Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i Studio VT14 > That I would be good – Alanis Morissette

That I would be good – Alanis Morissette

    Table of contents
    No headers

    Utgivningsår- 1998

    Artist – Alanis Morisette

    Producent – Glenn Ballard

    Komposition– That I would be good

    Musiker – Sång & Flöjt: Alanis Morisette, Gitarr: Glenn Ballard


    Fonogrammet gavs ut 1998 på albumet “Supposed Former infatuation Junkie” via skivbolaget Mavericks och var ett samarbete mellan sångaren Alanis Morissette och producenten Glenn Ballard. Skivan var uppföljaren på storsuccen “Jagged Little Pills” som gavs ut 1995 och också var ett samarbete mellan Alanis och Glenn.

    Inspelningen tog plats i Glenns privata hemmastudio. Utrustningen som användes var enkel i jämförelse med de produktioner som utfördes i kommersiella studios. Spåren spelades in på en Alesis ADAT och mixades på en Euphonix mixer.

    Glenn beskriver arbetssättet tillsammans med Alanis som ett där mer vikt lades på inspiration, och mindre på att analysera inspelningarna som gjordes. Glenn beskriver Alanis i boken Behind the Glass av Howard Massey som en “one-take singer” och att han oftast hade en eller två chanser att fånga hennes röst. Mer vikt lades på musikens själ och mindre fokus på vad som ansågs vara tekniskt rätt. Genom att de även släppte föreställningar att de försökte skapa kommersiell musik kunde de också arbeta utan press och känslan att de försökte leva upp till andras förväntningar. [1]


    Liknande fonogram:

    Ett liknande fonogram är fonogrammet Hand in My Pocket som också producerades av Glenn Ballard tillsammans med Alanis Morisette och gavs ut på albumet Jagged Little Pills 1995 hos samma skivbolag. Hand in My Pocket spelades också in på samma metod med ADAT i Glenn´s hemmastudio. Med skillnaden att Alesis ADAT konsolen som användes vid detta album var en tidigare 16-bits version istället för en nyare version med 20-bit som var fallet med Supposed Former infatuation Junkie. [1]


    Kännetecken:

    Ett kännetecken för det kanske amatörsmässiga men kreativa sätt som skivan och fonogrammet spelades in på är bakgrundshummet som kan höras på inspelningen. Det är ett bakgrundsljud som normalt sett inte skulle tas med i en inspelning. Glenn beskriver det i boken Behind the Glass som ett misstag. Ursprunget till ljudet är ett 60hz brum som kommer från Glenns brusiga Telecaster gitarr. Inspelningen blev hastigt utförd och när han lyssnade tillbaks till resultatet av inspelningen blev första reaktionen att missljudet skulle tas bort då det inte var acceptabelt. Han valde att göra en ny ren inspelning dagen därpå. Men efter protester från Alanis valde han att behålla originalinspelningen som enligt Glenn var ett exempel på en “i stunden autentisk inspelning”. De valde på så sätt att prioritera uttryckssätt före vad som anses vara accepterad inspelningsestetik. [1]

     

    Historik:

    Om uppfinnandet av 8-spårs ADAT och hur det revolutionerade möjligheterna för hemmastudion skriver Alesis följande på sin hemsida:

    “After a mammoth engineering project that took four years, the Alesis ADAT changed the entire recording industry, beginning a revolution of affordable recording tools. Overnight, the cost of digital studio recording plummeted from a sizable $150,000 for the Sony PCM-3324 24-track to a relatively modest $12,000 for three ADATs at their original $3,995.” (www.alesis.com/first25) [2]

    Samarbetet kan ses som ett exempel där en inspelning utförd i hemmastudiomiljö med relativt billig utrustning som Alesis ADAT resulterade i kommersiell framgång med skivor sålda i mer än 2 miljoner exemplar bara i USA. Ett exempel på vad som möjliggjordes med den billiga men avancerade teknik som introducerades under 90-talet där producenter och artister kunde befria sig från behovet av större kommersiella studios. [3]


    Egen Kommentar

    Hur ofta har jag inte i mitt eget musikskapande suttit och pillat med någon liten detalj i timtal utan att det i slutändan burit någon frukt. Ett tag fastnade jag i fixering kring teknik och ljudkvalitet. Istället inser jag alltmer att det är viktigare att styra skeppet tillbaks till det grundläggande, skapande och det primära med musik. Inte minst är Glenn Balllards framgång med skivorna Jagged Little Pill & Former Supposed infatuation Junkie ett exempel på vad som kommersiellt går att åstadkomma i hemmets vrå med kreativitet som första mål. Att se den större helheten med musik är viktigare än att leta efter detaljer som skulle undgått de flesta lyssnare i alla fall. Slutligen tycker jag Glenn uttrycker min åsikt bäst:

    “I don't think the listener cares about perfection. They just want to feel the emotion of the communication. That comes in many forms, but what we sometimes do in the studio is we spend 90 percent of our time on stuff that's worth about 10 percent.” - Glenn Ballard. [1]

     

    Referenser

    [1] Howard Massey, Behind the glass vol1 (2000) Backbeat books.

    [3] http://www.billboard.com/articles/ne.../ask-billboard


     

    Files (0)

     

    Comments (1)

    Viewing 1 of 1 comments: view all
    Bra och intressant artikel. Bra skriven och full med informaiton. Bra med kommentarer och citat. Vad bra tt du känner att du ska lägga mer fokus på självamusiken och skapandet än själva ljudet. Soundet kommer i från musiken och inspelningen men utan bra musik så blir det ingen bra inspelning och där av inget bra slut ljudbild.
    Posted 20:06, 20 Mar 2014
    Viewing 1 of 1 comments: view all
    You must login to post a comment.