Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Omvårdnad > Omvårdnadsteorier > Katie Eriksson

Katie Eriksson

    Table of contents
    1. 1. Katie Eriksson

    Katie Eriksson

     

    Katie Eriksson är en Finsk sjuksköterska som föddes 1943. Redan från 70-talet har hon utarbetat ett flertal böcker i omvårdnad, hälsa, omsorgsteori samt om omsorg. Katies omsorgsteori grundas av böckerna vårdandes ide, Pausen och Pro Caritate. Böckerna är av filosofisk karaktär. Dem viktigaste begreppen i Erikssons teori är människan, hälsa och omsorg. Hennes syn på människan har som utgångspunkt från dem ontologiska frågorna. En individs upplevelser är subjektiva och kan aldrig begripas eller tolkas fullt ut av andra. Människan utmärks även genom sitt förhållande till andra människor och till Gud. Detta beskriver hon i vårdandets ide  ( Jahren Kristoffersen ,2006) att vårdande är en del av en relation mellan patienten och vårdaren och sker i ” en anda av tro, hopp och kärlek.”. Tron kan vara ett exempel för att patienten känner förtroende för en behandlingsmetod, hoppet är vad patienten anser som värdefullt samt att kärlek innebär omtanke till en medmänniska (Wiklund, 2003).

    Hälsan beskrivs som ett integrerat tillstånd mellan sundhet, friskhet och välbefinnande (Wiklund, 2003) samt att lidandet har en central roll hennes teori. ( Jahren Kristoffersen ,2006).

    Eriksson beskriver människans miljö med utrycket livsrum som kan delas in i det fysiska, psykosociala och det andliga ( Jahren Kristoffersen ,2006).

    Erikssons teori går att tillämpa i många olika situationer och det är en av anledningen varför den fortfarande används idag. Är inte gjord för att anpassas till någon speciell inriktning utan är väldigt bred( Jahren Kristoffersen ,2006).

    Eriksson utvecklade en hälsomodell, den ontologiska hälsomodellen, under 1990-talet.

    Den utgår från tre dimensioner i hälsan: Görande - Varande - Vardande (Nationalencyklopedin,1995)


    Den inbegriper även den naturliga och den professionella vårdandet. Den naturliga syftar på den inneboende viljan att vårda relationer, ett mänskligt beteende. Den professionella syftar på grundvård och specialvård.

    Grundvård är den traditionella omvårdnaden som utgår från patientens grundläggande behov. Här är det fokus på grundläggande, allmänmänskliga behov.
    Specialvård är komplement till grundvården när denna ej räcker till för att återställa hälsa. Här är fokus på kontextspecifik och specifika hälsohinder och patientens behov. (Eriksson, 1995)

    Katie Eriksson utvecklade Hälsokorset och Hälsans dimensioner för att lättare visa hur hälsa kan te sig hos både friska och sjuka patienter. (Eriksson Lindström, 2003)

     

    Files (0)

     

    Comments (1)

    Viewing 1 of 1 comments: view all
    Katie Eriksson
    Finlandssvensk sjuksköterska som föddes 1943. Eriksson tog sin sjuksköterskeexamen 1965 och kort därefter blev hon vårdlärare vid Helsingfors. Därefter blev hon rektor, hon utbildade sig till filosof och blev docent i vårdvetenskap. År 1986 utnämndes hon till planeringsprofessor vid åbo akademi i Vasa, där hon sedan år 1991 är ordinarie professor. Eriksson är en av de första nordiska omvårdnadsteoretikerna och forskarna i vårdvetenskap.
    Erikssons teori är en metateoretisk teori, hon bygger den på intryck och teoretiska ansatser från ett stort antal vetenskapliga discipliner som till exempel psykologi, religionsfilosofi, pedagogik och vetenskapsteori. Hon har inte skapat teorin för att passa en verksamhet utan är utvecklad för att beskriva kunskapsbildning och paradigmutveckling inom vårdvetenskapen för att tydliggöra de ideal och värderingar som disciplinen vilar på.
    Syftet är att bevara grundläggande paradigm eller metateoretiska frågor rörande människosyn, miljö, hälsa och omvårdnad. Teorin är individorienterad och hon ser människan som en unik individ vilken definieras av sina relationer. Erikssons konsensusbegrepp är människan, värld, hälsa, omvårdnad och lidande.
    Enligt Katie Eriksson är grunden för god omvårdnad tro, hopp och kärlek. Hon anser att alla människor bär en förmåga inom sig att vårda och är naturliga vårdare. För att en vårdare ska kunna ge god omvårdnad måste denna känna tillit till sig själv och ha sina egna grundbehov tillfredsställda. Hon menar att om människan/vårdaren har tro, hopp och kärlek kan denne genom att ansa, leka och lära få patienten att nå en hög grad av hälsa.
    Katie har en humanistisk människosyn med inslag av den kristna människouppfattningen med en stor tyng i varje individs värde. Att möta en vårdtagare med kärlek borde vara en självklarhet då vårdens verksamhet syftar till att främja personens välbefinnande. Så att den vårdande handlingen inte bara blir mekanisk utan också innefattar uppriktig kärlek.
    Eriksson utvecklade en hälsomodell, den ontologiska hälsomodellen under 1990-talet. Den baserar sig på ett hälsobegrepp som utgår ifrån hälsa som ett görande, varande och vardande mot en känsla av helhet och helighet. Dessa tre uttrycks som dimensioner i vilka människans hälsa rör sig.
    Görande- Vad vi gör för att upprätthålla hälsa. Motion, kost sunda vanor.
    Varande- att vara hälsa. Försöka balansera för att kunna tillfredsställa de behov som vi som människor har. Harmoni balans.
    Vardande- finns rörelsens kraft och vilja som gör liv till liv. Lidande, lust, upplevelse av enhet.
    Katie Eriksson menar att hälsa fungerar som hennes hälsokors där hon skiljer på psykisk och fysisk välbefinnandet. Detta delas in i fyra skalor och menar på att även om man är sjuk eller har en funktionsnedsättning kan man uppleva hälsa.
    Katie Eriksson ser lidandet som en del av hälsan, något som ingår i livet och som är självklart. Hon definierar lidandet i tre olika faser.
    -Livslidande: Allt som rör livet. Det individen tidigare upplevt och har med sig genom livet. Vid sjukdom kan det som tidigare varit självklart, förändras eller helt tas bort.
    -Sjukdomslidande: Orsakad av sjukdom, smärta, känslor av skam och skuld. Lidandet kan vara av både psykisk och fysisk art.
    -Vårdlidande: Lidandet som vården orsakar.
    Hälsa: Erikssons syn på hälsa är nära knuten till hennes människosyn. Det är ett tillstånd som karakteriserar människan. Hon menar att det inte är ett statiskt tillstånd utan ständigt i rörelse och förändring. Det är upplevelser av kroppsligt, själsligt och andligt välbefinnande samt ett kroppsligt och fysiskt tillstånd. Denna upplevelse och tillstånd kräver att individen ingår i en relation dels med ”det abstrakta andra” och ”det konkreta andra”. Eriksson ställer upp tre grunder för hälsa:
    1. Tron är hälsans grundsubstans.
    2. Hoppet ger hälsan inriktning.
    3. Kärlek är hälsans form.
    Hon menar att om en person ska ha hälsa kvävs fyra komponenter. Kroppens organiska funktionsnivå skall vara tillfredsställd (frisk), individen ska uppleva ett välbefinnande och andra bedömer att individen har hälsa. Den fjärde komponenten är att det ska finnas en integration mellan dessa tre ovan nämnda.
    Människan: Ses som en enhet bestående av kropp, själv och ande. Människan är fri och förnuftig med ett samvete som är bundet till Gud. Människan har förmåga till självreflektion och kan kritiskt granska sin situation och därigenom utvecklas. Vårdandet ligger i människans natur och ses som en naturlig instinkt och finns hos alla människor. Människan är beroende av relationer och Eriksson betonar en helhetssyn, synen på den odelbara människan utgör basen för hennes teori. Människan står i relation med den konkreta andra t.ex. anhöriga och vänner, den kollektiva andra t.ex. samhället och den abstrakta andra som är Erikssons uttryck för Gud.
    Miljö: I Erikssons förklaring till detta begrepp talar hon om människans omgivning som ett livsrum, som hon delar in i det fysiska, psykosociala och andliga utrymmet som tillsammans bildar människans totala livsrum.
    Omvårdnad: Eriksson menar att ett holistiskt synsätt är viktigt i vårdandet där kroppsliga, själsliga och andliga aspekter som främjar hälsa ingår. Hon lägger fram tio utgångspunkter där bl.a. ansa, leka och lära utgör en sådan. Det mest grundläggande elementet är ansning som leder till kroppsligt välbefinnande. Själva lekandet ingår i det naturliga beteendemönstret både hos barn som vuxna. Det är knutet till utveckling av tillit och tillfredsställelse i samband med t.ex. rekreation. Lärandet står i samband med utvecklingen av självständighet, självförverkligande och mognad. Eriksson skiljer också mellan naturlig vård och professionell vård. Den naturliga vården är fundamental till skillnad från professionella. Eriksson beskriver naturlig vård på följande sätt:
    ”Optimal naturlig vård innebär att individen genom egna handlingar i samspel med anhöriga och vänner kan skapa kroppsligt välbefinnande, tillit och tillfredsställelse hos sig själv och utvecklas mot en högre integrationsnivå”
    Hon nämner även även egenvård som ”en mellanform mellan naturlig vård och professionell vård”. Hon menar att även den utgör komplement till den naturliga vården. När det kommer till den professionella vården menar Eriksson att den även innefattar den naturliga vården. Dessa vårdare utför alltså dels tekniska procedurer men har även ett helhetsperspektiv som främjar patientens totala hälsa. Den professionella vården är till för att ta vid där den naturliga vården inte längre är tillräcklig.
    Posted 12:34, 14 Mar 2013
    Viewing 1 of 1 comments: view all
    You must login to post a comment.