Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Möten med skilda musikgenrer, LP1049 > Lovers rock (Mikael Engström)

Lovers rock (Mikael Engström)

    Table of contents
    No headers

    Lovers rock är en genre inom reggaekulturen som kan sägas vara en soulbaserad mjukare typ av reggae och rocksteady med kärleksfullt innehåll som uppstod i London, England. Konceptet med lovers rock har funnits inom reggae hela vägen från genrens början, men begreppet utmyntades inte förrän i slutet av 70-talet. (Thomson, 2002, 155)

     

    Relaterade genrer:

     

    Lovers rock härstammar från reggae och rocksteady med influenser från philadelphia- och chicagosoul samt rhythm and blues. (Barrow & Dalton, 2004, 394)

    Musikaliskt sett liknande genrer är bland annat roots reggae, rocksteady, soul och med vissa kännetecken från ragga, toasting och dancehall.

    Genren har inte några specifika subgenrer i sig, men med hjälp av Maxi Priest som blandade lovers rock, ragga, roots samt soul så framkallades slutligen reggae fusion. (Larkin, 1998, 176)

     

    Kännetecken:

     

    Instrumenteringen i lovers rock summeras vanligtvis med gitarr, bas och trummor. Genren har i princip samma kännetecken som roots reggaen med undantag för budskap och textmässigt innehåll. Medan roots reggaen är samhällskritisk, militantisk samt beblandar sig med rastafarianism så är lovers rock snarare ett forum för kärlek och andra vardagliga problem som glömdes bort i de vanligare reggaebudskapen. En annan skillnad mellan de två genrerna är att lovers rock i största allmänhet brukar vara lugnare i tempo och ha en mjukare rytm för att passa innehållet, budskapet och känslan. (Thomson, 2002, 155)

     

    Historik:

     

    Lovers rock kunde höras redan innan begreppet och genren faktiskt var ytmyntad. Redan i reggaens början i slutet av 60-talet valde vissa artister från gång till gång att frångå roots reggaens grunder och principer för att skriva låtar om kärlek och passion och det var inte förrän i slutet av 70-talet som producenter i London tog fram begreppet lovers rock. Man ansåg att reggae-fans och artister som gillade de musikaliska grunderna men som faktiskt inte var intresserade av principerna och ideologin behövde ett forum för att kunna uttrycka sig, och dessa fick komma att samlas i en ny genre som fick kallas lovers rock. De musikaliska grunderna inom lovers rock växte fram skiljde sig från reggae alltmer under 70-talet då det var vanligt att jamaicanska reggaesinglar transporterades till Europa, och brittiska arrangörer lätt kunde lyssna, lägga till flera gitarrer, sänka tempot och mjuka upp rytmen på de redan producerade skivorna. (Thomson, 2002, 155) Uttrycket lovers rock användes inte på jamaica men några av artisterna föll in och hörde hemma i genren.1

     

    Inspelningen som verkligen satte igång lovers rock-fenomenet var 14-årige Louisa Marks version av Robert Parkers soulhit "Caught You In A Lie" och Louisa Marks album Breakout klassas som klassisk lovers rock. Låten "Last Date" med artistparet Dennis och Eve Harris satte grund för genrens namn. (Barrow & Dalton, 2004, 395)

     

    Kritikerna risade många av artisterna på grund av deras såkallade otränade skolflicksröster, men denna såkallade arbetarklassmusik hördes trots detta nu i många tonårsrum i de flesta engelska städers centrum. Lovers rock som genre har aldrig riktigt hittat fram till mainstreamens topplistor, med undantag för Janet Kays "Silly Games" som år 1979 kom på plats nummer 2. (Larkin, 1998, 176)

     

    Kritiker menade att lovers rock bara var en förbipasserande fas, men genren höll sig populär och stärk genom hela 80-talet, både i dess klassiska form samt även inom mer sofistikerade avstickare. Många av de tidigare nämnda artisterna fortsatte att spela in nytt material samtidigt som nykomlingar såsom Dee Sharp och Keith Douglas började växa fram inom genren.

     

    Trots att lovers rock till mestadels var ett engelskt fenomen så hade inte artisten Sugar Minott från Jamaica några problem att anpassa sig efter lovers rock och år 1981 spelade Minott och Carroll Thompson in "Make It With You" tillsammans på Studio One.

     

    Under 90-talet fortsatte lovers rock, trots all kritik, att skapas och finna fram till reggaetopplistorna. Ett exempel på nyskapare var under denna tid Mike Anthony och den ständigt och konstant populära Peter Hunnigale. (Barrow & Dalton, 2004, 398,399)

     

    Under 2000-talet har lovers rock blivit mer populärt genom att impresarion Orlando Gittens låtit skapa en serie av lovers rockkonserter på O2-arenan i London.

     

    Artister:

     

    Trots att lovers rock ofta sågs som en undergroundrörelse så var det många artister som fick stora följarsiffror, däribland Winsome, The Investigators, Deborahe Glasgow och Sandra Cross. (Larkin, 1998, 176)

     

    Tidigare artister såsom 15 - 16 - 17 och Carroll Thompson sålde förvånansvärt bra på 70- och 80-talen. (Larkin, 1998, 176)

     

    En av de grupper som hjälpte till att grunda lovers rock var Brown Sugar. De upptäcktes av en slump på en talangjakt på en Brockley Rise-skivaffär. Ett exempel på en av deras lovers rock hits var en version av Barbara Lewis "Hello Stranger". (Barrow & Dalton, 2004, 396)

     

    Några hits från Janet Kay, särskilt 1977 års "Loving You" samt redan nämnda "Silly Games" (1979) var viktiga inom genren och tog lovers rock till lite mer sofistikerade höjder. (Barrow & Dalton, 2004, 395)

     

    En manlig artist inom lovers rock som verkligen beskriver genren som bäst är Tex Johnson med exempelvis låten "Pillow Talk". (Barrow & Dalton, 2004, 395)

     

    Bitty McLean är nog den största lovers rocksångaren just nu.1

     

    En lista med artister som på ett eller annat sätt varit involverade inom lovers rock finns på engelska wikipedia.

     

    Låtexempel:

     

    Get Adobe Flash player

    Get Adobe Flash player

    Get Adobe Flash player

    "Emotions" av 15 - 16 - 17, 1977.                                                          "I'm Hopelessly In Love" av Carroll Thompson, 1981.                         "Hello Stranger" av Brown Sugar, 1977.

    Mjuk rytm, ibland med den lite kritiserade skolflicksrösten.                         Mjuk rytm, självklara reggaebeats, klart kärleksbudskap.                    Mjuk rytm, kärlek och reggaebas.

     

    Get Adobe Flash player

    Get Adobe Flash player

    Get Adobe Flash player

    "Silly Games" av Janet Kay, 1979.                                                    "Pillow Talk" av Tex Johnson, 1983.                                                        "Cought You In A Lie" av Louisa Marks, 1979.

    Mjuk rytm, lovers-tempo och reggaebas.                                          Den, enligt många, typiska definitionen av lovers rock.                             Den såkallade klassiska lovers rocken.

     

    Referenser:

    Barrow, Steve & Dalton, Peter. 2004. The Rough Guide to Reggae. London: Rough Guides.

    Larkin, Collin. 1998. The Virgin Encyclopedia of Reggae. Virgin Books.

    Thomson, Dave. 2002. Reggae & Caribbean Music. Backbeat Books.

    1 Personlig kommunikation med anonym svensk reggaeartist, intervju via Facebook Messenger (skriftlig). 2014-09-17.

    Files (0)

     

    Comments (2)

    Viewing 2 of 2 comments: view all
    Skön genre! Ingen aning om att denna fanns.
    Jobbar i bar där vi har mycket MC's och reggaekvällar så det är gött att äntligen kunna förklara för reggae snubbarna vad för sorts reggae jag gillar.

    Skulle man kunna säga att Bob Marley spelade Lovers Rock? Känns som flera av hans iallafall tidigare verk har samma karaktär som du beskriver Lovers rock. Lyssna på tidiga inspelningar av put it on https://www.youtube.com/watch?v=McJu3cRcjeo
    Posted 13:18, 20 Sep 2014
    Hej!

    Ja, det stämmer! I vissa av mina källor beskriver man att många reggaeartister, däribland Bob Marley, spelade enskilda låtar med inslag av lovers rock, särskilt tidigt i reggaens uppkomst.
    Posted 14:54, 22 Sep 2014
    Viewing 2 of 2 comments: view all
    You must login to post a comment.