Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i studio VT17 > The Who – Won't Get Fooled Again

The Who – Won't Get Fooled Again

    Table of contents
    No headers

    "Won't Get Fooled Again" är en av singlarna från Albumet Who's Next och skrevs av Pete Townshend. Låten har ofta tolkats både som antirevolutionär och revolutionär på grund av sin text, där den dels nämner att "We'll be fighting in the streets" och "meet the new boss, same as the old boss". Den är även ett tidigt exempel på rockmusik som använder sig av synthesizer.

     

    Utgivningsår: 1971

    Artist: The Who

    Kompositör: Pete Townshend

    Musiker: The Who (Roger Daltrey – Sång, Keith Moon – Trummor, Pete Townshend – Elgitarr och Synthesizer, John Entwistle - Bass)

    Producent: Glyn Johns, The Who

    Skivbolag: Track Records

     

    Liknande fonogram

    The Whos låt ”Baba O'Riley” är ett fonogram som även den har en introduktion med synthesizer som leder lyssnaren in i låten. Albumet som båda låtar kommer från, Who's Next, innehåller naturligtvis rekommenderad musik. Även låten Eminence Front från albumet It's Hard har en liknande stil.

     

    Kännetäcken

    Låten har ett väldigt distinkt, pumpande, orgel/synth intro som leder in i resten av bandets ingång med gitarrer, bas, och trummor. Även Roger Daltrey's skrik är en känd del av låten som populariserats i modern tid tack vare serien CSI:Miami. Det sägs att Daltrey's skall var så mäktigt att när han spelade in det så trodde resten av bandet, som var och lunchade i närheten, att Daltrey och ljudteknikern bråkade. Just synthen i låten räknas som en av dom tidigaste exemplen inom rockmusiken där den används på sitt distinkta sätt.

     

    Historik

    ”Won't Get Fooled Again” spelades först in i mars 1971 i New York och sedan på Mick Jaggers herrgård i Rolling Stones Mobile Studio, följt av mixning i Island Studios. Information kring vilka mikrofoner som använts har varit svårt att hitta, men det verkar som man använde en Helios console för inspelning, som antagligen tillverkades 1969 för Rollingstones Mobile Studio (HistoryofRecording).Den slutgiltiga versionen av låten mixades av producenten Glyn Johns men vissa element, såsom det distinkta orgelsoundet, skapades av Pete Townshend (vars originalversion Glyn Johns valde att inkludera i slutresultatet). Johns hade en förmåga att kunna skapa levande ljudbilder i Townshends ord:

     

    Glyn created truly beautiful ‘soundscapes’,” … “He fashioned stereo pictures that were enchanting, engaging and immersive. He did this with a concentration and focus that was without par.” (Walsh)

     

    Synthesizer: För det karaktäristiska soundet använde Townshend sig av en 1968 Lowrey Berkshire Deluxe TBO-1 orgel som matats genom en EMS VCS3 mk1 synthesizer:

     

    The first bit of processing to be applied to the organ sound is a low-frequency oscillator (LFO) controlling the frequency of a voltage-controlled filter (VCF), using a sine or triangle wave shape. In other words, the synth is turning the tone of the organ from mellow to bright, up and down automatically.

    Step 2 has the output of Step 1 being fed into a voltage-controlled amplifier triggered by a square wave LFO. This means the VCS3 is turning the volume of the organ on and off in a repeating fashion.” (WhoTabs)

    Sång: Roger Daltrey har historiskt sett föredragit Shure mikrofoner, och i livesammanhang har Shure SM58:an vart hans vapendragare, men ingen information om vilken mikrofon han använde för låten har framkommit.(WhoTabs)

     

    Trummor: Keith Moons ”hårda” spelstil gjorde att man vanligtvis brukade ställa upp mikrofonerna längre bort än traditionellt sett (Walker). Detta sätt kan användas eftersom trummorna kan generera väldigt mycket volym och styrka vilket kan leda till distorsion (Huber, Runstein 2013, s.161).

     

    Elgitarr: Pete Townshend spelar en 1959 Gretsch 6120 Chet Atkins Hollowbody gitarr med en 50-tals Fender Bandmaster 3x10” förstärkare.

     

    Bas: I låten använde John Entwistle en 1965-69 Gibson Thunderbird IV bas, två 412L 4x12 kabinett eller en Sunn med en Hiwatt SE4123 4x12 kabinett och två Sunn 1x18 kabinett.

     

    Egen kommentar

    Låten är på många sätt känd för att vara innovativ för sin tid och räknas ofta som en låt som ändrade rockmusikens riktning för all framtid. Jag är inte i position att kunna bedöma om detta faktiskt stämmer men det som fascinerar mig är hur Townshend var villig att experimentera med ny teknologi och sedan införliva detta i sitt musicerande och sina inspelningar. Moog, en av dom tidiga uppfinnarna, ansåg tydligen själv att synthen inte var någonting som skulle användas som ett stand-alone instrument och det sägs att musikjournalister ursprungligen tyckte att hans synth lät som skräp. Ändå hittade Townshend potential i en synth, och hans (med)producent Glyn Johns såg även han värdet i det nya soundet. Keith Moons okonventionella spelstil är ju också en viktig nyckel till att låten fungerar. Keith ogillade även att använda hi-hat, men uppmanades av Glyn Johns att använda sig av detta i låten lite grann. Hursomhelst så har trummandet ett distinkt sound, och det är nog till Johns credit att han inte försökte tvinga ner Moon i en viss musikalisk box under inspelningen. I ”Behind The Glass” talar producenten Jimmy Douglass även om denna tankegång:

     

    ...When nobody ever tells you no, whatever you do, you do it from a different place. It's as if you're announcing, ”I'm going to step in this little piece of quicksand,” but there's nobody to tell you not to do it. So when you go ahead and do it and you walk out the other side, everyone says, ”Wow, it's alright to do that!” (Massey, 2009, s.98)

     

    I slutändan känns det egentligen på många sätt som det som ror låten i hamn är en kärleksfullt okonventionell stil från bandets sida som sedan blivit varsamt omhändertaget av Glyn Johns produktion.

     

     

     

     

     

     

     

    Böcker

    Huber, David Miles och Runstein, Robert E. (2010). Modern Recording Techniques. Burlington, MA 01803, USA: Focal Press.

     

    Massey, Howard (2009). Behind the Glass Volume II: Top Record Producers Tell How They Craft Their Hits. Milwaukee: Backbeat Books.

     

    Internet

    500 Greatest Songs of All Time (2017). 134 Won't Get Fooled Again [webb]. Hämtad från:

    http://www.rollingstone.com/music/lists/the-500-greatest-songs-of-all-time-20110407/the-who-wont-get-fooled-again-20110526

    [21-02-2017]

     

    Bassplayertees. (i.d) John Entwistle – The WHO – Won't Get Fooled Again Isolated Bass [Webb]. Hämtad från:

    http://www.bassplayertees.com/john-entwistle-wont-get-fooled-again-isolated-bass/

    [05-03-2017]

     

    Gibson (2009). Myth Busters: Pete Townshend's Recording Secrets [Webb]. Hämtad från:

    http://www.gibson.com/News-Lifestyle/Features/en-us/myth-busters-townshend-415.aspx

    [02-03-2017]

     

    HistoryofRecording.com. (2017) Helios - Various Consoles [Webb]. Hämtad från:

    http://www.historyofrecording.com/He...-Consoles.html

    [09-03-2017]

     

    SongFacts LLC. (2017) Won't Get Fooled Again by The Who [Webb]. Hämtad från:

    http://www.songfacts.com/detail.php?id=1532

    [22-02-2017]

     

    The Who. (2015) Who's Next. [webb]. Hämtad från:

    https://www.thewho.com/album/whos-next/

    [21-02-2017]

     

    Walker, Kent. (i.d) 27. The Who – Won't Get Fooled Again [Webb]. Hämtad från:

    http://kentwalker.blogspot.se/2010/07/27-who-wont-get-fooled-again.html

    [05-03-2017]

     

    Walsh, John. (2015) Glyn Johns interview: My 50 years of producing rock classics [Webb]. Hämtad från:

    http://www.independent.co.uk/arts-entertainment/music/features/glyn-johns-interview-my-50-years-of-producing-rock-classics-9830884.html

    [05-03-2017]

     

    WhoTabs. (2005) Lowrey Berkshire Deluxe TBO-1 organ:
    Baba O’Riley/Won’t Get Fooled Again ‘synthesizer’ sound

    [webb]. Hämtad från:

    http://www.thewho.net/whotabs/gear/guitar/lowrey.html

    [21-02-2017]

     

    WhoTabs. (2010) The Who's PA: Microphones [Webb]. Hämtad från:

    http://www.thewho.net/whotabs/gear/pa/microphones.html

    [05-03-2017]

    Files (0)

     

    Comments (4)

    Viewing 4 of 4 comments: view all
    En bra insikt i en klassiker! Jag tycker det är fascinerande att denna synth, som utgör detta "moderna" sound i låten, fyller snart 50 år. Ett så pass modernt musikinstrument som fortfarande inte riktigt accepteras av vissa musiker som ett riktigt instrument håller nu alltså på att bli gammalt. Jag tycker också det är väldigt häftigt och innovativt av The Who och in synnerhet Pete Townshend att skapa en sådan klassik rock-anthem med en nästan irriterande synth/orgel-slinga tillsammans med Moons karakteristiska kaos-artade trummor, och Daltreys gigantiska skrik som får låten att kulminera i ett sorts rock-klimax.
    Jag skulle dock vilja veta något mer om själva mixningen och vad albumet spelades in på. (Mixerbord, ev. signalprocessering, bandspelare osv.) Det skulle vara kul och veta om det går att ta reda på sådana fakta utöver de som finns för synth/orgel-soundet.
    Posted 11:34, 7 Mar 2017
    En väl skriven text om The Who Won't Get Fooled Again. Det var intressant att läsa om hur man valde att ställa upp mikrofonerna längre bak då trummisen hade en hård spelstil. Jag tycker det även är bra att du fått med så mycket information om vad alla spelade på och vad som föredrogs att använde. Det hade varit spännande att veta vad för inspelningsutrustning som använts. Även information kring mikrofoner och mikrofontekniker om det går att hitta. Annars en spännande och informativ text!
    Posted 09:11, 8 Mar 2017
    Härligt detaljerad text om detta musikstycke. Det är intressant hur väl det syntetiska ljudet platsar in i det övrigt rock-baserade soundet och hur häftig stereobild de lyckats skapa, med tanke på hur ung stereomixning var på den tiden. Jag tycker att du beskrivit väl den specifika "inspelningstekniken" du valt i uppgiften, och dessutom gett en hel del annan intressant fakta kring produktionen i övrigt, och därför skulle jag endast se ytterligare information om mikrofoner och dylikt som en bonus.
    Posted 14:41, 8 Mar 2017
    Fängslande läsning! Fastnade framför allt för hur de skapade synthesizer-ljudet med inställningar, som ju är låtens esse. Och att de spelade in hos Mick Jagger, visste inte de var bekanta. Tycker du besvarat det mesta som väntas, men som tidigare nämner kan man alltid få med mikrofonmärken om det är av intresse. Jag personligen tycker du fick med den viktigare aspekten, placering av mikrofon, på exempelvis trummorna och varför de placerades som de gjorde. Annars är det bara introduktion som fattas enligt min mening, bra skrivet!
    Posted 15:27, 8 Mar 2017
    Viewing 4 of 4 comments: view all
    You must login to post a comment.