Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Smärta i den kliniska vardagen, MC3023 > Artiklar om smärta > Smärta i ett internationellt perspektiv > Några sociokulturella aspekter på smärta (Peter Lindberg)

Några sociokulturella aspekter på smärta (Peter Lindberg)

    Table of contents
    1. 1. Litteraturförteckning

    Smärta

    Den nuvarande definitionen av smärta från International Association for the Study of Pain 1979 är allmänt känd: "Smärta är en obehaglig och känslomässig upplevelse förenad med vävnadsskada eller hotande vävnadsskada eller beskriven i termer av sådan skada".  Merskey tillägger 1991: "Smärta är alltid subjektiv. Individen lär sig betydelsen av ordet genom egna erfarenheter med vävnadsskada tidigt i livet". (Werner & Strang, 2010)

     

    Det andra citatet är speciellt intressant när det gäller hur kultur, religion och våra beteenden faktiskt kan påverka smärtupplevelsen och hur vi agerar på den. Den biopsykosociala modellen - som presenterades av Engel 1977 - är idag väletablerad inom smärtforskningen, och innebär att smärtan medieras av såväl biofysiologiska och psykosociala faktorer (Adler, 2009). Detta går väl i hand med smärtans olika komponenter; den sensoriska (smärtans attribut), kognitiva (tankar, analyserande, handlande) och affektiva (emotioner) komponenten (Norrbrink & Lundeberg, 2014).

     

    En modell gjord av Loeser & Melzack (1999) - som visas på illustrationen nedan - visar hur nociceptionen kan leda till en smärtupplevelse, vilket leder till ett lidande som i sin tur leder till ett beteende kopplat till smärtan (Werner & Strang, 2010).

    illustration peter.png

    Smärta och beteende hänger alltså ihop. Beteende är någonting vi lär oss och utvecklar via vår sociala omgivning när vi växer upp. Att inte bara behandla sjukdomen utan även hela människan, att ha det holistiska tänket i patientbesöket, att möta patienten där den befinner sig, är viktigt att tänka på för alla vårdgivare. Det är således viktigt att vi försöker förstå patienterna vi träffar. I sjukvården träffar man många olika människor med olika bakgrunder och kulturer. I Sverige är 18,5 % (nästan 1,9 miljoner) födda i ett annat land (SCB, 2018). Att förstå hur de kulturella aspekterna kan påverka smärtupplevelsen är därför av stor vikt.

     

    Sociokulturella aspekter

    Hur vi människor reagerar på smärta - som i sin tur skapar ett smärtbeteende - beror på de kulturella och sociala omständigheterna vi växer upp och befinner oss i. Vår kultur påverkar hur vi uttrycker smärta, och de sociala normerna bestämmer vad som är rätt och fel gällande hanteringen av smärtan. Forskning har visat att människor från olika kulturer svarar olika på smärtsam stimuli. I de flesta kulturer anser man att det finns en andlig del eller förklaring till smärtan. Smärta kan också ses eller uppfattas som ett straff. (Linton, 2014)

     

    Familjen spelar också en väsentlig roll gällande vårt smärt- och sjukdomsbeteende. Familjemedlemmars egna inställning till smärta och sjukdom påverkar uppmuntring och återkoppling till varandras besvär. Detta kan vara både positivt och negativt. Det kan uppmuntra till både bättre och sämre copingstrategier. (Linton, 2014)

     

    Några skillnader mellan människor från olika kulturer kopplat till smärta

    Kvarén och Johansson (2004) hade som syfte i deras studie att undersöka patienter från olika kulturella bakgrunder och deras smärtupplevelse samt förväntningar på fysioterapi. I introduktionen nämner de bland annat en välkänd äldre studie (Zborowski, 1952) inom området. Den studien visade på att italienska och judiska patienter uttryckte smärta i större grad än de anglosaxiska amerikanarna och irländska.

     

    Kvarén och Johansson (2004) inkluderade totalt 74 män och kvinnor från Sverige, Iran och Irak med muskuloskeletal kronisk smärta. De fick fylla i "the short form of McGill Pain Questionnaire" (SF-MPQ) där man skattar intensiteten på 11 sensoriska och fyra affektiva aspekter av smärtan, en smärtkarta, samt ett frågeformulär gällande förväntningar på fysioterapi.

     

    Resultatet av studien visade att de svenska deltagarna: i) skattade lägre på smärtupplevelsen än de iranska och irakiska, ii) skattade lägre på de affektiva aspekterna, iii) skattade lägre i smärtintensitet, iiii) uppgav ingen skillnad gällande smärtlokalisation. Vidare visade resultaten att 63 % av de svenska deltagarna var positivt inställda till råd om egenvård jämfört med 14 och respektive 25 % av de iranska och irakiska deltagarna. Av de svenska deltagarna var 96 % positivt inställda till att fysioterapi kunde hjälpa mot deras besvär jämfört med 74 % för de iranska och 65 % för de irakiska deltagarna.

     

    I diskussionen skriver de att uppfattningarna om fysioterapi kan bero på att man i utomnordiska länder i högre grad värderar vila som behandling för kronisk smärta. En annan förklaring kan vara att man i värdesätter sin egen kulturs syn på vård framför andras. Fortsättningsvis skriver de att det är vanligt i icke-västerländska länder att i större utsträckning förklarar sjukdom med yttre faktorer och således försöker hitta åtgärder för dessa. De avslutar med att de tycker att det är viktigt att man ökar sin kunskap om kulturella aspekter av smärta, och att det inte finns någon vedertagen modell för hur man ska tolka de kulturella influenserna.

     

    Svårigheter för migranter i Sverige & sjukvården kopplat till smärta

    I en kvalitativ studie gjord av Zander, Müllersdorf, Christensson & Eriksson (2013) intervjuade de 11 kvinnor som härstammade från Irak eller Kurdistan (en var från Iran). De alla hade flyttat från sitt hemland till Sverige och alla levde med kronisk värk.

     

    De delade uppfattningen om att det är upp till läkaren att hitta ett bot mot sjukdomen och kan den inte göra det försöker man hitta någon som kan. Man hade en stark tro till att läkaren ska ha svaret på ens problem. Utebliven hjälp ledde till frustration och misstro till vården. Utan ett bot var man rädd för att smärtan skulle bli värre och leda till en större funktionsnedsättning; till och med att det kunde bli så illa att man skulle hamna i rullstol. trodde I slutändan trodde man dock att det endast är Gud som kan bota en. Kvinnorna hade svårigheter att förstå den svenska sjukvården.

     

    Man delade även uppfattningen om att även fast orsaken till den långvariga smärtan kunde vara associerad med tidigare trauma eller flytten till Sverige, tänkte man ändå att smärta är ett fysiskt symtom som krävde fysiska behandlingsåtgärder. De uttryckte ett behov av att få behandling för att kunna kontrollera smärtan. Detta i kombination med att inte ha kontroll över sitt liv; lära sig ett nytt språk, hitta ett nytt jobb, vara ifrån familjemedlemmar/släkt, ekonomisk utsatthet, utanförskap. Smärtan påverkade kvinnornas liv mycket negativt, var funktionsnedsättande, hämmade dem i vardagen samt att det påverkade humöret negativt.

     

    Att be till Gud hade en lugnande effekt och hjälpte till att hålla motivationen uppe. Familjen var viktig och kunde vara ett bra stöd. Att exempelvis umgås med barnbarnen och göra andra aktiviteter kunde distrahera kvinnorna från smärtan för ett tag.

     

    Egna reflektioner

    Personligen tycker jag att de kulturella aspekterna på sjukdom (ffa smärta) är väldigt intressant; troligtvis för att det är mycket aktuellt i dagens svenska sjukvård. I Flemingsberg där jag jobbar nu har över 67 % (Wikipedia) utländsk bakgrund, och i Skärholmen där jag jobbade tidigare var siffran över 80 %. Prevalensen av långvarig smärta och psykisk ohälsa är mycket hög, vilket i kombination med språksvårigheter och kulturella faktorer genererar svåra patientfall.

     

    Den biopsykosociala modellen i smärtforskningen är ett popoulärt och vedertaget begrepp; men som kanske borde läsas som den biopsykosociokulturella (och spirituella) modellen. Även fast kultur benämns som en faktor upplever jag att mer nämns iförbifarten istället för att pratas om. Ämnet berörs inte alls (nämns endast) i boken "Om smärta". Personligen anser jag att detta är en mycket viktig pusselbit i att förstå patienter med långvarig smärta. Det har varit en aha-upplevelse sedan jag började lära mig mer om ämnet. 

     

     

    Litteraturförteckning

    Adler, R. H. (den 18 08 2009). Engel's biopsychosocial model is still relevant today. Journal of Psychosomatic Research , 67, ss. 607-611.

     

    Kvarén, C., & Johansson, E. (den 09 03 2004). Pain Experience and Expectations of Physiotherapy from a Cultural Perspective. Advances in Physiotherapy , 6 (1), ss. 2-10.

     

    Linton, S. J. (2014). Att förstå patienter med smärta (Vol. 2). Lund: Studentlitteratur.

     

    Norrbrink, C., & Lundeberg, T. (2014). Om smärta - ett fysiologiskt perspektiv. Lund: Studentlitteratur.

     

    SCB. (den 09 12 2018). Befolkningsstatistik i sammandrag 1960–2017. Hämtat från Statistiska centralbyrån: https://www.scb.se/hitta-statistik/s...-i-sammandrag/

     

    Werner, M., & Strang, P. (2010). Smärta och smärtbehandling. Stockholm: Liber.

     

    Zander, V. (2016). Challenges in supporting the struggle for sens or control - Identifying the rehabilitation needs of forced resettled women from the Middle East diaspora living with chronic pain. Karolinska Institutet, Department of women's and children's health. Stockholm: Karolinska Institutet.

     

    Zander, V., Müllersdorf, M., Christensson, K., & Eriksson, H. (den 07 05 2013). Struggling for sense of control: Everyday life with chronic pain for women of the Iraqi diaspora in Sweden. Scandinavian Journal of Public Health (41), ss. 799-807.

     

    ---------------------------------------------------------------------------------------

     

    Tillägg efter kommentarer och återkoppling

     

    Svar på kommentar #1: Tack för kommentaren och en bra fråga! Hur har mitt omhändertagande förändrats efter min nya kunskap om de kulturella aspekterna? Jag har fått en större förståelse och empati för patienter med annan kulturell bakgrund. Jag förstod redan tidigare att kulturen påverkade, men jag har fått mycket bekräftat och en utökad förståelse. Det gör att jag kan bemöta patienter där de befinner sig, anpassa mitt förhållningssätt, vilka frågor jag ställer och vad jag ger för information.

     

    Ett klassiskt exempel är smärtskattning på NRS 0-10, där det är vanligt att en del skattar 10. Nu förstår jag att det kan innebära ett rop på hjälp, att de verkligen vill visa att de har ont för att inte bli misstrodda, att smärtintensiteten är en sak och smärtupplevelsen en annan, att man kanske bakar ihop smärtintensiteten + oro + rädsla + ångest etc. i smärtskattningen. Jag förstår också att ens självbild blir hotad när man har smärta + funktionsnedsättning och är en mamma, när det är höga krav på att mamman ska fixa allt där hemma och nu inte kan det; vilket i sin tur påverkar bilden av deras familj negativt.     

     

    Svar på kommentar #2: Tack får återkopplingen! Det låter som att du har ett bra tänk i jobbet! Trevligt att du håller med om att det är ett viktigt ämne. Med tanke på hur Sveriges samhälle ser ut idag; mångkulturellt behöver vi verkligen utöka vår kunskap, annars missar vi en viktig pusselbit. Tack, din formulering var mycket bättre! Jag har ändrat nu. 

     

    Svar på kommentar #3: Tack för din feedback på min text! Jag valde att skriva om detta ämne för att det var det jag kände att jag kunde minst om och ville lära mig mer av även fast jag tänkte att det skulle bli en utmaning. Mycket intressant att det finns forskning som visar på att ens föräldrars sjukdomar och smärta ökar risken för att barnen utvecklar samma/liknande beteenden eller besvär (PTSD, smärta, övervikt m.m). Jag läste en studie senast igår av Linton, Flink och Vlaeyen 2018 som tog upp just hur ens uppväxt påverkar risken för att senare utveckla kronisk smärta. 

     

    Svar på kommentar #4: Tack ska du ha! Kul att formatet på min artikel uppskattades! Jag försöker alltid tänka på att det ska se snyggt och lättläst ut. Tyvärr är grundinställningen på texten väldigt liten vilket gör det svårt att läsa om man inte förstorar texten. 

     

    Svar på kommentar #5: Tack för din feedback och reflektion! Ja, jag känner till Transkulturellt centrum, men har ännu inte varit på någon föreläsning där, men kanske snart!

     

    Svar på kommentar #6: Människor från mellanöstern är mycket vanliga i min arbetsvardag och jag vill lära mig mer om och förstå mina patienter. Det har forskats på andra etniska grupper också så som japaner, latinamerikaner, sydeuropéer (tror jag). Jag upplever att det är skillnad på hur jag bemöter patienter uppvuxna i Sverige och patienter uppvuxna i andra länder. Jag får jobba aktivt med att inte vara dömande eller sammansmält med mina förutfattade meningar. Jag upplever dock att det ofta finns gemensamma återkommande faktorer hos både svenska och patienter uppvuxna i andra länder och kulturer. Jag har några gånger inte kunnat fortsätta träffa en patient för att den ville ha en kvinnlig terapeut. Det är också vanligt att kvinnliga patienter önskar kvinnliga tolkar.

     

    Svar på kommentar #7: Tack för din kommentar! :) Ja, finländare är ju kända för att vara stoiska, tuffa, självständiga och att inte söka hjälp i onödan. De är ofta med på att det ska/får göra ont när man tränar vilket är en fördel tycker jag. 

     

    Svar på kommentar #8: Hej och tack för din återkoppling! Ja, det behöver forskas mer på detta område. Jag kommer definitivt att vilja lära mig mer. Jag har vid flera tillfällen haft svårt att kommunicera med en del patienter och komma på rätt spår med dem just mycket pga kulturella och språkliga skillnader. Men, jag har lärt mig mycket av tidigare erfarenheter och misstag.

     

    Svar på kommentar #9: Hej Niklas! Tack för fin återkoppling! Jag håller med om att man som vårdgivare bör vara flexibel för att kunna anpassa sig efter patient och situation. Jag försöker att jobba med MI-approach när jag samtalar med patienter vilket inte alltid är framgångsrikt med en del patienter. En del vill att man som vårdgivare ska ha svaren och lösningarna på deras problem. Jag har haft flera som blivit irriterade/frustrerade när de får frågan om vad de själva tänker om sina besvär, tänkbara orsaker och tänkbara åtgärder. Där kanske vi som vårdgivare bör bestämma. Samtidigt är det viktigt att det stämmer överens med patientens mål för att patienten ska känna sig motiverad. Vi har artrosprogram med tolk, smärtprogram med tolk och använder tolk frekvent vid behov. Vi har också en del information skrivna på arabiska, turkiska och spanska.  

    Files (1)

    FileSizeDateAttached by 
     illustration peter.png
    No description
    113.7 kB11:14, 14 Dec 2018h18petliActions

    Comments (9)

    Viewing 9 of 9 comments: view all
    Detta är verkligen ett intressant ämne som jag tror att de flesta inom vården behöver mer vidareutbildning inom. Det skulle vara intressant att veta hur ditt bemötande/omhändertagande av patienter med utländsk bakgrund har ändrats efter din "aha-upplevelse" och hur det påverkar behandlingsresultatet.
    Posted 09:41, 18 Dec 2018
    Väldigt intressant ämne Peter! Helt sant att vi borde lära oss mer om kulturella och sociala/socioekonomiska aspekter på smärtan, både avseende patienter men även när vi som arbetar inom vården har olika kulturell bakgrund och syn på vårdgivande. Då tänker jag till exempel på att många som arbetar inom hemtjänsten har utländskt påbrå och hur det påverkar den deras bemötande av svenska och utomnordiska patienter. I min roll som sjukgymnast i hemteam förespråkar jag ju ofta tanken att hemtjänsten ska hjälpa till så lite som nödvändigt - att patienten ska få möjlighet att göra, prova och lära även om det tar längre tid eller kräver nya tankevägar. Det upplever jag i hög grad vara en utmaning för all hemtjänstpersonal, kanske som följd av deras pressade schema, men i synnerhet många med utländskt påbrå som vill hjälpa (mer än vad som behövs) av respekt för de äldre och för att det kanske är så man är fostrad att göra.

    En liten kommentar till din text med förslag till omformulering för att lättare förstå vilken grupp de olika resultaten syftar på:

    "Resultatet av studien visade att de svenska deltagarna: i) skattade lägre på smärtupplevelsen än de iranska och irakiska, ii) skattade lägre på de affektiva aspekterna, iii) skattade lägre i smärtintensitet, iiii) uppgav ingen skillnad gällande smärtlokalisation. Vidare visade resultaten att 63 % av de svenska deltagarna var positivt inställda till råd om egenvård jämfört med 14 och respektive 25 % av de iranska och irakiska deltagarna. Av de svenska deltagarna var 96 % positivt inställda till att fysioterapi kunde hjälpa mot deras besvär jämfört med 74 % för de iranska och 65 % för de irakiska deltagarna." edited 13:15, 19 Dec 2018
    Posted 08:29, 19 Dec 2018
    Vad roligt att du valde att skriva om det här ämnet. Intressant text som man kan plocka med sig mycket av till sitt eget bemötande med patienter från andra kulturer. Ger en ökad förståelse.
    I texten står det att familjen också spelar en stor roll i smärtupplevelsen och det är ju inte helt ovanligt att man stöter på långvarig smärta hos både förälder och barn i alla kulturer så det är en intressant aspekt tycker jag.
    Det är svårt att möta de patienter som har uppfattningen om att det är läkaren som ska bota och inte har en så hög tilltro till fysioterapin. Det är en utmaning att få förtroendet som behövs för att rehabiliteringen ska få så bra effekt som möjligt.
    Jag håller verkligen med om det du skriver i dina reflektioner om smärta i kombination med språksvårigheter och kulturella faktorer är en utmaning. Jag tycker att det är svårt att förklara om smärta och vilka faktorer som påverkar osv i patientutbildning och framför allt när det är med tolk, men även annars också. Jag tänker att en del kan handla om att det i vissa kulturer ses som att kropp och tankar inte hänger ihop utan ett de är skilda saker. Man vill ofta ha en fysisk förklaring till sina besvär en diagnos eller liknande. Och tar inte till sig att det är fler faktorer som påverkar. Det här tycker jag man ser i alla kulturer så som vi pratat om tidigare i kursen så finns det ju såklart skillnader även inom kulturen.
    Viktigt som du säger är att ha en ökad förståelse för hur olika kulturer kan påverka smärtupplevelsen och att vi behöver alla inom vården har en större kunskap om detta.
    Hälsningar Karolina E.
    Posted 10:38, 19 Dec 2018
    Tack Peter för att du lyfter ett intressant och viktigt ämne!

    Snyggt med en bild i början och tydlig lättläst inledning! Att styckena även fortsättningsvis är relativt korta ökar läsbarheten.

    mvh
    Ingela
    Posted 13:24, 20 Dec 2018
    Hej Peter och tack för fin och läsning med bra indelning och lättläst text! Jag tycker liksom du att detta är ett jätteintressant område, vet vilka svårigheter det kan inebära att arbeta med patienter från olika kulturer, och samtidigt så givande!
    Bra som du skriver ang vikten av att möta patienten där hen är - att försöka förstå, vilket innefattar kulturella skillnader och olika bakgrund.
    Familjens roll tror jag också spelar stor roll, där långvarig smärta vad jag erfarit ofta bemöts som akut smärta i form av hjälp till avlastning och signaler från omgivningen att den drabbade ska undvika snarare än konfrontera.

    Intressant med studien (Kvarén och Johansson) ang skillnader i uppfattning om hur man ser på behandling av kronisk smärta. Har man en bakgrund och fått lära sig att yttre faktorer förklarar och att lösningen ligger att "bli behandlad av någon annan" ger det en förståelse till oss vårdgivare varför det kan vara svårt att mötas i behandlingen. Åter igen som du skriver är det viktigt att mötas där patienten är och samtala kring våra olika synsätt.

    Bra tanke med en "biopsykosociokulturell" modell! Tycker precis om du att vården kunde ha mer kulturellt fokus och utbildningar i ämnet Ett tips som du säkert redan vet är Transkulturellt centrum i Stockholm via SLL som utbildar inom transkultutrella frågor.

    Tack igen!
    //Lina
    Posted 10:30, 27 Dec 2018
    Du har gjort en väl utformad artikel där du inleder med att beskriva smärta innan du beskriver sociokulturella aspekter och kultur relaterat till smärta.
    Av ren nyfikenhet funderar jag på varför man ofta forskat och undersökt patienter med bakgrund i Irak eller Iran då jag även känner igen detta från kursens föreläsning. Skiljer det sig inte mellan olika världskontinenter om man istället skulle jämföra europeer, afrikaner, sydamerikaner med asiater eller australensare. Det verkar vara ett svårundersökt område med begränsad forskning inom samtidigt som jag tror att våra fördomar kan spela in.
    Jag håller med om att en biopsykosociokulturell modell kan vara av värde, men hur skiljer sig egentligen vårt bemötande idag i primärvården mellan en svenska patient och en patient från Iran? De skillnader jag upplevde under mina 3 år i primärvården var framförallt vår tillgång till tolk och längre möten vilket uppskattades mycket men som också skulle varit bra vid alla typer av långvarig smärta, när jag tänker på samtalslängden. Det som skulle kunna utvecklas mer är anamnestagning, smärtundvärdering och undersökning. Jättebra arbete!
    Tack /AK
    Posted 18:27, 30 Dec 2018
    Hej,

    Tack för en välskriven artikel om ett intressant ämne! Fint att du har tagit med olika modeller och sammanfattat olika studier.

    Jag är själv född och uppvuxen i Finland och ibland tänker jag att man inte behöva åka så långt för att träffa på skillnader i kultur och uppfattningar om olika saker. Även om jag är finlandssvensk och har följt med vad som händer i Sverige och tittat på svenska kanaler under min uppväxt blev det ganska tydligt när jag flyttade hit att det finns många skillnader mellan länderna. Jag var absolut inte van med att alla kramas när jag kom hit och till en början kändes det ganska konstigt. Detta är bara ett exempel av många. Jag har inte jobbat som fysioterapeut inom vården i Finland men säkert kan det finnas olikheter även där även om vården i de nordiska länderna påminner om varandra.

    En annan tanke som slog mig när jag läste din text är de krav på snabba patientmöten som finns i dagens vård. Det kanske fungerar när båda pratar samma språk och man strävar mot samma mål men hur går det när någon kanske inte förstår eller det av annan orsak tar längre tid. För det tar ju längre tid när allt skall gå via en tolk. Brukar du boka in fler tider då eller hur gör du?

    Gott nytt år!
    Victoria
    Posted 11:26, 31 Dec 2018
    Hej!

    Du har redan fått många kommentarer och det är troligen för att ämnet du valt berör många och verkligen ligger i tiden. Jag tycker du lyfter fram svårigheter med att behandla och utreda människor från andra kulturer väl och att du använt dig av intressanta och bra källor (något tveksam till wikipedia dock men i det avseende du använt dig av det så är det kanske tillförlitligt).
    Jag håller med dig om att man ofta tar upp kultur som försvårande omständighet men inte en lösning på hur vi ska avhjälpa detta. Ökad förståelse och läsa kurser som denna där man får diskutera kring ämnet är väl ett gott steg i rätt riktning!


    God fortsättning! edited 10:50, 6 Jan 2019
    Posted 10:48, 6 Jan 2019
    Hej Peter! Här kommer en kommentar till.

    Tack för att du skrivit om ämnet som jag också tycker är väldigt intressant och kul, men oerhört svårt ibland. Arbetar själv ofta med tolk inom primärvården och märker också att ibland "lätta" fall blir komplicerade pga både i kommunikation och utifrån kroppsuppfattning. Har även lärt mig dels av erfarenhet och genom kollegor med mer erfarenhet att ens roll som fysioterapeut ibland blir annorlunda i mötet med vissa individer. Att ibland krävs det att man är mer auktoritär, dels pga vanan individen har med vård och ibland är möjligheten till dialog, som terapi utgår ifrån, minskade pga språket. Är det något du har märkt av eller tänkt på?

    Intressant att be till gud kan påverka motivationen. Använder ofta motivatorer som jag knyter an till positiva förbättringar, känns dock svårt att använda detta på ett liknande sätt.

    På våran hälsocentral ska vi snart hålla artrosskola på arabiska. Tror det görs i Södertälje sen innan. Kommer bli en kul utmaning. Jobbar ni med några sådana eller liknande aktiviteter?

    Gillade din illustration! Keep up the good work!

    Hälsningar,
    Niklas Kjerrman
    Posted 00:05, 8 Jan 2019
    Viewing 9 of 9 comments: view all
    You must login to post a comment.