Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Möten med skilda musikgenrer, LP1049 > 4.1 Soul (Anders König)

4.1 Soul (Anders König)

    Table of contents
    No headers

     

    Soulmusiken har sitt ursprung från USA och ur tre olika genrer: Afro-amerikansk gospel, jazz och blues och var kommersiellt ämnade åt den Afro-amerikanska publiken men lyckades bryta sig in på den sk mainstream pop-marknaden i både USA och Europa i början på 60-talet.

     

    Relaterade genrer

    Soulmusiken har sitt ursprung från genrerna Gospel, Blues och Jazz. 

    Några sub genrer: 

    Blue-eyed soul, soulmusik framförd av vita artister som kom fram under 60-talet, 

    Brown-eyed soul, soulmusik framförd av Latinamerikaner i södra Kalifornien under 60-talet

    Psychedelic Soul, soulmusik mixad med psykedelisk rock i slutet av 60-talet. 

     

    Och vidare finns bl a följande fusiongenrer: 

    Neo-soul: en genre myntat i slutet av 90-talet och har mer musikaliska element från jazz, funk, hip hop, pop, fusion och afrikans musik.

    Soul jazz: en utveckling av jazz med starka influenser från Blues, soul, gospel och rytm and blues.

    Disco: är enligt Borthwick & Moy (2004:20) en direkt förfining av Soulmusiken med ett mer dansanpassat trumspel med rak takt ”four-to-the-floor” och mer rytmiserat Hi-hatspel.

     

    Kännetecken

    ”Soulmusiken lägger tonvikten vid sången kontra tekniken och ensemblespel kontra virtuosa solon”. (Borthwick & Moy 2004:12)

    De två största producenterna/skivbolagen inom soul var Motown Records (Detroit) och Stax records (Memphis) och dessa två hade en del likheter och skillnader i sound.

    Inom southern soul (Stax) var ofta den musikaliska strukturen standard 12-takters Blues med progressionen I-IV-V. Detta var inte lika vanligt inom Motown, där musikerna var från jazz eller pop-bakgrund och man använde sig mer av den s.k AABA formen från ”Tin Pan Alley" eller jazz/swing. Sången, sprungen ur gospel, är ofta mycket uttrycksfull och passionerad och karaktäriserad med sk ”call and respons” mellan solisten och kören eller t ex en blåssektion. I fråga om instrumentering var soul ofta uppförd med mindre elförstärkt s.k combo med bas, kompgitarr, trummor och percussion, ofta utökad med en blåssektion. Keyboards, så som elpiano och orgel användes och efter hand även stråkar. Vid senare delen av 60-talet fanns även på vissa Motown utgivningar Theremin, harpsichord och piccolo tillsammans med de mer vanliga instrumenten saxofon och trumpet. 

     

    Historik

    Ashley Brown citeras i Borthwick & Moy (2004:8): ”Jazz and Blues provided form and the beat; gospel gave soul its voice”. 

    Genrens benämning kommer från gospelns själfulla känsloyttringar: ”Certainly, in terms of implied soulful emotion and affect, gospel was, again, a major contributor, going as far as to give the genre its name and doing much to create the mythologies of the form” (Borthwick & Moy 2004:9)

     

    I slutet av 50-talet hade jazzen redan muterat till en större antal olika subgenrer och ofta utvecklats mot en för ”mainstream” publik alltför komplicerade former och som motreaktion kom en retro”boom” för tradjazzen. Soulmusiken kan ses med samma ögon som ett motsvar till den utvecklingen och en önskan om en mer enklare struktur baserad mer på känsla och själ än på tekniska färdigheter. Som sagt, soulmusiken var stark i ensemblespelet, medans virtuosa solon var mer frånvarande.

    De artister som lade grunden till det som senare kom att kallas för soul var framför allt Ray Charles och Sam Cooke. Den senare satte även tonen som självständig kreativ artist samt även uppträdande stil för kommande artister så som Marvin Gaye, Al Green mm. Vid ungefär samma tidpunkt som Motown etablerade sig i Detroit startades Stax Records i Memphis av Jim Stewart, som i slutet av 50-talet utvecklade ett samarbete med Atlantic Records, som hittills hade varit associerat med Jazz och R&B. Detta innebar att Atlantic artister som Aretha Franklin och Wilson Picket spelades in i Stax regi med deras musiker och bl a Booker T and the MG’s, the Muscle Shoals, och the Mar-Keys rythmsection. Detta samarbete blev sedan subgenren Southern Soul där paradoxalt nog vita musiker som Steve Cropper, Donald ”Duck” Dunn och Spooner Oldham tillsammans med producenter som Jerry Wexler och Tom Dowd gav mycket av det karaktäristiskt mer råare soundet jämfört med Motowns mer ”kommersiella” sound.

    I motsatts till Stax hade Motown utvecklat en produktionsmetod likt ”löpande band” med management, promotion och kvalitetskontroll som verkade ofarlig för den vanliga vita publiken. De slog också igenom ”R&B/Blackcharts”- barriärerna till de vanlig poplistorna i mitten av 60-talet, och Motown artisterna var några de få Amerikanska listbaserade artisterna som frodades under the Beatles och ”The British Beat Invasion” vid denna tid. Som exempel så hade The Supremes stora framgångar i Storbritannien vid höjden av Beatlemania.

    Mot slutet av 60-talet hade många av Motowns artister och kompositörer lämnat bolaget pga olika missnöjesyttringar, och i början av 70-talet tappade Motown helt sin roll i branschen och likadant med Stax som kollapsade helt ekonomiskt runt 1972. Det bolag som nu tog över rollen som soulmusikens sista stora bolag var Philadelphia International, som fortsatte med samma recept i stort som Motown hade med mycket korsningar över till popmusiken.

    Ett otal antal mindre bolag bidrog till soulmusiken bl a de som blev ”Northern Soul” i Storbritannien, det som blev föregångare till de senare DJ-scenerna som acid house och rare groove. Andra som bör nämnas var Chess of Chicago och Hi records som var ansvariga för Al Green’s hits i början på 70-talet, samt även Vee-Jay, ABC och Curtom. Andra framgångsrika brittiska artister som Dusty Springfield, Chris farlow och Cliff Bennett bör nämnas även om det karaktäristiska ”house band” och studio soundet som var så centralt i soulmusiken från USA inte finns på de brittiska produktionerna. 

    Soul blandades med flera andra genrer också som t ex psychedelika och hårdrock, och även konceptalbum som Marvin Gaye’s ”What’s Going On” visar på den ökade komplexiteten i formatet som man inom rockmusiken experimenterat med sedan slutet av 60-talet.

    I början-mitten av 70-talet kom Discon, som egentligen bara är en förfining av soulen anpassad för dansgolvet och diskotek. Men även artister som Rod Stewart och David Bowie återgick till soulmusiken i mitten av 70-talet.

    I början på 80-talet gjorde artister som Culture Club, Wham, the Eurythmics mm en elektronisk variant på soul och Motown och även Dexy’s Midnight Runners och Terrence Trent D’arby bör nämnas.

    Artister under 2000-talet kan nämnas några så som Duffy, Amy Winehouse och Adele.

     

     

    Artister samt låtexempel

    ” Crossing Over” en Sam Cooke dokumentär från 1976 med musikexempel

    ”What’d I Say” av Ray Charles, live från 1963 (original utgiven singel, 1959) (Atlantic)

    Respect” av Otis Redding, från Otis Redding Sings Soul, 1965 (Stax)

    ”In The Midnight Hour” av Wilson Pickett från 1965 (Stax)

    ”I Can’t Help Myself” av The Four Tops från 1965 (Motown)

    ”Stop In The Name of Love” av The Supremes, från More Hits by The Supremes, 1965 (Motown)

    ”Michael/You Don't Know/Que Sera” av Geno Washington & The Ram Jam Band, Live ca 1966/67. Detta var ett mycket ovanligt men framgångsrikt ”vitt” brittiskt band med en svart amerikan som frontman, Geno Washington. Var kända som en mycket stark liveact i mitten av 60-talet.

    ”I Heard It Through The Grapevine” av Marvin Gaye, 1968 (Motown)

    ”Just a Little Lovin” plus hela albumet Dusty In Memphis av Dusty Springfield, 1968 (Blue-eyed Soul)

    ”Young Americans” av David Bowie, från Young Americans, 1975 (Blue-eyed Soul)

    ”Come On Eileen” av Dexys Midnight Runners, 1982 (Blue-eyed Soul)

    ”Rehab” av Amy Winehouse, Live 2007 (Blue-eyed Soul)

    ”Warwick Avenue” av Duffy från 2008 (Blue-eyed Soul)

    ” Rolling In The Deep” av Adele, Live 2011 (Blue-eyed Soul)

     

     

    Referenser

    ”Popular Music Genres, An Introduction”,  av Stuart Borthwick och Ron Moy; Edinburgh University Press Ltd, 2004

    http://en.wikipedia.org/wiki/Soul_music

     

    .

    Files (0)

     

    Comments (5)

    Viewing 5 of 5 comments: view all
    Informativt och bra!
    Posted 09:07, 20 Sep 2014
    Bra skrivet.
    Culture Club och Dexys? Räknas de som någon subgenre?
    Posted 17:59, 21 Sep 2014
    Mycket riklig och bra information som du har skrivit.Jag gillar tidsspannet av artister och låtexempel som sträcker sig från början av 60-talet till 2011. Det blir så intressant när man kan följa denna utveckling. Kanske kan du bara flytta "crossing over" till sin rätta plats vid 1976 i den kronologiska spalten. Jag önskar också lite större typsnitt som gör att jag kan följa med tydligare. Bra jobbat :)
    Posted 18:03, 21 Sep 2014
    Hej och tack för Era kommentarer!
    Vad jag kan finna på "nätet" så räknas Culture Club och Dexys inte in i någon subgenre även om de blandar olika genrer i sina repertoarer. Dexys ansågs som en övergång mot funk däremot (Borthwick&Moy 2004:21)
    Bra noterat om större typsnitt, ska fixa detta! Dokumentären som Du hänvisar till handlar om Sam Cooke på 50- och 60-talet och anses vara början på genren Soul, och därför placerade jag den först i listan även om dokumentären är gjort 1976. :-)
    Posted 20:19, 21 Sep 2014
    Håller med alla föregående talare. Bra och riklig information och intressant att få se utvecklingen från 60-talet till 2011. Bra jobbat!
    Posted 11:09, 28 Sep 2014
    Viewing 5 of 5 comments: view all
    You must login to post a comment.