Search:
DU Wiki > Ă„mnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i studio VT17 > Back to Black - Mark Ronson

Back to Black - Mark Ronson

    Table of contents
    No headers

     

    Låten “Back to Black” är en av flera singlar från albumet med samma namn. Albumet släpptes 2006 och var Amy Winehouse andra studioalbum. Låten är inspelad på en Studer 16-track one-inch bandspelare och ett Trident kontrollpanel i bandet Dap-King’s studio i New York. Alla instrument är inspelade live med få undantag som t.ex. extra pålägg av bastrumma och virveltrumma. En orkesterinspelning gjordes även i studion Metropolis, London, där bland annat sju tenorsaxofoner spelade in samtidigt för skapa det karaktäristiska 60-talssoundet som producenten Mark Ronson var ute efter (2).

     

    Utgiven: 2006

    Artist: Amy Winehouse

    Komposition: Back to black (från albumet ”Back to black” Spår 5)

    Genre: R&B, Pop

    Musiker: Amy Winehouse (Sång), Gabriel Roth (Arrangemang), Chris Elliot (Arrangemang), Nick Movishon (Basgitarr), Anthony Pleeth & Joely Koos & John Heley (Cello), Homer Steinweiss (Trummor), Jesse Gladstone & Mike Makowski (Assisterande tekniker), Binky Griptite & Thomas Brenneck (Gitarr), Perry Montague-Mason & Boguslaw Kostecki & Chris Tombling & Liz Edwards & Everton Nelson & Jonathan Rees & Mark Berrow & Peter Hanson & Tom Piggot-Smith & Warren Zielinski (Violin), Bruce White & John Thorne & Katie Wilkinsin & Rachel Bolt (Altviolin), Frank Ricotti (Perkussion), Victor Axelrod (Piano), Andy Macintosh & Chris Davies (Altosaxofon) Dave Bishop (Baritonesaxofon), Jamie Talbot (Tenorsaxophone), Mark Ronson (Tamburin). 

    Skivbolag: Universal Island Records

    Förlag: EMI Music Publishing Ltd. 

    Producent: Mark Ronson

    Låtskrivare: Amy Winehouse & Mark Ronson

    Mastering: Abbey Road Studios, London. 

     

    Liknande fonogram

    Mark Ronson producerade sammanlagt fem fonogram på albumet “Back to black” och samtliga inspelningar är producerade på samma sätt. De fonogram som är mest likt är låtarna “Rehab” och “You know I’m no good”. Dessa fonogram har liknande uppsättning instrument och är därför mest lika i inspelningssättet (1).

    Ett annat exempel på ett fonogram med samma inspelningsmetod är låten “You rock my world” som är producerad av Michael Jackson och Rodney Jerkins som också är inspelat analogt på bandspelare (3).

     

    Kännetecken

    Hörbara kännetecken från inspelningsmetoden är det 60-tals Motown/Stax ljudet som är resultatet av inspelningen på analog bandspelare. Tamburinen rasslar centralt i mitten av ljudbilden och gör att låten får ett äldre sound. Trots alla instrument som låten innehållet har Ronson lyckats behålla luftigheten och dynamiken i ljudbilden. Detta beskriver han själv är pga att bandet som spelar in gör det samtidigt i samma rum (2)

    Att använda analog inspelningsmetod för att få till det Motown/Stax-soundet är framförallt för att det ger en fyllig, rå och pumpig slagkraftighet i soundet. Det är möjligt att få till liknande ljud med analoga eller digitala plug-ins men Ronson och Winehouse tyckte inte att det räckte utan ville att det skulle låte precis som det gjorde på de gammla 60-tals skivorna det tillsammans tyckte om så mycket (6). Att spela in digitalt gör att ljudet blir mera klart och sterilt och den autentiska orenhet som analoga bandspelare kan producera går förlorad. 

    De starkt utstickande trummorna är också ett kännetecken för låten. De har fått sin karaktär genom att Ronson lade på extra lager på kicktrumman och virveln. Här kan man urskilja Ronson's bakgrund som hiphop-producent och DJ. Trummorna är central igenom hela låten.

    De körer man kan höra i bakgrunden påminner strakt om 60-tals soul och är också ett signum som kännetecknar inspelningemetoden.

    För att få till den riktigt 60-tals känslan har Ronson spelat in sex stycken tenorsaxofon i en och samma mikrofon (2).

    Sången karaktäriseras av pålagda externa reverb i mixen som gör att rösten får ett djup och det låter nästan som att Winehouse sjunger i en kyrka.

     

    Historik

    Låten uppkom efter att Winehouse och Ronson suttit ner och lyssnat på skivor tillsammans. Ronson ville gärna arbeta med Winehouse och komponerade ihop en enkel ackordprogression tillsammans med kicktrumma och tamburin som han “dränkte i spring reverb” (4). Denna komposition lade grunden till låten och Winehouse skrev texten två timmar samtidigt som Ronson’s enkla komposition spelade på repeat i bakgrunden (1).

    Ronson och Winehouse var överens om att de ville att låten skulle ha ett gammalt sound. När de hade spelat in första versionen i studion försökte Ronson med hjälp av alla slags plug-ins och trick för att få ljudet att låta gammalt och retro. Men de lyckades inte få till det ljud som de önskade så Ronson kom på att de skulle testa att låta Dap-Kings (ett motown band) spela in det och då fick låten den där gamla känslan som Ronson och Winehouse var ute efter.

    I ett parti i låten behövde Ronson ta ett beslut ifall tempot skulle förändras och låten skulle saktas ner. Han berättar att han vanligtvis inte hade brytt sig om att göra tempoväxlingen men tog ändå beslutet att genomföra det eftersom han kände på sig att det skulle bli riktigt bra (4). Ronson ville gärna att det skulle vara stråkar i låten men Winehouse vägrade att gå med på det så Ronson valde att spela in stråkar i hemlighet i London för att sen visa upp för Winehouse och när hon sedan fick höra resultatet så tyckte hon att det passade utmärkt och de behöll stråkarna (4).

    Ett annats beslut som Ronson tog under inspelningen var att spela in alla sju saxofonerna i en och samma mikrofon (Royer Ribbon) för att det skulle låta som en äldre inspelning (2).

     

    Egna kommentarer

    Varje gång jag lyssnar på albumet “Back to Black” blir jag helt förstummad över hur snyggt det låter. Ljudbilden är perfekt balanserad och hela soundet låter så otroligt levande och dynamiskt. Det ligger mycket arbete bakom denna produkt. Ronson har spelat in i flera olika studios och testat olika inspelningsmetoder. Han spelade till exempel in stråkar i England vilket inte låter speciellt effektivt med tanke på att själva huvudproduktionen var baserad i New York. Det verkar som att Ronson verkligen utmanade sig själv och lärde sig samtidigt nya sätt och metoder att spela in och producera. Det finns självklart sätt som kunde gjort produktionen mer effektiv men jag tror att albumet hade tappat sin nyskapande originalitet och lekfullhet om inte Ronson fått experimentera och testa sig fram i olika miljöer och med olika verktyg.

     

    _____________________________________________________

    Referenser

     

    Litteratur

    (1). Massey, Howard 2009. Behind the Glass. Volume II: Top Record Producers Tell How They Craft the Hits. Milwaukee: Backbeat Books

     

    Internet

    (2). Tom Doyle, Mark Ronson; Writer & Producer, 2007 http://www.soundonsound.com/people/mark-ronson (hämtad 25/2-2017)

     

    (3). Elianne Halbergsberg. Rodney Jerkins; A hit producer’s destiny fulfilled 2004 http://www.mixonline.com/news/profil...jerkins/365473 (hämtad 1/3-2017)

     

    (4). Mark Ronson, 2010, London http://www.redbullmusicacademy.com/l...comes-the-buzz (Hämtad 1/3-2017)

     

    (5). Amy Winehouse - Back to Black, Discogs, https://www.discogs.com/Amy-Winehous...release/825438 (hämtad 25/2-2017)  

     

    (6) David Miles Hubert & Robert E. Runstein, 2013. The Analog Tape Recorder: An Introduction. http://www.prosoundweb.com/topics/st..._introduction/ (hämtad 9/3-2017)

    Files (0)

     

    Comments (5)

    Viewing 5 of 5 comments: view all
    Väldigt välskriven och bra text med spännande innehåll och detaljer. Jag tycker att du fått med allt och det är svårt att komma med någon förbättring.
    Det enda kanske skulle kunna vara om du preciserade lite mer i detalj likheterna med de andra fonogrammen under Liknande fonogram. Men som sagt, jag tycker din text är komplett som den är.
    Posted 21:57, 7 Mar 2017
    Riktigt bra jobbat med denna text! Har svårt att komma med någon kritik, det enda jag kan göra är att hålla med tidigare kommentar, att det hade vart roligt med lite mer detaljer kring de liknande fonogramen som du nämner.
    Posted 11:43, 8 Mar 2017
    Tycker texten är perfekt, mycket välskriven, korta väl sammansatta stycken med intressant information!! Finns faktiskt ingenting jag hittar och tycker att du bör ändra. Grymt jobbat!
    Posted 16:47, 8 Mar 2017
    Som mina kollegor redan skrev: En riktig bra artikel med mycket information och svårt att hitta någon kritik. Men om du har tid och lust får du kanske berätta hur „60-tals Motown/Stax ljudet“ låter, eller är det just den analoga bandspelaren som avgör? I så fall: vilka förändringar skulle det bli om man använder en annan teknik.

    Thomas Gertz
    Posted 22:27, 8 Mar 2017
    Tack för kommentarerna! Har uppdaterat lite kring analog vs. digital teknik och jag ska försöka hitta mer information om de liknande fonogramen. edited 15:10, 9 Mar 2017
    Posted 15:08, 9 Mar 2017
    Viewing 5 of 5 comments: view all
    You must login to post a comment.