Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Omvårdnad > Omvårdnadsteorier > Dorothea Orem

Dorothea Orem

    Table of contents
    No headers

    Dorothea Orem

    Dorotheas teori växte fram under 1970-talet, då även hennes bok kom ut, där hon redogör för sin teori om egenvård och dess brister. Under 70-talet var det mycket fokus på holismen, att kunna se människan som en helhet samt humanismen och existentialismen. Orems teori har en grund i att människor har olika behov av psykologisk, fysiologisk och social art. Av detta kan man se att det i Orems fall handlar om en behovsteori.

    Orem anser att en människa är en aktiv och fri varelse som är reflekterande över både sin omgivning och sig själv, och som kan uttrycka sig i symboler. En människa kan uppnå välbefinnande genom egenvård. Kulturen och den sociala gruppen som individen ingår i påverkar hur egenvårdshandlingarna sker. Individen själv har ett stort ansvar för att utveckla goda vanor och på så sätt främja hälsa.

    Sjuksköterskans uppgift är att stötta och undervisa patienten i dess egenvård. Om denne skulle vara för sjuk för att utföra egenvård så tar sjuksköterskan över alla uppgifter. Hjälpen ska ges med hänsyn till patientens livssituation och personlighet. Det är viktigt att man skapar en trivsam och motiverande miljö, så att patienten ska uppnå sina mål.

    Orems teori kan tillämpas inom de flesta vårdinriktningarna, då målet oftast är att få patienten att kunna utföra egenvård. I vissa fall i palliativ vård kan denna teori inte tillämpas, p.g.a. det kan finnas patienter där egenvård inte är aktuell. (F. Nortvedt & E. Skaug, 2006 )

     

    Orems definition av konsensusbegreppen:

    Människa: Den tänkande, handlande, kunniga och kapabla människan. Har förmågan att lära och utvecklas. Ibland kan denne behöva stöd för att återupprätta sin egenvårdskapacitet.

    Hälsa: Man måste värna om människans integritet, alltid ha ett holistiskt synsätt: Fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande.

    Miljö: Fysisk miljö och utvecklingsmiljö. Fysisk miljö = det vi har runt omkring oss. Utvecklingsmiljö = avvikelser i naturen eller samhället som bidrar till hälsa eller ohälsa.

    Omvårdnad: Främja egenvården. Alltid se till individens egenvårdskapacitet, stödja och motivera individen att återfå sin egenvårdande förmåga (Tomey & Alligood, 2002).

     

    Det finns tre olika grader inom egenvårdande hjälp som Orem betonar:

    - Helt kompenserad (T.ex när patienten ligger i koma)

    - Delvis kompenserad (T.ex när patienten kan utföra viss egenvård)

    - Stödjande/undervisande (T.ex när en patient behöver gå ner i vikt)

    (Tomey & Alligood, 2002).

    Marriner Tomey, A.,& Alligood, M. R. (Eds) (2002). Nursing theorists and their work. St. Louis: Mosb

    Files (0)

     

    Comments (2)

    Viewing 2 of 2 comments: view all
    Dorothea Orem 1971. Egenvårdsteori


    Hur har teorin vuxit fram hos den aktuella teoretikern? Under vilken tidsepok var han/hon verksam? Påverkan från det övriga samhället?

    Dorothea Orem levde under åren, 1914 till 2007. Under 1950- talet, närmare bestämt 1959, började Dorothea Orem utveckla sin omvårdnadsteori.
    Orems teori har sitt ursprung i hennes egna erfarenheter, samt hennes arbete med att utforma läroplaner för sjuksköterskeutbildningar under 1950- talet.

    Orems teori presenterades första gången år 1971 genom hennes bok, Nursing: Concepts of Practice, där hon för första gången presenterade sitt tänkande kring egenvårdsteorin och egenvårdsbrist. Boken har reviderats ett flertal gånger sedan den släpptes.

    Verksam under 1970- talet

    Vilket är det teoretiska angreppssättet? (Behovs-, interaktions-, utvecklings-, omsorgs- eller systemteori)
    Det teoretiska angreppssättet Dorothea Orem använder sig av är en utvecklingsteori – En omvårdnadsmodell med egenvård, som det centrala begreppet.

    Orems egenvårdsteori bygger på att stödja patientens egenvård när livssituationen förändras, för att främja normal funktion, hälsa och välbefinnande. Egenvård är en praktisk åtgärd som en person utför för att ta hand om sig själv. När en patient saknar kunskap om sin sjukdom uppstår brister i förmågan att bedriva egenvård. Sådana brister kan bero på, fysiska eller känslomässiga svårigheter som är relaterade till sjukdomen. Sjuksköterskan kompenserar egenvårdskapaciteten när det behövs och stödjer egenvårdsförmågan när det är möjligt.

    Egenvårdsåtgärderna delar Orem in i tre system:
    det helt kompenserade systemet innebär att vårdaren har kontroll över alla beslut och patienten har ingen aktiv del, ett exempel är när patienten är medvetslös
    det delvis kompenserade systemet innebär att besluten delas av individen och vårdaren, individen är delvis aktiv
    Det stödjande och undervisande systemet innebär att vårdaren bidrar med stöd och vägledning och besluten ligger helt hos individen.




    Lidande – Är inget Orem fokuserar på.
    Teorin ger inga riktlinjer hur sjuksköterskan ska förhålla sig till sådana problem som till synes meningslösa upplevelser av lidande, sorg och smärta. I vissa situationer består omvårdnadens mål i att indra patientens lidande och stabilisera dess tillstånd.

    Människa: Den handlande, kunniga och kapabla människan.

    Hälsa: Fysiskt, psykologiskt- och socialt välbefinnande. Sjukdomsorienterad.

    Miljö/Vårdmiljö: Både fysisk miljö och utvecklingsmiljö. Med detta menar hon att man ska skapa en miljö som främjar individens tillfrisknande och målsättning att bli oberoende. Man vill dels bygga upp en miljö som kompenserar för individens bristande förmåga till egenvård, dels en social miljö där individen får stöd och möjlighet att lära sig allt som kan vara av vikt för att till slut kunna nå oberoende.

    Omvårdnad: Är att främja egenvården, identifiera individens egenvårdskapacitet, stödja individen att återfå sin egenvårdande förmåga.

    Omvårdnadshandlingarna har en del brister när det gäller lidande, hennes teorier innefattar inte situationer där huvudproblem av meningslöshet, smärta och lidande.

    Beskriv teorins tillämpbarhet inom respektive vårdinriktning (ex habiliterande, rehabiliterande, kurativ respektive palliativ vård )

    Orem hävdar att hennes teori är generell och omfattar alla omvårdnadssituationer. Vi tycker att Orems teori är speciellt tillämpbar vid rehabiliterande vård, t.ex. motivera patienten att stödja på benet vid ett benbrott. Inom äldrevården, motivera patienten att sätta på sig kläderna själv om de är kapabla till det. Ge dem tid.

    Referenser
    Kirkevold, M. (2000). Omvårdnadsteorier: analys och utvärdering. (2., [omarb. och utvidgade] uppl.) Lund: Studentlitteratur.

    Nina Jahren Kristoffersen, Finn Nortvedt & Eli-Anne Skaug (red.) (2006). Grundläggande omvårdnad, del 4. Liber.

    Skriven av: Malin Andersson och Johanna Lundén.
    Posted 11:35, 13 Mar 2013
    Dorothea Orems omvårdnadsteori

    Dorothea utbildade sig till sjuksköterska och blev klar år 1939 och tog examen i vårdvetenskap år 1945. Hon arbetade med sin teori från år 1959 och år 1971 kom hennes bok "Nursing: Concepts of practice".

    Det är en behovsteori.

    Människan har behov som måste tillfredsställas genom egenvård. Sjuksköterskans jobb är att stödja och hjälpa patienten med dessa behov pågrund av brister i egenvårdskapaciteten.

    Människosyn: Människan skiljer sig från andra levande varelser. Det är en aktiv varelse med en hög grad frihet.

    Hälsa: Ett personligt tillstånd, kännetecknat av friskhet och helhet i utvecklande mänskliga strukturer och av fysisk och psykisk funktionsförmåga.

    Miljö: Kultur och den sociala gruppen är viktig.

    Nina Jahren Kristoffersen, Finn Nortvedt & Eli-Anne Skaug (red.) (2006). Grundläggande omvårdnad, del 4. Liber
    Posted 12:22, 14 Oct 2013
    Viewing 2 of 2 comments: view all
    You must login to post a comment.