Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Omvårdnad > Implementering av kunskap i praktik VV3015, ht 2018 > Albin Dahlström, uppgift 2, ht 2018

Albin Dahlström, uppgift 2, ht 2018

    Table of contents
    No headers

    Uppgift 2. Implementering av nationella riktlinjerna för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor (version 2)

     

    Bakgrund

    Socialstyrelsen har nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor. Syftet med riktlinjerna är att stödja användningen av vetenskapligt effektiva och utvärderade metoder för att åtgärda ohälsosamma levnadsvanor inom hälso-och sjukvården. Fyra riskabla levnadsvanor ingår: tobaksbruk, riskbruk av alkohol, ohälsosamma matvanor och otillräcklig fysisk aktivitet. Riktlinjerna vänder sig till alla patienter som kan ha riskabla levnadsvanor och dem med särskild risk. Kärnkomponenterna i prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor består i huvudsak av samtalsbaserade åtgärder. Det finns två samtalsnivåer utöver det grundläggande att ge enkla råd: rådgivande samtal och kvalificerat rådgivande samtal. Båda samtalsnivåerna bygger på personcentrerade dialoger med patienter och kan innehålla motiverande strategier såsom motiverande samtal (MI) (Socialstyrelsen, 2018). För att se om innovationen är implementerad har Socialstyrelsen (2018) tagit fram KVÅ-koder (klassifikation av vårdåtgärder) som används vid dokumentation (Ibid). Primärvården är viktig arena för preventionsarbete eftersom verksamheten når många människor. Alldeles för få av patienterna i primärvården får frågor om sina levnadsvanor (Bendtsen, 2010, s175f). Riktlinjerna – innovationen som avses att implementeras avgränsas här till hur riktlinjerna kring riskabelt alkoholbruk ska implementeras i primärvården i en region.

    Strategin

    För att implementera riktlinjerna kommer EPOC:s taxonomi (Nielsen & Roback, 2014, s.138f) att användas. EPOC:s taxonomi innehåller fyra övergripande implementeringsstrategier: fortbildning och kvalitetssäkring, finansiella, organisatoriska och regulatoriska strategier (Ibid). Strategin riktar sig till vårdpersonal, organisation och i viss mån patienter då den innehåller fortbildning och kvalitetssäkring genom utbildningar, material för personal och patienter med syftet att underlätta samtalen enligt riktlinjerna. Lokala opinionsledare, förespråkare kommer att behöva identifieras och involveras.  Finansiella strategier till vårdgivare kommer att övervägas för att kompensera merkostnader samt öka incitamenten att arbeta enligt riktlinjerna. Organisatoriska strategier beskrivs (Ibid) som strukturella förändringar i stödsystem, arbetsmiljö, utrustning och införandet av nya organisationsmodeller. Det kommer att behövas för att underlätta arbetet med riktlinjerna, exempelvis att patienter kan fylla i levnadsvaneformulär elektroniskt innan besök, att administrationen blir enkel, säker och effektiv. Journalsystem kan behöva uppdateras för att förenkla dokumenteringen av riskabla levnadsvanor och vilka åtgärder som erbjudits.

    Det finns flera aktörer som genomför strategin, primärvårdsledningen, verksamhetschefer, utbildare inom samtalsmetodik och ämneskunskap, all vårdpersonal som förväntas arbeta enligt riktlinjerna, utformare av stödsystem, ansvariga för finansiella system och uppföljning. Alla implementeringsaktörer (Nielsen & Roback, 2014, s.145f) har stor betydelse, de kan antingen understödja eller försvåra implementeringen. Fyra olika sorters implementeringsaktörer har betydelse enligt Rogers (2003) och kommer följaktligen beaktas i genomförandet av strategin: opinionsledare, förändringsagenter, portvakter och förespråkare.

    Strategin kommer också ta hänsyn till PARIHS-ramverket som understryker samspelet mellan evidens som ska implementeras (riktlinjerna i form av olika åtgärder vid riskabla levnadsvanor), kontexten och hur processen underlättas. Exempelvis ses evidens som stark om den anses av klinisk personal vara relevant, viktig och komma från välutförd forskning (Harvey & Kitson, 2015, s.15ff). Egenskaper som stödjer kontexten är ändamålsenliga och stödjande resurser, infrastruktur, kultur, ledarskap och utvärdering (Ibid). De som är ”facilitator” behöver arbeta med relevanta aktörer för att stödja implementeringen och navigera samt överväga, förhandla mellan evidens och lokal kontext (ibid).

    Först behövs beslut om att primärvården ska arbeta enligt riktlinjerna, sedan behöver stödsystemen komma på plats samtidigt som personal får fortbildning. När personal har kommit igång med arbetet behöver det stödjas och underlättas och sedan följas upp. Socialstyrelsen (2018) bedömer att det tar cirka 5 år att implementera riktlinjerna. När det gäller dos av implementeringsstrategin styrs det av behovet av exempelvis utbildning. Det fortsätter kontinuerligt så att verksamheterna kan upprätthålla sitt arbete. När det gäller innovationen så bör levnadsvanor uppmärksammas minst årligen utefter hur ofta patienten besöker vården. Fler uppföljande samtal kan erbjudas vid behov. Implementeringen kan anses vara slutförd när all vårdpersonal känner till och tillämpar riktlinjerna och det finns fungerande dokumentation för patienternas levnadsvanor och de åtgärder som erbjudits. Arbetet med riktlinjerna är sedan en kontinuerlig process.

    Reflektioner

    Enligt Nielsen och Roback (2014, s.145f) fungerar EPOC mycket väl för sortera strategierna för att finna forskning om deras effektivitet, vilket kan underlätta vid implementeringen. Liknande strategier (om än inte lika omfattande som beskrivits ovan) har genomförts inom ramen för Riskbruksprojektet där implementeringsstrategin bestod av tre komponenter: utbildning i motiverande samtal (MI), utbildning i screeningtest (AUDIT) och spridning av nya rutiner för tidigt uppmärksamma riskbruk av alkohol (Skagerström, 2014, s221f). Insatserna visade sig höja andelen inom vårdpersonalen som använde MI, AUDIT och höjde deras kunskap om alkohol. Så i form av ”output” var insatserna framgångsrika, men när det gäller ”outcome”, effekten på målgruppen, kunde en studie av Nilsen m.fl. (2012) nte visa några skillnader i fortsatt drickande mellan gruppen gravida som besökte mödrahälsovården innan och efter interventionen hade genomförts (Skagerström 2014, s.224ff; Skagerström m.fl. 2012). Möjligen behöver preventiva insatser inom vården mer tid att för att ”sätta sig” och inkludera fler komponenter än utbildning av vårdpersonal, även insatser utanför vården behövs förmodligen för att stärka det preventiva arbetet.

     

    Referenser

    Bendtsen, P. (2010). Implementering av datoriserade levnadsvandetest i primärvården. I Nilsen, Per (red.). Implementering: teori och tillämpning inom hälso- och sjukvård, 1. uppl., Lund, 2010

     

    Nilsen,.P & Roback, K. (2014). Implementeringsstrategier. I Nilsen, P. (red.), Implementering av evidensbaserad praktik, Malmö.

     

    Nilsen, P., Skagerström, J., Rahmqvist, M., Hultgren, E., & Blomberg, M. (2012). Alcohol prevention in Swedish antenatal care: Effectiveness and perceptions of the Risk Drinking project counseling model. Acta Obstetricia Et Gynecologica Scandinavica, 91(6), 736-43.

     

    Harvey, G. & Kitson, A. (red.) (2015). Facilitation as the active ingredient in the PARIHS framework. I Harvey, G. & Kitson, A. (red.) Implementing evidence-based practice in healthcare: a facilitation guide. London: Routledge/Taylor & Francis Group.

     

    Rogers, E.M. (2003). Diffusion of innovations. (5. ed.) New York: Free press.

                                

    Socialstyrelsen (2018). Nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor. Hämtat den 11 september 2018 från: http://www.socialstyrelsen.se/nation...malevnadsvanor

    Skagerström, J. (2014). Nya rutiner för alkoholrådgivning i mödrahälsovården. I Nilsen, P. (red.), Implementering av evidensbaserad praktik, Malmö.

     

    Skagerström J., Johansson A., Holmqvist M., Envall E. K., & Nilsen P. (2012). Towards improved alcohol prevention in Swedish antenatal care? Midwifery, 28(3), 314-320.

    Files (0)

     

    Comments (2)

    Viewing 2 of 2 comments: view all
    Din implementeringsstrategi avser ett mycket stort område; preventionsarbete, och jag har svårt att se vilken del du ämnar genomföra i den beskrivna strategin. Jag tror att du är hjälpt av att bryta ner implementeringen i mindre beståndsdelar.

    Din beskrivning av innovationen som ska implementeras är otydlig. Vad innebär tex riktlinjerna för riskabelt alkoholbruk? Vilka arbetssätt förespråkas inom detta? Vilket patientmålgrupp riktar sig innovationen till. Hur vet man om detta är implementerat?

    Din beskrivning av EPOCs taxonomi är väl teoretiskt förankrad och du har en enkel förklaring till PARIHS med tydliga referenser. Olika möjliga strategier är nämnda men det finns ingen uttalad plan. Finns det redan utbildningsmaterial? Vem ska identifiera opinionsbildare? Vem avgör vilka finansiella incitament som kan användas?. Återigen, vad är ditt bidrag till att riktlinjen implementeras inom din Region? Beskriv mer konkret vilka organisationer eller personalkategorier som ska omfattas av strategin.

    Då konkreta exempel saknas är strategin i nuläget inte operationaliserad eller möjlig att utvärdera. Ska bli spännande att följa.

    /Laila Vesterlund
    Posted 12:20, 14 Oct 2018
    Intressant att arbeta med förebyggande insatser för folkhälsa.
    Kärnkomponeten är beskriven att primärvården ska arbeta utifrån socialstyrelsens riktlinjer och i detta arbete avgränsat till riskabelt alkoholbruk.
    Det är otydligt till vilken organisation är det Sveriges all primärvård och vem som ska genomföra strategin.
    Beskrivning av strategin är tydlig i de olika stegen och vilka förbättringar som planeras att genomföras för att arbeta utifrån riktlinjerna ser ut att vara lämplig för att implementera riktlinjen. Av egen erfarenhet så brukar det finnas ekonomiska incitament i landstinget för att utföra olika registreringar och nya arbetssätt om man inte uppfyller kraven så utgår ingen ersättning .Vilket kan underlätta införande av nya arbetssätt.
    Stödsystem som påminner och underlättar i dokumentationen leder till följsamhet enligt Hansson & Thiele Schwarz,2017 s 66.
    Jag kan inte som läsare se när implementeringen anses som införd, mer än att socialstyrelsen bedömer att det tar 5 år.
    Barbro

    Referenser

    Hasson, H.och Thiele Schwarz, U.V. (2017). Användbar evidens: om följsamhet och anpassningar. (Första utgåvan).
    Posted 17:36, 16 Oct 2018
    Viewing 2 of 2 comments: view all
    You must login to post a comment.