Search:
DU Wiki > Ă„mnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i Studio VT16 > Jimi Hendrix - Electric Ladyland

Jimi Hendrix - Electric Ladyland

    Table of contents
    No headers

    Jimi Hendrix dubbelalbum Electric Ladyland spelades in under 1968 och släpptes samma år. Det var det sista studioinspelade albumet som släpptes under hans livstid och hans första list-etta i USA. Inspelningen började i Olympic Studios i London och avslutades i Record Plant Studios i New York. Som på de tidigare skivorna, Are You Experienced och Axis: Bold As Love, var Eddie Kramer huvudansvarig ljudtekniker under hela inspelningen. Anledningen till att man bytte studio var att man kunde spela in på 12 kanaler istället för fyra i den nya, USA låg alltså tekniskt före England på det området. Detta betydde att man inte behövde bounce-a en färdig mix till en egen kanal för att frigöra spår till fler instrument- och sångpålägg. Under sessionen fick de även tillgång till en 16-kanals bandspelare vilket var väldigt användbart för Hendrix då han använder sig av väldigt mycket pålägg och ljudeffekter på skivan (Buskin, 2005).

     

    Utgivningsår: 1968

    Artist: Jimi Hendrix

    Komposition: Electric Ladyland

    Musiker: Jimi Hendrix, Noel Redding, Mitch Mitchell, samt gästmusiker som Steve Winwood, Brian Jones och Jack Casady. 

    Skivbolag: Reprise Records

    Producent: Jimi Hendrix

    Tekniker: Eddie Kramer och Gary Kellgren

    Förlag: Sony Music Entertainment

    Kompositör: Jimi Hendrix, Noel Redding, Bob Dylan, Earl King


     

    Liknande fonogram:

    Liknande inspelningar med ljudteknikern Eddie Kramer är t.ex. Jimi Hendrix debutalbum Are You Experienced? och hans uppföljare Axis: Bold As Love. Kramer var även ljudtekniker på Led Zeppelins första två skivor som släpptes den här tiden. Under dessa inspelningar använder sig Kramer av liknande inspelningsmetoder (Massey, 2000).

     

    Kännetecken:

    När man lyssnar på skivan slås man av variationen på materialet och att den har ett väldigt experimentellt sound för sin tid. Den innehåller allt från klassiskt strukturerade 4-minuters rocklåtar till långa ambienta passager och allt där i mellan (Classic Albums, 1997). På de första två skivorna hade Hendrix experimenterat en del med olika ljudeffekter, men på Electric Ladyland tar han det till nästa nivå när det kommer till användning av studion, arrangemang och strukturering av låtarna. Även fast Hendrix var en av banbrytarna inom genren så kan man säga att det var en musik som präglades av sin tid då den psykedeliska musiken hade vuxit fram med hjälp av grupper som The Beatles, Jefferson Airplane och The Doors.

     

    Historik:

    Albumet var det första som Jimi Hendrix producerade själv. Även om han alltid hade varit den musikaliska drivkraften i gruppen och skrivit nästan allt material själv, så var han nu helt på egen hand och kunde arbeta fritt i studion. Eddie Kramers jobb som ljudtekniker var att förverkliga alla Hendrix idéer. Hendrix pratade inte i musikaliska termer, men han kunde t.ex. säga att han ville ha ett ljud som låter som havet eller vinden. Det är  tydligt att mycket av musiken är bortom teori och traditionell användning av instrument. The Beatles hade släppt Sgt. Pepper Heart's Club Band och Magical Mystery Tour året innan, men förutom dem så var det inte många som experimenterade med inspelningsteknik på det sättet som han gjorde på Electric Ladyland (Classic Albums, 1997).

     

    Kramer kom från en klassisk musikbakgrund och hade senare fattat intresse för inspelning och ljudteknik. Han blev under 60-talet en av pionjärerna inom genren och var med på inspelningar med t.ex. The Beatles, The Kinks och The Rolling Stones. Tillsammans med Jimi Hendrix skulle han pressa gränserna när det kom till vad man ansågs kunna göra in en studio och han blev en nyckelperson i att förverkliga Hendrix visioner (Buskin, 2005). Kramers inspleningar karakteriseras av ett väldigt organsikt och välproducerat ljud där gitarr, bas och trummor låter väldigt naturliga och välinspelade. Kramer är känd för att vara en av de bästa när det kommer till inspelning av just elgitarr och förklarar i Masseys Behind The Glass om hur han brukar gå till väga. Han berättar att allt handlar om att fånga gitarristens egna ljud och det han tror att den personen hör i sitt eget huvud.  Detta gör han med hjälp av mikrofonval och placering av dessa. Typiska mikrofoner är Beyer M160, Shure SM57 och Sennheiser 421 som han placerar nära de bästa högtalarkonerna. Sedan sätter han upp en Neumann U67 som rumsmikrofon och blandar alla signaler efter det ljud han är ute efter.  Han är även en förespråkare av att sätta det ljud man vill ha direkt på band. Detta för att slippa spendera onödig tid i mixningen och för att fånga den ursprungliga idén som lätt kan glömmas bort när det väl är dags för mixning. Detta göra han genom användning av outboard utrustning som eq, limiter och kompressor (Massey, 2000).

     

    Egen kommentar:

    Efter att ha sett dokumentären om inspelningen så tror jag definitivt att det vore möjligt att effektivisera inspelningen. Tydligen kunde det vara upp mot 30 festande personer i studion som inte hade någon riktig anledning att vara där. Detta fördröjde så klart arbetet och sessionerna kunde hålla på hela nätterna. Bandet var även på turné mellan sessionerna vilket fördröjde processen ännu mer. När det kommer till utrustning så använde man sig dock av den bästa utrustningen man kunde få på den tiden, förutom i början när dem spelade in på en 4-kanalig bandspelare. Att spela in på 16 kanaler var så klart väldigt praktiskt för en artist som Jimi Hendrix och det sparade mycket tid och arbete för ljudteknikern.

     

    Referenser:

    Buskin, Richard. 2005. Classic Tracks: Jimi Hendrix Experience All Along The Watchtower. Sound On Sound. http://www.soundonsound.com/sos/nov0...ssictracks.htm. (2016-03-03)

     

    Classic Albums: Jimi Hendrix - Electric Ladyland. 1997. Isis Productions.

     

    Massey, Howard. 2000. Behind The Glass. 1. uppl. San Francisco: Backbeat Books. Sid 130-136.

    Files (0)

     

    Comments (4)

    Viewing 4 of 4 comments: view all
    Hej! Mycket intressant läsning och det måste ha, precis som du skriver, tagit längre tid att spela in än beräknat eftersom det var så pass mycket folk i studion! :-) Kul att det fanns information om vilka mikrofoner som använts och hur inspelningen genomfördes för att Hendrix skulle kunna få med alla de ljud han var ute efter. Jag tror du skulle vinna på att kolla igenom texten en extra gång och rätta till stavningsfel samt sådant som får texten att flyta på bättre: "inspelnignsmetoder" & "Kramer är känd för vara en av de bästa" där du kan lägga till att efter för. Jag tror det handlar om att du bara behöver läsa igenom en extra gång och ändra på det som stoppar upp flödet. Annars tycker jag att artikeln är välskriven och du har fått med mycket information trots att du inte har så många referenser. Allt gott! / Malin
    Posted 15:02, 11 Mar 2016
    Hej! Du har skrivit bra, relevant och intressant information i artikeln. Det finns några små saker jag kan påpeka. Efter rubriken "Kännetecken" skulle jag skriva slås istället för slåss samt tror jag att kommatecknet skulle kunna suddas ut mellan orden "passager" och "och". Släng gärna in någon referens i texten om kännetecken. Bra jobbat!
    Posted 00:07, 12 Mar 2016
    Bra och lärorik läsning om en av de allra största genom tiderna! Texten tycker jag fungerar jättebra men jag tror du skulle tjäna på att se över och omorganisera dina referenser. Just nu är det lite luddigt, är till exempel Buskin, Richard 2005 källan samma som sound on sound länken? /Adam
    Posted 14:04, 12 Mar 2016
    Kul och intressant att läsa om Hendrix. Kände inte till mycket om dubbelalbumet. Som du säger var det mycket experimenterande. Suveränt av Hendrix och helt i tiden – för många år sedan - innan man uppfunnit de moderna syntharna och deras möjligheter att skapa ambienta ljud. Du kunde kanske ha nämnt att han använde wah-wah:n mycket, bl a för att få till olika ljudeffekter.
    Läste också den rätt roliga artikel du refererar till I SoS där Buskin nämner skivan som ett ”hallucinogen-soaked” album och Kramer berättar om inspelningarna där bl a Brian Jones (Stones) ville vara med och spela piano (All Along the Watchtower), men var så påtänd att det slutade med att han slocknade efter två tagningar. När Hendrix tog över basen surnade Noel Redding till och gick.
    Tycker nog, som andra också påpekat, att du skulle läst igenom texten en gång till. Du vet ju att de heter Steve Winwood och Bob Dylan t ex.
    Posted 11:25, 15 Mar 2016
    Viewing 4 of 4 comments: view all
    You must login to post a comment.