Search:
DU Wiki > Ă„mnen - Subjects > Ljud- & Musikproduktion > Inspelning i Studio VT14 > Alice in Chains - Jar of Flies

Alice in Chains - Jar of Flies

    Table of contents
    No headers

    Alice in Chains skiva Jar of Flies spelades in under tio dagar, fullständigt skriven, arrangerad, producerad, inspelad och mixad under denna tid.[1] Skivan är en EP[2] och spelades in i London Bridge Studios Seattle och mixades i Scream Studios Carlifornia.[2] Inspelningen av instrumenten genomfördes live och enligt ljud och mixerteknikern Toby Wright satte dem upp mickarna och jammade in låtarna.[1] Efter att bandet jammat, skapades en snabb mix så att sångaren Laney Staley kunde göra scratch sång på en Fostex (troligtvis) 4-kanalig bandspelare för att sedan spela in den slutgiltiga sången. Till detta användes sex sång kanaler.[3] Skivinspelningen genomfördes med både livetagningar och påläggs inspelning.[1].[3]

     

    Utgivningsår: 1994

    Artist: Alice in Chains

    Komposition: Jar of Flies (Ep)

    Musiker: Laney Staley (sång), Jerry Cantrell (gitarr), Mike Inez (bas), Sean Kinney (trummor).

    Övriga musiker: April Acevez (violin), Matthew Weiss (violin), David Atkinson (munspel), Justine Foy (cello), Darrel Peters (sång).

    Skivbolag: Columbia

    Producent: Alice in Chains / Toby Wright

    Tekniker: Toby ”Ted, Trevor, Tab, Taylor, Tony, Tito, Todd, Trent, Timothy, Tyler, Thomas, Tilly, Terry”, Wright

    Kompositörer: Laney Staley, Jerry Cantrell, Mike Inez, Sean Kinney.

      

    Liknande Fonogram

    Eftersom skivan mestadels är liveinspelad och det faktum att det är ett akustiskt album som tagits fram genom att jamma kan paralleller dras till album som spelats in ”unplugged”, liknande album med samma känsla är dels Alice in Chains egna Ep SAP (1993) deras egna ”unplugged” (1996) som även den mixades och spelades in med Toby Wright som ljudtekniker.[3]

     

    Kännetecken

    Det är svårt att höra att denna skiva är framtagen efter tio dagars jam sessions eftersom låtarna håller såpass hög klass där till och med Ep:n hamnade 1:a på Billboard vilket ingen annan Ep gjort innan.[4] Starka kännetecken från inspelningsmetoden är hur livekänslan genomtränger och även soundet talar om den analoga tekniken som använts.[3] Liknande inspelning som även Toby Wright producerat är Slayer’s ”Devine Intervention” med sitt råa och live-iga ljud. Dessa två inspelningar har dock endast inspelningstekniken som liknelse, Toby använder sig förutom av sin inspelningsteknik att fånga en livekänsla en hel del analoga verktyg som Urei 546 (4-bands equalizer), Trident A-range moduler samt olika versioner av 1176 kompressorn. Förutom detta spelar Toby alltid in på en analog rullbandspelare, och kör den på 30 IPS, +5, ej dolby, vilket bidrar till det analoga soundet.[1] 

     

    Historik

    När Jar of Flies skulle påbörjas att spelas in fanns det inget material till skivan förutom några idéer, vilket teknikern Toby Wright inte hade som uppfattning från början[3], men eftersom Toby hade jobbat med Alice in Chains tidigare på två låtar ”What the Hell Have I” och ”A Little Bitter” som var med på soundtracket till filmen ”Last Action Hero” tyckte han att det var bara att köra.[3] Tobys filosofi under inspelningen var att om det tar fem minuter att spela in borde det ta fem minuter att mixa, och han beskriver att hela processen var ganska smärtfri trots den korta tid det tog att genomföra inspelning, mix samt skapandeprocessen, vilket också speglar hans inspelningsteknik och hans förmåga att kunna styra skeendet utan större svårighet.[1][3] Vidare beskriver Toby att även om låtarna inte var skrivna innan inspelningen, hade både Jerry Cantrell och Laney Staley som skrev det mesta av materialet sina idéer i huvudet, vilket gjorde att alla delar av inspelningen kunde flyta på.[3]

    Toby Wrights teknik vid inspelningen innebar att han sätter upp mickarna och lyssnar noga hur det låter snarare än att han använder equaliser för att forma sitt ljud vilket också förmodligen bidrog till att inspelningen kunde mixas ganska snabbt eftersom ljuden som hade spelats in redan hade den karaktären han var ute efter från start.[1]

     

    Egen Kommentar

    Denna Ep är enligt mig en av dem bättre inspelningar som bandet gjorde fram till idag, dels för att Laney Staley medverkar men också känslan över låtarna bidrar. Om det var något jag skulle kunna tycka kunde förbättras så vore det kanske att inspelningen kunde gjorts under en längre period och kanske lite mer finslipat, men det hade troligen tagit bort den sköna känslan som inspelningen har och även den originalitet som den besitter. Jag tycker personligen att det är helt fantastiskt hur en inspelning som denna trots att det är en Ep, kunnat produceras under tio dagar, särskilt med tanke på hur bra låtarna blev men även soundet och kvalitén på mix samt ljuden överlag. Detta kan nog bli svårt att slå med någon annan form av teknik men det krävs dessutom enligt mig ett inspelnings objekt som besitter denna kvalité som Alice in Chains gjorde under denna inspelning.

     

    Källor

    Litteratur

    Massey, Howard (2009). Behind The Glass Volume II. Milwaukee: Backbeat Books.

    Internet

    http://www.discogs.com/master/view/21686 (2014-03-12)

    http://www.alternativenation.net/?p=17138 (2014-03-12)

    http://web.archive.org/web/20000301091634/www.aliceinchains.net/bio.html (2014-03-12)



    [1] Massey, Howard (2009). Behind The Glass Volume II. Milwaukee: Backbeat Books. s.269-274

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.