Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Idrotts- & Hälsovetenskap > Idrott III > Tillämpning i skolan

Tillämpning i skolan

    Table of contents
    No headers

    Av: Alexandra Thiel, Sandra Glad, Oskar Olsson och Josefin Danielsson-Lundin

    Vad säger läroplanen/samt nu-03?

    Undervisningen ska leda till att eleverna utvecklar kunskaper om hur den egna kroppen fungerar i arbete, om livsstilens betydelse och om konsekvenserna av fysisk aktivitet och inaktivitet (Gy11).

    Enligt citatet ovan från ämnesplanen för idrott och hälsa skall eleverna utveckla kunskap om hur fysisk aktivitet påverkar kroppen, vad den fysiska aktiviteten har för innebörd för eleven. För att eleven skall uppnå betyget E i gymnasieskolan skall eleven bland annat:

    I samband med det beskriver eleven översiktligt aktiviteternas och livsstilens betydelse för den kroppsliga förmågan och hälsan (Gy11)

    För att detta skall vara möjligt bör eleverna få kunskap om vad aktiviteterna går ut på och om det är fysiska aktiviteter, vad är det för typ av fysiska aktiviteter och går det att se en utveckling på det fysiska arbetet eleven har gjort. Därav är det väldigt viktigt att ge eleverna möjlighet att förstå olika fysiologiska begrepp, för att i sin tur själva kunna bedöma sin hälsa. Att kunna bedöma sin egen förmåga och hälsa är ett av kriterierna för att uppnå betyget E på gymnasieskolan i ämnet idrott och hälsa.

    Eleven kan bedöma sina egna utvecklingsbehov i fråga om kroppslig förmåga och kan med viss säkerhet välja områden och metoder för träning, ta ett aktivt ansvar för att genomföra dessa samt med enkla omdömen värdera resultatet (Gy11)

    Vad som är viktigt att komma ihåg om man gör olika typer av fysiska tester med eleverna i skolan är att resultatet är individuellt och skall endast jämföras elevens tidigare och senare resultat, inte med andra elevers resultat. För det inte skall bli ett utpekande om vilken elev som presterar fysiskt bäst allternativt sämst.
    Resultatet är då endast för att eleven skall få insikt om sin egen förmåga och kunna bedöma förmågan själv och därefter till exempel hur den skall gå tillväga i fortsatt tränande (Gy11).

    Det hälsoperspektiv som ämnet utgår från verkar inte ha fått genomslag i undervisningen. Hur alla elever ska få utveckla fysiska, psykiska och sociala förmågor och välbefinnande samt utveckla en positiv självbild är viktiga frågor för ämnet framöver (NU-03).

    Ett hälsoämne växer fram

    Ämnet idrott och hälsa har under åren förändrats och speciellt innebörden för ämnet. I början av 1800 – talet så präglades ämnet av fysisk fostran. Detta innebar att det militära inflytandet hade stor betydelse för idrotten i skolan. Det för att eleverna skulle bli fysiskt redo för eventuella krig. Den fysiska fostran handlade om att skapa en lydig och hårt arbetande klass som tillgodosåg statens behov(Londos, 2010). Under mitten av 1900 – talet hade ämnet gått ifrån militärisk fostran till att blir ett mer fysiskt ämne. Ämnet hade då namnet gymnastik med lek och idrott och under denna tid utgjorde den fysiologiska forskningen ämnets vetenskapliga bas. Under denna tid var lärarnas uppgift att få eleverna att svettas och detta gjorde det genom att använda sig av ergometercykeltest(Förklara vad detta test innebär?) (Annerstedt, 2001). Ett exempel på ett ergometercykeltest är ett test skapat av P-O Åstrand vars test även fick namnet ”Åstrand-testet”. Detta är ett submaximalt test som genomförs på en ergometercykel i ca 6 minuter. Man genomför testet på en belastning som ligger under tespersonens maximala belastning tills man uppnår det s.k. ”steady-state”. Utifrån de pulsvärden som visas i ”steady-state” kan man utifrån givna tabeller beräkna testpersonens Vo2-max (Andersson, G, Forsberg, A, Malmgren, S, 1997). Under denna tid infördes två läroplaner, Lgr 62 och Lgr 69. Dessa läroplaner hade ungefär samma krav, där det största målet var att eleverna skulle stärka sin kropp och få en god kondition(Annerstedt, 2001).

    Mellan åren 1970 – 1994 låg vikten av idrottslektionerna att främja elevernas fysiska, sociala och estetiska utveckling. Ämnets innehåll förändrades genom att det skulle omfatta både färdigheter i idrott samt ekologiska anknytningar. En ny läroplan infördes Lgr 80 och det innebar att eleverna skulle minst två gånger i veckan ha idrottsundervisning i skolan. Målet med denna läroplan var att lärarna skulle hjälpa eleverna att utveckla deras kroppsrörelser, ge en ökad hälsa och ge dem välbefinnande (Annerstedt, 2001). Efter 1994 så gick vi in i en ny tid som vi kan benämna som hälsofasen och här är vi kvar idag. Ämnet bytte namn till idrott och hälsa och det nya namnet markerade att ämnet förändrades mot ett tydligt hälsoperspektiv. Ämnet skulle stimulera eleverna till att bli medvetna om sin egen livsstils betydelse för hälsan. I början av denna fas uppstod en ny läroplan, Lpo 94. Målet med denna läroplan var att eleverna skulle få upptäcka idrott, friluftsliv samt olika former av motion och rekreation. Det var viktigt att barn och ungdomar skulle få kunskap om hur kroppen fungerar samt få förståelse för hur fysisk aktivitet och rätt kost kan ge fysiskt och psykiskt välbefinnande(Annerstedt, 2001).

     När vi nu kommit fram till 2012 så har vi en ny läroplan, Lgr 11 och Gy11. Eleverna ska nu få ett syfte med de olika målen och de ska förstå varför de gör aktiviteterna. Lärarna ska nu se till att eleverna utvecklar en allsidig rörelsekompetens och att eleverna ska få förståelse för varför det är viktigt att vara aktiva(Gy 11). Det står beskrivet i kursplanen för idrott och hälsa att ämnet ska bestå utav allsidig fysisk aktivitet och att det även ska innehålla teoretiska kunskaper om hälsa och livsstil(Lgr 11). Alltså ingår det för oss som lärare att visa och ge eleverna förståelse, som sedan ska leda till att de vill och får ett bra och hälsosamt liv. Det sägs att skolan ska vara en spjutspets mot framtiden och därför är det viktigt att eleverna lär sig hur viktigt hälsan är för oss. Om vi i skolan ger det till eleverna kommer de förhoppningsvis ta med det ut i samhället. Detta står även som ett mål i läroplanen att skolan ska påverka elever så att de får hälsa genom hela livet(Lgr 11). Genom det här kan vi se hur vårt ämne har förändrats genom tiden och det som framgår idag är att eleverna ska förstå varför de rör på sig, att de ska förstå varför det är viktigt att äta rätt osv. Det här styrker upp hur viktigt vårt ämne är och hur viktigt det är för oss att nå ut till eleverna.

     

    Rekommendationer för fysisk aktivitet

    Fysisk aktivitet och motorisk träning har visat sig vara en viktig del i barnens utveckling. Frågan blir då hur aktiva är dagens barn och ungdomar? Det har tyvärr visat sig att den obligatoriska tiden i ämnet i skolan inte leder till en tillräcklig fysisk träning om man ska se det ur en medicinsk och fysiologisk synvinkel. Detta genom att idrottslektionerna i skolan anses täcka upp ca två 45 – minuters pass i veckan och det är långt ifrån all tid som ska disponeras till fysisk träning(Engström, 2004). Eftersom det visat sig enligt ”U.S department of health and human service” att unga personer skall utöva måttlig eller hög fysisk aktivitet minst 60 minuter varje dag(U.S department of health and human service, 2008). Detta påvisar att aktiviteten i skolan inte räcker till för att täcka upp den tid som skall ägnas åt fysisk aktivitet varje dag. Detta innebär att eleverna måste på ett eller annat sätt under dagen utöva någon form av fysisk aktivitet och detta har visat sig vara svårt i vårt stillasittande samhälle(Meckbach, 2004).Genom detta så visar det väl hur viktigt vår undervisning i skolan är? Eftersom vi ska påverka eleverna till att vilja fortsätta vara fysiskt aktiva även på sin fritid.

     Nordisk rekommendation för barn och unga:

    • Minst 60 minuter fysisk aktivitet varje dag rekommenderas. Aktiviteten bör inkludera både måttlig och högaktivitetsgrad..
    • Aktiviteten kan delas upp i flera pass under dagen.
    • Aktiviteterna bör vara så allsidiga som möjligt för att ge kondition, muskelstyrka, rörlighet, snabbhet, kortare reaktionstid samt koordination(Nordiska rådet, 2004:13).

    Med måttlig aktivitetsgrad brukar jämföras med raska promenader, hög aktivitetsgrad brukar liknas med jogging som får den aktive andfådd och svettig. (Isberg J, (2009), Viljan till fysisk aktivitet.) Anders Raustorp har varit med och skrivit en studie där de har försökt att översätta de fysiska rekommendationerna som finns för barn och ungdomar. De menar att 60 minuter daglig fysisk aktivitet med minst måttligt intensitetnivå för ungdomar motsvarar 10 000 – 11 700 steg. (Tudor-Locke C, mfl, (2011),How Many Steps/Day are Enough? for Children and Adolescents.)

     

    Här skulle jag vilja tillägga en studie som jag hittat. Studien gjordes av (Stockholms läns landsting, 2004:1) och här ingick 3124 ungdomar där snittåldern låg på 15.2 år. I resultatet fann man att var tredje flicka inte nådde upp till den hälsofrämjande rekommendationen om 60min fysisk aktivitet om dagen. Det som skiljde könen åt var att pojkarna höll mest på med hård intensitetsnivå när det gällde fysisk aktivitet medans hela 38% av flickorna inte ägnade sig åt någon fysisk aktivitet med hård intensitet. Detta menar man då i studien skulle vara en hälsorisk för flickorna då betydelsen av att belasta skelettet i tidig ålder var viktigt för uppbyggnaden av benstommen. Varför tror ni att flickorna inte ägnade sig åt hård fysisk intensitet? Har det med rädslan för att få en för stor kropp att göra? hur ska lärare i ämnet idrott och hälsa tänka för att de ska kunna nå fler flickor i idrottsundervisningen samt få dessa att fortätta med den fysiska aktiviteten på sidan om skolan?

     

    Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att göra ämnet idrott och hälsa till obligatoriskt i både grundskolor och på gymnasiet. De vill även att skolorna ska ha minst tre idrottslektioner i veckan detta för att med tanken på regelbunden motion så bidrar man till att sänka sjukvårdskostnaderna rejält(Europaparlamentet, 2007). Även organisationen WHO (Världshälsoorganisationen) rekommenderar att barn som vuxna behöver fysisk aktivitet för att hålla en stabil kroppsvikt och därför bör dem 60 minuter varje dag ägna sig åt måttlig eller hård fysisk aktivitet(Samhällsmedicin & statens folkhälsoinstitut, 2004).Genom detta har det visat sig att röra på sig varje dag är viktigt för vår hälsa. Alltså bör vi kunna motivera detta till skolan. Om vi börjar i skolan så måste vi kunna motivera eleverna till att fortsätta vara fysiskt aktiva även utanför skolan. Alltså är vårt arbete i skolan väldigt viktigt för elevernas fortsatta arbete mot en god hälsa.

     

    Hur skolan arbetar med hälsa

    När ämnet 1994 fick ett nytt namn och en ny läroplan utvidgades ämnet till att gå djupare in i hälsobegreppen. Idag är hälsan en stor och viktig del i vårt samhälle och därför är det viktigt att eleverna får ta del av dessa områden i skolan, detta för ett livslångt lärande. Det är viktigt att de får kunskaper om vad hälsa är och vilka faktorer som kan påverka hälsan samt hur de själva kan påverka sin hälsa(Thedin Jakobsson, 2004). Eleverna ska genom idrottslektionerna i skolan få ett intresse för fysisk aktivitet och de ska samtidigt lära sig hur kroppen är uppbyggd, hur kroppen reagerar vid träning samt vilka samband mellan mat, motion och hälsa som finns. Vetenskapen om att kroppen är byggd för rörelse kommer då ge eleverna ett hälsofrämjande perspektiv(Quennerstedt, 2006).

    För att kunna nå upp till målen i kursplanen lägger många lärare upp sin undervisning med både teoretiska inslag samt praktiska inslag. Dock har det visat sig att när eleverna kommer till idrottslektionerna är de inställda på att röra på sig och därför uppskattar de inte de teoretiska inslagen(Andersson m.fl. 1998). Andersson skriver att mängden teori som idrottslektionerna innehåller beror på tiden. Med det menar skribenten att om man hade mer tid med eleverna skulle man kunna skapa en fördjupning genom att knyta ihop den praktiska undervisningen med den teoretiska undervisningen för att på bästa sätt nå ut till eleverna med vikten av god hälsa och välbefinnande(Andersson m.fl. 1998). Det har även i en annan undersökning visat sig att de flesta lärare undervisar sina elever i hälsa genom teori(Thedin Jakobsson, 2004). I den nationella utvärderingen 1992 visade det sig att idrott och hälsa är ett populärt ämne i skolan men om man ska se ämnet som kunskapsämne så hamnade ämnet näst sist. Hur kan det vara på detta sätt? Är det på grund av att det teoretiska inom ämnet idrott och hälsa redovisas genom teori och att det gör att eleverna får svårt att koppla det till det praktiska?(Thedin Jakobsson, 2004). (Skriva nått om hur undervisningen brukar se ut när det är ”teori”, sitter eleverna bara och lyssnar som vi gjorde när vi gick i skolan? Finns det andra sätt som visat sig vara bättre? Finns det undersökningar, artiklar om detta?)

    Ovan beskrev Andersson (1998) att eleverna har bilden av att ämnet idrott och hälsa handlar om att röra på sig och att det inte handlar om teori. Om man dock ska se till andra studier så framgår det att elevernas föreställningar om ämnet har en likartad bild av den bild lärarna har om vad ämnet ska handla om(Eriksson m.fl. 2003, Lundvall, Meckbach & Thedin Jakobsson, 2002). I samma studie så framgår det att eleverna anser att de får lära sig om sin kropp och att man mår bra av att röra på sig. Detta genom att få kunskaper om hur man förbättrar sin kondition, styrka och rörlighet. Det här anser sedan eleverna leder till att de kan se hälsa ur ett längre perspektiv(Eriksson, 2003). Alltså om man ska se till den senare undersökningen så visar den att eleverna har börjat förstå att ämnet inte bara handlar om att röra på sig utan att ämnet kan ge mycket mer, vilket är en bra utveckling. Jag antar att dessa källor skiljer på sig just för att det är några år mellan dem. Vilket i sin tur visar att ämnet utvecklas åt rätt håll där eleverna börjar få en större förståelse om ämnet.

     

    Ser man till olika studier kring begreppet hälsa inom idrott och hälsa så visar sig det att oftast benämns begreppet hälsa i teoretisk undervisning medan idrotten framställs som en mera praktisk del. Detta framkom i en studie som gjordes av Thedin på 10 olika idrottslärare i skolor placerade över hela landet. Vidare så pratar Thedin kring att det är viktigt som lärare att verkligen definiera hälsodelen och dess begrepp inom undervisningen av ämnet idrott och hälsa. Detta bygger hon på teorin kring KASAM, att det är viktigt för eleverna att verkligen förstå varför de skall lära sig de olika begreppen, vilket sammanhang som finns i dessa begrepp (Thedin Jakobsson, Britta (2007).

    Detta i sin tur vill jag själv koppla till olika punkter inom ämnet fysiologi. För det första definierar jag ämnet fysiologi inom begreppsområdet hälsa. Att området fysiologi beskriver mer ingående hur kroppen och fungerar och vad som påverka den fysiologiska förmågan m.m. Därav vill jag dra slutsatsen att oftast i skolan bedrivs undervisningen i fysiologi teoretiskt, d.v.s. man rabblar mycket fakta och begrepp. Däremot enligt mig tror jag att det är ganska enkelt att involvera begreppet hälsa i den praktiska undervisningen. Genom exempelvis pulsklockor eller liknande kan man undersöka sin puls, och utifrån pulsen använde sig av fysiologiska begrepp för att undersöka sin hälsa. Dessutom tror jag utifrån begreppet KASAM som benämns i Thedins studie (Thedin Jakobsson, Britta (2007) att eleverna dessutom får en större känsla av sammanhang om man involverar områden som fysiologi i den praktiska idrotten. Istället för att bara prata om hur exempelvis hjärtat fungerar, så kanske det blir mera tydligt för eleven vad det faktiskt innebär om man använder sig av pulsklockor under den praktiska idrottslektionen. Då kan eleven få en högre förståelse kring vid en högre träningsbelastning så ökar hjärtats pulsslag, medan vid en lägre träningsbelastning så ökar det kanske inte lika mycket.   

    Vidare skulle jag vilja koppla detta till en studie gjord av Reid WA m.fl. som gjordes på studenter som pluggade olika inriktningar inom medicin. Där undersökte dem skillnader mellan om man lät eleverna arbeta mera problembaserat eller om eleverna fick ta en mera ytlig ”faktabetonad” infallsvinkel. Det dem fann då var att de eleverna som mötte kunskapen på ett mera problembaserat sätt lärde sig betydligt mera än vad de som mötte kunskapen på ett mera ytligt plan (Reid WA, Evans P, Duvall E. 2012). Detta kan kopplas till ovanstående diskussion, genom att ge eleverna en djupare förståelse kring exempelvis arbetsfysiologi kopplat kring det praktiska idrotten, så uppnår eleverna en högre kunskapsnivå.


    Fysiologi i skolan

    Det förekommer just nu en mindre mediehysteri kring begreppen hälsa och fysisk aktivitet. Vi blir dagligen bemötta av olika sätt att banta eller träna upp kroppen inför ”beach 2012” Så sent som 2007 så möttes man av en rubrik från DN, ”Mer idrott i skolan mot ökad fetma” (Dagens nyheter (Dn) 2007-07-18). Frågan är om att vara smal, eller att vara extremt vältränad innebär att ha en god hälsa? Så frågan är då egentligen vad hälsa är?

    Trots att vi ständigt blir influerade av rubriker som understryker vikten av en fysiskt aktiv livsstil så man att eleverna inte når den rekommenderade fysiska nivån. Eleverna i skolan tenderar att inte diskutera olika fysiska begrepp i skolan och därav går de miste om den grundläggande kunskapen i förståelsen kring en fysiskt aktiv livsstil. En väldigt intressant avhandling som belyser detta och försöker finna på en lösning där man kan motivera eleverna till fysisk aktivitet, är en avhandling skriven av Jenny Isberg, ”viljan till fysisk aktivitet”. I den avhandlingen genomförs en interventionsstudie där man provar att använda sig av en träningsdagbok, som en form av mätinstrument för eleverna. Detta i hopp om att belysa för eleverna vad som kan påverka deras fysiska hälsa. Denna träningsdagbok lämnades även in till läraren ungefär en gång i veckan, för att sedan eleven skulle få tillbaks träningsdagboken för att få se lärarens feedback ( Isberg, 2009).

    Syftet med denna avhandling var att i åldersgruppen 12-16 år se möjligheter att motivera denna grupp till fysiskt aktivitet i ett livslångt perspektiv. Studien i sig delades upp i tre delstudier. Studie 1 hade som syfte att undersöka effekten av interventionen, där man införde träningsdagböcker och fysiska tester. I den studien deltog 122 stycken, 71 pojkar och 51 flickor. Syftet med studie 2 var att validera själva träningsdagboken. I den studien deltog 40 stycken gymnasielever. Till sist så var syftet med studie 3 att följa upp undersökningsdeltagarna och se om de fortfarande är fysiskt aktiva i tidiga vuxenåren, (19-21 år) I studien deltog de samma som deltog i delstudie 1, d.v.s. 122 stycken. (Isberg, 2009).    

    För att även få en fysiologisk återkoppling för eleverna gjordes även mätningar på undersökningsdeltagarnas syreupptagningsförmåga (vo2). Denna mätning gjordes via mätinstrumentet coopers test. Just detta test ansågs väldigt lämpligt att genomföra i en skolmiljö. Det krävs inte mer material än en sträcka att springa, samt ett tidagarur. Vidare så testade man även elevernas fysiska status, genom att använda sig av en mätmetod som kallas för eurofit (Isberg, 2009).  

    Det intressanta med denna avhandling var att resultatet visade på en avsevärd ökning hos elevernas fysiska status samt dess syreupptagningsförmåga. Denna avsevärda ökningen syntes mest hos de som var fysiskt inaktiva när testperioden startade. Det som påpekas i denna avhandling som en positiv effekt utav dessa mätinstrument är att eleverna verkligen får se ”svart på vitt” hur deras fysiska status är. Detta är framför allt viktigast för de som var fysiskt inaktiva och aldrig provat dessa tester, när de då fick bekräftelse på att deras resultat förbättrades så ökade då även motivationen till att träna ytterligare (Isberg, 2009).

    Efter 4.5 år så gjordes ytterligare en undersökning som visade att många i undersökningsgruppen hade gått tillbaks till sina mindre fysiskt aktiva vanor. Då kan man ställa sig frågan, varför och hur ska man egentligen motivera eleverna att vara fysiskt aktiva under en längre tid? (Isberg, 2009).

     

    Positiva effekter av fysisk aktivitet:

    Det första som är viktigt att förstå är att effekter av fysiskt aktivitet är en färskvara. Det fungerar inte att träna en kort period och sen sluta och känna sig nöjd. Utan det handlar om att träna regelbundet för att bibehålla de positiva effekterna av fysiska aktiviteter. Om man först ser till effekter på hjärtat av fysiskt aktivitet så finner man nästan bara positiva effekter. För de första så minskar hjärtmuskelns syrebehov, d.v.s. hjärtat kan pumpa ut större mängder blod, innehållande syre, därav får vi ut mer syre till kroppen under ett slag. Detta i sin tur leder till lägre belastning på hjärtat, både i vila och under fysisk aktivitet. Vidare så minskar även riskerna för åderförkalkning och tilltäppning av hjärtats kranskärl. Detta i sin tur beror på att blodfetthalten minskar, men även också att genom träning ökar storleken på hjärtats kranskärl. Till sist så blir hjärtat mindre känsligt för störningar. T.ex. om hjärtat hoppar i otakt för en tränad innebär det ingen större risk, men för en otränad så kan det faktiskt innebära visa problem. Genom att hjärtat klarar av att pumpa runt mer blod, så utvecklas även kapillärernas förmåga att utföra näringsutbyte snabbare(Ekblom, B. Nilsson, J. Aktivt liv – Vetenskap och praktik.2007).

    Sen får man inte heller glömma effekterna som finns direkt på muskulaturen. Det finns tre sorters muskelfibrer, Typ I, Typ IIa och typ IIb. Typ I-fibrerna tränar man upp genom ofta långsammare arbeten som är lite mera uthållighetskrävande. Medan båda typ II-fibrerna tränas upp genom maximala kraftuttömningar, t.ex. genom styrketräning på gymmet(Ekblom, B. Nilsson, J. Aktivt liv – Vetenskap och praktik.2007).  

    Även hormonsystemet påverkas positivt, då endorfiner exempelvis frigörs vid träning. Endorfin är en hormon som frigörs även vid skratt, d.v.s. en hormon som skapar ett allmänt välmående. Även hormonerna adrenalin och noradrenalin balanseras i kroppen. Sedan kan man givetvis se effekter av fysisk aktivitet på vikten, förutsättningsvis att individen även äter korrekt kost. D.v.s. äter mindre energi än vad denne gör av med (Ekblom, B. Nilsson, J. Aktivt liv – Vetenskap och praktik.2007).

    Ser man rent allmänt så finns det även studier som visar att allmän fysisk aktivitet kan främja immunförsvaret. T.ex. så har en studie visat att personer som tränar regelbundet och moderat, i mindre utsträckning får luftvägssjukdomar än de fysiskt inaktiva. Dock det man inte får glömma ur denna studie är att det också visar sig att de som tränar länge, hårt och för mycket ligger på ungefär samma procentuella risk att drabbas av luftvägssjukdomar som de fysiskt inaktiva (Nilsson, J. Puls- och laktatbaserad träning. Träningslära. 1998).

    Litteraturlista:

    Andersson, K., Lundin, M., & Vukovich, G. (1998). Teoriundervisning. I Didaktisk Progression. Fransson, L. & Österbrand, E. (Red.). Göteborg: Göteborgs Stad Utbildning.

    Andersson, G, Forsberg, A, Malmgren, S, Konditionstest på cykel, SISU idrottsböcker, Farsta, Skogs Grafiska AB, 1997, s 60 - 97

     

    Annerstedt, C (1991) Idrottslärarna och idrottsämnet: utveckling, mål, kompetens: ett didaktiskt perspektiv. Göteborgs universitet.

     

    Annerstedt, C (2001) Varför undervisa i ämnet idrott och hälsa? I: Annerstedt, C, Peitersen, B, Rønholt, H. Idrottsundervisning – ämnet idrott och hälsas didaktik. Multicare Förlag AB, Göteborg.

     

    Dagens nyheter (Dn) 2007-07-18

     

    Engström, L-M (2004) SKOLA – IDROTT – HÄLSA- Studier av ämnet idrott och hälsa samt avbarns och ungdomars fysiska aktivitet, fysiska kapacitet och hälsotillstånd.Skola-idrott-hälsa nr 1. Idrottshögskolan: Stockholm.

     

    Ekblom, B. Nilsson, J. Aktivt liv – Vetenskap och praktik (2007) Sisu idrottsböcker: malmö 

     

    Eriksson, C; Gustavsson, K; Johansson, T; Mustell, J; Quennerstedt, M; Rudsberg, K; Sundberg, M & Svensson, L (2003) Skolämnet Idrott och hälsa i Sveriges skolor en utvärdering av läget hösten 2002. Örebro: Institutionen för idrott och hälsa, Örebro universitet.

     

    Europaparlamentet 13 November 2007.

     

    Isberg, J (2009) Viljan till fysisk aktivitet.

     

    Londos, M (2010) Spelet på fältet. Holmbergs: Malmö.

     

    Lundvall, S Meckbach, J & Thedin-Jakobsson, B (2002) Lärarnas syn på ämnet idrott och hälsa. Svensk Idrottsforskning 3.

     

    Meckbach, J (2004) Ett ämne i förändring - eller är allt sig likt? I: Larsson, H, Redelius, K (red) Mellan nytta och nöje – bilder av ämnet idrott och hälsa. Idrottshögskolan i Stockholm.

     

    Nilsson, J. Puls- och laktatbaserad träning. Träningslära. 1998

     

    Nordiska rådet (2004) rapport nord 2004:13.

     

    Quennerstedt, M. (2006). Att lära sig hälsa. Örebro: Universitetsbiblioteket.

     

    Quennerstedt, M & Öhman, M (2007) Kropp, hälsa och genus – kritiska perspektiv på idrott och hälsa. Utbildning och Demokrati Vol. 16 nr 2, 5-16.

    Reid WA, Evans P, Duvall E. Medical students' approaches to learning over a full degree programme, 2012

     

    Samhällsmedicin & Statens folkhälsoinstitut, Rapport 2004:01

     

    Skolverket (2011) Läroplan för gymnasiet (GY 11). http://www.skolverket.se/forskola_och_skola/gymnasieutbildning/gymnasieskola_fore_ht_2011/2.3034/sok_amnen_och_kurser?_xurl_=http%3A%2F%2Fsvcm.skolverket.se%2Fsb%2Fd%2F2503%2Fa%2F13845%2Ffunc%2Fkursplan%2Fid%2F3201%2FtitleId%2FIDH1201%2520-%2520Idrott%2520och%2520h%25E4lsa%2520A

    Samhällsmedicin Stockholms läns landsting, et al., Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar. COMPASS - en studie i sydvästra Storstockholm. Rapport. 2004:1, Samhällsmedicin, Stockholms läns landsting och Statens folkhälsoinstitut: Stockholm. 

     

    Thedin-Jakobsson, B. (2004). Basket, brännboll och så lite hälsa! Lärares uppfattning om vad hälsa innebär i ämnet idrott och hälsa. I Mellan nytta och nöje – bilder av ämnet idrott och hälsa. Larsson, H. & Redelius, K. (Red.). Idrottshögskolan, Stockholm.

     

    Thedin Jakobsson, Britta (2007) Att undervisa i hälsa I. Larsson, Håkan & Meckbach, Jane (red.) Idrottsdidaktiska utmaningar (s 177-193) Författarna och liber AB

     

    Tudor-Locke C, mfl, (2011),How Many Steps/Day are Enough? for Children and Adolescents. Int J Behav Nutr Phys Act. 2011 Jul 28;8:78

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.