Search:

Smärta i olika åldrar (JW)

    Table of contents
    No headers

    Version as of 08:40, 17 Jul 2019

    to this version.

    Return to Version archive.

    View current version

    Smärta i olika åldrar

     

    Smärta är något som kan upplevas hos barn likaväl som hos vuxna och äldre. Hos dessa grupper kan smärtan skilja sig i karaktär och tillstånd. Förekomsten av smärta hos äldre patienter mellan åldrarna 75–84 år var 29–86% samt för patienter som var 85 år eller äldre var prevalensen 40–79%. Hos äldre är även förekomsten av kronisk smärta mer förekommande (1).

     

    Smärta hos äldre

    Akut smärta förekommer i livets alla åldrar och förekommer i ungefär samma frekvens oavsett ålder. Hos äldre människor har man däremot sett att det är mer vanligt förekommande med kroniska smärttillstånd. I denna studien är klassifikationen av äldre människor 65 år eller äldre, som många andra studier inom västvästvärlden också definierar äldre. Den kroniska smärtan som förekommer hos äldre människor drabbar vanligtvis leder som rygg, ben och fötter (1). Man har sett att framförallt påverkar smärtan hur man fungerar i sitt vardagliga liv och att detta är korrelaterat till ålder samt att den negativa påverkan på det dagliga livet ökar med stigande ålder (2). Vad som är viktigt att komma ihåg när man möter och behandlar äldre patienter är att smärta inte är en normal del av det naturliga åldrandet (3).

    För att kunna erbjuda patienter en effektiv smärtlindring är det viktigt att kartlägga och utvärdera smärtan. I många fall kan man använda sig utav samma skattningsinstrument för smärta hos äldre som man använder hos vuxna. Men hos äldre kan det även förekomma olika typer av kognitiva nedsättningar eller demenssjukdom. Det är då viktigt att man använder sig av skattningsinstrument som dessa patienter kan använda sig utav på ett adekvat sätt. Man har sett att dessa patienter ordineras mindre smärtstillande farmaka än de patienten utan någon kognitiv nedsättning vilket kan innebära att dessa patienter blir underbehandlade för deras smärtproblematik (4).

    Vid vård av äldre patienter som inte kan uttrycka smärta verbalt kan man istället vara uppmärksam på tecken så som om patienten; gråter, grimaserar, jämrar, haltar, skyddar den drabbade kroppsdelen, är rastlös, upplever sömnsvårigheter, drar sig undan, nedsatt rörlighet, om patienten är agiterad eller förvirrad (3).

    Hos de äldre patienter som av olika anledningar har kommunikationssvårigheter kan man använda sig utav exempelvis skattningsinstrumentet Doloplus-2. Det är ett skattningsinstrument som undersöker patientens somatiska reaktioner så som klagomål, kroppshållning, uttryck och sömn. Det undersöker också psykomotoriska reaktioner och psykosociala reaktioner som patientens förmåga och rörlighet samt beteende och sociala aktiviteter. Skattningsinstrumentet utförs av undersökaren då patienten inte har möjlighet att skatta själv av egen förmåga.  Doloplus-2 har visat sig vara högt korrelaterad med VAS-skalan samt ha god reliabilitet och validitet vilket innebär att det kan vara ett bra skattningsinstrument att använda sig utav när patienten inte kan kommunicera utifrån en vanlig VAS-skala (4).

    Precis som andra åldersgrupper är samma fysioterapeutiska interventioner aktuellt även för äldre, som exempelvis styrketräning.

    Smärtlindrande medicinering för äldre personer ska vara individuellt anpassat. Detta är för att äldre har i många fall en ökad känslighet mot läkemedel på grund utav bland annat andra sjukdomar, samtidigt användande av andra läkemedel och även fysiologiska förändringar. Ofta finns det även en försämrad njurfunktion hos äldre som påverkar eliminationen av de läkemedel som intas (5).

    Äldre patienter är särskilt utsatta för riskerna att både under- eller överdoseras när det gäller farmakologisk smärtbehandling. För att undvika över/underdosering är det viktigt att regelbundet utvärdera smärtan och effekterna av medicineringen. För att utvärdera eventuell smärtlindring efter behandling hos äldre som har svårigheter att kommunicera kan man istället observera rörlighet, sömn, humör, matintag och känslomässigt tillstånd hos patienterna (3).

     

    Smärta hos barn

    Barn (>18år) kan drabbas av både akut samt långvarig smärta och de vanligaste smärttillstånd som förekommer hos barn och ungdomar är huvudvärk och magont. Det finns många olika faktorer som påverkar hur barnet både upplever och uttrycker smärtan. Det kan vara relaterat till barnets ålder, kognitiva funktion, tidigare erfarenheter eller kommunikationsförmåga. Prevalensen av långvariga smärttillstånd hos barn och ungdomar är mellan 15–60% och cirka en tredjedel av dessa har med sin den långvariga smärtan även i vuxen ålder. Barn som lever med långvarig smärta påverkas av detta i sitt dagliga liv och har ofta hög frånvaro i både skola och sociala sammanhang (6).

     

    Precis som hos vuxna kan smärtan hos barn förstärkas eller minskas beroende på olika smärthämmande- eller smärtförstärkande system. Även ett barns tidigare erfarenheter av smärta kan påverka hur de upplever ett smärtsamt stimuli. Om barnet tidigare haft en negativ upplevelse i samband med smärta kommer barnet troligtvis att vara känsligare vid ett smärtsamt stimuli (7).

    Ett barns temperament är ytterligare en faktor som kan påverka smärtupplevelsen. Man har sett exempelvis att barn som skattas ha ett svårt temperament av barnets föräldrar reagerade mer samt visade större påverkan än andra barn vid nålstickning i samband med blodprovstagning. Även hos barn finns det sociala och kulturella skillnader i hur man upplever smärta vilket är viktigt att komma ihåg som behandlare. Exempelvis såg man att hos vietnamesiska flyktingar att barn över 8 år förväntades att inte gråta eller beklaga sig vid smärta (7).

    Till skillnad från vuxna kan barn ha svårare att uttrycka sig och beskriva sin smärtupplevelse, särskilt hos mindre barn som saknar tillräcklig kommunikation. Det är viktigt att kartlägga smärtan hos barnet för att kunna ge en så adekvat vård som möjligt mot besvären. För att utvärdera smärtan utför man en noggrant utförd fysisk undersökning, samt en kartläggning av smärthistoriken (anamnes). Man kan även använda sig av en smärtteckning hos de barn som är gamla nog för att använda en sådan för att peka ut vart på kroppen det gör ont. Barnet får själv, om möjligt, berätta var på kroppen det gör ont och hur hen upplever smärtan. Här är det viktigt att komma ihåg att som tidigare nämnt finns det även sociala och kulturella faktorer som påverkar hur barn uttrycker sig kring smärta (8).

    Precis som hos vuxna är skattningsinstrument en del av undersökningen för att kartlägga smärtan. Det finns olika skattningsinstrument särskilt framtagna för barn i olika åldrar samt olika kognitiva nivåer. Exempel på skattningsinstrument för barn som är äldre än 6 år är Colored Analoge Scale, en vertikal VAS-skala som ökar i färg och bredd ju högre smärtans intensitet är. Ytterligare en variant av VAS-skalan som kan användas hos yngre barn är The Faces Pain Scale som är en skala med ansiktsuttryck. Hos de ännu yngre barnen som ännu inte kan uttrycka sig i språk eller annan form av kommunikation är det inte möjligt för barnet att själv skatta sin smärta. Man får istället som vårdgivare läsa barnets kroppsspråk genom att kartlägga gråt, skrik kroppsrörelser med mera. Skattningsinstrument som kan användas för dessa är exempelvis NFCS- Neonatal Facial Coding System, NIPS – The Neonatal Infant Pain Scale och PIPP- Premature Infants Pain Profile (8).

    Hos de barn som inte kan kommunicera på grund utav andra orsaker än sin ålder som vid kognitiva eller fysiska handikapp kan smärtskattning vara svårt. Man får då utgå, på samma sätt som de yngsta barnen, från kroppsrörelser och ansiktsuttryck. Detta kan dock vara svårt att avgöra vid vissa tillstånd funktionsnedsättningar där kroppsrörelser eller mimik påverkas av nedsättningen (8).

    Smärta hos barn kan många gånger behandlas på samma sätt som vuxna behandlas, beroende på tillstånd. Behandlingar så som samtliga fysioterapeutiska interventioner, TENS och akupunkt förekommer även vid behandling av smärta hos barn (8).

    Vid analgetiska farmaka som smärtbehandling av barn finns det flera missuppfattningar och rädslor vid medicinering av barn. Vanliga missförstånd är exempelvis att alla barn är känsliga gentemot analgetiska farmaka samt att opioder inte är ett säkert farmakologiskt alternativ för barn. Detta stämmer inte då barn kan behöva samma form av farmaka som vuxna dock att dosen behöver regleras för åldern hos barnet. Även när det gäller användandet av opioder har man sett att det inte är farligare hos barn än hos vuxna (7)(8).

     

     

    Referenser

     

    1. Helme, R. D., & Gibson, S. J. (2001). The epidemiology of pain in elderly people. Clinics in geriatric medicine17(3), 417-431.

    2. Thomas, E., Peat, G., Harris, L., Wilkie, R., & Croft, P. R. (2004). The prevalence of pain and pain interference in a general population of older adults: cross-sectional findings from the North Staffordshire Osteoarthritis Project (NorStOP). Pain110, 361-368.

    3. Briggs, E. (2003). The nursing management of pain in older people.(Pain). Nursing Standard17(18), 47-56.

    4. Akbarzadeh, M., & Jakobsson, U. (2007). Smärtbedömning hos äldre personer med kommunikationssvårigheter—en utvärdering av den svenska versionen av Doloplus-2. Vård i Norden27(4), 26-31.

    5. Midlöv, P., & Kragh, A. (2016). Läkemedelsbehandling hos äldre. Läkemedelsboken. Läkemedelsverket. Hämtat från https://lakemedelsboken.se/kapitel/lakemedelsanvandning/lakemedelsbehandling_hos_aldre.html#y1_2 Uppdaterad 2015-08-27, Citerad 2018-12-14]

    6. K.OLSSON, G. L. (2008) Långvarig smärta hos barn och ungdomar kan och bör behandlas. Läkartidningen nr 10 volym 105

    7. Twycross, A., Dowden, S., & Bruce, L. (Eds.). (2009). Managing pain in children: a clinical guide. John Wiley & Sons. 

    8. Ljungman, G., & Karling, M. (2002). Barn och smärta–State of the Art. Stockholm: Socialstyrelsen