Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i Studio VT14 > Bruce Springsteen-Nebraska

Bruce Springsteen-Nebraska

    Table of contents
    No headers

    1. Nebraska
    2. Atlantic City
    3. Mansion on the Hill
    4. Johnny 99
    5. Highway Patrolman
    6. State Trooper
    7. Used Cars
    8. Open All Night
    9. My Father's House
    10. Reason to Believe

     

    Samtliga låtar skrivna av Bruce Springsteen.

    Utgivet av skivbolaget Columbia Records 1982

    Musiker:  Bruce Springsteen: Sång, gitarr, munspel, mandolin, orgel

    Producent: Bruce Springsteen

    Inspelningstekniker: Mike Batlin

     

    Bruce Springsteens avskalade soloalbum Nebraska är annorlunda på många sätt. Dels så är det ett enormt kliv bort från Springsteens annars ganska bredbenta rock, dels så är den helt och hållet inspelad på en kassettporta med Springsteen själv som enda musiker kontra de enorma studioprojekt av tid, musiker och pengar som låg bakom Springsteens tidigare studioalbum.

     

     

     

    Liknande fonogram:

    Liknande nakna produktioner som upplevs som ärliga och inte bara är en MTV-unplugged platta står tex bandet Bright Eyes och svenska The Chrysler för. Springsteen har återkommit till den här formen av akustiskt klingande och avskalade soloalbum genom åren som tex albumet The Ghost of Tom Joad. Han har även vid sidan av de stora rock-konserterna haft mindre helt askustiska spelningar.

     

     

    Kännetecken:

    De största kännetecknet för det här albumet är förstås det omisskännliga bruset och lo-fi ljudet av en kassettporta (Rumsey/McCormick 2009:186) då hela albumet är inspelat på en Teac Tascam 144, en fyrkanalig kassettbandspelare med möjlighet att spela in fyra spår samtidigt. Till detta hade han två stycken mikrofoner, Shure SM57. Och detta var hela inspelningsutrustningen för det totala albumet. Det sätter såklart en viss ljudmässig prägel. Långt ifrån digital perfektionism. Ibland grumlar det ihop sig och svajar till i mekaniken. Luftpuffar hörs ibland tydligt på konsonanter som "P" och "F" (Huber/Runstein 2010:169) och ljudet kan överlag kännas lite trångt och avsmalnat. Munspelet rasslar och skorrar på många ställen. På några ställen är insignalen i form av sång, munspel eller gitarr högre än vad inspelningsutrustningen klarar av att hantera vilket resulterar i analog distortion, då kasettportan han använder sig är helt igenom analog (Rumsey/McCormick 2009:178) . Bruset är ständigt närvarande, både påtagligt högt och behagligt förlåtande. Ändå är det, trots detta eller tack vare, ett fantastiskt album som mot all odds blev en försäljningssuccé trots att det enbart består av det som bara var tänkt som demos till ett "riktigt" studioalbum.

     

    Ett annat av de karaktäristiska dragen på albumet är den ylande bakgrundsrösten som även den görs av Springsteen. En slags enmanskör som visar sig vara väldigt effektiv.

    En annan sak som man kan höra om man lyssnar noga är att det ibland går att höra vissa ljudstarka partier före de presenteras i själva låten. Att man alltså hör ljudet "innan" det kommer. Det har att göra med att magnetband "blöder" och är ett fenmomen som säkert känns igen av de som växte upp med kassettbandspelare. Inte alltför sällan hörde man svagt vilken låt som skulle komma innan musiken började. Detta kallas för att bandet "blöder" eller "Print-Through" och går till så att lite av den magnetiska informationen "läcker över" till närliggande tape när bandet är ihoptryckt och upprullat (Huber/Runstein 2010:194)

     

    Den enda effekten som används på hela albumet är för övrigt ett analogt delay (Case 2007:207).

     

     

    Historik:

    Det är nu mer än 30 år sedan Bruce Springsteen kom ut med albumet Nebraska och det har fått en nästintill mytisk status och det är synnerligen en märkligt, innerlig och annorlunda milstolpe i rockhistorien. Albumet är löst baserad på seriemördaren Charles Starkweather och Springsteen lär ha tagit stort intryck när han såg filmen Badlands, en spelfilm om denna mördare (spelade av Martin Sheen) och hans flickvän Caril Fugsates (spelad av Sissy Spacek) framfart genom USA.

    Låtarna spelades in i all enkelhet med den minimala utrustning jag nämnt tidigare med tanke på att vara grundläggande demolåtar för att sedan spelas in i en större studio med resten av The E Street Band, Springsteens kompband.

    Och man testade också att göra större inspelningar av dessa demolåtar, men känslan ville aldrig infinna sig. Till slut beslöt man att ge ut kassettinspelningarna rakt upp och ner som de var för att fånga den där nakna, råa uppriktigheten. Det ville sig helt enkelt inte göras på ett annat sätt. Det var för övrigt här megahitlåten Born in the U.S.A. förekom för första gången i sin originalvariation i en bluesig och rå nakenhet som Nebraskas övriga låtar men den kom aldrig med på albumet. Den låten återkom dock senare som bekant i en betydligt större arena-rockigare variation. Originalet kan dock återfinnas på samlingsalbumet Tracks

     

    Egen kommentar:

    Det finns en stor poäng med det här albumet som jag ser det och det är att det inte spelar någon större roll hur dyra och fantastiska maskiner och pluggar du har i din studio. En bra låt är en bra låt är en bra låt. Det går en viss hysteri i studiovärden om vem som har det mest imponerande utrustningen och det är lätt att dras med i den kapprustningen och glömma av musiken. Det har jag själv gjort. Därför är det med viss glädje jag återigen lyssnar på Nebraska och inser att jag inte nödvändigtvis behöver köpa de där nya pluggarna eller uppgradera till de senaste varianterna av de jag redan har eller skaffa fler mickar eller skaffa ett gigantiskt mixerbord för att verka proffessionell. Det räcker med två mickar och en flerkanalig inspelning av något slag för att kunna göra ett album som både når in och når ut. Det jag möjligtvis skulle gjort annorlunda om jag hade en tidsmaskin är i så fall att byta ut den ena SM57:an mot en Shure SM-58 som i stort sett är samma mikrofon men har en annan kapsel som är mer lämplig för sång då den har ett inbyggt puffskydd. Jag stör mig nämligen enormt på luftpuffar.

     

    Referenser:

    Lyssna:

    Albumet i sin helhet på Spotify  

     

    Litteratur:

    Rumsey/McCormick, Sound And Recording (6th edition), Focal Press 2009

    Huber/Runstein, Modern Recording Techiques (7th edition), Focal Press 2010

    Alexander U. Case, Sound FX, Focal Press 2007

     

    Mer om albumet:

    På Wikipedia (engelsk)

    Artikel i The Telegraph

    Artikel i The New Yorker

    Files (0)

     

    Comments (7)

    Viewing 7 of 7 comments: view all
    Intressant och vÀlskriven artikel tycker jag. Hade gÀrna lÀst Ànnu mer detaljer bara för att det Àr sÄ intressant. Tycker du drar relevanta slutsatser pÄ slutet. Saknar dock nothÀnvisningar inne i texten.
    Posted 13:21, 14 Mar 2014
    Ändrat
    Posted 18:32, 14 Mar 2014
    Hej! Jag tycker det Àr vÀlskrivet och skönt att se nÄgon som skriver mer sammanhÀngande text istÀllet för nÄgra kortfattade meningar. Det Ànda jag tÀnker pÄ Àr mer 'layuoten' att Times New Roman typsnittet passar bÀttre pÄ papper det flimrar lite nÀr man lÀser pÄ webben tycker jag. Jag hade ocksÄ Times New Roman först men jag bytte till ett annat typsnitt som Àr mer lÀs-vÀnligt pÄ webben och du har lite mycket luft mellan styckena i början, Jag har det i min text ocksÄ och det kommer jag Àndra annars tycker jag om texten och det Àr intressant lÀsning om att det inte Àr tekniken som Àr viktigast en bra lÄt Àr alltid en bra lÄt skönt att höra i denna teknik era som vi lever i. Tack för spÀnnande lÀsning!
    Mvh Anna-Karin Svedjestrand
    Posted 22:06, 14 Mar 2014
    Ja, jag har mÀrkt att det Àr lite besvÀrligt med textformatet pÄ den hÀr sajten. Jag har Àndrat den flera gÄnger och Àven om jag till slut skrev i New Times Roman sÄ var det viss text som blev i ett annat typsnitt av nÄgon anledning. Och storleken pÄ texten har ocksÄ betett sig underligt. Om jag makerade hela texten och valde storlek 12 och Times New Roman, som ofta Àr det som anses som standard, sÄ blev texten pytteliten. Markerade jag dÄ texten igen och gjorde om exakt samma sak sÄ blev texten större... Och radavstÄndet som du var inne pÄ har jag inte blivit klok pÄ. Det ser ut att vara onödigt mycket luft mellan raderna. Men jag vill inte skriva texten i ett stycke utan vill gÀrna lÀgga in lite grafiska andningspauser. Men ibland ser det konstigt ut. T.ex meningen "Den enda effekten..." som ser ut Ät stÄ helt för sig sjÀlv. Men det Àr faktsikt bara en rad till ovanstÄende mening. Blir inte riktigt vÀn med detta
    Posted 12:29, 15 Mar 2014
    JÀttekul lÀsning och kloka ord som levereras av artikelförfattaren sjÀlv: en bra lÄt Àr en bra lÄt Àr en bra lÄt. HÄller med om att det idag Àr lÀtt att bli förblindad av bÄde kanaler och hÀftiga pluggar och teknisk kapprustning. Jag Àr en sÄ gammal jÀvel att jag minns nÀr Nebraska gavs ut och om jag inte Àr helt Àr ute och seglar sÄ vill jag dra mig till minnes annonser för Teac Tascams portastudios och att de dÀr anvÀnde Nebraska och Bruce i reklamen. FrÄgan Àr vad som kom först, hönan eller Àgget? Kan det ha varit sÄ att det var bestÀmt frÄn början att skivbolaget fick x antal dollar frÄn företaget Teac för att spela in nÀsta album (Nebraska) pÄ just en Teac Tascam portastudio och att det andra Àr en dimridÄ alternativt efterkonstruktion? Jag har verkligen ingen aning om detta, men det var bara en tanke som slog mig..
    Posted 20:16, 15 Mar 2014
    Möjligheten finns. Men jag tror snarare att man tog vad som fanns till hands. Han (Springsteen) ville ha en enkel sak att kunna spela in flerkanaliga lÄtidéer pÄ och dÄ var egentligen portan enda alternativet och marknaden svÀmmade vÀl inte direkt över av dessa maskiner pÄ den tiden. Sen Àr Springsteen en stor motstÄndare till kommersialiserande av musik och lÀr bland annat fÄtt ett absurt belopp för att göra reklam för CocaCola vilket han nobbade. Han förekommer överhuvud taget inte i reklam till skillnad mot mÄnga andra som tjÀnar pengar pÄ sitt namn. SÄ nej, som du förstÄr sÄ tror jag inte pÄ din teori. DÀremot sÄ har ju Tascam i efterhand sÄklart tagit fasta pÄ att det gÄr att göra storslagen och sÀljande musik med enbart en porta frÄn deras sortiment. edited 15:45, 19 Mar 2014
    Posted 15:43, 19 Mar 2014
    Fin lÀsning ja om en skiva som Àven jag tycker vÀldigt mycket om. Jag visste inte om att de försökte spela in skivan i studio, skönt att det misslyckades kan jag kÀnna. Om jag mÄste hitta nÄgot att anmÀrka pÄ sÄ kanske det skulle vara nÄgon kÀlla pÄ historiadelen.
    Posted 17:24, 21 Mar 2014
    Viewing 7 of 7 comments: view all
    You must login to post a comment.