Search:
DU Wiki > Ă„mnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i Studio VT14 > The Cure: Seventeen Seconds

The Cure: Seventeen Seconds

    Table of contents
    No headers

    Seventeen Seconds av The Cure är ett musikalbum som utgavs 1980 på skivbolaget Fiction Records. Producent och studiotekniker vad Mike Hedges, med assistenten Mike Dutton. Albumet är komponerat av alla The Cures medlemmar, Simon Gallup, Mathieu Hartley, Robert Smith och Laurence Tolhurst, som också är de musiker som hörs på albumet.7 Sångaren Robert Smith var även medproducent. Seventeen Seconds nådde som bäst upp till 20:e plats på den brittiska albumtopplistan.


    Seventeen Seconds spelades in på Morgan Studios i Willesden, London1, där Hedges tidigare arbetat som assistent. Vid inspelningstillfället användes det 32-kanaliga mixerbordet Harrison 24 samt bandaren Studer A80.
    Låtarna på albumet spelades in på så viss att man först spelade in ett backing track. På dessa spelades pålägg in och eventuellt byttes backing track-spår ut mot pålagda.
    Robert Smiths sång spelades in med en Neumann FET 47. Basen gick genom en Ampeg SVT-förstärkare linjekopplad och mickad med en Neumann U47. Gitarr gick genom en Roland JC120 med en närmickad Shure SM57 samt en Neumann U47 en bit ifrån. Synten kopplades rakt in i mixerbordet med en DI-box.2
    Trummorna mickades upp med C-ducer kontaktmikrofoner där kick, virvel, hi-hat, Rototom-pukor och crash-cymbaler fick varsin mikrofon.
    I en intervju från 2004 berättar Hedges: "It was a very large studio, high and rectangular," he now recalls. "The control room was up some stairs at one end, with the desk to the left of a window that looked down on the main room. For the backing tracks on Seventeen Seconds, the band essentially played in there as a live unit, with the drums in the centre of the back wall, bass to the left, guitar to the right and the keyboards immediately in front of us, under the window."2

     

    Liknande fonogram
    Användandet av påläggsteknik har blivit allt vanligare och är idag mer eller mindre legio vad det gäller populärmusik. Soundmässigt är Seventeen Seconds mycket lik The Cures efterföljande album  Faith som släpptes 1981. Även vid inspelningen av det albumet medverkade Mike Hedges som producent. Andra liknande fonogram från samma era är Siouxsie And The Banshees ”Ju Ju” från 19813 och Joy Divisions ”Unknown Pleasures” från 1979.4
    Bandspelaren Studer A80 har använts vid inspelningar av många fonogram där flerspårsinspelning med påläggsteknik använts. Ett exempel är Stevie Wonders ”Songs in the Key of Life” från 1976.5

     

    Kännetecken
    En studiotekniskt val som satt sin prägel på soundet på Seventeen Seconds är uppmickningen av trummorna. Här användes C-ducer kontaktmikrofoner som fästes på eller i varje trumma eller cymbal. Detta gjorde att trummorna kunde spelas in med minimalt spill mellan trumdelarna. Detta hörs i fonogrammet genom ett väldefinierat torrt sound. De inspelade trummorna saknade helt rumsklang och känns väldigt nära.
    I några av låtarna, till exempel i ”Play for today” användes tre kompressorer för att ”platta till” slag på cymbalen. Detta gör att klangen blir mycket ihållande och jämn i styrka.
    Under inspelningen användes både chorus och flangers flitigt, vilket kan höras genom hela albumet. I en intervju berättar Mike Hedges att ”I basically collected every single flanger and chorus I could find anywhere in the studio and borrowed them from people with new units, and for 'A Forest' I think we had as many as seven flangers running on 'envelope', flanging on the shape of the sound coming in rather than as a constant.” 2 Även band-delay var en effekt som användes mycket. Hedges förklarar: "With the machine you'd go into the left, out of the left, and out of the left into the right. The left would then go to the desk and the right would go to the desk, so you'd have two different delays on a stereo machine, and obviously when you spun it you could either have one delay working or both delays or fade between the two.” 2

     

    Historik
    Det var först då elektronisk inspelning till magnetband som flerspårsinspelningar möjliggjordes. Den första moderna magnetbandspelaren med flerspårsinspelning arbetades fram av gitarristen Les Paul tillsammans med företaget Ampex. Bland de tidiga modellerna Ampex tillverkade under 1950-talet fanns trespårsbandspelaren som möjliggjorde stereoupptagning av musik och gav plats för ett dedikerat sångspår i mitten. Under 1960-talet populariserades 4-spårsbandspelare av t.ex. The Beatles och The Rolling Stones.6 Senare blev 24-spårsbandspelaren populär, och det är en sådan som användes vid inspelningen av Seventeen Seconds. 2
    Under inspelningen av Seventeen Seconds agerade Mike både producent och ljudtekniker. I producentrollen hade han även Robert vid sin sida. Mike hade arbetat tillsammans med The Cure vid inspelningen av bandets första album, Three Imaginary Boys, den gången som ljudtekniker.2 Inför inspelningen av Seventeen Seconds tillfrågades Mike, som inte var rätt för att experimentera, om han vill samproducera albumet med Robert. Mike förklarar: "Robert said to me he thought he and I could actually produce the record more to his liking than if a third party did it, and he wanted the freedom that afforded ... At the same time, I wanted to get a more unusual sound than that on the first album, something different to the standard recording. As an engineer I was very, very keen to experiment, and Robert encouraged me to do this, so as co-producers he was in charge of the musical direction while I took care of the sonic direction. The band members were very individual, so I wanted a really individual sound, and this led to quite a bit of experimenting and equipment changes. Robert got a better guitar amp and a better guitar — I think he changed to a Fender Jazzmaster — and he also had the Woolworths Top Twenty guitar that he'd used on the first album. You didn't want to lean on that thing too heavily.” 2

     

    Egna kommentarer
    Jag har svårt att sätta mig in i om andra redskap eller beslut hade kunnat effektivisera inspelningsprocessen. I intervjuer som den denna artikel till stor del är baserad på antar jag att det kan vara svårt att minnas sådana detaljer. Lång tid har gått och om något fastnat i minnet så är det antagligen snöpligheter av större mått, eller genidrag. Mike nämner i alla fall i intervjun att det dracks alkohol konstant under inspelningarna av alla utom Mike själv.2 Detta hade antagligen både för och nackdelar, och skivan hade nog inte låtit likadant utan spriten.

    Vad det gäller beslutsfattandet i en situation där en bandmedlem är samproducent med producenten/ljudteknikern så tror jag att sådana situationer både kan bli effektiva på så vis att kommunikation och förståelse fungerar bra. Sedan kanske en sådan kombination också resultera i fler utsvävningar, som kan ta tid men också ge intressanta resultat.

     

    Referenser

    1 http://www.philsbook.com/morgan.html

    2 http://www.soundonsound.com/sos/dec0...ssictracks.htm

    3 http://www.allmusic.com/artist/sioux...22/discography

    4 http://www.allmusic.com/album/unknow...s-mw0000202764

    5 http://www.soundonsound.com/sos/dec0...racks_1207.htm

    6 http://www.soundrecordinghistory.net...rding-history/

    7 http://www.allmusic.com/album/sevent...94817/releases

     

     

    Jonas Lord

    Files (0)

     

    Comments (1)

    Viewing 1 of 1 comments: view all
    Halloj! Väligt intressant läsning!
    Helt underbart vad mycket information du har hittat angĂĄende inspelnings- och mixningsprocessen!
    Posted 16:17, 14 Mar 2014
    Viewing 1 of 1 comments: view all
    You must login to post a comment.