Frankie goes to Hollywood - Relax

Liknande metoder:  

Peter Gabriel - Security^[12], The Art Of Noise - (Whos afraid of?) The Art of noise!^[13], Mike Oldfield - Crises, 'Discovery^[14], Al DiMeola - Scenario^[15]    Samtliga dessa album är inspelade i huvudsak med Fairlight. I dokumentären “Peter Gabriel on The South Bank Show 1982”^[16] kan vi tydligt se hur arbetet fungerade med en Fairlight.

Liknande fonogram:        

Frankie Goes To Hollywood kom från Storbritannien och hade sin storhetstid i början på 1980-talet. Här är några andra album som spelades in med likande metoder, från samma land och under samma tid. Dvs. 1980-talet.

Howard Jones - Human Lib^[17], ABC - The Lexicon of love^[18], The Human League - Dare!/Love and dancing^[19], Duran Duran - Notorious^[20] 

Kännetecken av inspelningsmetoden:

“The point is, the sound never changes” “With analog, it changes all the time”^[21]

Vad Steve Lipson menar här är att med den digitala samplern har vi full kontroll av rytmer och harmoniseringar. Ett analogt instrument spänner över betydligt fler frekvenser. Och riskerar därför att “krocka” frekvensmässigt med varandra. Med digital teknik och ljud, kan producenten själv bestämma exakt var och i vilken frekvens denne vill använda sitt ljud.

I låten “Relax” används en samplad kick. Trevor Horn dubbade denna med en digital baston. Något som bland annat är vanligt i tillverkningen av dagens “Kickar” till tex musik i genre House^[22].

Av att döma av videos^[23],^[24],  artikel^[25] och böcker^[26] kan jag se en tydlig nyfikenhet hos producenterna som använde Fairlight. Något som gav producenterna en helt ny spelplan. Det var inte längre nödvändigt att använda en hel stråkorkester som George Martin gjorde i The Beatles låten “A day in the life”^[27].  Trevor Horn uteslöt alla bandmedlemmar utom sångaren Holly Johnsson på sin version av "Relax".  Rytmer kunde skapas med hjälp av olika digitala “patterns”^[28]. 

Historik:        

I början på 80-talet började det i USA att bli vanligt med hemdatorer.^[29] Enligt boken “Whats that sound^[30]” påverkade detta människornas acceptans över digitalt producerad musik. Trevor Horn var en av förgrundsfigurerna inom digital sample och loopbaserad musik. Och under namnet “Art of Noice” spelades en serie av loop och samplebaserade album in långt innan loopbaserade album blev en norm”^[31] 

Egen  kommentar:        

Enligt mig sökte Trevor Horn ofta efter något nytt. Detta påverkade kanske skapandeprocessen i negativ riktning. Dvs att det tog längre tid att nå slutmålet. Men utan hans förmåga att se möjligheter i ny teknik. Hade antagligen låten “Relax” inte blivit den succe. Men Trevor Horn använde även två olika Afrikanska metoder. "Polyrytmik" Dvs. När flera olika rytmer fungerar som en enhet.  I detta fallet handlade det om digitala rytm "patterns".  Effekten delay används flitigt på orden "Relax" i Chorus. Effekten fungerar som den Afrikanska sångmetoden "Utrop och Svar". Där leadsångaren sjunger något som sedan kören upprepar. Detta tycker jag bidrar starkt till den rytmiska känslan som "Relax" ger. Jag vill även tillägga att Trevor Horn tillsammans med Dave Robinson är “Remixens” fader. “We were accused of trying to rip fans off by releasing multiple mixes of the same track, when in reality the fans adored it”^[32]