Search:
DU Wiki > Ă„mnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i Studio VT16 > The Ronettes - Be My Baby

The Ronettes - Be My Baby

    Table of contents
    No headers

    Det här fonogrammet spelades in i Gold Star studios i LA. Inspelningsteknikern Larry Levine och producenten Phil Spector använde sig av ett analogt 12-kanaligt mixerbord som spelades in på en 3-kanalig bandspelare av märket Ampex 350 (SoundOnSound 2007). Dessa två herrar hade en inarbetad metod för hur deras inspelningar såg ut och ”Be My Baby” var inget undantag. 

    De började med mellan 3-6 gitarrer som alla spelade i princip samma sak. De fick spela ihop sig, samma sak, varv på varv tills Phil var nöjd med det inställda ljudet, då lades två pianon till som fick spela ihop med gitarrerna tills önskat effekt uppnåtts. Efter det lades två eller tre basar till i mixen minst en akustisk och en elektrisk. Slutligen kom blåsinstrumenten (som spelade in med RCA44 bandmikrofoner och RE15 dynamiska) in i bilden och till sist trummorna, uppmickade med Neumann U67 som OH och en RCA 77 bandnick på kicken, och percussion (SoundOnSound 2007) (Massey 2009. s 85). 

    Man spelade in utan hörlurar och det var viktigt att alla hörde varandra i studion samtidigt som det skruvades och ändrades mycket placeringar för att minimera läckage. Speciellt från trummorna in till gitarrmickarna . För att trummisen skulle höra de andra och även sig själv utan att spela för starkt placerades trummorna mot en vägg (SoundOnSound 2007).

    Enligt legenden spelades man igenom låten 42 gånger under en tidsperiod på 4 timmar innan Phil Spector var nöjd och gav Larry Levine sitt ok för att trycka på record. Detta mycket för att Spector ofta anses använda studion i sig som ett instrument och inget fick lämnas åt slumpen (The Pop History Dig u.å.). 

    Lead-sången och körerna spelades sedan in vid ett senare tillfälle på en Neumann U47 och även detta var något som tog lång tid och många tagningar. Del för del om och om igen till producenten gav sitt godkännande (SoundOnSound 2007).

     

    Utgivningsdatum: Aug 1963

    Artist: The Ronettes

    Komposition: Be My Baby

    Arrangemang: Jack Nitzsche

    Sångare: 

    • Leadsång: Ronnie Spector (då Bennett), 
    • Kör: Ronnie Spector, Nedra Talley, Estelle Bennett, Ellie Greenwich, Nino Tempo, Bobby Sheen, Sonny Bono, Cher, Darlene Love, Fanita James och Gracia Nitzsche

    Musiker: 

    • Trummor: Hal Blaine 
    • Gitarr: Tommy Tedesco och Bill Pitman. 
    • Övriga musiker: Sessionmusikerna i The Wrecking Crew

    Skivbolag: Philles Records

    Producent: Phil Spector

    Tekniker: Larry Levine

    Förlag: Mother Bertha Music, Inc.

    Kompositör: Ellie Greenwich, Jeff Barry, Phil Spector

    (Discogs u.å.) (Project Gutenberg Self-Publishing Press, u.å.) (Songwriters Hall of Fame, u.å.)

     

    Liknande  fonogram:

    Den här typen av inspelning och produktion som blivit signifikativt med Phil Spector och hans ”Wall of Sound” återfinns på titlar som; ”Zip-A-Dee-Doo-Dah” med Bob. B Soxx and the Blue Jeans, (Mick Brown 2008. s 107), ”He’s a Rebel”, ”Da Doo Ron Ron” och ”Then He Kissed Me” med The Crystals och även ”Chapel of Love” med Darlene Love (Massey 2009. s 78).

    Vad Spector själv anser vara höjdpunkten av hans ”Wall of Sound” är Ike & Tinas ”River Deep Mountain High” även om den floppade när den kom (Ribowsky 2000. s 3) och många anser att han tog det snäppet för långt (Liz Brown 2007).

     

    Kännetecken:  

    Uttrycket ”Wall of Sound” innebär helt enkelt känslan av att bli träffad av en vägg av ljud. Det ska vara hög volym - så hög att tekniker Larry Levine nån gång fick dra ner alla reglar och börja om på nytt då han inte kunde spela in på den höga nivån (Massey 2009. s 83) - och som Larry Levine påpekar i boken Behind The Glass II ska instrumenten blandas och smälta samman så att det är svårt att skilja ett instrument från ett annat (Massey 2009. s 85). 

    Även det faktum att man använde så många instrument som dubbade varandra, så många musiker som trängdes i ett litet rum, läckage mellan mikrofoner som gjorde att instrumenten blandandes med varandra och Gold Star studios eko-kammare bidrog till stor del till att skapa detta unika sound (Massey 2009. s 84-85).

    På just den här låten jag valt att skriva om är också trummorna något som blivit synonymt med fonogrammets sound. Max Weinberg säger i boken The Big Beat: Conversations with Rock's Great Drummers att även om det var så att trummisen Hal Blaine endast spelat på denna låt sen slutat - han är världens mest inspelade trummis (Bosso 2001) - så hade man pratat om honom idag just för ljudet och spelet på Be My baby (Weinberg 1991. s 75).

     

    Historik:  

    Phil Spector hade på 50-talet själv en hit med låten ”To know him is to Love him” med bandet Teddybears men upptäckte sen att det var som låtskrivare och producent han trivdes bäst

    (SoundOnSound 2007).

    Som producent skapade han det som kom att kallas ”The Wall of Sound” vilket jag beskrivit mer ingående under föregående rubrik kännetecken. Dettablev något nyskapande och något som många tog efter. Dels för att det träffade lyssnaren så ”pang på” och uppenbarligen var något som sålde. Men som Larry Levin säger så var inte soundet allt. Phil hade också en känsla för att välja rätt låtar.

    ”Without the song, you’ve got nothing.”

                                                                                     -Larry Levine, Behind the glass II, 2009

    Spector hade stort förtroende för sin tekniker Larry Levine och när det kom till mixningen fick Levine sitta ensam och mixa tills hans var nöjd för att sedan plocka in Spector för synpunkter från fräscha öron. Efter Spectors inputs fortsatte sedan Larry mixningen ensam - och så höll de på tills de uppnått önskat resultat (SoundOnSound 2007).

     

    Egen  kommentar:  

    En sak jag reagerar på och säkert fler med mig är hur effektivt och bra det egentligen är för slutresultatet att trötta ut sina musiker på det här sättet. 42 tagningar på fyra timmar innan man trycker på record kanske är vad som krävs innan man hittat rätt sound och nivåer på instrumenten, men tänkt om guldtagningen och musikernas energi försvunnit vid den tidpunkten? 

    Larry Levin nämner att han ofta tyckte lite synd sångaren eftersom Spector endast såg sångaren som ytterligare instrument. Han var inte elak, men ignorerade i mångt och mycket människan bakom rösten (SoundOnSound 2007).

    Att få sångaren att känna sig bekväm tror jag spelar stor roll i den prestation som senare spelas in.

     

    Referenser:  

    Litteratur:

     

    Internet:

    • Joe Bosso, (23 maj 2011). The Wrecking Crew's Hal Blaine: my 11 greatest recordings of all time.

    http://www.musicradar.com/news/drums/the-wrecking-crews-hal-blaine-my-11-greatest-recordings-of-all-time-450846 Hämtad 2016-03-04

    Files (0)

     

    Comments (4)

    Viewing 4 of 4 comments: view all
    En reflektion på din kommentar på hur bra det är att trötta ut sina musiker är ju att så jobbade ju tex Beatles. Kanske mer på grund av att de inte satte eller tyckte att tagningarna blev tillräckligt bra.Fanns ju en viss nackdel med att ha så pass få kanaler och det var ju att allt måste sitta, kräver bättre musiker eller mindre krav.
    Jag tycker även att Spector verkar vara en elak typ som använder auktoritet som maktmedel. (Massey s.35).
    Att han sedan dömts för mord, (www.dn.se/arkiv/nyheter/phil-spector-domd-till-minst-19-ar), gör ju inte saken bättre. Sen må han ju vara ett geni.
    Jag har lyssnat på senare inspelningar av samma låt med bla Bette Midler och tycker att Wall-of-soundet gör sig bra även i modern tapopning.
    Posted 21:01, 7 Mar 2016
    Tack för dina kommentarer! Nä han verkar inte vara någon mysfarbror direkt! Då arbetet skulle vara max 2 sidor och handla om just detta verk kände jag dock att jag inte hade utrymme att gå in på fler detaljer kring Spector som person utan fokuserade på inspelningen kring denna låt.
    Du har rätt i det du säger att det är viktigt att allting sitter när man har begränsat med kanaler och definitivt krångligare med klippning när man har med bandspelare att göra, vilket gör det än mer viktigt att "spela rätt"
    Posted 11:34, 9 Mar 2016
    Mycket intressant artikel om en spännande producent! Det är inte ofta man hör talas om inspelningar med flera basister bortsett från Phils produktioner, Walk on the Wild Side med Lou Reed är det enda exempel jag kommer på. Det är även intressant att det man eftersträvade var att ljuden skulle smälta samman, man brukar ju annars ofta eftersträva separation i mix och produktion.

    Sista meningen i avsnittet om historik är möjligen lite otydlig. Jag kunde inte riktigt utläsa om det var Phil eller Larry som fortsatte mixningen ensam.
    Posted 17:13, 10 Mar 2016
    Tack v14mihan. Du har helt rätt, den var lite otydlig. Meningen är nu ändrad till;
    Efter Spectors inputs fortsatte sedan Larry mixningen ensam - och så höll de på tills de uppnått önskat resultat
    /Viktor edited 22:15, 13 Mar 2016
    Posted 11:05, 13 Mar 2016
    Viewing 4 of 4 comments: view all
    You must login to post a comment.