Search:
DU Wiki > Ă„mnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i studio VT17 > Icky Thump - The White Stripes

Icky Thump - The White Stripes

    Table of contents
    No headers

    The White Stripes var en indie/garage-rockduo bestående av Jack och Meg White som blev stora på grund deras unika sound som använder sig mycket av distortion, tung kompression och Meg Whites råa trummor. Duons sjätte och sista studio-album släpptes den 15 juni 2007. Albumet är en tillbakagång till deras ursprungliga sound från första plattan från 1999, dock med nya instrumentala element så som orgel och synthesizer men även trumpet och säckpipa på vissa av spåren. Till skillnad från duons tidigare album så har Icky Thump ett mer märkbart budskap och tema, trots att de behåller mycket av det diffusa och musikaliskt fokuserade tema som de tidigare arbetat kring. [1]

     

    Utgivningsår: 2007

    Artist: The White Stripes

    Komposition: Icky Thump

    Musiker: Jack White (Sång, Gitarr, Keyboard, Synt), Megan Martha "Meg" White (Trummor, Percussion, Sång, Stämsång), Regulo Aldama (Trumpet), Jim Drury (Säckpipa)

    Skivbolag: Third Man Records/Warner Bros. Records

    Producent: Jack White

    Tekniker: Joe Chiccarelli (Inspelning och Mixning), Lowell Reynolds (Inspelning och Assisterande Mixning), Vlado Meller (Digital Mastering)

    Förlag: Warner Bros. Records

    Kompositör: Jack White, Corky Robbins (endast Conquest) (på iTunes-versionen släpptes även två låtar skrivna av Vern Orr och Hank Williams respektive)

     

    Liknande Fonogram

    Albumet har jämförts med både Led Zeppelin och The Strokes som också tillhör samma typ av garage/indie-rock men också Bob Dylan, i alla fall till produktionsmedel. [1] [2] Men sanningen är den att The White Stripes är så pass unika i sättet som de gör musik att de knappast rättvist går att jämföra med något annat sound. Trummorna har mycket gemensamt med det generella soundet av garage-rock men Meg Whites simplistiska, råa och primala spelande som ofta är kritiserat just på grund av det soundet, gör att de låter helt olikt nästan allt annat. 

     

    Kännetecken

    Producenten och teknikern Joe Chiccarelli säger att Jack White gillar sättet som album gjordet på 60 och-70-talet och att de därför undvek att polera upp de delar som kanske var lite trubbiga rent ljudmässigt, allt för att bevara den enorma känslan och dynamik som finns mellan Meg och Jack. Albumet är helt producerat med analoga medel, med en 16-kanalers bandspelare som central punkt, något som var Whites preferens. [2] Chiccarelli ser detta mest som ytterligare ett redskapsval, utan större skillnad ifrån ett val av kompressorer eller eq-enheter.

    Detta är en av faktorerna som kan ligga som grund för albumets ganska grötiga och orena sound, kombinerat med det faktum att hälften av låtarna var färdiga när de klev in i studion och att Jack inte tillät Chiccarelli att rätta till alla de småfel som blev när de hade spelat in dem i grupptagningar och började lägga pålägg. Principen som hölls i studion var hela tiden att fånga det som händer mellan duon, inte att in i minsta detalj konstruera något precist som följer givna strukturformer. [2]

     

    Historik

    Icky Thump hade förmodligen kunnat spelas in redan under 80-talet, förutsatt att viljan hade funnits. Tekniken de använde, analoga syntar och 16-kanals bandspelare samt alla de analoga kompressorerna och reverbenheterna som de hade tillgång till, har inte gjort så fruktansvärt stora framsteg på 20 år, med undantag för digitala reverbs. Hela konceptet med plattan var att göra de inspelningar som representerar bandets autenticitet, spontanitet och känsla på ett så bra sätt som möjligt. Det är inte korrekt att säga att det inte finns behandling av ljudet i efterhand, men den är inte så genomgående och omformande som en mer konventionell mixningsprocess kan tänkas vara. Musiken existerar i själva inspelningen och de modifikationerna som tillkom efteråt är mer till för att lyfta fram vad som redan från början vara där, istället för att bygga om och omskapa i efterhand, något som tekniker och mixare Joe Chiccarelli egentligen håller med då han säger: ”I view mixing as a process of balancing and refining, not reinventing”. [2]

    Denna princip har existerat länge i den tidigare historien av producerade verk, speciellt inom konstmusik men även inom andra genrer. Att trenden av att dels lösa problem men också skriva om musik i ett senare mixning-skede blir allt mer påtaglig är något som kan kännas av nästan överallt och som Jack White inte verkar hålla med om är nyckeln till bra musik.

     

    Egna Kommentarer

    Det märkliga med att lyssna på det här albumet är att trots att en tydligt kan höra hur kompressorerna jobbar och hur sönderslagna och trasiga cymbalerna och trumskinnen verkar låta, så känns det nästan aldrig som att det låter fel. Det är som att den något råa energin mellan Jacks gitarr och Megs trummor gör sig absolut bäst om lyssnaren kan höra hur hårt kompressorer och limiters jobbar, eller precis vilken distorsionseffekt som har använts vart. Jag tror inte att de hade fått fram alls samma platta om de hade jobbat på ett annat sätt än hur de gjorde det, men för att citera Chiccarelli igen: ”… there are many times I will say something just like that: ’Give me another half hour and let me fix this and fix that.’ But the thing that makes rough mixes good is that you just kind of go for it, as opposed to laboring over it and making sure that every corner is polisehd and every little detail is in place.” [2]

     

    Källor

     

    [1]

    R. Christgau, ”White Stripes: Icky thump,” Rolling Stone, 11 Juni 2007.

    [2]

    H. Massey, ”Joe Chiccarelli: Adaptability,” i Behind the Glass: Top record Producers Tell How They Craft The His, vol. II, Milwuakee, Backbeat Books, 2009, pp. 120 - 123.

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    Hej, och tack för en trevlig läsning.

    Jag tycker att du har mycket "kött på benen" när det kommer till hur White Stripes gillar att jobba och hur de önskas låta. Jag lär mig mycket nytt om bandet tack vare din text. Det känns inte som om Chiccarelli har så värst mycket att göra under deras inspelningar. Endast dra upp reglarna, polera ljudet lite och sedan luta sig tillbaka och se magin ske.

    Jag ser inte nĂĄgot som du mĂĄste korrigera i denna text.
    Bra gjort!

    Mvh Adam Lind (v16adali)
    Posted 13:45, 8 Mar 2017
    Hej! Håller med ovanstående kommentar om att artikeln är välfylld med intressant fakta. Det är roligt att ta till sig ny information om musiker som verkligen skiljer sig ifrån mängden och gör det på "sitt sätt", och det har du förmedlat bra i din text. Jag kan också tänka mig att det krävs en speciell typ av producent för att "primitvt" och okontrollerat som ändå verkar ha jargongen vid denna produktionen. Jag ser inte heller mycket som skulle kunna förfinas med varken albumet eller artikeln.
    Bra skrivet!
    Posted 15:12, 8 Mar 2017
    Intressant text om White Stripes här, och kul att de inte följer med strömmen och väljer att spela in analogt när det finns teknologi för att spela in och använda sig av plug-ins. Också intressant att höra om Jack Whites vision och att den har bidragit så mycket till slutprodukten och att han tycker om ett lite "äldre" sound vilket White Stripes inte är rädda för att använda i ett samhälle som börjar röra sig över till dator-produktioner om man kan säga så. Inte jag heller har så mycket att säga om att förbättra något rent konkret men jag blir aningen förvirrad att det står att deras sjätte studio album kom år 2007, och sen längre ner står de att Icky Thump släpptes år 2001. Det blir lite svårt att förstå om Icky Thump är deras sjätte album från 2007 eller inte, men jag utgår från att det är en mindre misstag på årtalet där så det ska väl inte vara så stor fara.
    Annars är det en klockren text i övrigt!
    Posted 09:18, 9 Mar 2017
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.