Search:
DU Wiki > Ă„mnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i Studio VT15 > The Beatles - Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band (Album, 1967)

The Beatles - Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band (Album, 1967)

    Table of contents
    No headers

     

     


    Albumet beskrivs av producenten George Martin som en stor utmaning som kom att bli “den mest innovativa, fantasifulla och stilsättande skivan av sin tid“ (2). Den kom att vinna totalt tre Grammys för “Best Contemporary Album” och “Album of the Year”(3) där också Geoff Emerick fick en Grammy för sitt arbete som tekniker (5).
    Det var dessa två, Martin och Emerick som tillsammans ansvarade för att tolka Beatles kompositioner och idéer till bandspelaren. Processen skulle komma att ta över 700 timmar, jämfört med Beatles första skiva “Please, Please me”, som tog ca 600 min (2).
    Albumet spelades in med hjälp av flera olika 4-spårs bandare som sedan kunde mixas ner till ett spår, för att kunna spela in 4 nya spår på nytt osv. (4).
     

     

    Information om fonogrammet


    Album: Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band
    Artist: The Beatles
    Utgivningsår: 1967
    Komposition: alla låtar skrivna av Lennon/McCartney, förutom “Within you without you” av George Harrison
    Musiker: Paul McCartney, John Lennon, George Harrison, Ringo Starr
    Skivbolag: Parlophone Records
    Producent: George Martin
    Tekniker: Geoff Emerick



    Liknande fonogram

    Skivan som startade mycket av Beatles experimentlusta och framförallt Geoff Emericks och George Martins nya “moderna” sound var “Revolver” som släpptes 1966. Liknande effekter och mickning på instrumenten som inte hade setts eller hörts tidigare.
    Beach Boys legendariska skiva “Pet Sounds”, där i synnerhet Brian Wilson var den innovativa kraften, som med hjälp av den modernare 8-spårsbandspelaren lyckades skapa ett fenomenalt sound med många olika instrument/stämmor.


    Kännetecken

    George Martin menar att “musik är en underbar stor värld, varför begränsa sig till en sak?”. Därför ville han sammanföra klassisk musik och rock’n’roll, något som inte höll i sig på de efterkommande skivorna. Förmodligen eftersom John Lennon inte var särskilt intresserad. Sounded på albumet blev ändå såpass bra att den startade en hel våg av klassiska-rock band (7).

    Martin berättar vidare att Beatles hade en “evig nyfikenhet för att göra någonting annorlunda” (2).
    Emerick berättar att Beatles insisterade på att allt på albumet skulle vara just annorlunda och nytt. Därför användes extra mycket av många olika effekter på nästan alla instrument, t.ex: distorsion, limiter, hård kompression eller överdriven EQ.  Det var Emericks idé att lägga mängder av eko på sången för att sedan skicka det genom en snurrande Leslie högtalare innuti en Hammond orgel.
    Man använde stora oscillatorer för att ändra hastigheten på instrument och sång för att få det psykadeliska ljudet typiskt för 60-talet (2).

    Martin menar att pga. av de begränsningar som 4-spårs bandaren skapade kunde albumet bli såpass bra som det blev. Det tvingade nämligen dem att noga planera i förväg. Eftersom det inte gick att “fixa det i mixen” senare var man tvungen att sätta en bra tagning från början, det gjorde att musikerna spelade mycket bättre och mer fokuserat (7).

    Albumet mixades i stereo och har inga pauser mellan låtarna, hela skivan spelas alltså i ett enda svep med konstant musik, något som aldrig gjorts tidigare.
    På de skivspelare som inte hade s.k. “auto-return” stannade nålen i en oändlig loop i sista sekunderna. Där har olika ljud och bakgrundssnack lagts till för att lyssnaren skulle undra vad som hänt med skivan (2).


    Historik

    Beatles berättar att de såg upp till George Martin väldigt mycket och att han var som en slags mentor (“a straight man”), medan de yngre musikerna istället liknades vid galningar (“the loonies”). George Martin menar själv att han gick från att organisera bandet och hålla det städat i studion på de tidigare skivorna till att istället tolka Beatles behov och fixa de grejor som bandet önskade (1). På detta sätt fick medlemmarna i Beatles (främst Paul och John) en allt viktigare roll i studion, mer än bara låtskrivare och artister.

    George Martin satt inte bara i kontrollrummet utan medverkade aktivt i alla inspelningsmoment, arrangerade även alla stråkar samt spelade harpa, piano, hammond orgel, harmonium, “swirling organ” m.m. (4).

    "Being for the Benefit of Mr. Kite!” kom att bli en av de mest musikaliskt komplexa låtarna på albumet. Lennon berättade för George Martin att han ville återskapa en slags “karnivalstämning”. Efter flera försök lyckades de klippa ihop olika arkivinspelningar på band från olika cirkus-orglar vars ordning slumpvis valts efter att de olika bitarna kastats upp i luften, efter Martins instruktioner till Emerick (6). Även en blåsorkester kallade sin för att förstärka känslan av ett gammalt showband (2).

    Paul McCartney testade att istället för att micka basförstärkaren istället koppla sladden rakt in i det specialbyggda mixerbordet, något som kallades “direct injection” eller DI.
    Enligt Ken Townsend, som jobbade på Abbey Road studios, var detta första gången någonsin hade använd line-in tekniken (2).
    Lennon var väldigt nyfiken på denna nya tekniken och frågade Emerick en dag om det var möjligt att göra likadant med hans sångröst (som han har väldigt osäker på). George Martin ska ha svarat att det visst var möjligt men att han var tvungen att operera in en sladd i nacken först. (2)

    Geoff Emerick var knappt fyllda 20 år när han började arbeta med George Martin. Redan under inspelningen av Revolver 1966 började han experimentera med nya mikrofontekniker, samt kompression och limiting, som sedan banade väg för Sgt Pepper-skivan året efter. Emerick mickade bl.a. trummorna mycket närmare än traditionellt. Första gången han testade att stoppa mikrofonen innuti bastrumman var han tvungen att få ett skriftligt godkännande från chefen på Abbey Road, eftersom reglerna förbjöd mikrofoner närmare än 18 tum. Signalen kördes sedan genom dyra Fairchild limiters för att skapa det det stora och dynamiska sound som finns både på Revolver och Sgt Peppers (8).


    Egen kommentar
     
    Ingen egen kommentar förutom att George Martin är ett absolut geni som alla producenter kan lära sig otroligt mycket av.


    Referenser:  

    (1) The South Bank Show: “The Making of Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band”
    https://www.youtube.com/watch?v=IZdTtOLoPsQ

    (2) http://albumlinernotes.com/Sgt_Pepper__Beatles_.html

    (3) www.grammy.com

    (4) http://www.upv.es/~ecabrera/pepper.html

    (5) http://edition.cnn.com/2006/SHOWBIZ/...ick/index.html

    (6) Lewisohn, Mark (1988). The Beatles Recording Sessions. New York: Harmony Books. ISBN 0-517-57066-1

    (7) Massey, Howard (2000). Behind the glass. ISBN: 9780879306144

    (8) http://www.soundonsound.com/sos/1997...sgtpepper.html
     

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.