Search:
DU Wiki > Ă„mnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i Studio VT14 > Brian Eno - Discreet Music

Brian Eno - Discreet Music

    Table of contents
    No headers

    Utgivningsår: 1975

    Komposition: ”Discreet Music”
    Skivbolag: E.G. Records
    Artist/Musiker/Producent/Tekniker/Kompositör: Brian Eno

    Låten ”Discreet Music”, från albumet med samma namn, är resultatet av ett experimentellt och minimalistiskt tillvägagångssätt av musikskapande där Brian Eno agerar kompositör, musiker, inspelningstekniker och producent. Stycket är 30 minuter långt och bygger på samma melodier och samma form, om än en något diffus sådan, igenom hela låten. Det är inspelat i Brian Enos egna studio i Storbritannien 1975 och inspelningsmetoden och signalkedjan involverar en analog synthesizer med digitalt sequencersystem, en grafisk equalizerenhet, en ekoenhet och två analoga rullbandspelare (som gav en speciell delayeffekt). Inspelningsmetoden ser ut så att två olika melodier av varierande längd spelas upp på synthesizern. Dessa passerar en ekoenhet samt en grafisk equalizer (som ändrar tonernas klangfärg gradvis under inspelningens gång). Signalen spelas in på en rullbandspelare, vars band sedan går vidare till en andra rullbandspelare. Signalen skickas tillbaka till bandspelare 1 och spelas då in på nytt, tillsammans med signalen från synthesizern. På så vis skapas ett delay på ca 6 sekunder, men varje gång ett ljud loopas blir det lite svagare i volym, för att tillslut försvinna helt.

    Liknande fonogram
    Exempel på album där flera rullbandspelare har använts för att skapa en delayeffekt, och där lager som skapats med denna är en viktig del av musiken, är ”No Pussyfooting” (1973) och ”Evening Star” (1975) av Fripp & Eno, och ”Ambient 1: Music For Airports” (1978) av Brian Eno.

    Kännetecken
    ”Discreet Music” förekommer på Brian Enos fjärde soloalbum, och detta skiljer sig markant från hans tre första. Detta därför att det inte innehåller några typiska låtar utan snarare formlösa, repetitiva stycken. Denna stil blev så småningom hans signum, och han har varit en av huvudartisterna som bidragit till formationen av genren ”ambient”.
    Inspirerad av att skapa musik där tekniken (och slumpen) har en avgörande roll för resultatet, och där han själv enligt egen utsago till stor del kunde agera som publik, ledde till inspelningsmetoden för detta fonogram, efter flera år av experimenterande med rullbandspelare och de diverse effekter man kunde skapa med dem.
    De två melodierna från synthesizern repeteras kontinuerligt under hela styckets varaktighet, och på grund av att de har olika längd sammanfaller de aldrig likadant två gånger, utan bildar istället ett ständigt varierande ljudlandskap. Ljudbilden består av enkla melodier som upprepas med långa delaytider och klanger vilket ger ett atmosfäriskt och rogivande resultat. Den analoga utrustningen som använts ger ett väldigt varmt och organiskt ljud. Brian Enos tanke med denna musik var, som titeln antyder, att den skulle fungera som ett komplement till lyssnarens omgivning, något som bjöd in lyssnaren snarare än att kasta sig på den.

    Historik
    Detta fonogram märkte början av Brian Enos långa och mycket betydelsefulla karriär. Hans större genombrott inom ambientgenren (som han själv var med och skapade) kom med 1978 års ”Ambient 1: Music For Airports”. Han har senare släppt dussintals album med sin egen musik samt producerat skivor med David Bowie, Talking Heads, U2, Coldplay och många fler. Genren som han själv är verksam i, som i stort sett kännetecknas av suggestiva, minimalistiska ljudlandskap, har med åren utvecklats en del. De grundläggande principerna bakom ”Discreet Music” går dock fortfarande att känna igen som en viktig del av denna typ av musik. Tekniken har dock gått framåt och och man behöver idag nödvändigtvis inte koppla ihop bandspelare för att uppnå liknande resultat.

    Egna kommentarer
    Jag hade varit bekant med detta fonogram i flera år innan jag tog reda på hur inspelningen gått till, vilken metod som använts och vad som varit syftet bakom det hela. När Brian Eno förklarar inspelningsprocessen i det material jag läst så imponeras jag av hur man kan skapa något så originellt och kärnfullt med så enkla medel, och med tekniken som en så avgörande roll för resultatet. Jag kan inte komma på några konkreta idéer som kunnat effektivisera inspelningsprocessen utifrån dåtidens standarder.

    Tryckta källor
    Eno, Brian (1975), Discreet Music (LP liner notes), E.G. Records
    Tamm, Eric (1989), Brian Eno: His Music And The Vertical Color Of Sound, Da Capo Press

    Webkällor
    http://www.discogs.com/artist/634-Brian-Eno (2014-03-25)

    Spotify-länk till fonogrammet
    Brian Eno – Discreet Music

    Files (0)

     

    Comments (1)

    Viewing 1 of 1 comments: view all
    Wow! Tycker själv mycket om Brian Enos musik. Vilken grym artikel, mycket intressant information och det känns som att ni verkligen har läst på! Bra språk dessutom.

    Bra beskrivningar av signalflödet och man kan nästan höra hur det låter bara genom att läsa din text.

    5/5!
    Posted 13:19, 2 Jan 2015
    Viewing 1 of 1 comments: view all
    You must login to post a comment.