Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i Studio VT15 > The Ronettes - Be My Baby

The Ronettes - Be My Baby

    Table of contents
    No headers

    kontrollrum.jpgomslag.jpgthe_ronettes.jpg

    Låten spelades in i Gold Star Studios i Los Angeles med hjälp av ett analogt mixerbord med tolv kanaler och en analog bandspelare med tre kanaler av märket Ampex 350. Producenten Phil Spector och studioteknikern Larry Levine började med gitarrerna. Här användes upp till sex stycken gitarrer som spelade samma stycke och samma teknik användes på två eller tre pianon. Efter att ha ställt in ljudet på gitarrerna och pianona ställdes ljudet in på två basar och sedan blåsinstrument, trummor och percussionsinstrument (Massey 2009:36).

    Ingen musiker hade medhörning så de fick spela efter ljudet i rummet. Larry frågade musikerna om de kunde höra varandra bra i rummet och testade olika placeringar för att alla skulle höra någorlunda väl. “One thing I found out was that the drummers need to be placed up against the wall, otherwise they don't hear themselves and they play too loud trying to hear themselves. I think that's true with most instruments. If there's a wall behind them, the musicians can hear themselves” (Sound on Sound 2007).

    Det tog många timmar av justering av spelandet, mikrofonerna och mixen innan de blev nöjda och kunde börja spela in alla instrumenten samtidigt på en av de tre kanalerna. Huvudsången och körerna spelades sedan in på kanal två (Larsen 1998).

    Utgivningsår: 1963

    Artist: The Ronettes

    Komposition: Be My Baby

    Musiker: Veronica Bennett - huvudsång. Estelle Bennet och Nedra Talley - körsång

    Övriga musiker: Storbandet The Wrecking Crew och flera andra körsångare

    Skivbolag: Philles Records

    Producent: Phil Spector

    Tekniker: Larry Levine

    Förlag: Mother Bertha Music

    Kompositörer: Ellie Greenwich, Jeff Barry, Phil Spector

    Liknande Fonogram

    Låtarna Da Doo Ron Ron med The Crystals, You've Lost That Lovin' Feelin' med Righteous Brothers och - River Deep, Mountain High med Ike & Tina Turner har alla spelats in i samma studio och använt samma redskap och liknande tillvägagångssätt som för låten Be My Baby.

    Kännetecken

    Det som kännetecknar det här fonogrammet mest och Phils övriga produktioner kallas för ”the wall of sound”. Det består av en massa klanger som samverkar till en bred ljudbild men som kan delas upp i flera skikt. I bakgrunden hörs en lågmäld bas och långt fram i mixen finns distinkta percussionsinstrument (Larsen 1998). Att inte heller kunna urskilja instrumenten var för sig är även en viktig del av ljudet (Massey 2009:36).

    Grundreceptet för "the wall of sound" var kombinationen av:
    - Fler än vanligt förekommande av samma instrument som alla spelade unisont (bl.a. upp till sex stycken gitarrer).
    - Det lilla inspelningsrummet med många musiker i som spelade ganska starkt.
    - De ljud som studsade omkring mot väggarna i det inte helt ljudisolerade rummet skapade en efterklang som även togs upp av mikrofonerna.
    - De midjehöga dämpplattorna för att isolera mikrofonerna något.
    - Den ljuddämpande faktorn från musikerna i rummet (Phil Spector's Wall Of Sound 2008).


    Historik

    I slutet på 50-talet släppte Phil sin första och egna låt. Han spelade alla instrument själv utom trummorna. Efter två år tyckte han att han hade erfarenhet nog att ha kontroll över hur han skulle jobba som producent. När han fick en hitlåt inspelad med enbart studiomusiker blev han säker på att han kunde skapa hits med vem som helst. För Phil blev soundet viktigare än artisterna. Han ville att skivorna skulle låta som om ”God hit the world and the world hit back” (Larsen 1998).

    Flera producenter fick upp öronen för Phil och började bli mer kreativa inom ljudskapandet för populärmusiken. Phils ”wall of sound” blev en milstolpe och många tog efter (Larsen 1998).

    Larry i rollen som studiotekniker fick slutmixa själv i kontrollrummet i lugn och ro utan Phils överseende. Larry mixade tills han själv tyckte att det lät bra och kontaktade Phil som med fräscha öron lyssnade och gav kritik. Processen repeterades tills båda var nöjda (Sound On Sound 2007). Båda litade på varandra men Phil ville inte chansa med ljudet om inte han fick ett slutgiltigt godkännande från Larry på sin kritik (Massey 2009:39).

    Egen Kommentar
    De hade kunnat spela in sången samtidigt som instrumenten för att spara tid men resultatet hade kanske inte blivit så bra med tanke på att inspelningsrummet i stort sett var fullt av musiker, instrument, akustikplattor och mikrofoner så de kanske inte hade fått plats och dels hade det säkerligen läckt in ljud i sångmicken vilket inte hade varit till någon fördel.

    Referenser

    Litteratur
    - Massey, Howard (2009). Behind The Glass Volume II. Backbeat Books. Milwaukee

    Internet
    - Sound On Sound (2007). Classic tracks: The Ronettes 'Be My Baby'. Hämtad 10 mars 2015 från http://www.soundonsound.com/sos/apr0...racks_0407.htm

    - Larsen, Holger (1998). Att överlista mediet - Teknike(r)n i rockmusiken under 50- och 60-talen. STM-Online Vol. 1, nr. 1. Hämtad 10 mars 2015 från http://musikforskning.se/stmonline/v...sen.php?menu=3

    - Discogs. Hämtad 10 mars 2015 från http://www.discogs.com/Ronettes-Be-M...elease/1600451

    - gussie5555 (2008, april, 29). Phil Spector's Wall Of Sound. Hämtad 10 mars 2015 från https://www.youtube.com/watch?v=LRmRBrnQq8o

    Files (3)

    Comments (5)

    Viewing 5 of 5 comments: view all
    Det Àr ett riktigt spÀnnande sÀtt att spela in pÄ detta, och Phil Spector verkar verkligen ha Ästadkommit nÄgot med sitt kÀnnetecken "Wall Of Sound". Det pÄminner mig lite om hur Daniel Lanois spelade in Bob Dylans "Time Out of Mind"; alla musiker in, och kör sitt race. Dock sÄ skiljer sig mixningstekniken sig nÄgot, och Àven den unisona instrumenteringen, kan tÀnkas. Det Àr precis som du sÀger, att spara tid kan vara kvalitetsförödande.
    Rolig lÀsning, jag fick reda pÄ allt jag ville! Uppfriskande med bilderna i början, dÄ kÀnner man sig vÀlkommen till artikeln pÄ en gÄng :)
    Posted 11:16, 12 Mar 2015
    JÀttebra artikel! Det var verkligen spÀnnande lÀsning.
    Nu kommer jag ju skriva lite opponering dÄ eftersom det ju Àr meningen att vi skulle göra det.
    Kanske hade varit roligt om du hade förklarat lite mer kring tekniken kring bandspelaren med tre spÄr om det nu fanns nÄgon info om det. Vad var det för mÀrke pÄ bandspelaren och vilket tillvÀgagÄngssÀtt? Vad var tanken med tre spÄr i denna process? Hur placerade de sig i ljudbilden? Vad var mÄlet?Hur klippte man band? Osv.
    Du skrev att musikerna spelade starkt i inspelningsrummet. Varför och vad var tanken med det?
    Posted 19:21, 12 Mar 2015
    Bra artikel! FörstÄr att det mÄste tagit lÄng tid att fÄ till ett bra sound med sÄ mÄnga musiker och bara tolv kanaler som direkt mÄste mixas ned till 3 kanaler pÄ bandaren. Det jag skulle vilja veta mer om Àr hur de gick till vÀga i mixprocessen dÄ en del av lÄten mÄste ha blivit mixad i direkt. Hade man flera bandare som man mixade mellan?
    Posted 10:53, 14 Mar 2015
    Intressant att lÀsa om dÄ jag skriver om Brian Wilson som tog ide av vissa tekniker frÄn Phil Spector för att kunna skapa fonogrammet Pet Sounds. Bland annat kombinationen mellan flera instrument pÄ varandra. Precis som med Pet Sounds sÄ finner jag att tid inte Àr tanken bakom dessa verk snarare en ide.
    Posted 14:51, 15 Mar 2015
    (Relativt) kort och koncis sammanfattning om Spectors "wall of sound", som jag hittills bara hade hört talas om lite smÄtt, dock hade vi ju nÄnting om det och just den hÀr lÄten i nÄgon tidigare kurs, men det hÀr var bra vidare-fakta om fenomenet/milstolpen. Bra skrivet om en historisk lÄt och producent!
    Posted 17:30, 24 Mar 2015
    Viewing 5 of 5 comments: view all
    You must login to post a comment.