Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i Studio VT16 > John Frusciante – The Will to Death

John Frusciante – The Will to Death

    Table of contents
    No headers

    The Will to Death är ett Solo-album med 12 låtar, frontat utav Red Hot Chilli Pepper’s-gitarristen John Frusciante. Albumet The Will to Death spelades in under fem dagar [6]i Mad Dog Studios (18-19 dec 2003) och spelades in/mixades i Larrabee East Studios (8-10 jan 2004).[5]Tekniken som användes var en 16-kanalers bandspelare utan någon hjälp ifrån en på dator. Man kan helt klart säga att John hade ett 60 och 70’tals inspirerande mindset under produktionen. Även stereopanoreringen är typisk för 60-talet. [6]Masteringen gjordes på Bernie Grundman Mastering (BMG), Los Angeles, utav Bernie Grundman, som även har jobbat med bl.a. Dr.Dre. [4]John Frusciante ville göra ett album som motsatte sig hans tidigare soloalbum ”Shadows Collide With People”, vilket ledde till att hela albumet fick enklare "demo-sound" än Shadows Collide With People. Albumet hade även mer små-missar som gav en ”äkthet”, samt mycket mindre elektroniska synt-inslag än tidigare nämnda album. [2][6]

     

    Utgivningsdatum:  22 Juni, 2004

    Artist: John Frusciante

    Komposition: The Will to Death

    Musiker: John Frusciante(Sång, Gitarr, Piano, Synthesizer, Bas) Josh Klinghoffer (trummer, bas, gitarr, keyboard)

    Skivbolag: Record Collection

    Producent: John Frusciante

    Tekniker:  Ryan Hewitt

    Förlag:  Parlophone Records Ltd

    Kompositör:  John Frusciante (Text & Musik)

     

     

    Liknande  fonogram:  

    John Frusciante har blivit influerad utav album både ifrån Black Sabbath & Led Zeplin som så många andra som växte upp på 70/80-talet. Man hör det som tydligast i panoreringen, men även i soundet och live-känslan man får när man spelar in allt i ett och samma rum, och låter de olika mikrofonerna färga ljudbilden tillsammans. Även Radioheads album Pablo Honey påminner om detta fonogram, bl.a. i mixning/panoreringar samt några utav Red Hot Chilipeppers låtar påminner om gitarr-delar ur just The Will of Death. Exempelvis (Red Hot Chilipeppers - Dosed) och (John Frusciante – The Days Have Turned). Vilket inte är så konstigt, eftersom det är Mr Frusciante som står för gitarrspelandet på bägge fonogrammen samt var medskribent för flertalet utav RHCP’s låtar. [9]

    Några album som spelats in med samma teknik, dvs 16-kanals bandspelare är: Frank Zappa’s Hot Rats samt Gratefule deads album Aoxomoxoa [7][8]

     

    Kännetecken:  

    John valde att spela in hela fonogramet analogt. Vilket, enligt honom, bidrog till en fetare ljudbild där samtliga mikrofoner i rummet skapade en helhet för åhöraren. [6] Men det hörs även att ljudbilden är inspelad och mixad med inspiration ifrån 60-70’tal. Som jag nämnde tidigare har det att göra med panorering och sound, men även 60-tals inspirerade trummor, gitarr samt väldigt mycket reverb på rösten. Panorering-inspirationen är hämtat ifrån 60-talets skarpa förhållningssätt att panorera left-right-mid. John Frusciante använde även en Doepfer synthesizer som han och hans musikerkollega Josh Klinghoffer spelade flertalet instrument igenom, vilket ledde till annorlunda effekter och sound som sällan hörts förut. [6]

     

    Historik:  

    John's tidigare album Shadows Collide with People hade kostat honom höga studioräkningar och inte alls gått hem hos recesenterna, vilket gjorde att Frusciante absolut inte ville upprepa samma karusell igen. Han tyckte även att de mycket enkla demo-låtarna lät bättre än den färdiga produktionen. Så John ville helt enkelt göra ett album som motsatte sig dagens "mainstream"-produktioner. John Frusciante gav sig själv en månad att forma hela albumet The Will to Death, vilket medförde att de flesta låtarna skrevs kort inpå datumet de skulle spelas in på, samt att John’s minimalist-sinne bidrog till att albumet spelades in under kort tid och fick därför en bristande perfektion. [2]  Men hade han valt att lägga ned mer tid för att finslipa alla detaljer skulle albumet ha haft en annorlunda atmosfär, vilket skulle göra låtarna mer ”mainstream”. Nu fick albumet en väldigt personlig touch med mycket tillfälliga händelser som påverkade ljudbilden. [1 s.296-300], [2]

    John Frusciante ville bl.a. att det skulle vara så få mickar som tog upp trummorna som möjligt, för att få en 60-tals feeling. Det gav teknikern Ryan Hewitt en svår uppgift eftersom han aldrig tidigare hade spelat in trummor på det sättet förut. Men det han hade lärt sig tidigare i sin karriär var just att kunden ska få sin vision levererad på bästa möjliga sätt. Så Ryan experementerade med olika mick-tekniker som resulterade i att han placerade en mick över vardera axel på trummisen. Resultaten blev att frekvenserna ändrades lite när axeln på trummisen rörde sig till förhållande för mickarna. John var även van att använda en enkel sure SM 57 på gitarren, ca 6 cm ifrån förstärkaren. [1 s.299-300]

     

    Egen  kommentar:  

    John Frusciante har helt klart skapat ett persoligt album och jag är mycket imponerad att han fick ihop detta på 5 dagars analog inspelning. Dock återspeglas detta även i musiken, vilket medför att det inte låter lika proffsigt som det skulle kunna låta. Men det ger å andra sidan en känsla och feeling som man annars inte skulle kunnat fått ifrån albumet på annat sätt. Sen får man ta i beakt att all inspelning och mixning skedde analogt och att bandspelaren endast hade 16-kanaler, vilket man även hör.

    John valde att ha en 60 och 70-tals känsla när han spelade in detta album, vilket hörs. Dock känns det väldigt mycket mer modernare än Led Zeppelin & Black Sabbath’s album ifrån den tiden, vilket kanske inte var meningen. Han lyckades i alla fall få till mixen i min mening. Jag gillar verkligen den grova panoreringen han har använt här.

     

    Referenser:  

     

    [1] – Behind the Glass, Volume II. Howard Massey, Backbeat books © 2009.       Ryan Hewitt & John Frusciante S. 296-300

    [2] – John Frusciante’s letter to hes fans [Juny 2004]. (2016-02-25)                                              https://web.archive.org/web/20070820185905/http://www.johnfrusciante.com:80/willtodeath.php

    [3] – John Frusciante’s personliga hemsida där han förklarar The Will of Death [January 2013]. (2016-02-25)        http://johnfrusciante.com/article/the-creative-act

    [4] – Billboard Newspaper [20 sep 1997].     Bernie Grundman (s.42). (2016-02-25)                 https://books.google.se/books?id=CQoEAAAAMBAJ&pg=PA42&dq=Bernie+Grundman&hl=en&sa=X&redir_esc=y#v=onepage&q=Bernie%20Grundman&f=false

    [5] – Youtube.com [2010].     Källa till inspelningsstudio. (2016-02-25)                                          https://www.youtube.com/watch?v=G7VWAr2WI4Y

    [6] – Emusican.com [2005].     John Frusciantes creative explosion (2016-02-26)                      http://www.emusician.com/gear/1332/john-frusciantes-creative-explosion/34293

    [7] – Ultimate classic Rock [2015].     Ultimate classic Rock Frank Zappa (2016-02-26)            http://ultimateclassicrock.com/frank-zappa-albums/

    [8] – Ultimate classic Rock [2015].     Ultimate classic Rock Grateful (2016-02-26)                     http://ultimateclassicrock.com/grateful-dead-aoxomoxoa/

    [9] – Total Guitar Magazine [2002].     Interview with John Frusciante (2016-02-26)                      http://rhcprock.free.fr/totalguitar_john.htm

    Files (0)

     

    Comments (5)

    Viewing 5 of 5 comments: view all
    Artikeln är intressant att följa och har ett bra innehåll som är informativ. Det hade varit extra roligt om du hade kunna berättat varför John Frusciantede inte använde datorer för inspelningen. Var det bara för att få ett fetare ljud eller fanns det en annan underliggande orsak? Själv tycker jag att John Frusciante verkar vara en effektiv man.

    Ett förslag på en förbättring på din rapport är att du ska ta bort den stora bokstaven T på ordet trummor i din mening. Det andra förslaget är att justera meningen med orden ”tyldigast i Panoreringen” så att det stavas rätt samt att stor bokstav ska bort på ordet panoreringen. Det tredje förslaget är att ett mellanslag ska vara på meningen ”även60-tals inspirerade”. Det femte förslaget är att stava ”muskier-kolega” rätt. Det sjätte förslaget är att stava ”medskibent” rätt. Det sjunde förslaget jag har är att dina referenser som finns i klamrarna borde ha ett extra mellanslag innan en ny mening kommer.
    Posted 11:37, 29 Feb 2016
    Tack för detta! Jag använde aldrig ett felstavningsprogram när jag skrev detta, och nu ser man varför just ett felstavningsprogram är så viktigt.
    Posted 20:14, 2 Mar 2016
    Instämmer med föregående inlägg om att artikeln är intressant.
    Stavningsprogram är ju alltid bra men något som jag tycker kunde förbättras är användningen av artistens namn, det gör att jag hakar upp på att läsa "John" som inledning på ett flertal meningar, det är bra med variation av detta och skriva om det på flera sätt tex "Artisten", Frusciante eller ändra meningsbyggnaden för mer variation.
    Intressant att läsa om modellen att micka vid trummisens axlar, det påminner om det vi fick lära oss i början med mickning av gitarr vid gitarristens öra eftersom denne spelar mycket efter vad han hör, dynamiskt sett.
    Jag tror också att slutprodukten skulle blivit mer mainstream om han hade ägnat sig åt efterarbete. Men är inte hela vitsen att vara lite avantgarde? edited 16:37, 8 Mar 2016
    Posted 22:58, 7 Mar 2016
    Intressant läsning! Håller också med tidigare kommentarer. Det hade kanske varit kul att få lite mer info angående Frusciantes liv som dekadent rockstjärna. Uppgiften handlar ju om att hitta info om själva inspelningstekniken, men man kanske kan få med något mer om hans mörka år för att få en djupare förståelse för hans musik. I övrigt har jag inget mer att säga om artikeln. Bra jobbat.

    mvh/Mats
    Posted 15:39, 11 Mar 2016
    Spännande läsning och bra album.
    Tycker att du får med mycket intressant. Funderar lite över om "Shadows Collide With People" spelades in digitalt så att inspelningstekniken också skiljer sig tydligt mellan skivorna? Och har du någon idé om varför han råkat få ett modernare sound än referenserna Sabbath och Zeppelin? Med samma typ av utrustning finns ju förutsättningar för det liksom.

    Sen kan du ändra till musikerkollega.
    Bra jobbat, tack för kul läsning!
    Posted 23:01, 13 Mar 2016
    Viewing 5 of 5 comments: view all
    You must login to post a comment.