Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Evidensbaserat arbetssätt och forskningsmetodik inom fysioterapi MC3026 ht18 > PM-arbeten > NMES som komplement till träning vid axelinstabilitet. Kim Malmberg & Jeanette Sigfusson Nordgren

NMES som komplement till träning vid axelinstabilitet. Kim Malmberg & Jeanette Sigfusson Nordgren

    Table of contents
    No headers

     Bakgrund:

    Axelleden är kroppens mest rörliga led genom sina anatomiska strukturer som tillåter rörelse i (3). P.g.a. ledens stora rörelseförmåga ökar risken för  luxation. Vanligaste luxationen är främre luxation där ledhuvudet går ur led framåt i förhållande till ledpannan. Denna form av luxation representerar 95 % av alla luxationer. Traumatiska luxationer står för 96 % av alla förstagångsluxationer och drabbar främst unga idrottsaktiva män (1, 4). Efter en förstagångsluxation kan patienten utveckla både strukturell och icke strukturell instabilitet (1). Axelinstabilitet är en symptomatisk onormal rörelse i axelleden som kan visa sig som smärta eller som en upplevelse av felställning i leden, s.k. subluxation eller luxation. Instabilitet i axelleden orsakas av en störning i både strukturella och neurologiska system (1). En allvarlig följd av en förstagångsluxation är recidiverande (upprepade) luxationer. Risken att drabbas av recidiverande luxationer är högre ju yngre personen är. 66-100% hos personer 20 år och yngre, 13-63% hos personer mellan 20-40 år och 0-16% hos personer 40 år och äldre (5). I första hand behandlas recidiverande axelluxationer konservativt (6). Operation bör övervägas om det finns en skada i de främre strukturerna (kapsel eller labrum) i axelleden så som Bankartskada eller SLAP-lesion hos en yngre person som planeras återgå till någon kontaktidrott (1).

    Axelns anatomi:

    Axelleden är en kulled där ledhuvudet (caput humeri) på överarmen ledar mot en grund liten ledpanna (cavitas glenoidalis). Det är endast en fjärdedel av ledhuvudet som har kontakt med ledpannan (4). Axelledens stabilitet bygger på både passiva och dynamiska anatomiska strukturer men både det centrala och det perifera nervsystemet har nyckelfunktioner i stabiliseringen kring axelleden (3).

                Passiva strukturer:                                  Dynamiska strukturer:

                 Ledkapsel                                             Rotatorcuff (Supraspinatus,

                Labrum glenoidale                                Infraspinatus, Subscapularis,

                 Ligament x 3                                         Teres minor

                 Benstrukturer                                        Skapula och den kinetiska kedjan

     

    De passiva strukturerna verkar främst i extrema ytterlägen och de dynamiska strukturerna arbetar genom hela rörelsen men är mindre effektiva i de extrema ytterlägena (3).

    NMES (Neuromuskulär elektrisk stimulering)

    NMES-behandling innebär att man med hjälp av elektroder på hudytan stimulerar motoriska nerver med syfte att åstadkomma muskelkontraktioner. En ytterligare effekt vid denna behandling är att beröringsfibrer stimuleras vilket ger smärtlindring (7). NMES har en mängd olika användningsområden som bl.a. neuromuskulär facilitering (t.ex. quadricepsfacilitering postoperativt), cirkulationsökning, förhindra postoperativ muskelsvaghet (t.ex. vastus medialis), bibehålla eller öka rörelseomfånget, minska muskulär atrofi/hypotrofi samt bibehålla muskelstyrka under immobiliseringsfas (8). NMES kan användas som ett komplement till de traditionella träningsprogrammen. I en systematisk översikt har man sett att NMES och träning resulterar i förändringar i oxidativ enzymaktivitet, skelettmuskel fiber typ och skelettmuskel fiber storlek. Det framkom även att högfrekvent NMES endast har visat på signifikant ökning av muskelstorlek i 50% av studierna. Men p.g.a. litet urval, heterogen studiedesign och stor variation i population mellan studierna var kvalitén på metodologin låg (9). I genomsnitt utförs oftast en träningssession med NMES i 10-30 min, i en 4-5 veckors period med då totalt 20-25 sessioner (10). Flera forskare har rapporterat ökad isometrisk muskelstyrka vid både användning av NMES samt träning för friska unga vuxna, jämfört med icke-tränande kontroll. I samma studie såg man även att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan NMES-gruppen och träningsgruppen. Det framkom att NMES och träning i kombination inte visar på någon signifikant ökning av muskelstyrka jämfört med enbart NMES eller enbart träning. Men det finns evidens för att NMES kan förbättra funktionellt utförande i olika styrkeövningar (11). Det finns flera studier med NMES och träning utförda på  quadricepsmuskulatur. Högintensiv NMES-träning har visats kunna inducera muskelhypertrofi på hela muskulaturen som stimuleras, även på muskelfibernivå. Senare har det även visats att lågintensiv NMES-träning kan öka muskeltjockleken på quadricepsmuskulaturen, muskelfiberns tvärsnittsarea samt muskelstyrka i frisk skelettmuskulatur. Däremot är effekten bättre med högintensiv NMES träning jämfört med lågintensiv (12). Det finns flertalet studier med goda resultat utförda på NMES-behandling vid instabilitetsproblematik och smärta kring skuldran hos patienter med hemiplegi efter förvärvad hjärnskada. Vi har valt att inte adressera dessa studier då vår hypotes gäller patienter med intakt nervsystem. Det finns ingen eller mycket litet studerat på NMES och skulderinstabilitet hos friska individer. Med denna bakgrund vill vi testa vår hypotes genom att applicera kunskapen om effekten av NMES i kombination med träning på friska patienter med instabilitetsproblematik i axelleden.

    Hypotes:

    Den här pilotstudien testar hypotesen att patienter med upprepade axelluxationer som behandlas med NMES som tillägg till träning upplever en förbättrad funktion mätt i skulderrelaterad livskvalité och minskad smärta, jämfört med de som enbart får träning.

    Syfte:

    Genom en interventionsstudie undersöka om NMES som tillägg till stabilitetsträning för axelleden kan påverka skulderrelaterad livskvalité och smärta i större grad än enbart stabilitetsträning för patienter med upprepade axelluxationer.

    Frågeställningar:

    • Ger NMES som tillägg till stabilitetsträning förbättrad skulderrelaterad livskvalité hos patienter med upprepade axelluxationer, i större utsträckning än enbart stabilitetsträning?
    • Har NMES som tillägg till stabilitetsträning bättre effekt på upplevelsen av smärtan i axelleden hos patienter med upprepade axelluxationer, jämfört med enbart stabilitetsträning?

    Metod:

    Design:

    Kvantitativ design. pilotstudie (Interventionsstudie).

    Utfallsmått:

    • Procent av normal funktion i axelleden mätt med WOSI (Western Ontario Shoulder Instability Index).
    • Procent i förändrad smärta i axelleden mätt med NRS-skala.

    Datainsamlingsmetoder:

    • Frågeformuläret WOSI lämnas ut till alla deltagare vid studiens början och slut.
    • Skattning av smärta på Numeric Rating Scale (NRS) vid studiens början, före varje träningstillfälle samt vid studiens slut.

    WOSI är ett diagnos-specifikt verktyg för att utvärdera livskvalitet hos personer med axelinstabilitet. Formuläret innehåller 21 frågor uppdelade på 4 delar: Del A = Fysiska symptom (10 frågor), Del B = Sport/fritid/arbete (4 frågor), Del C = Livsstil (4 frågor) och Del D = Känslor (3 frågor). Svaren fylls igenom att dra ett streck på en 100 mm lång linje markerad med ingen svårighet/smärta/oro/etc. längst till vänster och extremt mycket/svårt/påverkan/etc. längst till höger på linjen (13). WOSI är validerat och reliabilitetstestat samt jämfört med existerande skulderscorer för att säkerställa sensitiviteten (14).

    Urval:

    Konsekutivt urval från vuxna patienter som söker ortopedkliniken på Falu lasarett med recidiverande axelluxationer. Vid behov kommer ett representativt urval att appliceras.

    Inklusionskriterier:

    • Recidiverande axelluxationer ≥ 2 i samma axel under de senaste 12 månaderna.
    • Ålder 18-40
    • Förstå svenska i tal och skrift

    Exklusionskriterier:

    • Neurologisk sjukdom eller skada
    • Tidigare axelopererad i aktuell axel
    • Bankartskada eller SLAP lesion hos personer ≤ 20 år (1)
    • Pacemaker, intrakardiell fibrillator eller andra aktiva implantat (8)
    • Arytmier/nylig infarkt (8)
    • Gravida under första trimestern (8)
    • Akut inflammation (8)
    • Skadat lymfsystem  (8)
    • Ej luxerat aktuella axeln de senaste 6 v

     

    Etiska överväganden:

    Reflektion:

    Referenslista:

    1. Jaggi A, Lambert S. Rehabilitation for shoulder instability. British Journal of Sports Medicine. 2010;44:333–340.
    2. Donohue MA, Mauntel MC, Dickens JF. Recurrent shoulder instability after primary Bankart repair. Sports medicine and arthroscopy review. 2017 Sep;25(3):123-130.
    3. O Connaire Eoin. Shoulder Masterclass; An evidence-based approach to assessment, clinical reasoning and management of shoulder disorders. Evidence-based Therapy Center. 21-22 april 2018.
    4. Samuelsson K, Karlsson J, Andernord D, Lahti A. ABC om Axelluxation. Läkartidningen. 2016;113:DXD4.
    5. Hovelius L, Eriksson K, Fredin H, Hagberg G, Hussenius A, Lind B, et al. Recurrences after initial dislocation of the shoulder. Results of a prospective study of treatment. The journal of bone and joint surgery American volume.1983;Mar;65(3):343-349.
    6. Hayes K, Callahan M, Walton J, Paxinos A, Murell GAC. Shoulder instability: Management and rehabilitation. Journal of Orthopaedic & Sports physical therapy. 2002;Oct;32(10):497-509.
    7. Norrbrink C, Lundebrg T. Om smärta - ett fysiologiskt perspektiv. Uppl 2:2. Lund: Studentlitteratur AB; 2014; s. 107-108.
    8. Cefar. Vad är NMES [internet]. Malmö. [citerad 2018-10-12] Hämtad från http://www.tenscefar.com/metodbeskrivning2/
    9. Sillen MJH, Franssen FME. Gosker HR, Wouters EFM, Spruit MA. Metabolic and structural changes in lower-limb skeletal muscle following neuromuscular electrical stimulation: A systematic review. PLoS One. 2013; Sep;8(9): e69391.
    10.  Vanderthommen M, Duchateau J. Electrical stimulation as a modality to improve performance of the neuromuscular system. Exercise and sport sciences reviews. 2007;0ct;35(4):180-5.
    11. Lake DA. Neuromuscular electrical stimulation. An overview and its application in the treatment of sports injuries. Sports medicine. 1992;May;13(5):320-36.
    12. Natsume T, Ozaki H, Kakigi R, Kobayashi H, Naito H. Effects of training intensity in electromyostimulation on human skeletal muscle. European journal of applied physiology.2018;Jul;118(7):1339-1347.
    13. Svenska Skulder och Armbågssällskapet. Om scorer: Scoresystem för axel- och armbågs-besvär, [internet]. Stockholm. Uppdaterad 2017-04-04 [citerad 2018-10-15] Hämtad frånwww.ssas/files/score_shoulder/WOSI.pdf
    14. Shoulder Outcome Scores. ShoulderDoc by Professor Lennard Funk. [internet]. Manchester. Uppdaterad 2018-09-01 [citerad 2018-10-15] Hämtad från https://www.shoulderdoc.co.uk/section/903
    15. Polit DF, Tatano Beck C. Essentials of nursing research-Methods, Appraisal. And Utilization. 6th ed. Philadelphia, PA: Lippincott Williams & Wilkins; 2006.
    16. Olsson H, Sörensen S. Forskningsprocessen. Kvalitativa och kvantitativa perspektiv.1:a upplagan. Stockholm: Liber; 2001.

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.