Search:
DU Wiki > Ă„mnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i Studio VT15 > The Beatles - Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band

The Beatles - Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band

    Table of contents
    No headers

    Albumnamn Sgt Pepper Lonely Heart Club Band, 1967

     

    Band The Beatles

     

    Musiker Paul McCartney, John Lennon, Ringo Starr, George Harrison samt diverse sessionmusiker.

     

    Skivbolag Parlophone records (EMI).

     

    Producent George Martin, tekniker Geoff Emerick. Tekniker Ken Townsend bidrog också med teknikerna för effekter och dubbning.

     

    Kompositörer John Lennon Paul McCartney och George Harrison.

     

     

    Detta fonogrammet tog cirka fem månader i studion att producera vilket var mycket jämfört med The Beatles tidigare produktioner. Flera av låtarna skrevs också under själva inspelningen.

     

     

    Under studioarbetet användes tekniker som hade utvecklats eller för den delen använts innan i tidigare Beatlers-albumproduktioner, mest framträdande på skivan är så kallad pingpong-mixing/reduktionsmixning, också känt som ”bouncedown” vilket innebär att man mixar ned och sen exporterar spåren från en multitrack-recorder till en annan fast som färre spår, man kunde göra till exempel först 3 spår på sin fyrkanaliga maskin, sen spela om dessa tre till fjärde kanalen, och fortsätta så tills dessa 4 spår blev 1 spår på nästa multirecorder. (http://www.manualslib.com/manual/675709/Yamaha-Mt120.html?page=20)

    Detta öppnade möjligheterna för att dubba med diverse pålägg samt att spela in mycket mer instrument, till exempel en orkester.

     

     

    Liknande Fonogram

    Ett ”liknande” fonogram teknikmässigt (och som gjorde bara 2 år senare) är Harry Nilssons ”Nilsson sings Newman”, där Harry spelade in många dubbar och överlägg för att skapa stora sångarrangemang och körliknande effekt. Just Nilssons förmåga till detta överdubbande skall varit en stor del varför Newman ville arbeta med honom (http://books.google.se/books?id=KBo8RQLpwtUC&pg=PA116&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false) Även Harry Nilssons officiella sida nämner hans ”arme av överdubbar”

    (http://www.harrynilsson.com/music/nilsson-sings-newman)

     

     

    Typiska kännetecken

    Typiska kännetecken för den här typen av inspelningsmetod är att man har en mer ”intim” ljudbild och mindre ”live” än om det hade spelats in mer ljud/instrument på samma gång, det vill säga, det hade blivit mer utav an en större och naturlig rumsklang och mer distans till instrumenten, speciellt orkestern.

    Fler kanalmöjligheter innebär också att man inte måste exportera/bounca delarna av inspelningen lika ofta, ljudkvalitén tar nämligen lite stryk (mer brus introduceras) varje gång den passerar en ”generation”.

    De automatiserade sångdubbningarna drar nytta av dessa extra kanaler, som används för att ge en choruseffekt i många av låtarna, och även orkesterns stycken drog nytta av detta genom att man kunde micka upp med flera kanaler och sen mixa ner igen.

     

     

    Historik

    Överdubbning har sin bakgrund i uppfinnandet av stereo och multitracking, och kan därmed sägas ha sin start på 50talet när Les Paul lyckades innovera tekniken. (http://www.soundrecordinghistory.net/history-of-sound-recording/multitrack-recording-history)

     

    Albumets bakgrund ligger i att The Beatles (speciellt Paul McCartney) ville göra något nytt och annorlunda, de ville också sluta turnera, så låtarna kunde bli hur episka/komplexa de nu än kände för. Vi denna punkt i The Beatles karriär hade relationen mellan bandet och producenten George Martin gått från att George var allsmäktig med att välja ut låtar och idéer som gick att marknadsföra till att mer vara personen som hjälpte bandet att realisera deras idéer i studion, så om en specifik ide fanns hos en Beatle var det George som antingen plockade ner den, eller försökte förverkliga den. George och The Beatles hade redan gjort sju tidigare album tillsammans så deras relation var såpass djup och professionell vid detta laget, konflikter mellan band och tekniker/producent var begränsat till bandets drogmissbruk.

     

    Geoff Emerick skall enligt George Martin varit väldigt villig att gå några extra steg för att hjälpa The Beatles i processen att hitta och skapa de specifika ljud de var ute efter när de spelade in, däremot har det varit svårt att hittat något direkt relevant eller konkret angående hur han påverkade samt jobbade just på Sgt Pepper.

     

    Ken Townsend själv var inte så direkt inblandad vid själva processeringen av albumet utan var den ljudtekniker vid Abbey Road som utvecklade en metod för att synkronisera två stycken fyrkanalsbandspelare.

     

     

    Egna kommentarer

    Det faktum att Beatles och deras producent och ljudtekniker var samspelta märks, det fanns inga riktiga konflikter eller debatter som blåste upp under produktion. Något som man alltid kommer kunna fråga sig och gräma sig över är varför inte EMI och Beatles kunde sett till att köpa in ordentlig åttakanaliga bandare istället, (dessa fanns i USA, och Beatles som både var rika och teknikintresserade hade haft råd med detta inköp med hjälp av EMI).  Alternativt att EMI själv såg till att utveckla bra åttakanalare, då EMI ansågs vara extremt högkvalitativa på sådana produkter. De stora skillnaderna skulle delvis ligga i att ju färre reduktionsmixningar man behövde göra, desto mindre brus introducerar man till mixen, men inte bara det, själva processen att skapa och spela in albumet (samt att ”höra in det” ordentligt i själva mixprocessen) hade blivit avsevärt mindre tidskrävande med säg de befintliga fyrkanaliga borden samt ett åttakanaligt. Ännu bättre uppenbarligen med två åttakanaliga då man kunde ha eliminerat de underlägsna varianterna. Även själva orkesterstyckena hade tjänat mycket på att ha fler kanaler att spelas in på, man hade kunnat ha åtta mikrofoner på samma gång och ändå spela in enbart delar av orkestern för att sen fylla på med mer, eller till exempel ägnat mer mikrofoner åt att till exempel stereomika gitarrer, bas, bredda/utveckla trumljudet.

     

     

    Litteratur

     

    Howard Massey, 2000. Behind the Glass. Backbeat books, San Francisco USA

    Kevin Courrier 2005 Randy Newman's American Dream ECW Press, Toronto, Kanada

    (finns på google böcker också http://books.google.se/books?id=KBo8RQLpwtUC&pg=PA116&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false)

     

    Internetkällor

     

    http://mylifewithrockandrolllegends....changed-music/ (hämtat 10 mars 2015

    http://en.wikipedia.org/wiki/Sgt._Pepper's_Lonely_Hearts_Club_Band (hämtat 10 mars 2015)

    http://www.openculture.com/2015/01/inside-the-making-of-the-beatles-sgt-peppers-lonely-hearts-club-band-rocks-great-concept-album.html (hämtat 10 mars 2015)

    http://www.harrynilsson.com/music/nilsson-sings-newman/ (hämtat 10 mars 2015)

    http://www.manualslib.com/manual/675709/Yamaha-Mt120.html?page=20 (hämtat 10 mars 2015)

    http://www.soundrecordinghistory.net/history-of-sound-recording/multitrack-recording-history/ (hämtat 10 mars 2015)

    Files (0)

     

    Comments (4)

    Viewing 4 of 4 comments: view all
    Informativt skrivet om vad som verkar ha varit en väldigt jobbig process. Tänk om dem hade haft tillgång till digitalinspelningsteknik på den här skivan, eller för den delen en 32 kanalsbandare. Jaja drömma går ju. Tycker ändå att dom fick till ett roligt sound på sin slutprodukt även om det är lite risigt kanske det är lite det som är charmen?

    jag tror din text hade kunnat tjäna på om du tog bort meningar som "som jag förstått det" jag tycker inte att det ger ett seriöst intryck.
    Posted 11:43, 12 Mar 2015
    Riktigt bra artikel.. på vilket sätt tycker du det märks att beatles producent och ljudtekniker var samspelta?
    Posted 14:02, 13 Mar 2015
    Intressant artikel om ett av de mest omtalade album nĂĄgonsin.
    Du skriver att det hade varit bra om EMI fixat 8-kanals mixerbord? Jag tror du kanske menar 8 kanals bandspelare? Mixerborden REDD.51 var 8 (+2aux) kanaler in och 4 ut. Ja EMI köpte en 3M 8-track i maj '68 men den användes inte förrän de sista låtarna till "The White Album". Borden var fortfarande 4-kanaler ut/in till bandspelaren, men det löste man med en separat liten 4-kanalsmixer. Men som George Martin sa (Massey, Howard 2000: 79): "There's a curius thing here, because what 4-track imposed on us was, firstly, you had to think ahead as to what you were going to do. Secondly, you had to get things right at the time; you couldn't say, OK , let's fix it in the mix"
    Posted 11:22, 14 Mar 2015
    Tack för kommentarerna :) ja det var bandspelare jag menade haha! whoops :) man märkte att det fanns ett samspel för trots alla komplexa effekter och processer så har jag inte hittat några nämnvärda konflikter under denna albumprocess
    Posted 14:15, 14 Mar 2015
    Viewing 4 of 4 comments: view all
    You must login to post a comment.