt tänkande, känslo-fokuserade tekniker, kognitiv omprogrammering med fokus på uppmärksamhet (3).

    Slutsats

    Artikeln bekräftar att det finns skillnader mellan män och kvinnors smärtupplevelse, smärtskattning, hantering av smärtan och hur smärtan påverkar individen. Den visar att det finns vissa skillnader i hur man svarar på olika smärtbehandlingar, men det är för få studier gjorda inom området, för att kunna dra några säkra slutsatser. I framtiden vore det spännande om man med ett frågeformulär och beroende på vilka svar som framkommer, skulle kunna styra in patienten till rätt smärtrehabilitering för att få ut bästa möjliga effekt. Man skulle kunna anpassa/inrikta smärtrehabiliteringen till individens behov och välja ut patienter som skulle passa för olika rehabiliteringsprogram, kanske då också anpassade för kön och genus, för att man bäst ska kunna tillgodogöra sig sin smärtrehabilitering. Det är kanske därför man idag inte får effekt hos alla patienter, då de kanske ingår i en rehabiliteringsmetod som de inte är mottagliga för. Fler studier inom området behövs, för att belysa könsskillnader i smärtupplevelse och hantering av smärta.

     

    Referenser:

    1. Linton S J. Att förstå patienter med smärta. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur; 2013.
    2. Norrbrink C, Lundeberg T. Om smärta – ett fysiologiskt perspektiv. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur; 2017.
    3. Colvin L, Fillingim R B. Sex differences in pain: a brief review of clinical and experimental findings. British Journal of Anaesthesia. 2013 Jul;111(1):52-58.
    4. Hallin R G. Smärta mer smärtsamt hos kvinnor. Genusperspektiv eftersatt i forskning om smärtans biologiska mekanismer. Läkartidningen. 2003;100(46):3738-41.
    5. Rovner G S, Sunnerhagen K S, Björkdahl A, Börsbo B, Johansson F, Gillanders D. Chronic pain and sex-differences; women accept and move, while men feel blue. PLoS One.2017;12(4): e0175737.
    6. Borg J, Borg K, Gerdle B, Sunnerhagen K S. Rehabiliterings-Medicin. Teori och praktik. 1 uppl.Lund: Studentlitteratur; 2015.

    Files (0)

     

    Comments (10)

    Viewing 10 of 10 comments: view all
    Hej KL, tack för väldigt informativ läsning. Här ett par tankar jag har efter att ha läst igenom din text. Du inleder med en mening där du skriver att det finns biologiska faktorer som påverkar smärtperceptionen som skiljer sig mellan män och kvinnor tex "hur nervsystemet är uppbyggt". Under underubriken "bakomliggande mekanismer till könsskillnader i smärtupplevelse" går du lite in på att det finns skillnader i hur våra smärtsystem aktiveras som kvinna och man och detta var ny information för mig, jag skulle gärna se lite mer detaljeras information kring hur smärtan rent biologiskt kan upplevas annorlunda pga hur våra nervsystem skiljer sig mellan män och kvinnor, finns det verkligen en skillnad i nervsystemets uppbyggnad om man är man eller kvinna?
    En annan tanke är att du har väldigt matig information, under underrubriken "Bakomliggande mekanismer till könsskillnader i smärtupplevelse" skulle du kanske kunna förtydliga informationen om du gjorde stycken av texten, alla info finns men är lite (enligt mitt tycke) utbredd, kanske skulle du kunna ha ett stycke med biologiska faktorer, ett stycke med psykosociala samt ett med kulturella?
    Jag skulle dessutom önska ett förtydligande kring skillnaden på klinisk och experimentell smärta. Avslutningsvis skulle jag nog skriva "egna reflektioner" istf "slutsats" i ditt sista stycke då det handlar om egna tankar mer än slutsatser kring studiernas resultat.
    Tack för både påminnelser om vikten att tänka på könsrollernas påverkan av smärtupplevelsen men också (för mig) ny information kring de biologiska faktorernas påverkan.
    Mvh, Emmy koskinen
    Posted 13:09, 18 Dec 2018
    Väldigt intressant artikel av dig! Du har fått med många delar och olika aspekter på området.
    Det är spännande hur menstruationen påverkar kroppen på olika sätt. Det pågår ju diskussioner kring att styrka utvecklas bättre i olika faser av cykeln osv. Så det låter ju inte helt orimligt att även smärtan påverkas. Det skulle vara intressant att veta på vilket sätt det påverkas, om kvinnor blir mer känsliga för smärta under mens eller tvärtom. Tänker att det är mer känsliga, då det ofta redan ingår smärta i bilden.
    Det står att män skattar högre rörelserädsla men har högre förväntningar på sig och oro att förlora jobbet. Innebär det att de är mer aktiva trots rörelserädslan? Om du vill kan du förtydliga det.
    Intressant att smärta skattas olika beroende på om det är olika kön på patient och terapeut. Samt att män som ser sig manliga kan skatta lägre smärta än vad de har. Bra att ha i bakhuvudet vid patientmöte. Det är viktigt att man som behandlare trots den kunskapen har ett öppet förhållningssätt och inte förvänta sig att personer t ex skattar lägre än vad den har eller tvärtom.
    Undrar vad det beror på att kvinnor rapporterar smärta oftare, skattar högre smärta, intensivare, längre duration, mer kronisk smärta och söker oftare vård men ändå har en högre acceptans för smärta och mindre rädsla.
    Jag tror att även fast det finns fysiologiska skillnader mellan könen så spelar den samhällsenliga en stor roll, och då i hur vi ser på manligt och kvinnligt. Framför allt när det gäller vilken typ av icke farmakologisk behandling som fungerar. Jag tror att kvinnor kanske är mer öppna för känslo-fokuserade tekniker, positivt tänkande osv för att det är mer accepterat av samhället. Som du skriver i slutet om att det kan vara bra att screena för vilken behandling som passar vilken individ med tanke på den aspekten. Men även fast det finns skillnader mellan könen så finns det ju så klart också skillnader inom könen.
    En annan tanke är om det är skillnad på smärta och kön om man ser till dagens samhälle mot hur det var för kanske 40-50år sedan. Har det förändrats över tid?
    Jag tycker att det var väldigt intressant att läsa din artikel. Bra jobbat!
    Hälsningar
    Karolina E
    Posted 19:38, 18 Dec 2018
    Hej KL, vad roligt att du valde att skriva om smärta och kön, det var otroligt intressant att läsa!
    Jag tycker att du valt en adekvat inledning där du först och främst beskriver vad som menas med kön respektive genus, med tanke på att både kön och genus beskriver skillnader i smärtupplevelse senare i artikeln.

    Spännande att läsa om de olika teorierna kring mekanismerna bakom. Jag själv hade tyckt att det varit lättare att hänga med om det stod mer beskrivet vad som menas med att "descenderande inhibitoriska system sviktar hos kvinnor", samt ytterligare vad som menas med recepterpopulationer, då vi inte tagit upp detta i kursen och det är ett komplicerat ämne.
    En tanke jag fick när jag läste om att: "kvinnor som informerats före ett test, att smärtan inte är farlig och att den är uthärdligt", sedan tolererar smärtan lika bra som män, var att är det just gällande för kvinnor att de kan hantera smärta bättre då? Eller tänker man inte att även män påverkas av ett lugnande bemötande om att smärta inte är farlig.

    Under rubriken om könsskillnader i klinisk smärta upprepas ordet ”kvinnor” väldigt mycket, vilket man skulle kunna variera något, men det är mest en smaksak.

    Välformulerad och lättläst del om ”skillnader på behandlingsinterventioner”. Trevligt med en slutsats som först sammanfattar artikeln och där du har med dina tankar kring hur man skulle kunna rikta patienterna till en mer personcentrerad rehabilitering.

    God jul!
    Erica
    Posted 14:05, 19 Dec 2018
    Det här är ett intressant ämne som du försöker klargöra KL! En del tendenser känner jag igen från min kliniska vardag men mycket var helt nytt, sådant jag inte reflekterat över tidigare. Min upplevelse efter att ha läst din artikel är att vi ändå inte riktigt kan dra säkra slutsatser för att rent konkret förändra våra behandlingar än. Många exempel du räknar upp i artikeln spretar ju åt olika, ibland till synes motstridiga håll. Tex att män har mer rörelserädsla men samtidigt skattar högre i funktionsnivå, att kvinnor har mer katastroftankar men högre self-efficacy.
    Det du landar i i slutsatsen, att det vore bra att använda bra screeninginstrument innan en smärtrehabilitering för att kunna individanpassa vården är ju väldigt viktigt, annars blir risken att man drar alla kvinnor och män över varsina kammar, utifrån vilken studie man har råkat läsa.

    I början av texten, efter 'Män anses effektivare kunna aktivera DNIC (Diffuse noxious inhibitory controls), som är en del av smärthämningssystemet' skulle det varit bra med ett förtydligande praktiskt exempel på detta. Aktiveras inte DNIC av ett annat smärtsamt stimuli som dämpar upplevelsen av det ursprungliga? Och är det just DNIC som anses svikta hos kvinnors nervsystem, eller annat också?

    Att kvinnor undermedicineras vid smärta men samtidigt konsumerar mer läkemedel än män, menas det som grupp då? Eftersom kvinnor verkar svara bättre på smärtlindrande mediciner än män och varje kvinna med smärta alltså inte skulle behöva lika stor dos som män? Du skriver också att kvinnor tycks svara bättre på andra insatser som multimodal rehabilitering och acceptans-baserade interventioner samt har ett bredare eget spektra av copingstrategier. Kan det vara en anledning till att kvinnor anses 'underbehandlas', om man bara tittar på doser läkemedel och inte på andra interventioner? Vem ligger bakom den studien/slutsatsen? Är det ett läkemedelsbolag som önskar att förskrivningen till kvinnor efter hjärtoperation ökar..?

    Jag tycker att det vore intressant med en liten utveckling av hur menscykeln påverkar kvinnans smärta. I vilka faser är vi mer/mindre smärtkänsliga? Bör medicinering och andra smärtlindrande interventioner anpassas efter menscykeln? Du skriver om att progesteron kan dämpa neuropatisk smärta och det är ju väldigt intressant eftersom det inte verkar finnas riktigt bra läkemedel mot neuropatisk smärta. Kan vi kvinnor dra nytta av detta på något konkret sätt?

    Det är tankar som väcks när jag läser din artikel. Tack för intressant läsning!
    Posted 12:32, 20 Dec 2018
    Hej,
    Vilket intressant ämne du skrivit om! Jag har inte läst på så mycket om skillnader i smärtupplevelse mellan könen tidigare men blev verkligen nyfiken på att lära mig mera! Samtidigt blir man påmind om att smärta är ett så komplext ämne och att det fortfarande saknas mycket forskning för att kunna behandla smärta på bästa sätt.

    Du skriver i början att det finns skillnader i nervsystemet mellan kvinnor och män. Har du läst på mera vilka dessa skillnader är? Vore intressant att veta. Jag önskar också att du skulle skriva lite om det descenderande inhibitoriska systemet som verkar sämre hos kvinnor. Hur har man kommit fram till det?

    Något jag verkligen fastande för och blev väldigt nyfiken på är det du skrev om att kvinnliga könshormon kan spela viktig roll vid aktivering av smärtsystemet. Precis som det skrivits om i tidigare kommentar undrar jag också hur menscykeln påverkar kvinnans smärta. Eftersom effekten av träning påverkas av hormoner borde även smärtan kunna påverkas. En annan aspekt av detta som jag började tänka på är hur olika p-piller och andra preventivmedel med hormon kan påverkan smärtan. Eller gör de det? Du skriver att progesteron visat på smärtlindrande effekt och detta är ju ett hormon som ingår i bland annat p-piller. Vore intressant att ta reda på.

    Som du skrev visar forskning idag att kvinnor upplever mer smärta. Kan inte låta bli att fundera på hur denna smärta tolkades tillbaka i tiden när mycket smärta beskrevs som "kvinnosjukdomar" och andra tillstånd. Undrar vilken smärtlindring kvinnorna fick då?

    Tack för intressant läsning och god jul!
    Victoria edited 18:54, 20 Dec 2018
    Posted 18:53, 20 Dec 2018
    Hej och tack för intressant läsning! Positivt att man ser en ökning av studier inom området men det behövs mer som du konstaterar, många frågetecken och mycket som inte är väl studerat. Intressant ang de biologiska skillnaderna i smärthämning mellan könen - att kvinnor i teorin har sviktande descenderande smärthämmande system. Blir lite nyfiken på hur väl bekräftat detta är - har någon studie, även om enstaka, bekräftat påståendet?
    Intressant också med fosrkningen kring progesteron och dess smärthämmande effekter. Kanske det kan komma att användas kliniskt i framtiden.

    Funderar när jag läser varför kvinnor har en större genomslagskraft av negativa känslor? Och att det är fler kvinnor som exponeras för stress och smärta, även tidigt i livet? Vilket sammanhang ser man till här (ex sjukdomar, sociala faktorer etc) och i vilken del av världen?

    Reflekterar över skillnader mellan könen i respons och skattning av smärtstimuli. Utifrån de sociokulturella aspekterna som du även tar upp undrar man hur stor roll detta spelar, och hur stor del som är rent biologiskt. Intressanta aspekter som man gärna skulle se mer forskning kring.

    Många tankar och nyfikenhet som väcktes - tack för det!
    /LA
    Posted 10:04, 27 Dec 2018
    Hej!

    Detta är ett ämne som engagerar tycker jag. På många sätt.
    Du skriver att det tidigare inte forskats så mycket kring kvinnohälsa vilket är sant. I dagsläget (som du även skriver) har vindarna vänt lite och det finns mycket forskning kring kvinnohälsa som man kan ta del av på pubmed - men som av olika anledningar inte lyfts fram. Nu tänker jag inte kring smärta specifikt utan all kvinnohälsa. Jag tror media och sociala media skulle kunna bli bättre på att belysa detta och jag upplever att det blir så mer och med i takt med att konton som "kvinnokliniken" på instagram växer sig större.

    Allt det du skriver visar ju även på hur mycket vi redan vet och förstår varför det skiljer sig kring smärta och smärtupplevelse för en kvinna och en man. Det är intressant och väldigt viktigt att veta detta för att undvika fördomar både bland behandlare och ute i samhället.

    Det var även intressant det du skriver om progesteronet och att det skulle kunna lindra neuropatisk smärta. Det blir spännande att se om det utvecklas mer kring detta framöver.

    Tack för en bra artikel! edited 11:07, 6 Jan 2019
    Posted 11:06, 6 Jan 2019
    Hej!
    Tack för en väldigt välskriven artikel! Nu ser jag att du redan fått väldigt många kommentarer,det beror säkert på att du har valt att skriva om ett så pass intressant ämne!

    Du ger en bra överblick över den nuvarande forskningsfronten inom ämnet och tar upp intressanta bakomliggande faktorer till dagens läge då du tar ex. upp att mannen har vart normen inom forskningen samt att smärta är mer förekommande hos kvinnor. Detta är relevant information för oss fysiotetapeuter att ha i tanke när vi möter, undersöker och behandlar patienter.

    Du täcker området väl med tanke på att artikeln är begränsad i omfattning, vad jag däremot skulle önska (om det finns utrymme) är kanske mer ingående kring behandlingen av smärta hos män respektive kvinnor. Finns det skillnader i hur man behandlar? eller har man sett skillnad gällande effekten av olika behandlingar mellan könen?

    Under rubriken "Bakomliggande mekanismer till könsskillander i smärtupplevelse" skriver du att "Tidig exponering av stress, smärta och utnyttjande varierar mellan könen, där tidigt utnyttjade ofta leder till kroniska smärtor hos kvinnor och kopplas ihop med sänkt smärtkänslighet."
    Innebär detta detta att dessa kvinnor drabbas oftare av kronisk smärta samtidigt som en sänkt smärtkänslighet? Och vad menas av utnyttjande? Detta är bara detaljer men jag funderar på om man kan formulera om detta stycket lite för att förtydliga!


    Jag tycker det är intressant och relevant att du beskriver och resonerar kring könsroller och sociokulturella aspekter, precis som du nämner finns det mycket spännande forskning kvar att göra inom detta området!
    En väldigt bra artikel!
    Posted 20:20, 6 Jan 2019
    Intressant att läsa din fördjupning inom smärta och kön, här finns det en hel del att läsa och forskningen visar ofta att vi kvinnor drabbas oftare av smärta än män. Endå kör Aftonbladet regelbundet med att män upplever sig mer sjuka än kvinnor – ligger det någon sanning i den könsskillnaden ?

    Något jag fick en liten tankeställare var raden om DNIC systemet som smärtlindring där Män tydligen är bättre på att använda detta, endå är det detta som man använder inom förlssningsvården som smärtlindring med sterila kvaddlar. Intressant att det är personen brevid sängen som det passar bäst för!

    I texten nämner du att tidigt utnyttjande kan orsaka kronisk smärta hos kvinnor, är det inte lika med män? Jag möter ofta både män och kvinnor som har en bakgrund av detta och även om man ej vet vad som är hönan och ägget så har ofta båda könen kroniska smärtproblematik.

    Intressant att vi kvinnor kan styra smärtan med våra hjärnor – att om vi informeras att de gör ont så kan vi tolerera mer, vi föder ju trots att barn så lite smärta tål vi allt!
    Jag tolkar det som att kvinnor eventuellt har en mer kognitiv komponent som spelar stor roll, hur vår mentala inställning är till smärtan eller situationen påverkar förloppet mer.
    Man kan även tyda detta i det du skriver om kvinnor och coopingstrategier.
    Att männens fokus ökar med tävling var inte förvånande men högst intressant att läsa mer om.

    En fundering är om det är kopplat till det biologiska könet eller den konsidentifiering vi har.
    Jag möter flertalet med svår könsidentifikation och byte av kön är vanligt. Största skillnaden borde ligga i biologiska delar men den del där vi lär oss hur vi enligt könsnorm borde reagera på smärta kan eventuellt tänker jag mig vara annorlunda. Intressant tanke om det finns några teorier på det.

    Tack för super intressant, heltäckande och bra skriven atrikel!

    Med vänlig hälsning
    Kristina Moberg
    Posted 13:35, 7 Jan 2019
    Slutkommentar från mig:
    Jag är överväldigad över att det var så många som tog sig tid att läsa och kommentera min artikel! Ni ska ha stort tack för era synpunkter, de lär mig hur jag ska tänka i framtida skrivande. Tusen tack!!
    För mig låg den stora utmaningen i att över huvudtaget komma igång att skriva och till att börja med välja ett ämne som jag skulle lyckas formulera som en artikel om minst 7500 nedslag!! Det är inget jag gjort förut. Hur ser en artikel ut, hur formulerar man sig, hur ska det delas in, vilka rubriker mm.......frågorna var många och de hopade sig som en barriär för att inte komma igång. Inte gjorde det saken lättare att man i instruktionen kunde läsa att formen på artikeln var ganska fri- helt förödande för en person som jag som måste ha tydliga, direkta instruktioner- helst i punktform! Men efter många om och män fick min dotter mig att börja titta på skillnader i smärtupplevelsen mellan könen. Det fanns så mycket intressant som dök upp och jag ville få med allt! Det är mitt andra stora problem.- allt eller inget!! När jag plötsligt satte sista punkten och vi skulle räkna över så jag hamnade på rätt sida om 7500, visade det sig att jag skrivit drygt 14 500 nedslag! Alldeles för många enl dottern, man måste hålla sig inom ramen, så då var det bara att börja banta ner artikeln till precis under 12 000. Vad skulle bort? Hela delar eller vissa förklaringar....? Jag valde att få med många intressant aspekter på könsskillnader i smärtupplevelsen, så att det skulle väcka intresse hos läsaren och själv vilja läsa mer inom något ämnen som intresserade mest. Detta blev då på bekostnad av förklaringar och förtydligande av vissa delar. Men så blev mitt val, då i skrivande stund.
    Med alla fina och konstruktiva kommentarer jag fått om min artikel, är jag mycket väl medveten om att det saknas just förtydligande, bättre förklaringar, styckeindelningar med rubriker etc precis som ni påpekar och det kanske hade varit ett bättre val att ta bort vissa områden helt för istället kunna gå djupare in i andra områden. Bantningen gjorde ju också att det inte fanns utrymme att kolla vidare och skriva om fenomen som visats på ena könet- vilket jag förstått på kommentarerna att det då upplevts som lösryckta uppgifter för bara ena könet. Hade behövts kompletteras med artiklar/studier för båda könen. Det är att tänka på till nästa artikelskrivning.
    När jag läser kommentarerna är det vissa ord som sticker ut och som jag tar till mig: förtydliga, bättre förklaring, styckeindelning, vissa delar inte med, formulera om och ordval. Bra synpunkter som jag ska ta lärdom av!
    Jag tar även med mig: att ämnet var intressant, engagerande, väckte mycket egna tankar, nyfikenhet och funderingar hos läsarna på många olika områden, är ett outforskat område för många, smärta är komplext, dåliga kunskaper om könsskillnader i smärtupplevelsen i samhället, många olika komponenter som spelar in i smärtupplevelsen och att ämnet är spännande både nu och för framtida vård.
    Man skulle vilja titta ännu djupare ner i ämnet, för hos mig väcker det tankar kring de smärtpatienter som man känner att man inte kan nå fram till och få en skillnad i deras smärtupplevelse. Kanske angriper jag det inte på ett sätt som de kan ta till sig/relatera till/ inte har effekt av fysiologiskt eller mentalt?? Kanske är det större skillnad mellan könen, än vad samhället idag vill kännas vid?
    Jag har bara varit och nosat på ämnet, men det har varit mycket spännande och lärorikt och jätteroligt, när jag väl kom igång! // Katarina
    Posted 12:07, 9 Jan 2019
    Viewing 10 of 10 comments: view all
    You must login to post a comment.