Search:
DU Wiki > Ă„mnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i Studio VT15 > Joy Division - She's Lost Control

Joy Division - She's Lost Control

    Table of contents
    No headers

    Fonogram:

     

    She's Lost Control

     

    Artist:

     

    Joy Division   

     

     


    Låtskrivare:

    Ian Curtis

    Bernard Sumner

    Peter Hook

    Stephen Morris

    Producent/ljudtekniker:

    Martin Hannett

    Musiker:

    Ian Curtis - Sång
    Bernard Sumner - Gitarr

    Peter Hook - Bas

    Stephen Morris - Trummor

    Skivbolag:

    Factory Records


    Inspelningsår

    1979

     

    She’s Lost Control av Manchesterbandet Joy Divsion spelades in år 1979 i Strawberry Studios i Stockport, England. Låten är producerad av Martin Hannett (som även fungerade som ljudtekniker). Låten är en av låtarna från albumet Unknown Pleasures - en skiva som var väldigt banbrytande på många sätt, och kanske särskilt produktionsmässigt.


    Innan vi börjar prata om inspelningen av She’s Lost Control så finns det mycket värt att nämna om låtens producent - Martin Hannett. Enligt Simon Reynolds bok Rip It Up and Start Again Postpunk 1978 - 1984 så var Hannett ”a sixties character, a ”head” who loved psychedelia and dub.” (Reynolds 374). Hannett tyckte att punkmusikens ljudbild var väldigt konservativ då den aldrig utnyttjade en musikstudios möjligheter att skapa utrymme i musiken. Han tyckte att punk var för tonåringar med dåliga radioapparater och skivspelare, och inte för vuxna med gedigen stereoutrustning. Enligt Tony Wilson, ägaren av Joy Divisions skivbolag, så hade Hannett ”synesthesia” - ett neurologiskt fenomen som t.ex. kan göra så att en person kan se färger i bokstäver, eller som i Hannetts fall, se ljud (ibid). Hannett var en extrem perfektionist: han blev aldrig nöjd förrän han fick till precis de ljuden som han hörde i huvudet. 

     

    När Hannett skulle spela in Unknown Pleasures (och då även She’s Lost Control) så påpekade han hur Joy Division var ”a gift to a producer, cos they didn’t have a clue. They didn’t argue” (Madden). Med detta sagt så lämnades målandet av albumets ljudbild i princip helt och hållet till Hannett - och vid de få tillfällen som bandet hade kritik mot Hannetts produktion så gjorde han sitt bästa för att undvika att bemöta den. Faktum var att han gärna gjorde sina slutmixar tidigt på morgnarna så att bandet inte skulle kunna lägga sig i (ibid).

     

    She’s Lost Control spelades in på en flerkanalbandspelare med påläggsteknik. En väldigt intressant sak under inspelningen är att alla trummor spelades in separat. Hannett var besatt av att få till det perfekta trumsoundet, så han ville till vilket pris som helst undvika möjligt ljudläckage. Detta kändes märkligt för Joy Divisions trummis, Stephen Morris, som tyckte att inspelningssättet kändes alldeles för stelt och mekaniskt. Dock var det just detta mekaniska sound som gjorde Unknown Pleasures så hyllat (Reynolds 376). 

     

    Förutom att spela in alla trummor separat så lät Hannett de inspelade trummorna genomgå en särskild behandling då han med sitt älskade digitala AMS-delay klädde trummorna i en millisekunds delay som knappt var hörbart men som ändå inkapslade trummorna i en säregen rymd. Hannett talade om att skapa ”ljudhologram” och detta gjorde han genom att göra lager av delays och reverb (Reynolds 375). Martin Hannetts kärlek för delays hörs kanske tydligast på sången i She’s Lost Control. Den har ett väldigt speciellt eko som spöklikt följer Ian Curtis mörka text. 

    Förutom trummor och sång så innehåller låten bas och gitarr. Det är faktiskt basen som spelar låtens melodiska slinga. Gitarren är distan och även på den så hör man hur den har fått genomgå en ”Hannettfierande” process. 

     

    Personligen så tycker jag att She’s Lost Control har en fantastisk produktion. Eftersom att produktionen är så egen och speciell så har jag ingen direkt kritik att ge. Det är svårt att jämföra låten med någonting annat. Jag tycker att Joy Division är ett av de få banden i musikhistorien som verkligen har ett helt unikt sound, och detta tack vare Martin Hannett. Ett liknande fonogram som She’s Lost Control och albumet Unknown Pleasures är Joy Divisions andra (och sista) album Closer. Även det är producerat av Martin Hannett och har en väldigt lik ljudbild som Unknown Pleasures förutom att jag tycker att produktionen av Closer är något mer ”reserverad”.

    Källor
     

    http://www.trustmeimascientist.com/2011/08/01/producer-profile-martin-hannett/

    Madden, Blake: The Mad Genius of Manchester: A Profile of Producer Martin Hannett
     

    Reynolds, Simon: Rip it Up and Start Again. London: Faber & Faber, 2006 

    Files (0)

     

    Comments (2)

    Viewing 2 of 2 comments: view all
    Hur coolt hade det inte varit om man hade synesthesia som du nämner att Hannett hade?! Kanye West hävdar ju att han också har det. Gillar att du berättar om att han är en perfektionist, för det kan man höra, alla ljud är liksom väl genomtänkta. Har ett praktexempel på en låt som spelas just nu runt om i världen som är hemsk i mina öron, för att mixaren gjort ett hemskt dåligt jobb ur alla aspekter möjligt, och det är en låt som heter Ugly Heart, Noll dynamik, kaos i panorering bla. Jag lider när jag hör den (Låten är allmänt dålig i mitt tycke också, men teknikerna kunde verkligen jobbat hårdare). Men när man lyssnar på såhär genomtänkt musik som Hannetts så kan man slappna av.

    Sorry för allt svammel haha. Bra skriven text med mycket fakta man kan reflektera kring bara hehe :D edited 19:50, 13 Mar 2015
    Posted 19:47, 13 Mar 2015
    Jag tycker din artikel är välskriven och välgrundad i boken som du refererar till. Det finns inte mycket att gnälla på :) Du tar upp vad jag anser vara väsentliga aspekter av inspelningen, t ex hur Hannett ville spela in varje trumma för sig och hur effekter användes för att skapa den speciella känsla eller atmosfären som vilar över Unknown Pleasures. På sätt och vis blir artikeln kanske lite för mycket en beskrivning av Martin Hannett, men i detta fall så tycker jag att det är ok i och med att hans person förmodligen präglat inspelningen väldigt mycket. Jag läste någonstans hur Hannett gärna ville låsa in sig med bandet, knarka gå loss på experimenterandet och se vad som fanns att höra på taperna på morgonen när de vaknade till liv. En speciell snubbe helt klart, som spelat in i varje två av världens bästa skivor, i mitt tycke. Bra jobbat!
    Posted 14:14, 16 Mar 2015
    Viewing 2 of 2 comments: view all
    You must login to post a comment.