Search:
DU Wiki > Ă„mnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i studio VT17 > Pink Floyd - The Dark Side of the Moon

Pink Floyd - The Dark Side of the Moon

    Table of contents
    No headers

    The Dark Side of the Moon är ett konceptalbum i genren progressiv rock, som är betraktat som ett av de mest banbrytande album i rockens historia. Albumet spelades in 1972-73 i Abbey Road Studios (Price 2015) av det brittiska bandet Pink Floyd (aktiva 1965-1995 och 2012-2014). Det konceptuella temat på The Dark Side of the Moon är vansinne och mental sjukdom. Efter att ha klättrat upp på Billboard-listan höll albumet sig kvar där i 14 år, vilket är längre än något annat album (Massey 2000:110). Med 34 miljoner sålda exemplar är The Dark Side of the Moon det mest framgångsrika albumet i historien av inspelad musik (Price 2015 och Massey 2000:110).
    23 år gamla Alan Parsons var ansvarig för inspelning och Chris Thomas stod för mixning (Price 2015). Det 10-spåriga albumet spelades in på 16 kanaler (Massey 2000:114) genom en Studer A80 bandare och ett TG12345 (Marks I–IV) mixerbord (Price 2015). Inspelningarna gjordes med live-tagningar till största delen (Massey 2000:114), och kompletterades med en rad pålägg, analoga effekter och synthar som det nya mixerbordet möjliggjorde (Waves 2014).


    Utgivningsår: 1973
    Artist: Pink Floyd
    Komposition: The Dark Side Of The Moon
    Musiker:  David Gilmour (sång, gitarr, synth VCS 3), Nick Mason (trummor, bandeffekter), Richard Wright (keyboards, sång, VCS 3), Roger Waters (bas, sång, VCS 3, bandeffekter).
    Ytterligare musiker: Dick Parry, Clare Torry, Doris Troy, Lesley Duncan, Liza Strike, Barry St. John
    Skivbolag: Harvest Records
    Producent: Pink Floyd, Alan Parsons
    Tekniker: Alan Parsons
    Förlag: EMI Records
    Musik: Pink Floyd 
    Text: Roger Waters


    Liknande fonogram
    Två andra album som spelades in i Abbey Road Studios ett par år tidigare, som Alan Parsons också var involverad i, var The Beatles’ Abbey Road och Let It Be.
    Alla tre album influerades av mixerbordet TG12345 som installerades i Abbey Road's studio 2 i slutet av 1968 (Wave 2014), och det var bland annat detta nya bord som möjliggjorde albumens stora, fylliga och detaljrika ljudlandskap. Vid samtliga album upptogs live-tagningar som kompletterades med pålägg genom flerkanalsbandspelare. Mixerbordet bidrog även till soundet på John Lennon’s Plastic Ono Band, och George Harrison’s album All Things Must Pass från 1970 (Waves 2014).
    Vid inspelningen av Abbey Road under 1969 var Alan Parsons 19 år och agerade assisterande tekniker bredvid ljudteknikerna Geoff Emerick och Phil McDonald, samt producent George Martin. Abbey Road spelades in på 8-kanals-bandare, i stereo genom mixerbordet TG12345 Mk I—en tidigare version av Mk I-IV.
    Inspelningen av The Beatles’ album Let It Be tog plats mellan 1968 och 1970 och Alan Parsson var även här assisterande tekniker, jämsides ljudtekniker och mixare Glyn JohnsEn annan gemensam faktor var att Neumann’s mikrofoner U47, 67 och 87 användes på alla tre albumen (Price 2015).

    Ett annat progressivt rock-band som var aktivt under samma period och har liknande ljudideal är Genesis. Två album som kan nämnas särskilt är Selling England by the Pound (1973) och The Lamb Lies Down on Broadway (1974).


    Kännetecken
    Det mest revolutionerande med inspelningsmetoden för The Dark Side of the Moon var just det 24-kanaliga mixerbordet TG12345 Mk I-IV som kom att bli legendariskt. Det hade EQ och kompressor/limiter på varje kanal (Waves 2014), vilket möjliggjorde mer avancerade produktioner med större detaljrikedom. Detta demonstreras på The Dark Side of the Moon genom de många påläggen med samplingar, ljudeffekter och synthar som bidrar till det banbrytande ljudlandskapet och koncept-albumets utveckling (Price 2015). Utvecklingen av TG12345 var ett direkt resultat av The Beatles utökade behov i Abbey Road Studios (Waves 2014). Även bandaren Studer A80 som möjliggjorde 16-spårig inspelning och försedde albumet med samtliga delay (Waves 2014) blev en viktig komponent i ljudbildens framväxt och helhet. Ett annat hjälpmedel från studion var en särskild maskin kallad “The Frequency Translator”, som alla sångspår behandlades med (Price 2015) och som lägger till nya frekvenser genom att kombinera de existerande frekvenserna.

    Det kanske tydligaste hörbara kännetecknet från produktionens metoder är band-looparna som används flitigt genom hela albumet. Produktionen är även känd för sina nyskapande synkroniserade delay (Massey 2000:112) och sina okomprimerade trummor (Massey 2000:116).

    Historik
    Pink Floyd var redan innan The Dark Side of the Moon kända som ett innovativt band som utmanade normer och tänjde på inspelningsstudions regler och begränsningar (Price 2015). För detta (deras åttonde) studioalbum, spenderade de större delen av åtta månader 1972-73 i studion tillsammans med Alan Parsons (Price 2015). Det mesta av kompositionerna var färdiga innan Pink Floyd kom till studion, men under den långa inspelningsprocessen tillkom mycket nytt i arrangemangen (Massey 2000:114). Det tog ett tag innan band och tekniker kunde komma överens om trumljudet, men så småningom började bandet lita på sin tekniker och de kunde arbeta som ett team (Massey 2000:112). Bandet spelade alla fyra samtidigt, till en fysisk metronom som stod i ett annat rum (Massey 2000:112). De spelade in över samtliga 16 spår och mixade ner för att lägga till fler spår. Parsons har uppskattat att de använde sig av ungefär 25 till 30 spår per låt (Wright 2013).
    Ett stort bidrag från Parsons var band-looparna. En del av tejprullarna blev över 6 meter långa (Price 2015) och behövde mätas, skäras manuellt och klistras samman för att skapa en sammanhängande loop—ett mycket tidskrävande arbete för Parsons (Wright 2013). Parsons spelade även in varenda ur han kunde hitta, i en närliggande affär för antika klockor, för att skapa ljudeffekterna för låten “Time” (Price 2015).
    Mixningsprocessen för albumet tog 2-3 veckor (Massey 2000:14). Parsons var och är en stor motståndare av kompression, och argumenterade mycket med Chris Thomas innan de hittade en kompromiss där Thomas gick med på att åtminstone låta bli att komprimera trummorna på alla spår utom ett (Massey 2000:116)—till fördel för dess luftiga och dynamiska ljudideal (Price 2015).

    Egen kommentar
    Jag tycker att det finns lite att klaga på när det kommer till Pink Floyd och Parsons användning av sin tids analoga hjälpmedel. The Dark Side of the Moon hade aldrig kunnat låta så bra som det gör utan tillgång till Studer A80an och TG12345, och de utnyttjade dessa redskap till max. 

    Att det var Pink Floyd's åttonde album i mitten av en framgångsrik karriär gav bandet möjligheten att utveckla albumet över 8 månader, med strävan mot perfektion. Inspelnings-processen tog säkert så lång tid delvis för att bandet och teknikern var villiga att experimentera och testa olika idéer, som till exempel looparna, för att skapa ett unikt ljudlandskap. Parsons var en ung tekniker, men det var troligen en stor fördel att han själv var musiker och kompositör. Parsons var känd för att bidra med mer än vad som då betraktades som en ljudteknikers roll vid en produktion, och det är uppenbart att hans engagemang var en komponent för det fantastiska slutresultatet.
     

    Instrument
    Gilmour använde följande gitarrer: En modifierad Fender Strat från 1969, en Fender 1000 pedal-steel gitarr stämd i G6, och en specialbyggd gitarr skapad av Bill Lewis (Gallagher 2012). 
    Waters spelade förmodligen den Fender Precision Bas han använde på live-spelningar sedan 1970.
    Mason använde sig av ett Custom Ludwig Black Kit (Sonic State 2013) med 15" 602 sound edge hi-hats, 16" och 18" 2oo2 crashsymbaler samt 18" och 20" 2oo2 ridesymbaler.
    Syntharna som användes av framför allt Wright var följande:
    Hammond RT-3 Two-Manual Console /with Leslie 122 Cabinet
    Wurlitzer EP-200 Electric Piano
    EMS VCS3 Synthi AKS Synthesizer
    EMS VCS3 Synthi A (‘Portabella’) Synthesizer
    Steinway & Sons Baby Classical Grand Piano
    MOOG Minimoog Synthesizer
    Fender Rhodes Stage 73/88 Mark I Electric Piano
    Farfisa Combo Compact-Duo Organ
    (Sparebricks.fika.org)
     

     

    Referenser


    - Massey, Howard 2000. Behind the Glass. San Francisco, USA: Backbeat Books. (110-120 s)

    - Price, Andy 2015. Landmark Productions: Pink Floyd – The Dark Side of the Moon 
    http://www.musictech.net/2015/06/landmark-productions-pink-floyd-the-dark-side-of-the-moon (2017-03-06)

    - Wright, Jeb 2013. Spend time on ‘The Dark Side of the Moon’ with Alan Parsons
    http://www.goldminemag.com/article/spend-time-on-the-dark-side-of-the-moon-with-alan-parsons (2017-03-06)

    - Waves 2014. Behind Abbey Road Studios’ EMI TG12345 Consoles
    http://www.waves.com/behind-abbey-road-studios-emi-tg12345-consoles (2017-03-06)
     

    Instrument-listans referenser:
     
    - Gallagher, Mike 2012. Studio Legends: Alan Parsons on "Dark Side of the Moon"
     
     
    - Sonic State 2013. Get That Pink Floyd DSOTM Drum Sound 

    Files (0)

     

    Comments (5)

    Viewing 5 of 5 comments: view all
    Detta är en superbra text med massa information och jag har faktiskt ingenting att korrigera. Det är tydligt varifrån du hittat informationen och det känns inte som om du missat något.
    Kul att dom är perfektionister och att dom, trots deras tidigare framgångar, lägger åtta månader på albumet. Det är ju något som verkligen hörs när man lyssnar på det.
    Bra jobbat!
    Posted 10:37, 8 Mar 2017
    Bra och tydligt skrivet! Kul att läsa hur de bar sig åt och vilken utrustning som användes! jag har faktiskt inte heller något att korrigera, men det skulle vara kul att veta vilka instrument som användes vid inspelningen av albumet (synthar, gitarrer osv) Mvh
    Posted 16:13, 8 Mar 2017
    Mycket bra och informativ artikel med tydliga referenser. Kul med så mycket tekniska detaljer när det gäller inspelningsutrustning. Instressant att alla delay på skivan skapades med bandaren Studer A80. Inte mycket att anmärka på, men man kanske kunde nämna några fler album med liknande ljudideal och sound. Beatles, John Lennon och George Harrison skiljer sig ju ganska mycket från Pink Floyd både musikaliskt och sound-mässigt.
    Posted 19:09, 8 Mar 2017
    Välskrivet med mycket detaljer om det tekniska, superbra! Det enda som jag ansåg var lite otydligt (det är inte så lätt att klämma in all information om allt så egentligen är det inte ens ett problem) som jag blev nyfiken på att veta mer om var den där maskinen "The Frequency Translator", vad gör den?
    Posted 22:21, 9 Mar 2017
    En välskriven artikel som återberättar många av de aspekter med jobbet att framställa albumet du skrivit om samt liknande album. Du har använt källorna på ett bra sätt. Jag hade dock gärna hört lite mer av dina egna tankar i kring varför just det mixerbordet och den bandare som användes gav större möjligheter till ett album med högre kvalité.

    För betyg, se mina sidor på du.se och ”Studieresultat” som du hittar under ”Mina studier” till vänster på sidan. Du hittar också betygen på det ställe du normalt kollar dina betyg.
    Posted 20:09, 27 Apr 2017
    Viewing 5 of 5 comments: view all
    You must login to post a comment.