Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i Studio VT14 > Jimi Hendrix: All Along The Watchtower

Jimi Hendrix: All Along The Watchtower

    Table of contents
    No headers

    Jimi Hendrix version av All Along The Watchtower (text och musik: Bob Dylan/förlag Dwarf Music) spelades in 1968. Inspelningen är ett tidigt exempel på användande av flerspårsteknik; gjord i ett skede när tekniken utvecklades snabbt. Musiker vid inspelningarna var Jimi Hendrix: elgitarr, sång, akustisk gitarr, bas; Dave Mason: 12-strängad gitarr och Mitch Mitchell: trummor. Sessionerna producerades till en början av Chas Chandler och Jimi Hendrix, men mot slutet endast av Hendrix själv. Tekniker var Eddie Kramer. Man började inspelningarna i Olympic Studios i London med att på en fyrkanalsbandspelare lägga akustiska gitarrer, bas och trummor. Vid inspelningarna användes ett flertal mikrofoner, men dessa mixades ner till olika monospår på bandspelaren, alltså även trummorna. För att sätta grunden till låten krävdes 27 tagningar. En av svårigheterna var att låten har en ovanlig förskjutning i rytmen i introt.

    Inspelningssessionerna fortsatte på The Record Plant i New York, där man förde över inspelningarna till först en 12-kanalsbandspelare och därpå till en 16-kanalsbandare. Fler gitarrer, rytminstrument och sångspår las på. Låten mixades slutligen av Eddie Kramer och Jimi Hendrix (All Music Guide, bobdylan.com, SoundonSound 2005)

    Liknande fonogram

    Fyrspårsinspelning var standard i de flesta engelska studios mot slutet av 1960-talet. Kända exempel på sådana inspelningar är t ex Beatles Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band och Rolling Stones Their Satanic Majesties Request. Det var vanligt att man använde så kallad sound-on-soundteknik, där man spelade in fyra spår på en bandspelare och sen mixade ner dessa spår till två spår på en andra bandspelare, eventuellt med samtidigt tillägg av ytterligare ljud. Detta kunde göras i flera omgångar, fram och tillbaka mellan bandspelare. En viss degradering av ljudet skedde för varje ny nedmixning, varför metoden hade sina klara begränsningar (SoundOnSound 2005)

    Det var också nödvändigt att vara ytterst noggrann vid varje ny nedmixning så att balans, frekvensjusteringar och effektnivåer blev rätt eftersom detta inte gick att ändra i efterhand.

    Ljudteknikern Eddie Kramer kommenterar saken angående inspelningarna av All Along The Watchtower i en artikel i tidningen Sound on Sound:

    "We were so jealous of what was going on in America when we were stuck with this bloody four-track format where we had to go four to four to four all the time, even though in essence this really trained us to make decisions then and there about the stereo bounce — we had to be very accurate with our mixes, and that was a different kind of training because it forced you to be creative as the sound was being printed." (SoundOnSound 2005)

    All Along The Watchtower är inspelad i brytningstiden mellan fyrspårs- och flerspårsteknik. I USA hade man vid den här tiden (1968) som anspelas på i citatet ovan redan utvecklat åttaspårs- och tolvspårsbandspelare och dessa fanns tillgängliga i studios, t ex The Record Plant där de avslutande inspelningarna till låten ägde rum. Hendrix fick tillgång till 16 kanaler innan inspelningarna var avslutade. Låten kan därför ses som en dokumentation av flera olika tekniker i ett övergångsskede. Låtens bärande element, så när som på sången, är dock inspelade på fyrspårsmaskiner (SoundonSound2005). All Along The Watchtower tillkom vid en tid då många engelska tekniker hade börjat utforska studions möjligheter. Uppfinningsrikedomen var stor då man försökte överskrida tekniken och uppfinna och utforska nya ljudlandskap. Det var vid den här tiden man utvecklade fasförskjutning, flanging och chorus som effekter, samtidigt som man använde reverb och ekon på nya okonventionella sätt. Effekterna skapades ofta på elektromekanisk väg med bandspelare och reverbkammare. LSD och andra s k sinnesutvidgande droger hade blivit vanliga, och ljudlandskapen inspirerades av detta. Liknande experiment kan höras både på Sgt Pepper och Satanic Majesties (Brown 2010: 7-21)

    Kännetecken

    Både vad det gäller inspelningens allmänna ljudkvalité, dess ljudbild och dess effekter är All Along The Watchtower typisk för inspelningar från det experimentella sena 60-talet. Ljudkvalitén uppvisar en del formella brister vad det gäller frekvensomfång och klarhet. Vid överföring mellan olika bandspelare adderas brus och de höga frekvenserna mattas av. Man använde sig också av komprimering via överstyrning av bandet i bandspelarna, vilket ger ett karaktäristiskt fett, tungt och lite smutsigt sound. Vid den här tiden kunde man om man ville spela in med mycket god kvalitet, men rockproduktioner av den här typen eftersträvade inte klart och distorsionsfritt ljud utan man var mer ute efter en ”vibe”, ett ljud som lät upphetsande och intressant. Dessutom ville man lägga på många olika instrument, vilket förutsatte att man använde den degraderande sound-on-soundtekniken. Eddie Kramer kommenterar i Sound on Sound-artikeln: "we hit (the tape) very hard and got all the necessary compression that came with it."(SoundOnSound 2005).

     Låtens ljudbild har påverkats av inspelningssättet och det tänkande som rådde vid den här tiden. Stereo var ett relativt nytt fenomen, och några helt klara konventioner existerade ännu inte. Basen ligger något till vänster. Sologitarren panoreras i vissa partier svepande mellan vänster o höger kanal. Ett mycket tydligt effektreverb hörs i början på den inledande tolvsträngade gitarren. På sång och sologitarr finns gott om både reverb och eko. Ekona har en mjuk avklingning av diskanten tack vare de bandekon som användes. Banden slets snabbt i de loopar som skapade ekona, med diskantfall och ett karaktäristiskt sound som följd (Owsinski 2012)

    Trummorna spelades in med flera mickar nedmixade till ett enda spår, dvs i mono. När man sen förde över inspelningarna till 12-kanal så la man över dels originalspåret, dels samma spår en gång till på en annan kanal. Detta senare spår försköt man vid överföringen med ett delay några tiotals millisekunder så att en doubling-effekt uppstod. Första spåret panorerades till vänster och det andra panorerades till höger. Resultatet blev en slags simulerad stereo, som lämnar ett hål i mitten (Sound on Sound 2005).

    Historik

    Fyrkanalsinspelning och påläggsteknik introducerades kommersiellt i slutet av 50-talet och under det tidiga 60-talet. Länge hade man nöjt sig med att spela in musiken som den lät i studion utan pålägg och ljudexperiment. Amerikanen Les Paul var en föregångare genom att redan i slutet av 40-talet först utveckla påläggstekniken (han använde då inspelning och pålägg mellan graverade skivor) och senare medverka till att utveckla den första flerspårsbandspelaren 1953 tillsammans med Ampex. Han var dessutom den förste att använda bandspelare för att skapa eko-effekter. Under slutet av 60-talet och ett decennium framåt utvecklades tekniken snabbt både på mixer- och bandspelarsidan. I slutet av sjuttiotalet var 48-kanaliga mixerbord och 24-kanalsbandspelare mer eller mindre norm i stora studios i både England och USA (Sound on Sound 2007).

     Vad det gäller beslutsfattandet mellan tekniker och producent så påverkades inspelningen av All Along The Watchtower av att producenten Chas Chandler hoppade av en bit in i sessionerna. Han tröttnade på de lösa formerna som Hendrix gillade att arbeta under. Eddie Kramer berättar i intervjun i Sound on Sound:

    "Chas liked to run his sessions in a very strict, formal manner, without wasting time. He'd say 'We're here to work. The hangers-on must leave,' and it was left to me or Chas to tell the hangers-on to take a hike. Well, I guess that caused some friction and eventually Chas couldn't really take it any more. He hated wasting time, and if Jimi wanted to do 30 takes it would drive him nuts." (SoundOnSound 2005)

    Därefter var det Hendrix själv som producerade sessionerna. Hendrix och Eddie Kramer hade ett tätt samarbete, Kramer berättar att det var givande och effektivt, och även om man använde mycket tid och tog många tagningar så ledde arbetet hela tiden framåt i en experimentell anda. Kramer fortsätter:

    ”…while it bears the stamp of Chas on some of the songs [of the album] it very much shows Jimi's freedom in the creative process (…) Taking a chance to do something like that was very '60s."

    Kramer och Hendrix genomförde också mixningen tillsammans.

    Egen kommentar

    Med tanke på hur studiomiljön såg ut under 60-talet och att det var en verklig pionjärtid är det svårt att påstå att inspelningarna av All Along The Watchtower hade kunnat göras effektivare. Chas Chandler, den ordinarie producenten, var den som ”upptäckte” Jimi Hendrix och bidrog till hans framgång med två tidigare LP-skivor (SoundOnSound 2005). Hans fokus på relativt planerade och strikta inspelningssessioner gick dock knappast ihop med den framväxande experimentella andan, och det var nog bara bra för arbetet att han lämnade produktionen. Det verkar som om Jimi Hendrix helt enkelt var mogen för något nytt och för att ta större eget ansvar för sin egen musik. Om man lyssnar på hela LPn Electric Ladyland som låten är tagen ifrån så finns det en hel del där som känns ofokuserat och spretigt. I All Along The Watchtower så faller dock allt på plats och låten kan betraktas som stilbildande (Bob Dylan lär till exempel ha ändrat sitt arrangemang av låten efter att ha hört Hendrix variant (SoundOnSound 2005)) och som en tidlös klassiker.

     

    Internetkällor (alla hämtade 140310)

    Artikel i tidskriften Sound on Sound/Classic tracks från 2005

    http://www.soundonsound.com/sos/nov05/articles/classictracks.htm

    All Music Guide: Electric Ladyland credits mm:

    http://www.allmusic.com/album/electric-ladyland-mw0000527658

    Fakta om låten:

    http://www.bobdylan.com/us/songs/all-along-watchtower

    Om Les Paul; artikel i Sound on Sound 2007:

    http://www.soundonsound.com/sos/jan07/articles/classictracks_0107.htm

    The Big Picture, Music Production Blog/Bobby Owsinski inlägg 120808:

    http://bobbyowsinski.blogspot.se/2012/08/jimi-hendrix-all-along-watchtower-song.html

     

     

    Tryckta källor

    Brown, Phill (2010): Are We Still Rolling?, Tape Op Books

    Massey, Howard (2000): Behind the Glass, Miller Freeman Books, San Fransisco (kapitlet om Eddie Kramer)

     

    Spotify-länk till låten

    Jimi Hendrix – All Along The Watchtower

    Files (0)

     

    Comments (8)

    Viewing 8 of 8 comments: view all
    Hej!
    Tycker det var en riktigt bra text du skrivit! jag försökte komma pÄ nÄn konstruktiv kritik och det enda jag kom att tÀnka pÄ var att jag tyckte avsnittet "liknande fonogram" svÀvade ivÀg lite frÄn sitt Àmne nÀr du började skriva om flerspÄrsteknik. Men jag tycker det var intressant att lÀsa det avsnittet och tycker det Àr relevant till texten i helhet.

    Som sagt, bra skrivet!
    Posted 17:25, 13 Mar 2014
    VÀldigt intressant artikel du fÄtt ihop. Jag ifrÄgasÀtter dock nÄgra saker i texten. Du skriver att man vid den hÀr tiden kunde spela in med mycket god kvalitet, men att rockproduktioner av den hÀr typen inte efterstrÀvade ett klart och distorsionsfritt ljud. Jag sÀtter mig lite pÄ tvÀren dÀr och menar att man sÄklart spelade in sp bra man kunde med den tidens tekniska medel men att produktionen blev som den blev för att det helt enkelt inte fanns nÄgra alternativ. I efterhand har det hÀr blivit vÀldigt hajpat och folk Àr som galna i "rörvÀrme" och "naturlig distortion" och lukten av backelitrattar. Men pÄ den tiden var det ju toppmoderna grejer. State of the art. I backspegeln har det dock fÄtt en helt annan lyster. Jag menar, det var ju inte sÄ att överföringen mellan de olika bandspelarna medvetet gjordes för att addera brus och matta av de höga frekvenserna, det var helt enkelt sÄ det blev. Det gick inte att undvika.

    Sen förstĂ„r jag inte hur du menar att trummorna var inspelade i mono och sen lagda pĂ„ tvĂ„ kanaler panorerade till höger och vĂ€nster. Är det inte det som Ă€r stereo? Menar du att hela trumsetet var inspelat med en enda mick i tvĂ„ omgĂ„ngar eller menar du att varje trummick Ă€r inspelad i mono och sen skickad till en stereobuss, vilket Ă€r sĂ„ man brukar spela in trummor. FörstĂ„r inte riktigt detta.
    Posted 14:20, 14 Mar 2014
    Mycket bra skrivet och en intressant artikel! Du skriver pÄ ett sÀtt som gör saker lÀttförstÄeligt och man blir intresserad av Àmnet :) Det enda jag har att pÄpeka Àr att dom olika styckena i texten sitter lite vÀl tajt ihop, ett mellanrum hade kÀnts skönt nÀr man lÀser. Kanske inget att bry sig om men det Àr min Äsikt :) VÀldigt bra artikel!
    Posted 15:58, 14 Mar 2014
    Svar till leobe:
    Intressant frÄga, men jag tycker nog ÀndÄ att den "dÄliga" eller "fÀrgade" ljudkvalitén byggde pÄ sjÀlva utnyttjandet av grejerna, det var sÄ man ville att det skulle lÄta. Ett exempel: Bandkompression var inget man utnyttjade nÀr man spelade in klassisk musik och efterstrÀvade ett ofÀrgat ljud. NÀr man dÀremot spelade in rock överstyrde man medvetet bandet för att fÄ ett fett (men inte lika naturtroget) ljud. Man var mer ute efter subjektiva ljudkvalitéer Àn objektiva, skulle man kanske kunna formulera det som. Sen var ju en del saker oönskade, som t ex adderat brus, det hade man sÀkert gÀrna varit utan.
    Trummorna spelades in med flera mickar nedmixade till ett enda spÄr, dvs i mono. NÀr man sen förde över inspelningarna till 12-kanal sÄ la man över dels originalspÄret, dels samma spÄr en gÄng till pÄ en annan kanal. Detta senare spÄr försköt man vid överföringen med ett delay nÄgra tiotals millisekunder sÄ att en doubling-effekt uppstod. Första spÄret panorerades till vÀnster och det andra panorerades till höger. Resultatet blev en slags simulerad stereo, som lÀmnar ett hÄl i mitten. edited 16:21, 14 Mar 2014
    Posted 16:17, 14 Mar 2014
    Hej.
    Bra och intressant artikel. Har sjĂ€lv lyssnat mycket pĂ„ denna lĂ„t, och har lyssnat pĂ„ den efter jag lĂ€st din artikel och för mig blir det Ă€nnu mer intressant nĂ€r jag lĂ€st om bakgrunden. Speciellt detta med trummorna som Ă€r tvĂ„ panorerade monospĂ„r av trummixen med tomhet i mitten. Tycker ocksĂ„ det var intressant att lĂ€sa om att Chas Chandler hoppade av, det gör det hela ocksĂ„ intressant att lyssna pĂ„ efterĂ„t pĂ„ nĂ„got vis. Jag tycker allt Ă€r jĂ€ttebra skrivet. Skulle gĂ€rna se ett förtydligande av vad som menas i inledningen med inspelning av trummor i mono. Är det en mikrofon som Ă€r inspelad, eller Ă€r det en trummix pĂ„ en kanal?
    Posted 00:07, 15 Mar 2014
    Tack för kommentarerna! Har gjort vissa Àndringar i linje med vad ni har föreslagit. LÀs gÀrna Bobby Owsinskis bloggpost om lÄten (lÀnk se ovan). Kan ocksÄ varmt rekommendera boken Are We Still Rolling? av Phill Brown. MYCKET intressant bok av engelsk tekniker som jobbat med artister som Hendrix, Bob Marley, Zeppelin, Talk Talk m fl. Ger en bra inblick i studioarbetets tekniska och psykologiska sidor under glanstiden 60-70-talen.
    /Jonas J edited 12:15, 16 Mar 2014
    Posted 12:13, 16 Mar 2014
    Hej Àven jag tycker din text Àr bra skriven.Lyssnade mycket pÄ Hendrix som ung. Kul Àven att du tar upp historiken om hur Les Paul, drev inspelningstekniken vidare.Jag har ju sjÀlv skrivit om denna era. Roligt hur dom anvÀnde sig av stereotekniken.
    Posted 09:54, 17 Mar 2014
    Hej.
    Tack för en bra artikel som du har skrivit. Jimmy Hendrix Àr ju en legend som gitarrist. Interessant Àr ocksa det beslutsfattande som uppstod mellan tekniker och producent, samt att det paverkade inspelningen.
    Posted 17:59, 27 Apr 2014
    Viewing 8 of 8 comments: view all
    You must login to post a comment.