Search:
DU Wiki > Ă„mnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i Studio VT16 > Blur- The Magic Whip

Blur- The Magic Whip

    Table of contents
    No headers

    Utgivningsår: 27 april 2015

    Artist: Blur

    Komposition: The Magic Whip (album)

    Musiker: Damon Albarn (sång), Graham Coxon (guitarr/bakgrunds sång), Alex James (bas) och David Rowntree (trummor)

    Skivbolag: Parlophone

    Producent: Stephen Street, Damon Albarn och Graham Coxon

    Tekniker: Stephen Street och Stephen Sedgwick

    Förlag: Warner Bros

    Kompositör: Damon Albarn och Stephen Street

    Mix/Mastring: Stephen Street

     

    The magic whip är Blur åttande studioalbum och spelades in under 5 dagar i Avon Studios i Hong-Kong. De skulle egentligen spelat en show i Japan men på grund av att den blev inställd så hade de 5 dagar där de hade ingeting att göra i Hong-Kong. Istället för att åka hem till England igen så valde de att boka en studio och bara spela. De spelade in albumet på Pro-tools med en analog Neve VR mixerbord. De använde också Culture Phoenix valve kompressor, DBX 160X samt TLA EQ och API EQ.

     

    Liknande fonogram:

    Liknande inspelningar med Stephen Street är Blur tidiagre album ”The Great Escape”, ”Parklife” samt ”13” eftersom de hade används samma mixerbord, Neve VR som i de tidigare nämnda albumen. Stephen Street var också den som hade producerat ”The Great Escape” och ”Parklife” åt Blur och då använt samma inspelningsteknik, effekt samt syntar.

     

    Kännetecken:

    När man lyssnar på detta album så hör man att det är en helt genomgående pop/brit pop album där bandet har gått tillbaka till sina rötter från ”The Great Escape” och ”Parklife” tiden på 90-talet men i en ny, modern och uppdaterad form. Jämnfört med de tidigare albumen under det sena 90-talet ”Blur”, ”13” och då senaste ”Think Tank” som var mer av det dystra, rockiga soundet så är ”Magic Whip ett rejält lyft från de deppiga träsket bandet befann sig i. Albumets sound dominerar mycket av guitarr, syntar och sång med texter om bandets och sångaren Damon resa till Hong-Kong och Nordkorea med en mix av både politiska/samhälls budskap (There are to many of us), typiska brittiska katarktärer (Ice cream man) samt sångaren Damon och guitarristen Graham låmga, djupa vänskap (My terracotta heart).

     

    Historik:

    När de spelade i Avon studion i Hong-kong så var det ingen avsikt att göra ett nytt album utan Blur var mest där för att fördriva de 5 dagarna till nästa show i Asien men de gjorde flera live tagningar där sessionerna sparades ner och glömdes snabbt bort. Det var inte förrän cirka ett år senare som guitarristen Graham mindes tillbaka på sessionerna och ville titta igenom dem igen tillsammans med Stephen Street som de inte hade arbetat med sedan 1997. De två männen gick igenom materialet och tog bort/redigerade/rättade till vissa låtar och musikstycken från sessionerna. Bassisten Alex och trummisen Dave fick i hemlighet komma och ta om/lägga till vissa inspelningar från sessionerna. Sångaren Damon åkte tillbaka till Hong-Kong och Nordkorea för att hitta inspiration till låttexterna. De var inte förräns på en presskonferans i China Town, London i februari år 2015 de avslöjade att de hade ett nytt album att släppa.

    Anledningen till valet av studion var för att de också hade Neve mixerbordet samt att den var stor nog för alla att spela samtidigt. Allt Blur ville var att bara spela, spela så många stycken de kunde komma upp utan någon som helst editering eller struktuera upp låtarna så Sedgwick lät record knappen stå på hela tiden i Pro-tools för att få med alla de snabba idéerna de kom upp med. Damon använde sig mycket utav sin I-pad för idéer och musikstycken till låtarna. Resultatet blev låtar som var cirka 60-90 minuter långa.

    Trummorna hade Shure SM91 inne i kicken, NS10 woofer utanför kicken, Shure SM57 på över och under snare, hi-hat hade Mercenary Audio KM69 och Sennheiser MD421 på pukorna.

    Sången hade en Neumann KMSIOS samt dub sång hade en Beyerdynamic M88 för minsta läckage från trummorna (eftersom alla satt i samma rum och trummor satt närmast sången)

    Förstärkaren befanns sig i ett annat rum för den var så hög volymmässigt och de använde en Coles 4038 samt M88. Även den akustiska hade en M88.

    De upprätta pianot fick ha två Neumann KM84 samt bas fick DI tillsammans med keyboarden av märket Korg MS10. De anväde en gammal rysk synt kallad Maestro.

    När de kollade igen materialet igen så hade de instrumenten ute som stereo par på 16 kanaler.

     

    Egen kommentar:

    Detta sättet de skapade sitt album på är något de aldrig har gjort tidigare och de var ingen mer än Blur och producenterna som visste om det nya albumet och därmed slapp de pressen från skivbolagen. De fick en mera frihet över hur de ville slutresultatet skulle låta vilket märks på deras sammsatta dynamik när man lyssnar på albumet.

     

    Källor:

    Huber David Miles, Runstein Robert E. (2010).

    Modern recording techniques (8th edition), Focal Press, Oxford.

     

    https://damonalbarnunofficial.wordpress.com/2015/12/30/blur-audio-technology-2015/ (2016/03/12)

     

    https://www.youtube.com/watch?v=gypc_n5knq0 (2016/03/12)

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.