Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i Studio VT16 > The Beatles - Revolver

The Beatles - Revolver

    Table of contents
    No headers

    ”Revolver” spelades in i den klassiska Abbey Road Studion i London. De använde fortfarande 4-kanals bandspelare som var placerade i olika rum där en person var ansvarig för att slå av och på bandspelaren. Hierarkin var lite som på BBC, män som gick runt som forskare med vita rockar och ingen fick inkräkta på den andres arbetsområde. Pga inspelningarnas komplexitet krävde nu den nyutnämnde 1:e ljudteknikern Geoff Emerick att de måste flytta en bandspelare till kontrollrummet och för första gången i Abbey Road skedde det, så småning om. Olika pålägg och nedmixningar för att frigöra spår för nya pålägg skickades fortfarande till andra rum.
     

    Utgivningsår: 1966.

    Artist: The Beatles.

    Musiker: Paul McCartney (Sång/bas), John Lennon (Sång/gitarr), George Harrison (Gitarr/sång), Ringo Starr (Trummor/Sång). Plus ett antal inhyrda studio-musiker och vänner på besök.

    Skivbolag: Parlophone, EMI Records Ltd.

    Producent: George Martin

    Tekniker: Geoff Emerick, Phil McDonald (2E) (Second Engineer)

    Förlag: SONY/ATV Music Publishing LLC. (CD-remastered 2009)

    Kompositörer: Lennon/McCartney, Harrison.

     

    Liknande fonogram:

    The Beach Boys: ”Pet Sounds” (1966), The Kinks: ”Face To Face” (1966), The Rolling Stones: ”Aftermath” (1966), Bob Dylan: ”Blond On Blond” (1966), The Hollies: ”Would You Believe” (1966), Jefferson Airplane: ”Jefferson Airplane Takes Off” (1966). Skivor som kom ut vid ungefär sammati och gavs ut i ungefär samma deras karriärers utvecklingsfas i deras karriärer.


    Kännetecken:

    The Beatles klassiska sound och experiment-fyllda låtar på detta album och ”Sgt. Pepper...” som kom året därpå, är till stor del ett resultat av Geoff Emerick kreativitet i studion. Hans ambition att uppfylla Pauls men framför allt Johns sound-visioner och önskemål finner inga gränser och han bidrog till att utveckla ljudteknikerns roll. Han började senare även producera artister.

    En studioteknisk ”detalj” som påverkade The Beatles sound och som användes flitigt fr. o. m. ”Revolver” var en s. k. ADT dvs. Artificial/Automatic Double Tracking. En extra band-maskin duplicerade pålägget från master-bandet och samtidigt flyttade det en aning så att det lät som två pålägg. Det sparade en massa tid.


    Historik:

    Geoff Emerick fick jobb i Abbey Road-studion redan som 15-åring, samma månad som The Beatles fick skivkontrakt och gjorde sina första skivinspelningar i Abbey Road-studion där han fick vara med. 1966 slutade chefs-ljudteknikern Norman Smith och Geoff fick trots sin låga ålder (20 år) jobbet. Att bli chefs-tekniker före 40 år hade varit en omöjlighet tidigare. Och den första låten han skulle spela in med The Beatles till den nya plattan var... ”Tomorrow Never Knows”. Ett eldprov. Skulle han bli accepterad av The Beatles. Guld-kalvarna i engelsk pop. Kungarna i London.


    George Harrison sa en gång, ”Jag ser ingen större skillnad mellan ”Rubber Soul” (1965) och ”Revolver”. För mig skulle dom kunna vara Volym 1 och volym 2 i en serie.”

    The Beatles visade vägen under 60-talet. Och den här experimentella och extremt kreativa perioden kulminerade sommaren 1967 när The Beatles släppte klassikern och koncept-albumet ”Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band”.

    Här finns många klassiker. Ingen utfyllnad.

    Pauls klassiker ”Eleanor Rigby”, ”For No One”, ”Here, There and Everywhere”, ”Got to Get You into My Life ” och ”Good Day Sunshine”.

    Johns ”Dr. Robert”, ”She Said, She Said”, ”And Your Bird Can Sing”, ”I'm Only Sleeping” och ”Tomorrow Never Knows”.

    Sen har vi förstås Georges indiska experiment på ”Love You To”, ”I Want To Tell You” och hans kommentar till skattesystemet ”Taxman” och barn-sången framförd av Ringo men främst skriven av Paul, ”Yellow Submarine”.


    Det finns hur mycket som helst att berätta om detta album och The Beatles inspelningar.

    Inspelningarna påbörjades 8.00 P.M. den 6 April 1966. (Lewisohn 1988) och pågick i tre månader.

    Ett exempel på Geoff Emericks kreativitet:

    John hade ofta visuella beskrivningar på hur han ville att det skulle låta, men hade själv sällan några idéer på hur man skulle gå till väga. I ”Tomorrow Never Knows” önskade John att hans röst skulle låta som ”Dalai Lama som mässar från en bergs-topp”. George Martin gav The Beatles en te-paus och efter en halvtimme hade Geoff löst uppgiften. Han lät helt ”enkelt” Johns röst passera ett Hammond Leslie innan det hamnade på band och John och de andra var nöjda, ja, förstummade av häpnad över resultatet. Och Geoff var accepterad.


    Hela denna komplicerade inspelning samlades ändå ihop på 4 kanaler. Trummor, bas och gitarr på Spår 1, ljudet från tape-loopar på Spår 2, en dubbad sång, tambourine, orgel och baklängesgitarrer på Spår 3 och på Spår 4 lead-sång och sitar. Men innan slutreslutatet hade man skickat signaler till olika rum och bandspelare, så som det fungerade på den tiden.
     

    Mikrofon-information:
    Till sång använde de oftast Neumann U 47:or och U 67:or. Men John som egentligen inte gillade sin egen röst och helst ville förvränga den, provade vid ett tillfälle (under Sgt. Pepper-inspelningarna, förmodligen) att stoppa en kondensator-mick i en plastpåse för att sedan stoppa ner den i en flaska med vatten. Livsfarligt, om det skulle komma in vatten i en strömförande mick. Geoff började till skillnad emot tidigare ljudtekniker att när-micka pukor, baskagge och satte en mick både ovan och en under pukorna. Top-micken var oftast en AKG D19C, (som de hade slutat tillverka). En billig mick men funkade bra. AKG 56 eller 54 användes på undersidan. Så småning om tog de bort under-skinnet på pukorna och satte en AKG D19C under varje puka för att få lite mer ton. För cymbalerna, overhead vänster och höger använde de STC 4038:or. Och AKG D20 för över och under virveln, hi-hat och bas-kagge. Dessutom använde de alltid kompressor på Ringos trummor.

    Pauls bas line'ades aldrig (hävdar Geoff) utan Vox bas-förstärkaren mickades med en AKG C12 ställd i åtta. Ibland i kombination med en STC 4038 tillsammans DIT. En ny uppfinning, DIT (Direct Input Transformer) som vi idag kallar för en D.I box eller linebox. Geoff gillade inte DIT och påstod att han aldrig använde den på basen. Men dokumentation tyder faktiskt på annat. Förmodligen använde de den för att komplettera ljudet från mikrofonerna. Det hände även att de använde en högtalare som mick, som gav denna extra boost. Ambitionen var att vid ”Revolver”-inspelningarna ge basen en större plats i ljudbilden. Till gitarren använde de ofta Neumann U67.
     

    Egen kommentar:

    ”Revolver” är raw-modellen för det perfekta pop-soundet. Jag håller förstås med Geoff när han konstaterar att plattan inte skulle ha blivit densamma om de hade haft 24, 48 eller ett oändligt antal kanaler att jobba med. Det faktum att de vid inspelningen fick ta snabba beslut angående hur de skulle spela in, med vilket sound, vilka mikrofoner, med egentillverkad utrustning (ADT tillverkad av Ken Townsend) och att tidigt bestämma sig för hur resultatet skulle bli i stället för att lämna de besluten till mixning, renoldade idéerna och gjorde slutresultat tydligt och lättjobbat. Dessutom gjorde kvalitén på bandbredd, mixerbordets prestanda osv. att grundmaterialet på inspelningarn blev i topp-klass. Det visade sig inte minst när de senast remastrade albumet.


    Referenser:

    Litteratur:

    Emerick, Geoff and Howard Massey. 2006. Here, There and Everywhere Gotham Books

    Lewisohn, Mark. 1988. The Complete Recording Sessions Hamlyn EMI s. 70-85

    Martin, George. 1979. All You Need Is Ears Macmillan London Limited. s. 155-157.

    Massey, Howard. 2000. Behind the Glass. Backbeat books. s. 83-98

    CD:

    CD-häfte: The Beatles: ”Revolver” (remastrad 2009).

    Internet:

    http://www.rollingstone.com/music/lists/500-greatest-albums-of-all-time-20120531/the-beatles-revolver-20120524 [2016-03-06]

    http://www.thebeatles.com/album/revolver [2016-03-06]

    http://www.fuzz.se/artikel/beatles-i-studion-del-4 [2016-03-10]

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    Alltid lika kul att lÀsa om hur The Beatles spelade in! Vet du hur mÄnga rullbandspelare som anvÀndes? Vet du nÄtt om vilken utrustning som anvÀndes? T.ex. mikrofoner, bandspelare osv?
    Kolla Àven över radbrytningarna eftersom ibland hoppar det till en ny rad mitt i en mening, nÄgot som blir lite förvirrande i lÀsningen.
    Posted 13:50, 9 Mar 2016
    Tack för responsen. Jag har funderat och letat tydligare information om hur mĂ„nga bandare som anvĂ€ndes. Geoff Emerick sjĂ€lv nĂ€mner aldrig fler Ă€n tvĂ„, vad jag kan hitta. Han sĂ€ger i ”Behind The Glass” att de har tvĂ„ 4-kanals bandspelare (men tre studios) men i text-hĂ€ftet till 2009 Ă„rs remaster-utgĂ„va av CD:n ”Revolver” berĂ€ttar de att looparna till spĂ„r 2 pĂ„ ”Tomorrow Never Knows” skickades ifrĂ„n ett antal olika rum i Abbey Road. Förmodligen anvĂ€ndes 2 bandare oftast och fler nĂ€r de behövde skicka signaler samtidigt frĂ„n olika ljudkĂ€llor. 1998 var jag sjĂ€lv med pĂ„ en inspelning i Abbey Road. Jag utforskade förstĂ„s husets alla vĂ„ningar. Var Ă€ven upp pĂ„ taket dĂ€r John vid ett tillfĂ€lle, pĂ„verkad av ”stimulerande” preparat, riskerade att falla ner. DĂ„ stod det gamla bandare pĂ„ rad i korridorerna. SĂ„ band-spelare hade de gĂ„tt om. SĂ„ jag kan just nu inte ge nĂ„got exakt antal. Men oftast behövde de nog endast anvĂ€nda tvĂ„ och ping-pong mixa, för att frilĂ€gga nya spĂ„r. Jag lĂ€gger in lite infomation om mickar som de anvĂ€nde under den hĂ€r tiden. //Ulf edited 11:10, 10 Mar 2016
    Posted 11:08, 10 Mar 2016
    Bra inledning, kul att fÄ en mÄlande beskrivning av hur arbetssÀttet sÄg ut i studion pÄ den tiden.
    Kul lĂ€sning rakt igenom med finurligheter och bra kuriosa. Dock kĂ€nns ”historik” lite ofokuserad emellanĂ„t dĂ„ du skrivit vissa saker om beatles i allmĂ€nhet eller andra inspelningar de gjort.
    Men intressant och lÀrorik artikel i övrigt!

    NÄgra förslag pÄ textfixar:
    Jag tycker att det skulle kunna fĂ„ stĂ„ ”pĂ„ grund av” istĂ€llet för pga i inledningen.

    Meningen "Skivor som kom ut vid ungefĂ€r sammati och gavs ut i ungefĂ€r samma deras karriĂ€rers utvecklingsfas i deras karriĂ€rer.” under ”liknande fonogram” skulle behöva skrivas om.

    stycket "Och den första lĂ„ten han skulle spela in med The Beatles till den nya plattan var... ”Tomorrow Never Knows”. Ett eldprov. Skulle han bli accepterad av The Beatles. Guld-kalvarna i engelsk pop. Kungarna i London.” Ă€r vĂ€ldigt rolig lĂ€sning men kĂ€nns inte sĂ€rskilt "wiki-formellt” utan mer som en tidningsartikel. Om det ska vara kvar kanske det saknas nĂ„gra frĂ„getecken? "Skulle han bli accepterad av The Beatles?” t ex.

    i meningen ”hĂ€r finns mĂ„nga klassiker. ingen utfyllnad.” lĂ€gger du in vĂ€rderingar i texten vilket kanske inte passar en wiki-artikel.

    Med vÀnlig hÀlsning,
    Johan
    Posted 19:18, 16 Mar 2016
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.