Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Liveljud och liveinspelning 2015 > Grupp 1 och 2 - startinstruktioner och artikelämnen > Liveljudsmixning och liveljudskvalitet (Oskar Pullinen, Grupp 2)

Liveljudsmixning och liveljudskvalitet (Oskar Pullinen, Grupp 2)

    Table of contents
    No headers

    Jämförelse mellan mixning av liveljud och studioinspelning

    De största skillnaderna mellan att mixa liveljud och i studio är att det ofta är ont om tid vid livetillfällen samt svårare att kontrollera ljudnivåer. Även lokalernas kvalitet påverkar slutresultatet i allra högsta grad. Mentaliteten hos ljudteknikerna vid ett livetillfälle bör även vara en aning annorlunda i jämförelse med mentaliteten kring en inspelningssession i en studiomiljö. 

     

    Vid livetillfällen måste ljudteknikerna samt mixningsansvariga arbeta mycket snabbt och effektiv och det finns sällan någon extra tid för att testa sig fram till olika lösningar. I en studiomiljö finns det ofta ett större utbud av noggrant utvald utrustning att välja emellan medan man vid livetillfällen oftast endast har med sig ett begränsat antal utrustning som man är tvungen att jobba med. Kompressorer, effekter och equalizers har man ofta endast med sig den mängd man behöver för att klara sig. Till exempel använder man ofta också lokalens egna PA-högtalare vars kvalitet kan variera väldigt mycket. Vid livetillfällen gäller det att snabbt skapa ett behagligt ljud med den utrustning man har och sedan bara köra. Det är också väldigt viktigt live att ändra på olika parametrar under spelningen, medan man i studion ofta gör sina val av utrustning samt inställningar både innan och före själva spelandet, sällan under tiden då någon spelar. 

     

    Många av de akustiska instrumenten, främst trummor och bläckblåsinstrument, har i grund en väldigt stark ljudnivå. Vid livetillfällen har man ofta en begränsad möjlighet att isolera, dämpa eller avskärma dessa ljud till en lämplig nivå. I en studiomiljö kan man spela in olika instrument skilt för sig, eller avskärma kraftiga ljud för att undvika läck. Man har ofta även mer tid för att testa sig fram till en fungerande lösning. Live händer det lätt att till exempel trummor överröstar andra instrument och då kan det bli mycket svårt att ha kontroll över balansen mellan de olika instrumenten. Då får man fråga sig vad man egentligen skall micka upp och lägga ut i högtalarna för utljudet. Till exempel live är det vanligt att man låter bli att lägga upp mikrofoner för cymbaler och virveltrumma. Dessa frågeställningar är så klart beroende av lokalen, eget tycke samt musikstilen i fråga.

     

    Typ av lokal vid livetillfällen, bland annat storlek samt till exempel ytornas material, varierar väldigt mycket vilket påverkar ljudkvaliteten, soundet samt ljudstyrkan i en ytterst hög grad.  Lokalerna i en studiomiljö är ofta anpassade till att spela in musik och till exempel ytornas material är särskilt designade för just musikinspelning. Konserter kan man däremot ordna i praktiken i vilken miljö som helst vilket självklart gör det svårare att kontrollera ljudet. Vid livetillfällen gäller det ofta tyvärr att skapa endast ett OK ljud i och med tidsbegränsningen samt lokalens kvalitet. Man bör dock alltid självklart sträva efter det perfekta ljudet men man bör vara medveten om de begränsningar som finns. I en studiomiljö når man ofta mycket lättare ett bättre sound, live handlar det ofta mer att få ut ett OK ljud överhuvudtaget.

     

    FOH-mixning och monitormixning

    Med termen FOH-mixning hävdas den mixningsprocess som styr utljudet till publiken. FOH är en förkortning av begreppet Front of House. Med monitromixning menas den mixning som görs för att styra musikernas medhörning på scenen. 

     

    Mixerbordet samt mixningsansvariga för FOH är ofta belägna någonstans där hörbarheten motsvarar publikens hörbarhet. I praktiken betyder detta att FOH-mixerbordet bör finnas nånstans längre bort från scenen bland publiken, gärna i mitten av lokalen. FOH-mixningen ansvarar för att utljudet för publiken är så behagligt som möjligt gällande till exempel ljudstyrka, ljudnivåer, frekvensspektrum, frekvens- samt nivåbalans mellan musikerna samt den kompletta ljudbilden och -karaktären.

     

    Monitormixningen innebär som sagt endast mixning av det ljud som musikerna hör på scenen. Ett bra scenljud är ofta också en förutsättning för bra utljud eftersom musikerna garanterat presterar bättre då de hör sig själva och varandra bra och tydligt. De som ansvarar för monitormixningen är tvungna noggrant följa musikernas önskemål och försöka uppfylla dem så bra det går. Här finns inte så mycket rum för konstnärliga beslut i jämförelse med FOH-mixningen där mixningen är en direkt faktor för ljudet och därmed för den låtande konsten. Rundgång är ofta också ett problem i livesammanhang, särskilt rundgång i monitorerna på scenen om inte in-ears är i användning (Gibson 2011, s. 221). Då gäller det att skapa ett så tydligt och starkt ljud som önskas av musikerna utan att rundgång uppstår. Ett sätt att undvika rundgång är att rikta monitorerna och alla mikrofoner så att rundgång inte uppstår så lätt. Man kan också ringa ut monitorerna genom att med avsikt skapa rundgång under uppiggningen och sedan dra ner de frekvenser som börjar gå runt. Detta är ett mycket effektivt sätt att undvika rundgång och används frekvent (Gibson 2011, s. 226).

     

    Vid större och mer professionella livesammanhang finns det ofta enskilda och egna mixerbord respektive ansvariga för både FOH- och monitormixningen. Vid mindre tillfällen är det vanligt att det endast finns ett mixerbord där både utljudet och monitorljudet justeras. Detta är absolut inte idealt eller rekommenderat men som tidigare sagts, är man vid livetillfällen tvungen att ha en anna mentalitet kring hur man arbetar. Detta är ett bra exempel på att man ofta tyvärr får nöja sig med något som är långt ifrån en ideell situation.

     

    Ljudnivåer

    Mixningens huvudsakliga uppgift är att styra de olika instrumentens ljudstyrka så att det råder en bra balans mellan dem vilket resulterar i en bättre musikupplevelse för alla. Vad som är en bra balans varierar mycket enligt eget tycke och det finns inte några entydiga och absoluta svar på denna frågeställning. Tydligt och behagligt kan dock anses som nyckelord. Även frågan kring vad är en lämplig översiktlig ljudnivå vid ett livetillfälle varierar. Olika situationer, lokaler, musikstil och publik är alla faktorer som påverkar vad den önskade ljudstyrkan borde vara.

     

    Den översiktliga ljudnivån på en konsert bör tas på allvar om man anser sig som professionell inom fältet för liveljud. Ingen vill vara ansvarig för att orsakat hörselskador till någon annan, eller en själv så klart. Ljudnivån är direkt anknutet till vad vi upplever som bra och dåligt. Ofta vill man ha ett starkt och kraftigt ljud men som ändå anses som behagligt. Ljud och musik bör låta bra på en ljudnivå som inte är skadlig för människan. Här gäller det alltså att skapa ett behagligt ljud på en lämplig nivå.

     

    Ett effektivt verktyg för att mäta ljudnivån är en decibelmätare. Man bör dock vara medveten om att människan är olika känslig för olika frekvenser och ljudet kan därmed låta obehagligt eller för starkt fastän decibelmätaren skulle visa att ljudnivån rör sig på ett område som borde vara behagligt för hörseln (Gibson 2011, s. 29). Decibelmätare har ofta också olika inställningar som lämpar sig till olika tillfällen och miljöer. Man bör vara medveten om att man använder rätt inställningar (Gibson 2011, s. 30) starkaste tillåtna volymen på konserter i Sverige är 100 dB(A) Leq för vuxna, 97 dB(A)  Leq för barn under 13 och 90 dB(A) Leq för riktigt små barn.

     

    Förhållandet mellan klangfärg och frekvens

    Det finns flera olika sätt att beskriva ljud. Ofta vill vi använda olika adjektiv, antingen positiva eller negativa, för att beskriva olika egenskaper hos ett ljud som vi sedan vill åtgärda. Man bör till en viss mån kunna beskriva egenskaper som finns hos ljud eftersom kommunikations även inom ljudteknikbranschen är en ytterst viktig del. Det finns inget facit för vilka termer man bör använda men det finns ett antal standardiserade begrepp inom branschen. Nedanstående lista på olika engelskspråkiga begrepp som man kan stöta på består av några begrepp som Ben Duncan (2002, s. 213-214) nämner gällande de olika frekvensernas egenskaper.

     

    Sheen - very high treble, over 16kHz

    Tizzy - excess around 12 to 16kHz, usually overemphasizing cymbals´high harmonics

    Airy/smooth/open - apparently effortless high treble: seeming to extend further than music

    Closed-in - treble lacking above 10kHz: almost the opposite of airy

    Enclosed - dull, coloured, airless

    Dull - general lack of treble

    Hard/metallic/brittle - excess of high, metallic-sounding harmonics, usually around 8 to 16kHz

    Bright/brilliant/glassy - excess around 4 to 8 kHz

    Sibilance - excessive amounts of 5 to 7kHz

    Aggressive - preponderance of mid-high energy (3 to 6kHz) often phase and distorted

    Crisp - plenty of clean 3-4kHz

    Presence - the frequencies around 2kHz

    Muffled - where high frequencies are reducing rapidly above 2kHz

    Articulation - audibility of the inner detail of complex sounds, particularly those in the main vocal range (300Hz-3kHz)

    Nasal - 1kHz emphasis

    Recessed - general lack of midrange

    Barky/woody - characteristic mid-bass resonances

    Honky - excess around 600-800Hz

    Lean - slight, gentle reduction below 500Hz: or very clean, transparent bass

    Chesty - excess in the 200 to 400Hz are: especially with male vocals

    Boxy - excess around 250-450Hz: as if inside a cardboard box

    Rich - a down tilt in level above 300Hz: also, a slight excess of reverb

    Dark - sound that tilts down from the bass upwards

    Punchy - around 120-160Hz: a high definition are

    Thin - overall lack of bass

    Balls/ballsy/gutsy - low bass that is visceral, i.e. can be felt

    Boof-boof - around 80 to 90Hz: soft bass area

    Chunky - 80 to 90Hz: ”sample” bass with added harmonic definition

    Gutless - absence of low bass

     

     

    Referenser

    Gibson, B.(2011) The Ultimate Live Sound Operator’s Handbook, 2nd Edition. New York, NY: Hal Leonard Books. (420 s) ISBN 978-1-61780-559-2

    Duncan, B. (2002) The Live Sound Manual: Getting Great Sound at Every Gig. San Francisco, Calif.: Backbeat Books

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.