Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Evidensbaserat arbetssätt och forskningsmetodik inom fysioterapi, MC3026 > PM-arbeten > Samuel Jonsson & Petra Johansson

Samuel Jonsson & Petra Johansson

    Table of contents
    No headers

     

    Funktionsutvärdering av styrka och myoelektrisk aktivitet i hamstringsmuskulatur på idrottare med en tidigare unilateral hamstringsskada med en ny styrketest, JN Hamstrings. 

     

    • Författare Petra Johansson, Samuel Jonsson 

     

    BAKGRUND 

    Introduktion 

    Akuta hamstringsrupturer är den vanligaste muskelskadan inom många idrotter. Prevalensen av isolerade hamstringsskador som rapporterats inom bland annat fotboll, rugby, basket och sprintlöpning är mellan 6% och 29%. Även risken för återfallsskador efter en hamstringsruptur är mycket hög (1), cirka en tredjedel skadas igen och den högsta frekvensen sker under de första två veckorna efter återgången till idrott (10). 2011 publicerades en kohortstudie där 2299 svenska fotbollsspelare registrerats för muskelskador i nedre extremiteten. Resultatet visade att 92% av alla muskelskadorna drabbade de fyra stora muskelgrupperna, hamstrings (37%), adduktorer (23%), quadriceps (19%) och vadmuskeln (13%), av dessa var 16% en återfallsskada (8). 

    Anatomi/funktion 

    Hamstringsmuskulaturen (Figur 1) består av tre muskler på lårets baksida (m. biceps femoris, m. semimembranosus och m. semitendinosus). Dessa muskler har sitt ursprung på tuber ischiadicum och fäster på caput fibula och medialt på tibias baksida och medialt om knäleden. Detta innebär att de är tvåledsmuskler och deras huvudfunktion är att extendera i höftleden och flektera i knäleden. Biceps femoris består av två muskelbukar, biceps femoris långa huvud och biceps femoris korta huvud. Biceps femoris korta huvud urspringer från femur vilket gör den huvudsakligen till en flexor i knäleden. Den laterala delen av hamstrings (m. biceps femoris) deltar även i adduktion och utåtrotation i höftleden medan den mediala delen av hamstrings (m. semimembranosus och m. semitendinosus) deltar i adduktion och inåtrotation (2,3). Alla de tre hamstringsmusklerna fungerar även som en antagonist till främre korsbandet, de har där en skyddande och stabiliserande roll genom att förhindra rotation och framskjutning av tibiafemur under flexion (4). 

     

     

     

    Figur 1: Hamstringsmuskulaturens anatomi. 

     

    Skadetyper/ Skademekanismer 

    Hamstringsmuskulaturen är en tvåledsmuskel som har en möjlighet att utveckla en snabb och stor muskelförlängning, oftast är det under dessa förhållanden en hamstringsskada sker, dvs. under en extrem excentrisk muskelkontraktion. Man brukar dela upp hamstringsskador i sprint- och stretchingtyper. Sprintskadan drabbar framförallt m. biceps femoris långa huvud. Oftast är rupturen lokaliserad 10 cm distalt frånursprunget på tuber ischiadicum. Denna typ av skada är vanlig inom idrotter med hög löphastighet och under accelerationer och riktningsförändringar. Skadan inträffar vanligtvis under slutet av svängfasen som en konsekvens av en excentrisk kontraktion när hamstrings är som mest utsträckt (19). Stretchingskadandrabbar framförallt m. semimembranosus. Rupturen är lokaliserad proximalt och börjar oftast vid tuber ischiadicumoch involverar den fria senan. Denna skada uppstår då hamstringsmuskeln utsätts för en stor förlängning och samtidig belastning, dvs. under en stor höftflexion med samtidig knäextension(20). Sprintskadan är vanligast och tar kortast tid att rehabilitera (7). 

    Riskfaktorer 

    Riskfaktorer är traditionellt indelade i två kategorier, interna (individrelaterade) och externa (omgivningsrelaterade) faktorer. Mer specifikt skulle man kunna dela in riskfaktorerna i påverkbara och icke påverkbara (21). Den enda icke påverkbara riskfaktorn som har stark evidens för en hamstringsskada är ålder, man har sett att med ökad ålder har man en ökad risk för att ådra sig en hamstringsskada (15). Flertalet påverkbara faktorer har studerats gällande risken för att få en hamstringsskada, men endast ett fåtal har god evidens och dessa bygger ibland på teoretiska antaganden. De faktorer som studerats mest och som föreslagits som potentiella riskfaktorer för att ådra sig en hamstringsskada är tidigare skada, obalansen mellan styrkan i hamstringsmuskulaturen i förhållande med quadricepsstyrkan (H/Q-kvoten), flexibiliteten i hamstringsmuskulaturen, muskeluttröttning och otillräcklig uppvärmning (15).  

    I en systematisk review 2013 fann man att störst evidens för att ådra sig en hamstringsskada var tidigare hamstringsskada, ökad ålder och ett ökat maximalt kraftmoment för m. quadriceps (14). 

    Diagnostisering 

    En grundlig anamnes och klinisk undersökning är viktigt för att få sig en uppfattning av skadan och utesluta andra potentiella orsaker. Magnetkameraundersökning (MRI) och ultraljud har visat sig vara effektiva vid verifiering av skadan och dess omfattning (5). 

    2014 kom ett nytt klassifikations system för gradering av muskelskador (British athleticsmuscleinjuryclassification). Med hjälp av MRI kategoriseras och graderas skadans omfattning. Huvudgruppering från 0–4 talar om skadans omfattning, där 0 visar ett normalt MRI och kan liknas vid träningsvärk. Graderingarna 1–4 (functional, small, moderate, extensive) delas även in i undergraderingar a, b och c som beskriver vilken typ av skada. (a=myofasciell, b=muskel eller MTJ och c=senan involverad) (12). Det finns ytterligare en beskrivning som ingår i klassificeringen för att ange skadans lokalisation (proximalt, centralt eller distalt) i förhållande till muskelns ursprung. För hamstringsmuskulaturen föreslås att den proximala tredjedelen ligger över den nedre marginalen hos gluteusmaximus och den distala tredjedelen ligger under ursprunget för biceps femoris korta huvud (12). 

    Ultraljudsundersökningar vid muskelskador har ökat markant och används av såväl praktiserande kliniker som radiologer. Detta är en subjektiv bildmodalitet som är beroende av den som utför undersökningen, vilket gör det svårare att definiera och standardisera än MRI (12). 

    Rehabilitering- & rehabiliteringsprotokoll 

    Det finns ett antal rehabiliteringsprotokoll som används efter akuta hamstringsskador, flertalet av dessa saknar stöd från prospektiva randomiserade studier. Rehabiliteringsprotokollen vid konservativ behandling brukar omfatta en succesiv stegring av intensitet, rörelseomfång, excentriskt motstånd, neuromuskulär träning till en mer idrottsspecifik inriktning av träningen innan återgång till sin idrott (5). 

    I en studie 2004 jämfördes två olika rehabiliteringsprogram där 24 atleter med akuta hamstringsskador indelades i två grupper, STST och PATS. I STST gruppen fick deltagarna genomföra ett program innehållande statisk stretching och isolerade progressiva styrkeövningar för hamstrings. I den andra gruppen PATS genomfördes ett program som bestod av progressiva rörlighets och bålstabiliserande övningar. Resultatet visade att andelen återfallsskador var signifikant högre under de första två veckorna efter avslutad rehabilitering och under det första året i STST gruppen. Under de två första veckorna drabbades 54,5% av återfallsskador i STST gruppen jämfört med ingen i PATS gruppen. Efter ett år var andelen återfallsskador 70% i STST gruppen och 7,7% i PATS gruppen. Rehabiliteringstiden skiljde sig inte signifikant mellan grupperna, den genomsnittliga tiden för återgång till sport i STST gruppen var 37,4 dagar och i PATS gruppen 22,2 dagar (13). 

    I en annan studie 2013 jämfördes två olika rehabiliteringsprotokoll (L-protokoll och C-protokoll) på svenska elitfotbollsspelare med akuta hamstringsskador. I L-protokollet ingick övningar som belastade hamstrings under en samtidig förlängning och i C-protokollet utfördes konventionella övningar med mindre tonvikt på förlängning. Båda grupperna påbörjade rehabiliteringsprotokollen efter fem dagar då skadan inträffade. Resultatet i studien visade en signifikant skillnad mellan grupperna gällande återgång till match, medelvärdet för gruppen som utförde L-protokollet var 28 dagar jämfört med C-protokollet där återgången var efter 51 dagar (7). 

    Ytterligare en studie som saknade kontrollgrupp såg på betydelsen av att träna excentriskt vid långa muskellängder. Femtio idrottare varav 30 män och 20 kvinnor, med hamstringsskador av olika grad i åldrarna 36±16 tränade utifrån ett protokoll i tre på varandra följande faser. Isometrisk styrka vid olika ledvinklar samt styrka mättes innan de kunde återgå till idrott. Faserna bestod av 1, skydda vävnad, förhindra förlust av rörlighet, minimera atrofi och styrkeförlust. Fas 2, återställa smärtfri maximal hamstringskontraktion genom hela rörelsebanan (ROM) och förbättra den neuromuskulära kontrollen av bål och bäcken. I fas 3 var målet att öka styrkan i hamstrings vid långa muskellängder och återgång till idrott utan risk för återfallsskada. För att gå vidare till nästa fas måste alla delar i den föregående fasen vara smärtfria. Uppföljning av idrottarna skedde vid tre och sex månader och sedan var sjätte vecka efter återgång till idrott. Fyrtiotvå av idrottarna hade vid långtidsuppföljningen inte fått någon återfallsskada i medeltal 24±12 månader efter att ha återgått till sin idrott. Av de åtta idrottarna som inte fullföljde träningsprotokollet, framförallt med avseende på att träna excentriskt vid lång muskellängd, drabbades fyraav återfallsskador medan övriga fyra personer hade signifikant svaghet i hamstrings och svagheten tilltog alltmer vid längre muskellängder. I motsats hade de som följde träningens faser, helt återställt styrkan hos muskulaturen (24). 

    Utvärdering / Return to play (RTP) 

    Som tidigare nämnts är återfallsskador efter akut hamstringsskada ett stort problem. Forskningen kring rehabilitering och utvärdering för bäst, säkrast och snabbast återgång till sport efter en skada är förhållandevis omfattande, men i dagsläget finns inga säkra metoder eller kriterier för detta. 

    Kliniska utvärderingar: Det finns en mängd kliniska och funktionella tester som används vid utvärdering av status under rehabilitering efter en skada. En vanliga klinisk bedömning verkar vara alltför okänslig för att ge säkra indikationer om när en riskfri återgång till idrott kan ske. Vanliga kriterier för återgång brukar vara när idrottaren har full rörlighet, styrka och funktionella kvalitéer som att springa och hoppa samt att dessa kan genomföras utan smärta och stelhet (10). 2010 publicerades en studie med en ny kliniskt test, Asklings H-test. Detta är ett specifikt hamstringstest för att se om patienten är tillräckligt rehabiliterad för att återgå till en hög aktivitetsnivå. Avsikten med testet är att imitera en syntes av de båda skademekanismerna, vilket sker genom att utsätta hamstrings för en excentrisk kontraktion i ett förlängt läge (ett aktivt straight leg raise, SLR) Upplever testpersonen osäkerhet vid genomförandet av testet är den sannolikt inte redo för återgång till sin idrott (11). 

    MRI: Det finns ingen stark evidens för att MRI svar kan ge någon säker prognos för återgång till sport, detta har framkommit i två stycken reviewartiklar från 2015 och 2017 (16, 17). 

    Flertalet studier har utvärderat styrkeförhållandet i hamstringsmuskulaturen genom tester i isokinetiska maskiner. Isokinetiskt muskelarbete innebär en konstant hastighet i rörelsebanan under arbete (18).  

    I en studie på 52utövare av amerikansk fotboll som ansågsfärdigrehabiliterade efter hamstringsskada, undersökteshuruvida skillnad i styrkafannsmellan oskadat och skadat ben och om det hade betydelse för skaderisken vid återgång till idrott. Testmodellen i studien bestod av tre test med koncentrisk och excentrisk isokinetisk utvärdering av quadriceps och hamstrings samt idrottsspecifika fälttest. Mindre än 10 % sidoskillnad för isokinetisk styrka är enligt studien en generell rekommendation inför återgång till idrott. Efter genomgången rehabilitering visade resultatet på att 67 %av studiedeltagarna hade minst 10 procents nedsatt styrka i det färdigrehabiliterade benet jämfört med det oskadade i något av de tre testen (39, 29, respektive 28 %), koncentriskt (två hastigheter 60 och 300 grader/sekund och excentriskt 180 grader/sekund). Skador i tidigare skadat område som uppstod inom två månader efter återgång till sport ansågs vara återfallsskador vilket drabbade sex av deltagarna i studien. Det fanns dock inga signifikanta skillnader mellan dem och de som klarade sig utan återfallsskador vad gäller medel av maximal kraftmomentutveckling ochminst 10 % nedsatt isokinetisk styrka vilket indikerar att isokinetiska test inte är tillförlitliga att avgöra om utövare av amerikansk fotboll är redo att återgå till idrott (6). 

    EMG 

    EMG eller Elektromyografi kan mätas genom att placera elektrodplattor över muskelbukarna, s.k. ytelektroder. Information som samlas in består av muskelns elektriska aktivitet (aktionspotentialer). 

    I en studie som undersökte unilateral hamstringsskada hos motionärer (samtliga med skada i biceps femoris långa huvud) undersöktes om de utvecklade lägre myoelektrisk aktivitet under excentriska kontraktioner samt styrkeutveckling vid tidpunkter 30, 50 och 100 millisekunder efter aktivering av muskeln. Jämförelsen gjordes mot oskadat ben. Av de 26 motionärer som deltog var 13 skadefria (kontrollgrupp). Ytelektroder användes och fästes över biceps femoris långa huvud och över hamstringsmulaturens insida och testerna genomfördes isokinetiskt med 60 och 180 grader/sekund. Skadat bens biceps femoris visade lägre rate oftorquedevelopment (RTD) och kraftimpuls vid 60 grader/sekund, 50 och 100 millisekunder efter kontraktionen inleddes. Muskelaktiveringen av skadad muskulatur var lägre efter 100 millisekunder vid bägge hastigheter. Hos den del av hamstringsmuskulaturen som var oskadad sågs ingen påverkan på muskelaktiveringen i gruppen med skada och i kontrollgruppen förekom inga signifikanta skillnader för någon av testvariablerna, inte heller skillnader mellan dominant- och ickedominant ben (25). 

    I en studie som undersökte unilateral hamstringsskada hos motionärer (samtliga med skada i biceps femoris långa huvud) undersöktes om de utvecklade lägre myoelektrisk aktivitet under excentriska kontraktioner samt styrkeutveckling vid tidpunkter 30, 50 och 100 millisekunder efter aktivering av muskeln. Jämförelsen gjordes mot oskadat ben. Av de 26 motionärer som deltog var 13 skadefria (kontrollgrupp). Ytelektroder användes och fästes över biceps femoris långa huvud och över hamstringsmulaturens insida och testerna genomfördes isokinetiskt med 60 och 180 grader/sekund. Skadat bens biceps femoris visade lägre rate oftorquedevelopment (RTD) och kraftimpuls vid 60 grader/sekund, 50 och 100 millisekunder efter kontraktionen inleddes. Muskelaktiveringen av skadad muskulatur var lägre efter 100 millisekunder vid bägge hastigheter. Hos den del av hamstringsmuskulaturen som var oskadad sågs ingen påverkan på muskelaktiveringen i gruppen med skada och i kontrollgruppen förekom inga signifikanta skillnader för någon av testvariablerna, inte heller skillnader mellan dominant- och ickedominant ben (5).  

    Ytterligare en studie undersökte reliabiliteteni EMG med ytelektroder vid upprepade tester med en vecka mellan testen, av semitendinosus och biceps femoris. Detta gjordes med kontinuerligt ökande belastning på muskelgrupperna upp till maximal isometrisk kontraktion. Studiedeltagarna var elva friska män utan muskuloskeletala skador. Viktigt i studien ansågs vara deltagarnas benposition så att ingen rotation i höften sker, vilket medför ett ökat bidrag av antingen m. biceps femoris vid utåtrotation i höft eller m. semitendinosus vid inåtrotation i höft. Det var även viktigt med elektrodplaceringen på hamstringsmuskulaturen, vilket de testade genom att forskningspersonen fick göra en maximal isometrisk kontraktion av hamstringsmuskulaturen varefter de markerade positionen på muskelbukarna. Reliabiliteten var högre vid submaximala nivåer och biceps femoris hade bättre reliabilitet än semitendinosus. I studien fastslogs att upprepad EMG mätt genom maximala statiska kontraktioner gav acceptabel reliabilitet (26). 

    Biomekanik 

    Muskelarbete: Det finns tre olika typer av muskelaktioner, koncentriskt, excentriskt och isometriskt. Vid koncentrisk och excentrisk muskelaktion sker en rörelse, dvs. muskeln arbetar dynamiskt. Vid isometriskt muskelarbete sker ingen synbar rörelse, dvs. muskeln kontraherar sig statiskt. När muskeln arbetar isometriskt arbetar den mot ett konstant motstånd utan att dess längd förändras. När muskeln arbetar koncentriskt övervinner den kraften som den arbetar mot, muskeln arbetar då i förkortning. Koncentrisk kraft ökar med minskad hastighet vilket innebär att vid snabba rörelsehastigheter kommer kraften att minska. När muskeln arbetar excentriskt är kraften den arbetar emot större än den kraft muskeln själv utvecklar koncentriskt, det sker då en bromsande rörelse där muskeln arbetar i förlängning. Den excentriska kraften ökar eller är konstant med hastigheten. Till vardags och i idrottsutövning under funktionella aktiviteter sker oftast en kombination av dessa tre muskelaktioner (18). 

    Betydelsen av rörelsehastighet och typ av muskelaktivering: Att kunna generera kraft är viktigt i alla idrotter. I idrotter som innefattar accelerationer är kraften en viktig faktor för att generera en hastighet, dvs. för att uppnå en hög hastighet krävs stor styrka. Hastigheten på kraftutvecklingen är också viktigt för styrkeproduktionen, som exempelvis i sprintlöpning. Sambandet mellan kraft och hastighet är centralt då man utvärderar styrkeförmågan. Effektutvecklingen, arbetshastigheten är en av de viktigaste faktorerna när det kommer till idrottsprestationer, i idrotter med maximalansträngning är framförallt toppeffekten (peakpower) av stor betydelse för prestationen (23). 

    Definitioner: 

    Rate of force development, RDF= kraftökningshastighet vilket innebär förändringen i kraft dividerat med förändringen i tid, vilket är direkt kopplat till en ökad muskelaktivering vid vissa muskelaktioner(23). 

    Power/effekt (”snabbstyrka”) = Produkten av kraft och hastighet (23). 

    Peak power, PP = toppeffekt, det högsta effektvärdet som uppmätts över ett område under en förflyttning/rörelse under ett givet antal förhållanden (23). 

    Maximal power (Maximal effekt) = den högsta toppeffekten man kan prestera under optimala förhållanden (23). 

    Force, F = Kraft/styrka som kan åstadkomma acceleration och/eller deformation av en kropp. Kraft mäts i Newon (N) 

    En krafts inverkan på en kropp påverkas av angreppspunkt, riktning och storlek (27). 

    Torque = vridmoment, kraften multiplicerat med momentarmen. Enhet: Newtonmeter (Nm). Momentarmen utgörs av det vinkelräta avståndet från kraftens verkningslinje till momentpunkten. Momentpunkten är det ställe som momenten roterarkring, oftast i ledens rörelseaxel (27). 

    Peak Torque = Maximal kraftmomentutveckling 

    ROM = Range OfMovement, den rörlighet som kan tas ut i en led. 

    Kraftimpuls = Kraften multiplicerat med tiden som den verkar. 

    Rate ofTorguedevelopment, RTD = kraftmoment som skapas per tidsenhet 

    Unilateralt = En extremitet i taget. Bilateralt = bägge extremiteterna samtidigt. 

    Hamstringsskador är ett stort problem inom många idrotter och risken för återfallsskador är hög. I dagsläget finns inga säkra metoder eller utvärderingar för att bedöma när en idrottare är redo att återgå till sin idrott efter en skada. Vi vill med denna studie ta reda på och beskriva hur muskelaktiviteten och styrkan ser ut i hamstringsmuskulatur som bedömts vara färdigrehabiliterad, detta med en ny styrketest, JN Hamstringstest,som tidigare inte utvärderats. 

     

     

    Syfte 

    Syftet med denna studie är att beskriva kraftutveckling och myoelektrisk aktivitet i hamstringsmuskulatur vid bilaterala och unilaterala, isometriska, excentriska och koncentriska muskelaktioner vid ett nytt hamstringstest. 

     

    Frågeställningar 

    Framträder skillnader i testet avseende isometrisk, koncentrisk eller excentrisk styrka mellan hamstringsmuskulatur som är oskadad respektive rehabiliterad från en tidigare skada? 

    Framträder skillnader i testet avseende myoelektrisk aktivitet i hamstringsmuskulatur som är oskadad respektive är rehabiliterad från en tidigare hamstringsskada? 

     

    Metod 

     

    Studiedesign 

    Deskriptiv funktionsutvärdering, pilotstudie. 

    Inklusionskriterier 

    Unilateral hamstringsskada, förstagångsskada, målgrupp (Fotboll, Sprint, eller annan idrott), diagnostiserad med MRI, färdigrehabiliterad (testats genom funktionella- eller isokinetiska tester och är tillbaka i sin idrott), skadetyp (Sprint-, Stretchskada eller ospecificerad skada), över 18 år, kvinnor och män, konservativt behandlade. 

    Exklusionskriterier 

    Bilaterala hamstringskador, återfallsskada, andra typer av skador (tex. ACL, menisk etc). 

    Urval 

    Bekvämlighetsurval. 10–15 personer som rehabiliterats för hamstringsskada på idrottskliniker i Stockholm. 

    Rekrytering av testpersoner 

    Vi kommer att kontakta idrottskliniker för att därigenom ta hjälp med rekryteringen av testpersoner. Ett informationsbrev kommer att skickas till potentiella deltagare med förfrågan om deltagande i studien. Inklusions- och exklusionskriterier kommer att framgå tydligt i rekryteringsdokumentet. 

    Beskrivning av testapparat 

    Apparat benämnd JN Hamstringstest(Figur 2) för mätning av isometrisk, koncentrisk och excentrisk styrkeutveckling, bilateralt och unilateral i hamstringsmuskulaturen. Apparaturen möjliggör även beräkning av arbete och effektutveckling vid koncentriska muskelkontraktioner samt hastighet i koncentriska och excentriska muskelaktioner. Det går utöver det att bestämma kraftimpuls och RFD. Motståndet vid användning beror av apparatens lutning samt testpersonens och slejdens massa. Testpersonen ligger enligt figur 2. Skorna kopplas till varsin kraftgivare vilket betyder att muskelkraften hos respektive ben registreras samtidigt. En elastisk lina kopplad till en kraftgivare mäter sträckan som slejden har förflyttat sig. Insamlad data förs över till en persondator för vidare analys. 

     

     

    Figur 2: Testapparatur under testtillfälle.(A) Rullbar slejd, (B) Koppling till kraftgivare på vänster och höger fot, (C) Elastisk lina för mätning av slejdens förflyttning, (B1, B2, C) inkoppling från sensor (B och C) till logger-enhet och sändare, (E) persondator med analys-programvara. 

    Testgenomförande/procedur 

    Instruktioner angående frivillighet och förberedelser meddelas skriftligt i god tid innan testgenomförandet. Muntliga instruktioner ges vid testgenomförandet enligt förbestämd mall. EMG-mätarna sätts utifrån tydliga anatomiska landmärken för ökad validitet. Reliabiliteten är utifrån att apparaten mäter exakt lika varje gång vilket vi kommer att standardisera. De kliniska testerna kommer att genomföras någon gång under februari till mars. Innan test sker 10 minuter uppvärmning ”ganska lätt” enligt s k RPE-skalan (28) utöver att testa och bekanta sig med testproceduren. Så stor kraft som möjligt ska försöka skapas i den koncentriska fasen med påföljande excentrisk fas som ska bromsas så kraftfullt som möjligt. Testpersonen måste vara trygg med testgenomförandet och avgör därför själv kraftinsats. Tre rörelsecykler genomförs bilateralt. Unilateralt test följer med test av höger och vänster ben på samma sätt som tidigare. Sist testas maximala isometriska kontraktioner i fyra olika positioner, bilateralt och med höger och vänster ben. Fokus vid dataanalysen är peak-krafter, RFD och kraftimpuls. EMG kommer registreras genom ytelektroder fästa till hamstringsmuskulaturen (Figur 2). 

    Databearbetning och analys  

    Vi kommer att göra vår analys i Statistikprogrammet SSPS. Eftersom det är en kvantitativ studie med variabler på kvotnivå kommer vi att analysera datan med ett parametriskt test, parat t-test och jämföra det skadade och icke skadade benets värden. Centralmåttet vi kommer att använda är medelvärde och spridningsmåttet standardavvikelse. 

     

    Etiska överväganden 

    En etisk egengranskning av projektet företogs genom att använda Blankett för etisk egengranskning av studentprojekt som involverar människor som visade på att fråga 4: Kan undersökningen påverka forskningspersonerna fysiskt och psykiskt besvarades med "ja" vilket innebar att vi tog upp frågan om etisk granskning med vår handledare. Då vi även kommer att behöva samla in ur skadesynpunkt relevanta journalanteckningar, måste vi göra en etisk ansökan till FEN. 

    a. Vilken/vilka etisk/a frågeställningar aktualiseras av projektet?  

    De etiska frågeställningar som aktualiseras av projektet är att vi kan påverka forskningspersonernas hälsa genom att skaderisk inte kan uteslutas vid utförandet av hamstringstestet. Vi kommer att samla in uppgifter av forskningspersonerna med relevanta frågor angående deras hälsa, tidigare skador, rehabilitering, utvärdering och tid efter skadan för att begränsa riskerna. Insamlade uppgifter kommer inte att kunna kopplas till individen och vi samlar inte data med personuppgifter som personnummer, namn och adress eller andra känsliga uppgifter. Data som vi behöver i vårt projekt består av studiens inklusionskriterier som ålder, kön, skadetyp och idrott.  

     

    b. Vilka åtgärder har vidtagits för att minska eller eliminera etiska problem?  

    Åtgärder som har vidtagits för att minska eller eliminera etiska problem kommer ske genom att forskningspersonerna gett sitt samtycke till studien. Deltagarna kommer att få skriftlig information om studien där även information om frivillighet och att de när som helst kan avbryta studien utan närmare motivering framgår. Deltagarna bestämmer själva i vilken intensitet de utför testet, vilket minskar skaderisken avsevärt då de belastar sin muskel efter egen förmåga och vilja. Även två stycken provtillfällen innan själva testets genomförande kommer att erbjudas till deltagarna, vilket ger dem chans att bli bekväm med metoden. Kodning för varje individ kommer ske så att det inte är möjligt att identifiera dem. Det kommer endast att framgå allmän fakta utifrån inklusionskriterierna och att de är rekryterade från kliniker i Stockholm. 

     

    c. Vad är nyttan med projektet? Vem tillgodogör sig den förväntade nyttan av projektet?  

    Nyttan av projektet är att undersöka om det nya hamstringstestet kan tillföra ny kunskap vid utvärdering av hamstringsmuskulatur hos idrottare som är färdigrehabiliterade efter skada. Objektiva test för mätning av styrka i Hamstringsmuskulaturen behövs för att utvärdera styrkans eventuella inverkan på skadeprofylax. Idrottsaktiva personer med denna skada, rehabiliteringsansvariga samt idrottsföreningar där skadan är vanligt förekommande hör till dem som kan tillgodogöra sig den förväntande nyttan av projektet.   

     

    d. Hur informeras deltagarna  

    Vi kommer att kontakta fysioterapeuter på idrottskliniker i Stockholm för att därigenom få hjälp med rekryteringen av testpersoner. Vår förhoppning är att via dem få kontakt med personer som är färdigrehabiliterade för en hamstringsskada. Inklusions- och exklusionskriterier kommer att framgå tydligt i rekryteringsdokumentet. Potentiella deltagare kommer att kontaktas av oss via ett informationsbrev med förfrågan om deltagande. De har även möjlighet att kontakta oss via mail eller telefon för mer upplysningar om studien. Se bifogat informationsbrev.  

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    REFERENSER: 

    1. Goode, A. P., M. P. Reiman, L. Harris, L. DeLisa, A. Kauffman, D. Beltramo, C. Poole, L. Ledbetter & A. B. Taylor (2015) Eccentric training for prevention of hamstring injuries may depend on intervention compliance: a systematic review and meta-analysis. British Journal of Sports Medicine, 49,349-356. 

    2. Behnke, RS. Anatomi för idrotten: fakta om rörelseapparaten. Stockholm: SISU idrottsböcker; 2008 

    3. Peterson, L. & Renström, P. Skador inom idrotten: prevention, behandling och rehabilitering. 4 uppl. Ingarö: Columbus förlag; 2017 

    4. Ropiak, C. R. & J. A. Bosco (2012) Hamstring injuries. Bull NYU HospJt Dis,70, 41-8. Acute first-time hamstring strains during slow-speed stetching 

    5. Chu, S. K. & M. E. Rho (2016) Hamstring Injuries in the Athlete: Diagnosis, Treatment, and Return to Play. Current Sports Medicine Reports, 15, 184-190. 

    6. Tol, J. L., B. Hamilton, C. Eirale, P. Muxart, P. Jacobsen & R. Whiteley (2014) At return to play following hamstring injury the majority of professional football players have residual isokinetic deficits. British Journal of Sports Medicine, 48, 1364-+.. 

    7. Askling, C. M., M. Tengvar & A. Thorstensson (2013) Acute hamstring injuries in Swedish elite football: a prospective randomised controlled clinical trial comparing two rehabilitation protocols. British Journal of Sports Medicine, 47.8. Epidemiology of muscle injuries in professional football (soccer). 

    8. Ekstrand, J., M. Hagglund & M. Walden (2011) Epidemiology of Muscle Injuries in Professional Football (Soccer). American Journal of Sports Medicine, 39, 1226-1232. 

    9. Cohen, S. B., J. D. Towers, A. Zoga, J. J. Irrgang, J. Makda, P. F. Deluca & J. P. Bradley (2011) Hamstring injuries in professional football players: magnetic resonance imaging correlation with return to play. Sports Health, 3, 423-30. 

    10.  Lauren N. Erickson, Marc A. Sherry (2017) Rehabilitation and return to sport after hamstring strain injury Journal of Sport and Health Science, Volume 6, Issue 2. 130-132, Review 

    11.  Askling, C. M., J. Nilsson & A. Thorstensson (2010) A new hamstring test to complement the common clinical examination before return to sport after injury. Knee Surgery Sports Traumatology Arthroscopy, 18, 1798-1803. 

    12.  Pollock, N., S. L. J. James, J. C. Lee & R. Chakraverty (2014) British athletics muscle injury classification: a new grading system. British Journal of Sports Medicine, 48, 1347-+. 

    13.  Sherry, M. A. & T. M. Best (2004) A comparison of 2 rehabilitation programs in the treatment of acute hamstring strains. Journal of Orthopaedic & Sports Physical Therapy, 34, 116-125. 

    14.  Freckleton, G. & T. Pizzari (2013) Risk factors for hamstring muscle strain injury in sport: a systematic review and meta-analysis. British Journal of Sports Medicine, 47, 351-+. 

    15.  Petersen, J. & P. Holmich (2005) Evidence based prevention of hamstring injuries in sport. British Journal of Sports Medicine, 39, 319-323. 

    16.  Reurink, G., E. G. Brilman, R. J. de Vos, M. Maas, M. H. Moen, A. Weir, G. J. Goudswaard & J. L. Tol (2015) Magnetic Resonance Imaging in Acute Hamstring Injury: Can We Provide a Return to Play Prognosis? Sports Medicine, 45, 133-146 

    17.  van Heumen, M., J. L. Tol, R. J. de Vos, M. H. Moen, A. Weir, J. Orchard & G. Reurink (2017) The prognostic value of MRI in determining reinjury risk following acute hamstring injury: a systematic review. British Journal of Sports Medicine,51, 1355-U293. 

    18. Thomeé R mfl. Styrketräning: för idrott, motion och rehabilitering. Stockholm: SISUidrottsböcker; 2008 

    19 Acute first-time hamstring strains during high-speed running: a longitudinal study including clinical and magnetic resonance imaging findings. Askling CM, Tengvar M, Saartok T, Thorstensson A. Am J Sports Med. 2007 Feb;35(2):197-206. 

    20. Askling, C. M., M. Tengvar, T. Saartok & A. Thorstensson (2007a) Acute first-time hamstring strains during slow-speed stretching - Clinical, magnetic resonance imaging, and recovery characteristics. American Journal of Sports Medicine, 35, 1716-1724. 

    21. Bahr, R. & T. Krosshaug (2005) Understanding injury mechanisms: a key component of preventing injuries in sport. British Journal of Sports Medicine, 39, 324-329. 

    22. Opar, D. A., M. D. Williams & A. J. Shield (2012) Hamstring Strain Injuries Factors that Lead to Injury and Re-Injury. Sports Medicine, 42,209-226. 

    23. Bellardini, H, Henriksson, A. & Tonkonogi, M. Tester och mätmetoder för idrott och hälsa. Stockholm: SISUidrottsböcker; 2009. 

    24.  Tyler, T. F., B. M. Schmitt, S. J. Nicholas & M. P. McHugh (2017) Rehabilitation After Hamstring-Strain Injury Emphasizing Eccentric Strengthening at Long Muscle Lengths: Results of Long-Term Follow-Up. Journal of Sport Rehabilitation, 26, 131-140. 

    25.  Opar, D. A., M. D. Williams, R. G. Timmins, N. M. Dear & A. J. Shield (2013) Rate of Torque and Electromyographic Development During Anticipated Eccentric Contraction Is Lower in Previously Strained Hamstrings. American Journal of Sports Medicine, 41, 116-125. 

    26.  Kellis, E. & A. Katis (2008) Reliability of EMG power-spectrum and amplitude of the semitendinosus and biceps femoris muscles during ramp isometric contractions. Journal of Electromyography and Kinesiology, 18, 351-358. 

    27.  HeijneWiktorin C.V. Exempelsamlingibiomekanik. Lund: Studentlitteratur; 1982. 

    28.  Borg, G., Edström, C-G & Marklund, G. A new method to determine the exponent for perceived force in physical work. Reports from the Institute of Applied Psychology, no. 4. University of Stockholm, Stockholm 1970.

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.