Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i Studio VT16 > Pink Floyd - The Dark Side of the Moon

Pink Floyd - The Dark Side of the Moon

    Table of contents
    No headers

    The Dark Side of the Moon är progrockgruppen Pink Floyds åttonde studioalbum, som släpptes under proggenrens höjdpunkt år 1973. Albumet spelades in under perioden Juni 1972 till Januari 1973 i Abbey Roads Studio i London.[1] Eftersom materialet spelades in under tidigt 70-tal användes 16-kanalsbandspelare och komparativt sett primitiva tekniker för att spela in musik.[2] Med detta sagt är produktionen till viss del typisk i sin 70-talsklang, men låter enligt många mycket före sin tid rent ljudkvalitetsmässigt. (Hoye, 2003:119) Teknikern, Alan Parsons, var redan vid detta lag känd för sitt arbete i studion med bland annat The Beatles, han hade även jobbat med Pink Floyd under inspelningen av Atom Heart Mother vilket förenklade inspelningsprocessen och kommunikationen. I en rad olika intervjuer nämner Alan, David, Roger och resten av medverkade att man använde: TG12345 mixerbord, VCS3 syntar, Neumann KM48, U47, U67 och U87, olika Fender förstärkare, en EMT platereverb och en Fairchild limiter.[3][4][5]

     

    Utgivningsdatum: 1 Mars, 1973

    Grupp:Pink Floyd

    Komposition: The Dark Side of the Moon

    Musiker:

    Pink Floyd:

    David Gilmour (Sång, Gitarr, Synt)
    Roger Waters (Bas, Sång, Synt, Tape-effekter)

    Richard Wright (Keyboard, Sång, Synt)

    Nick Mason (Trummor, Tape-effekter)

    Kompositör: Pink Floyd, text: Roger Waters

    Medverkande musiker:
    Dick Parry (Saxofon på ”Money”, ”Us and Them”)

    Clare Torry (Sång på ”The Great Gig in the Sky”)
    Doris Troy, Leslie Duncan, Liza Strike, Barry St. John (Bakgrundssång)

    Skivbolag:Harverst Records

    Producent: Pink Floyd

    Tekniker: Alan Parsons (engineer), Peter James (assistent), Chris Thomas (mix supervisor)

    Förlag: EMI
     

    [1]

     

     

    Liknande fonogram:

    Albumet spelades skrevs och spelades in under en period då den progressiva rocken, och space rocken närmande sin popularitetshöjdpunkt. Under denna period var band som Rush, King Crimson, Jethro Tull, Yes och Genesis aktiva, och gemensamt för alla dessa band, och genren överlag, är en hög grad av experimentering både musikaliskt och ljudbildsmässigt. Gemensamt är också att alla dessa akter var begränsade av den nu primitiva tekniken, exempelvis 16-kanalsbandspelaren och primitiva och outforskade syntar, (Macan, 1997:10)

    Dessa grupper har släppt liknande verk:

     

    Genesis – Selling England By the Pound

    King Crimsaon – Larks' Tongues in Aspic

    The Beatles – Abbey Road

     

    Kännetecken:

    Albumet spelades mellan maj 1972 och januari 1973 i världsberömda Abbey Roads Studio tillsammans med Beatlesproducenten Alan Parsons. Detta innebar att bandet hade bland de bästa redskapen som fanns tillgängliga just då. Mixerbordet som användes var EMIs legendariska TG12345, mickarna var av märke Neumann och syntarna var bland annat de relativt nya VCS3.[2][4] Allt detta bidrar till, trots att albumet är nästan 45 år gammalt, att produktionen känns relativt klar och tydlig. Jämför man inspelningen med produktioner från samma tidsepok av lägre budget hör man skillnader i tydlighet och intrumentseparation.

    Till inspelningen användes tidig påläggsteknik, och med detta fans möjligheter till av viss variation av lager för att ge musiken en fyllig karakteristik.[3] Något som även hörs ett flertal gången under skivans gång är de analoga delayeffekterna som uppnåddes genom bandspelare. Även VCS3 synten, som får en helt egen låt (On the Run), får utrymme, och oscillatorer används flitigt för att ge lyssnaren en nästintill skrämmande lyssningsupplevelse. [3]

     

    Historik:

    Musiken som till sist kom att hamna på The Dark Side of the Moon hade enligt både Alan och bandet spelats live ett par månader innan inspelning, och var därför i princip färdigskrivet när bandet kom in i studion och enligt Alan var alltså bandet väl inrepade när det kom till att spela in. Detta bidrog till en fungerande tekniker-musikerrelation och effektivt arbete vid inspelning då musikerna redan både hade en bild av vad de ville och goda kunskaper kring studioarbetet. (Longfellow, 2003) Alan beskriver arbetet ur ett mycket tekniskt perspektiv, han ville inte lägga sig i musikens produktion utan lät bandet själva avgöra vad som var rätt sound utifrån Alans hjälp. Detta gav teknikern och musikerna/producenterna ett avslappnat avstånd där det inte uppstod särskilt mycket konflikt, eftersom den musikaliska kontrollen i slutändan låg hos bandet.[3]

     

    Bakgrunden till albumets koncept, som även formade det lyriska var Syd Barretts (tidigare sångare och gitarrist i Pink Floyd) mentala ohälsa, som gjort honom helt inkapabel i sin roll som musiker. 5 år innan albumet släpptes valde bandet att gå skilda vägar med Syd, då hans opålitliga beteende och tillstånd orsakade problem för bandet. [6] Syd kom att sakta sjunka in i sämre och sämre mental hälsa, vilket också är vad skivan handlar om: födsel (Breathe), liv (On the Run, Money, Time), galenskap (Brain Dagmage) och slutligen död (Eclipse).

     

    Egen kommentar:

    Det är svårt att reflektera över The Dark Side of the Moon utan att säga något som inte redan har sagts. Vad som kanske imponerar mest med verket ur min egen syn är hur musiken i kombination med produktionen berättar en historia om födsel, liv och död på ett komplext sätt både musikaliskt och lyriskt utan att någonsin bli långdraget. Förmågan att genom låtar, som exempelvis ”On the Run”, kunna se in i musikens tekniska framtid och i samma veva tillföra till albumets koncept, ofta utan att ens använda sig av texter, är genialiskt. Den massiva budgeten och försiktigheten kring albumets produktion har troligen hjälpt musiken och konceptet på många sätt, och Alan Parsons kunskaper har troligen tillfört mycket. Ljudbilden känns klar och tydlig, även när musiken är som mest atmosfärisk och ambient. Ljudbilden och musiken känns också som att de är något före sin tid då många av idéerna som kom med i albumet kom att bli vanliga inom musiken, så som looparna i ”Money”, diverse synteffekter, och de storslagna post-rockvibbarna.

    I en av många intervjuer med David Gilmore (gitarrist och sångare) berättar han att inspelningen troligen hade varit lättare hade den gjorts idag istället för på 70-talet. Överflödet av bra och enkla digitala delayeffekter hade gjort bandekot onödigt, och istället för att slå ihop bas- och trumspår för att spara kanaler hade troligen otroligt många fler kanaler kunnat mixas separat.[3] Trots detta tror han inte att det hade låtit radikalt annorlunda; mickarna och instrumenten som användes då används flitigt av dagens tekniker och musiker, och musiken är tidlös nog att klara dagens marknad. 

     

    Referenser:  

    Litteratur:

    Hoye, Jacob (2003)100 Greatest Albums. MTV

    Macan, Edward (1997) Rocking the Classics: English Preogressive Rock and the Counterculture. Oxford: Oxford University Press 

    Film:

    DeGrunwald, Nick & R. Smith, Martin (producenter) & Longfellow, Matthew (regissör) (2003) Classic Albums: Pink Floyd – The Making of 'The Dark Side of the Moon  (DVD) Eagle Rock Entertainment

    Internet:

    [1] (2016) AllMusicGuide. Sökord: Pink Floyd - The Dark Side of the Moon Credits. Hämtad 1 mars 2016 från [www.allmusic.com]

    [2] (2016). Making of Pink Floyd's Dark Side of the Moon | MusicTech.net, Landmark Productions: Pink Floyd - The Dark Side of the Moon. Hämtad 1 mars 2016 från [http://www.musictech.net/2015/06/lan...-of-the-moon/] 

    [3] Lambert, Mel (1998). Classic Sessions: Interview with Alan Parsons, Media and Marketing, hämtad 2 mars 2016 från [http://www.mediaandmarketing.com/13W...sons_HFR.html].

    [4] Gallagher, Mitch (2012). Studio Legends: Alan Parsons on "Dark Side of the Moon", Premier Guitar, hämtad 2 mars från [http://www.premierguitar.com/article...e_of_the_Moon].

    [5] Senior, Mike. (2008). Kick and Snare Recording Technique, Sound on Sound,hämtad 5 mars 2016 från [http://www.soundonsound.com/sos/jun0...kandsnare.htm].

    [6]  Remember a Day?, Pink Floyd | The Official Site, hämtad 4 mras 2016 från [http://www.pinkfloyd.com/history/biography.php].

    Files (0)

     

    Comments (6)

    Viewing 6 of 6 comments: view all
    Intressant artikel! Du skriver att det spelades in med pÄlÀggsteknik, spelades alla instrument in som pÄlÀgg? I sÄ fall, vet du vilket instrument som spelades in först och i vilken ordning resten spelades in? Eller spelades grunderna in tillsammans, eller spelades nÄgon slaskgitarr eller liknande?
    Vet du nÄgonting om ifall och hur saker mixades ner eftersom de bara hade 16 kanaler?
    Posted 22:38, 7 Mar 2016
    Pink Floyd kan man verkligen gotta ner sig i! SĂ„ mĂ„nga intressanta tillvĂ€gagĂ„ngsett. Jag tycker att du har sammanfattat det vĂ€sentliga med Fonogrammet pĂ„ ett bra sĂ€tt. Jag skulle vilja fĂ„ ett kort exempel pĂ„ vad som var experimentiellt med det musikaliska och det ljudmĂ€ssiga. Även om det senare kanske framgĂ„r lite diffust nĂ€r du nĂ€mner loopar. tex. Sedan har jag en fundering nĂ€r du skriver om koncept. NĂ€r det handlar om koncept ska vĂ€l det genomsyra allt pĂ„ ett album, Ă€ven omslag tex. Det hade varit kul att se omslaget. Men nĂ€r jag googlar upp det fĂ„r jag inget sammanhang med sjĂ€lva koncept iden. Livet. Har omslaget nĂ„got med konceptet att göra? Tack för en intressant artikel.
    Posted 22:36, 11 Mar 2016
    En informativ och vÀlskriven text om ett av de mest klassiska albumen, med fokus pÄ produktion. Bra struktur och lÀtt att hÀnga med. Bra jobbat! Det enda jag tycker du kan Àndra Àr stavningen pÄ gitarristen som stavas David Gilmour.
    Posted 15:31, 13 Mar 2016
    Mycket intressant! Bra upplÀgg, behövs en justering i sista stycket under rubriken "Egen kommentar" för dÀr har ordföljden kört ihop sig. Skulle vara intressant att veta vilka mikrofoner som anvÀnts till vad, men vet ocksÄ hur svÄrt det Àr att hitta sÄn information dÄ det förmodligen Àr lite av en yrkeshemlighet för mÄnga. Bra skrivet!
    Posted 18:46, 13 Mar 2016
    VÀldigt intressant. Sjukt att trots albumet sÄ var det enbart Parsons som fick en grammy-nominering för inblandadet. Du har fÄtt med det viktiga och hade varit intressant att veta lite mer om var man experimenterade med. Sedan tycker jag att det var bra skrivet!
    Posted 19:49, 13 Mar 2016
    HÀrlig lÀsning, visste inte sÄ mycket om detta omtalade album och lÀrde mig en massa nytt vilket Àr kul!
    Intressanta teknologiska anekdoter blandat med konceptuella, precis som albumet i sig!

    Jag gillar dina reflektioner och fÄr intrycket av att du verkligen lyssnat pÄ plattan och funderat över den, bra dÀr!

    NÄgra smÄsaker i texten jag tÀnkte pÄ dÀremot Àr;
    under information om skivan Ă€ndras plötsligt textstorleken pĂ„ sista ”kompositör”

    jag undrar ocksÄ hur radioheads ok computer hamnade bland liknande fonogram, med tanke pÄ att den skivan inte stÀmmer överens med förklaringen innan (exempelvis att den Àr inspelad under samma tid under primitiva förhÄllanden).

    under kĂ€nnetecken stĂ„r det att skivan spelades in ”runt 72-73”, nĂ€r spelades den in?

    Annars, bra artikel!

    Med vÀnlig hÀlsning,
    Johan
    Posted 19:43, 16 Mar 2016
    Viewing 6 of 6 comments: view all
    You must login to post a comment.