Search:
DU Wiki > Ă„mnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i Studio VT16 > Radiohead - Planet Telex

Radiohead - Planet Telex

    Table of contents
    No headers

    I sitt kapitel i Behind the Glass (2000) beskrivs John Leckie som en producent med rätt traditionell inställning. Hans tendens, som även representeras här, är att vilja avspegla framträdanden snarare än att göra någon mer abstrakt studioskapelse, och föredrar då att jobba med musiker som är inrepade i det de gör. Leckie tror också på att i största mån attackera problem i liverummet istället för att fixa saker i efterhand i kontrollrummet, och gillar att för framträdandets skull spela in tagningar av bandet som helhet även om inte allt behålls alla gånger och pålägg sker.1

    Planet Telex från albumet The Bends avviker dock lite från detta i den mån att det är den enda låten på albumet som skrevs och spelades in väldigt spontant i studion istället för att vara väl förberedd,2 något man kanske kan ana vid närmare lyssning.

     

    Utgivningsår: 1995

    Artist: Radiohead

    Komposition: Planet Telex

    Musiker: Thom Yorke, Ed O’Brien, Jonny Greenwood, Colin Greenwood & Phil Selway

    Skivbolag: Capitol Records

    Producent: John Leckie

    Tekniker: Nigel Godrich, Chris Brown, John Warren

    Förlag: Warner Chappell Ltd.

    Kompositör: Radiohead

     

    Liknande fonogram

    Hate This & I’ll Love You av Muse från albumet Showbiz (1999)3 är ett stycke Leckie producerade som också lyckas balansera känslan av att ett band spelar tillsammans med intrycket av att studion som kreativt element spelade större roll än på många andra låtar på respektive album.


    Kännetecken

    Det kan tyckas uppenbart att låten skrevs och producerades snabbt - på några timmar enligt Leckie - när man ser på hur simpelt arrangemanget är, eller texten som förlitar sig mycket på repetition av både mönster och fraser. Yorke sjöng också sin sångtagning berusad i ett hörn vilket ledde till något ganska opolerat.4


    På det tekniska planet har låten den värme som många som föredrar bandinspelning håller upp som en av fördelarna. Det är också inget som låter kvantiserat och hårt låst till ett rutnät vad gäller de framträdanden Leckie frammanat från musikerna, utan det andas.

     

    Historik

    Leckie hade sin start som bandspelaroperatör hos Abbey Road Studios.5 Han fortsatte föredra band långt efter den digitala teknikens uppkomst, och både detta stycke och hans nutida musik är inspelade på samma gamla vis. Det kan ses som osmidigt och oflexibelt, och han är inte ens nödvändigtvis någon som använder mättandet man kan uppnå (saturation) jättemycket, men han lyfter fram poängen att digital tekniks förenkling samt utveckling av processen kan leda till att man hamnar vilse bland detaljer.6

    Något modernare, sampling, spelar dock en viktig om än i slutändan nästan osynlig roll i låten. Den har sitt ursprung i att teknikern Nigel Godrich skapade loopar för bandet att komponera något över, baserade på trumspår från en av bandets tidigare obskyra låtar, Killer Cars.7 Spår av detta kan man se i trumkompet som driver Planet Telex.


    Egen kommentar

    Planet Telex kan vara en bra lektion i värdet man kan finna i spontanitet. Det löper lite mot vikten Leckie placerar på förberedelse i kursboken, men en viktig del av jobbet är ju så klart också att identifiera när något som kanske inte är så väntat faktiskt fungerar ändå - och kan bandet spela bra utan att nöta något 300 gånger så är det väl sak samma. Jag har inga egentliga negativa kommentarer om det tekniska, förutom baggaget som kommer vid användande av bandspelare. Samtidigt ser jag hans poänger där, både med att inte kunna fastna i mikroredigering och att tvingas förhålla sig till begränsat antal spår så man inte frestas prova pålägg i all oändlighet. Hade jag i producentkapacitet fått försöka påverka resultatet hade det främst varit på kompositions- och arrangemangsnivå, då jag inte är förtjust i fadeouts och finner låten snäppet enformigare än den skulle kunnat vara, men på det stora hela är jag ombord.

     

    Referenser

    1,  6 Massey, Howard. Behind the Glass: Top Record Producers Tell How They Crafted the Hits. Wisconsin: Backbeat Books. 2000. s. 99-110.

     

    Randall, Mac. Exit Music: The Radiohead Story. Delta Trade Paperbacks. 2000.

     

    Allmusic. Muse - Showbiz: Credits.

    http://www.allmusic.com/album/showbiz-mw0000246533/credits (Hämtad 2016-03-08)

     

    2, 7 Gearslutz. Q&A with producer John Leckie. 2009.

    https://www.gearslutz.com/board/q-producer-john-leckie/402563-radiohead-bends.html (Hämtad 2016-03-08)

     

    5 John Leckie: True Brit. Sound on Sound Magazine. 1997-05.

    http://www.soundonsound.com/sos/1997_articles/may97/johnleckie.html (Hämtad 2016-03-08)

    Files (0)

     

    Comments (1)

    Viewing 1 of 1 comments: view all
    Hej!
    Välskrivet arbete med tydlig struktur och bra referenser. Du har lyft fram en bra punkt i producent/ljudteknikerrollen som inte är allt för ovanlig i dessa i övrigt digitala tider.
    Jag hittar ingenting som jag tycker kan förbättras i din text. Bra jobbat!
    Posted 15:31, 12 Mar 2016
    Viewing 1 of 1 comments: view all
    You must login to post a comment.