Search:
DU Wiki > Ă„mnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i Studio VT14 > Brian Eno - Discreet Music > White lies - Big TV

White lies - Big TV

    Table of contents
    No headers

    Ed Buller:

    Produktionen av White lies: Big TV (2013)

    Intro:

    Med vilka medel och teknik lyckades producenten Ed Buller att producera den nya skivan von White Lies? Genom intervjuer som jag har läst igenom så försöker jag att undersöka deras inspelningsmetoder som använts och vad som påverkat skivan vid finslipningen och mixningen inom studion. Anledningen till att jag valde White Lies producent Ed Buller, var att de hade släppt en bra skiva 2013. Musikstilen som bandet spelar är indierock, lite new wave som påminner sig lite om Joy Division med deras texter och stil. Inspelningsmetoden var en direktinspelning som först spelades in i ICP Studios i Bryssel. Den sista delen av produktionen utfördes i Ed Bullers studio. Vissa delar av albumet hade även White Lies var förproducerat. Tyvärr var det svårt att fastställa om de använde sig av en viss påläggsteknik eller inte. Viktigt var att vid börjans skeda att Buller gick igenom med bandet vilket sound basen och gitarren skulle ha, samt klangfärgen av Harrys röst och det speciella spelsättet som trummisen har. Det gällde att bibehålla White Lies stil, speciellt med deras egna akkordföljd osv.

     

    Artist: White Lies

    Musiker: Harry McVeigh (lead vocals, guitar), Charles Cave (bass guitar), Jack Lawrence-Brown (drums)

    Komposition: White Lies

    Label: Fiction Records (UK & Europe), Harvest Records (US),

    Utgivelseår: 2013

    Producent: Ed Burrell

    Mixning: Mark ”Spike” Stent

    Inspelning: ICP Studios, Bryssel (annan ort än produktionen)

     

    Mål:

    Att försöka att förstå vad det är som var mest betydelesfullt inom denna produktion samt vad som är det unika med Ed Buller som producent. Jag kommer också att förklara de metoder och den teknik som han använder sig av.

     

    Kännetecken och historik:

    Det som känns igen på produktionen Big TV av White Lies är att Ed Buller spelade in alla instrument och vocals på nytt, fastän de hade en bra demo när de kom dit. Ed Buller försöker alltid att arbetar sig igenom med banden på ett ”Song Boot Camp”. Det betyder att Buller går igenom takt för takt och analyserar detta med bandet, gång på gång. Det första han gör är att gå igenom alla noterna, så att låtarna får den form som de ska ha. Det gäller precis innan vid börjar göra det s.k. allvarliga inspelandet av produktionen eller låtarna. Om man konstruerar en sång och spelar in den för tidigt, så märker man att den grundlläggande idéen saknas. Som Buller säger ”så är det att bygga ett hus med fel element, som fattas”.1 I detta fall tog Harry (sångaren) med sig de demos så de hade. De laddades sen i Pro Tools och editerades senare inom ”sessionerna”. ”Vi har förskjutit vissa delar, tagit bort och ändrat vissa noter”, säger Buller.2 Detta tillvägagångssätt är ytterst vanligt vid många produktioner innan man arrangerar klart hela skivan. I alla fall för Ed Buller.

     

    Det som är typiskt för Ed Bullers arbetssätt är att man som producent också måste behärska de tekniken som finns i studion: ”I början av karriären hade jag ansett allting mer tekniskt, redan då ville jag vara producent. Men man måste behärska grunderna först. Jag lärde mig hur en studio fungerade”, säger Buller i intervjun. Det är betydande för hans jobb i studion. Men mycket kom att ändra sig när Buller gick till USA för att jobba och för att lära sig hur amerikanska produktioner lät. I USA lät produktionerna alltid bättre än de engelska. De hade en bättre känsla för harmonier och dynamik: amerikanerna är mer disciplinerade när det gäller harmonierna. Buller lärde sig med tidens gång att harmonierna i en produktion spelade en stor roll. När det gällde White Lies så spelade de in allting på nytt, även om deras demo var riktigt bra, anger Buller. Cirka 70 procent av deras musik var färdig och resten finslipade dem hos Buller.

     

    Vid förberedelserna gick de igenom de arrangemang som de hade i Bullers andra studio. Målet var att spela upp tre låtar för skivbolaget, eftersom den andra skivan inte hade slagit igenom så stort som den första. Buller hade under en månads tid försökt att få ihop de tre låtar som vi kunde präsentera skivbolaget. Demon lät inte som den färdiga produktionen. Men Bullers mål var att noterna som var en viktig del i hans arbete också ”skulle vara de noterna som vi spelar”.3 Soundet uppstod senare precis som Buller hade önskat sig: stora, breda och dominerande trummor, en drivande bas och massiva gitarrer. Med den tekniska biten så skickade de gitarrspåran till några kanaler vänster-höger. Annars låter för många gitarrspår som synthesizer säger Buller. Därför spelade vi in medvetet några fler spår på detta sätt.

     

    Andra delar som var viktigt för Buller är att kunna tänka sig in din fysiska delen: man bör tänka vetenskapligt och som en orkester. För att kunna skriva musik, måste man förstå fysik enligt Buller. Problemet med många produktioner (speciellt pop) är att musiken som har skrivits, inte passar till resten-att det inte riktigt fungerar.

    Det viktiga för Buller är att vid en inspelning, att den återger de stämmor (noter) som spelas in-samt att stämmorna passar till ett riktiga instrument osv. Man måste försöka klarställa om en nota (stämma) behöver ett klart ljud eller inte. Interessant är att Buller verkar utnyttja klangfärgen som skapas fysiskt av musikintsrument och annan ljudteknologisk utrustning.

    Andra kännetecken som är typiska för Buller är att han avråder musikerna till att med ha sju-ackord i deras arrangemang. Detta har han lärt sig av många kända ljudtekniker i USA. När han producerade Heartbreaks som använder sig en massa sju- och nio-ackord, så avslog han det. Enligt Buller förlorar man då klarheten i en låt. Men om man som tekniker har med massor av sju/nio-ackord i en låt  och mixar ihop allt, så blir rörigt för låtens uppbyggnad. Han påpekar också att det är ett stort fel att spela bas, gitarr och melodi med samma stämma. Det blir ingen variation och upplevelse i det hela. För honom är det viktigt att man tillsätter andra ackord. Bra exempel på detta är Enjoy the silence av Depeche Mode samt Nowhere Man av Beatels.

     

    Egen kommentar:

    Jag har kännt till dessa fonofram sen några år tillbaka och tycker att det är viktigt med bra texter. Det som Buller förklarar i intervjun är att annorlunda sett på hur han plockar fram musiker och deras stil genom hans sätt att producera. Det märks i alla fall inom denna produktion och om man jämför den första skivam som Buller producerade med White lies.

     

     

    Källförteckning:

    http://www.bonedo.de/artikel/einzelansicht/interview-und-production-story-produzent-ed-buller.html

    http://www.repeatfanzine.co.uk/interviews/ed%20buller.htm

     

    Filmklipp:

    http://www.youtube.com/watch?v=-ginZHdA_f8

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.