Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Omvårdnad > Implementering av kunskap i praktik > Uppgift 2, Implementering av kunskap i praktik > Arezo Rezvani, uppgift 2

Arezo Rezvani, uppgift 2

    Table of contents
    No headers

    Innovation – Motivational interviewing (MI)

    De vanligaste behandlingsmetoderna vid spelberoende är kognitiv beteendeterapi (KBT) och motiverande samtal (MI). MI är en klientcentrerad samtalsmetod som utvecklades för att behandla alkoholproblem, men används idag generellt i rådgivning och behandling gällande livsstilsrelaterade faktorer så som alkohol och andra droger samt spel, för att underlätta förändringsprocesser. De verksamheter som använder sig av metoden är hälso- och sjukvård, socialtjänst, psykiatri och kriminalvård. Denna metod har lyfts fram som en evidensbaserad samtalsmetod och har visat sig vara effektiv för att hjälpa individer att hantera motstridiga känslor och förstärka viljan och förmågan till förändring (Lundahl, Kunz, Brownell, Tollefson & Burke, 2010). MI brukar dels ses som en metod och dels som ett förhållningssätt som influerats av en teoretisk modell som beskriver motivation och beteendeförändringar som en process, varvid denna process startar när individen börjar ifrågasätta negativa mönster i sitt beteende. Ambivalens inför sitt destruktiva beteende ses som en nödvändig faktor för förändring (Watson, 2011).

     

    I behandling med MI söker man kartlägga hur exempelvis spelandet påverkar det dagliga livet och hur detta överensstämmer med individens önskemål och värderingar. Behandlaren/rådgivarens roll är att främja klientens förståelse av sitt problem och stärka dennes beslut att genomföra förändringen (Miller & Rollnick, 2012). Nedan följer kärnkomponenterna i MI bestående dels av tekniker och dels av principer:

    • Utforska – Rådgivaren utforskar klientens tankar och idéer om det aktuella beteendet och en förändring av detta. Detta kan göras genom slutna frågor om förändringsbenägenhet eller användning av skalor där klienten kan skatta sin benägenhet genom en Visuell analog skala.
    • Samarbete – Rådgivaren visar respekt för klientens idéer och är en jämlik samarbetspartner, istället för att försöka presentera lösningar eller övertala klienten.
    • Autonomi – Rådgivaren visar respekt för klientens val, även om detta innebär att inte förändra sig.
    • Empatiskt lyssnande – Rådgivaren visar att denne vill och kan förstå klienten, genom reflektioner och sammanfattningar på det som sagts.
    • Utveckla diskrepans – Rådgivaren hjälper klienten att bli medveten om skillnaden mellan hur det är och hur det borde vara utifrån klientens mål och värderingar.
    • Undvika argumentation – Rådgivaren reagerar inte med konfrontation eller argumentation vid motståndsyttranden, utan respekterar detta som ett naturligt uttryck för klientens oro inför en förändring. Rådgivaren ”rullar med” motståndet, men söker förebygga detta.
    • Stödja självtillit – Rådgivaren stödjer klientens självtillit genom att visa tilltro till klientens förmåga att klara en förändring. Rådgivaren förmedlar att denne ser och uppskattar klientens ansträngningar.

     

    Val av taxonomi, teoretisk bakgrund av valda implementeringsstrategier och strategier

    Till skillnad från vissa andra taxonomier (tex. EPOC) som söker förbättra praktiken, fokuserar RURU:s taxonomi på att öka forskningens inverkan (Walter, Nutley & Davies, 2003). Valet av denna taxonomi i föreliggande arbete beror till stor del på att den består av strategier avseende forskningsanvändning som även är tillämpbara för socialvård, samt att den bygger på en teoribaserad ansats som söker förklara varför och hur dessa strategier inverkar på utfallet av implementeringen (Nilsen, 2014). Centrala faktorer framtagna (tex. av Socialstyrelsen) för att beskriva ett lyckat implementeringsarbete är generellt tagna, varvid anpassning till den metod/arbetssätt som ska implementeras och den kontext den ska implementeras i, anses avgörande. De strategier som tillämpas för implementering av den valda innovationen baseras på kognitiva och socialkognitiva teorier, samt teorier kring organisatoriska aspekter som rör ledarskap och organisationskultur.

     

    Kognitiv teoribildning framhäver individens förmåga att vara rationell och aktivt engagerad med hela sitt intellekt (Nilsen, 2014). De socialkognitiva teorierna kompletterar denna individuella syn genom att peka på att individen även kan lära genom observation av andra. Inom MI ingår inspelning av samtal för att sedan observera dessa i upplysande och förbättrande syfte av praktiken, och därmed anses nämnda teorier aktuella även inom själva metoden. Vad gäller teorier kring ledarskap anses ledarskapsstil som höjer medarbetares motivation som angenämt. Det transformativa ledarskapet uppfyller det kriteriet, eftersom det söker skapa förutsättningar för medarbetares utveckling genom humana tillvägagångssätt som inte behöver baseras på materiell belöning i form av finansiella incitament som bygger på behavioristiska principer, utan snarare på omtanke, intellektuell stimulans, motivation och en karismatisk hållning.

     

    Organisationens kultur är avgörande för införande av den specifika metoden (MI) som delvis handlar om ett förhållningssätt där gemensamma värderingar, normer och grundläggande antaganden är basen för att se till individens egna resurser och vilja till förändring. För att vara metodtrogen i detta fall behöver även organisationens kultur anamma detta förhållningssätt, ett lösningsfokuserat snarare än ett problemfokuserat arbetssätt. Implementeringsstrategier som innebär information, kurser, riktlinjer och allmänt textbaserad kunskap bygger i huvudsak på antaganden om beteendeförändring och lärande som är i enlighet med kognitiv teoribildning (Nilsen, 2014). Betydelsen av ledarskap som implementeringsdeterminant framgår i flera ramverk som finns beskrivna i litteraturen och anses som en central faktor som även är av vikt för införande av den aktuella innovationen. Likaså ingår organisationskulturen som en förklaringsfaktor i många modeller och ramverk som används i implementeringsforskning (Nilsen, 2014).

     

    Med bakgrund av det ovan beskrivna, och med utgångspunkt från Nilsen (2014) uppdelning av RURU:s taxonomi kommer nedan en strukturerad uppdelning av de strategier som kommer att tillämpas vid implementering av MI-metoden. Tanken är att undvika använda onödigt många strategier, emellertid anses samtliga av de valda strategierna gå in i och komplettera varandra, därav en multifacetterad strategi.

    • Utbildning/lärande – Denna strategi kan komma till uttryck i form av utbildningsmaterial, interaktiva föreläsningar och seminarier, samt grupparbeten kring riktiga praktikfall. Walter et al. (2003) beskriver att utbildningsinterventioner kräver mer aktivt deltagande än aktiv spridning (dissemination), vilka kan variera från traditionella föreläsningar till mer interaktiva sessioner som uppmuntrar till att relatera forskningsresultat till daglig praxis.
    • Socialt inflytande– Som tidigare nämnts anses ledarskapet som en central faktor vid implementering generellt, och mer specifikt i form av en motiverande förändringsagent/opinionsledare som kan påverka normer och värderingar. Dessa kan informera potentiella användare av den tilltänkta metoden, om forskningens värde (Walter et al., 2003). Walter et al. (2003) menar att där information resoneras utifrån befintliga normer och värden, är sannolikheten större för beteendeförändring. Därför anses det mest fruktbart att använda sig av opinionsledare som ingår i den egna verksamheten och känner till dess normer och värderingar.
    • Förstärkning– Återkoppling anses som en relevant och fruktbar strategi att använda vid implementering av föreliggande metod. Forsberg (2011) poängterar att en grundutbildning i MI inte är tillräcklig för att nå metodens syfte, varvid kompletteringar i form av återkoppling och stöd är helt avgörande för dess verkningsgrad. Walter et al. (2003) anger den underliggande mekanismen i denna strategi, vilken är förstärkning genom information. Denna information kan handla om beteenden och framsteg genom feedback.
    • Facilitering– Enligt Walter et al. (2003) kan denna strategi innebära träning i nya färdigheter, och betonar vikten av att möjliggöra strategier som ger praktiskt stöd för att stödja förändringar. Det kan tänkas att manualer utformade som checklistor av metodens kärnkomponenter skulle kunna vara en sådan form av underlättande faktor.

     

    Reflektion kring tidigare användning av strategierna

    I Läkartidningen tar Forsberg (2006) upp forskning kring implementeringen av MI. Forsberg refererar till forskning (Miller, Yahne, Moyers, Martinez & Pirritano, 2004) som visar att 2–3 dagars seminarium kan vara nog för få omfattande kunskaper i MI, emellertid inte helt tillräckliga kunskaper. Det visade sig att kunskaperna riskerar att försvinna efter några månader utan regelbunden träning. Forsberg (2006) påpekar att utbildningsseminarier bör kompletteras med handledning som utgår från riktiga MI-samtal.

     

    Vad gäller inspelning av klientsamtal, menar Forsberg (2006) att det ofta kan upplevas osäkert för medarbetare att till en början låta sig granskas av andra. Därmed är det av stor betydelse att handledning sker på ett positivt och konstruktivt sätt som fokuserar på specifika samtalsbeteenden. Vidare anser Forsberg att implementering av MI kan underlättas av att det framställs manualer för genomförandet, detta för att den professionelle rådgivaren lätt kan påminna sig av de allra viktigaste inslagen (Forsberg, 2006). En hindrande faktor vid implementeringen av MI anges vara att implementeringen förefaller relativt enkel att genomföra eftersom många behandlare uppfattar metoden som enkel att lära sig. Empirin visar emellertid att det krävs längre insatser och en väl genomtänkt implementeringsstrategi för att lyckas.

     

    En svensk studie av Söderlund, Nordqvist, Angbratt och Nilsen (2009) har undersökt skolsköterskor som använde MI i samtal med överviktiga barn. Exempel på gynnande faktorer för implementeringen av metoden i den aktuella studien angavs vara att skolsköterskorna insåg och märkte fördelarna med MI. Detta kan kopplas samman med att opinionsledare påverkar de normer och värderingar som finns genom engagemang, samt att medarbetarna, genom utbildning och information lär sig utöva metoden utifrån dess kärnkomponenter, för att öka sannolikheten för bästa resultat. Det var även viktigt för skolsköterskorna att känna att de behärskade/bemästrade metoden och var trygga i att använda den (Söderlund et al., 2009).

     

    Referenser

    Forsberg, L. (2006). Motiverande samtal – Bättre än råd. Läkartidningen, 42(103), 3178–3180.

     

    Forsberg, L., Ernst, D., & Farbring, C. Å. (2011). Learning motivational interviewing in a real‐life setting: A randomised controlled trial in the Swedish Prison Service. Criminal Behaviour and Mental Health, 21(3), 177–188.

     

    Lundahl, B. W., Kunz, C., Brownell, C., Tollefson, D., & Burke, B. L. (2010). A meta-analysis of motivational interviewing: Twenty-five years of empirical studies. Research on Social Work Practice, 20(2), 137-160.

     

    Miller, W. R., & Rollnick, S. (2012). Motivational interviewing: Helping people change. Guilford press.

     

    Miller, W. R., Yahne, C. E., Moyers, T. B., Martinez, J., & Pirritano, M. (2004). A randomized trial of methods to help clinicians learn motivational interviewing. Journal of consulting and clinical psychology, 72(6), 1050.

     

    Nilsen, P. (2014). Implementering av evidensbaserad praktik. Malmö: Gleerup.

     

    Söderlund, L. L., Nordqvist, C., Angbratt, M., & Nilsen, P. (2008). Applying motivational interviewing to counselling overweight and obese children. Health education research, 24(3), 442-449.

     

    Walter, I., Nutley, S., & Davies, H. (2003). Developing a taxonomy of interventions used to increase the impact of research. Unpublished discussion paper, Research Unit for Research Utilisation, Department of Management, University of St. Andrews, Scotland.

     

    Watson, J. (2011). Resistance is futile? Exploring the potential of motivational interviewing. Journal of Social Work Practice, 25(4), 465–479.

    Files (0)

     

    Comments (2)

    Viewing 2 of 2 comments: view all
    Hej Arezo,
    Jag har läst din intressanta inmplementeringsplan/strategi.
    Om jag har förstått dig rätt är innovationen behandling med MI-metoden. För att kunna utvärdera innovationen behöver den operationaliseras. Är innovationen är begränsad till en enhet? Vilka riktar sig innovationen till? Vilken är kontexten?
    RURU:s taxonomi består av flera strategier och du har lyft några:
    Utbildning/lärande: vilka ska utbildningsinsatser vända sig till för att åstadkomma en framgångsrik implementering? Terapeut? Ledning? Patientgrupp?
    Socialt inflytande: Vem kan agera opinionsledare?
    Förstärkning: Hur ska återkoppling ske?
    Du skriver att implementeringen kan misstas vara enkel eftersom MI-metoden är lätt att lära sig och att en väl genomtänkt implementeringsstrategi krävs. RURU:s taxonomi beskriver både implementeringsstrategier och förändringsmekanismer vilket därför bör vara ett lämpligt val.
    Hör gärna av dig om det är något du undrar.
    /Lina Tholen
    Posted 09:51, 9 Oct 2017
    Hej
    Det framgår av rubriken att innovationen är MI. Det framgår vidare även att metoden vänder sig till personer med spelproblem. Eftersom det är en fiktiv plan så är det bara fantasin som sätter gränserna för kontexten. Kommer dock förtydliga allt i slutversionen.
    Vad gäller taxonomi så var det just det som efterfrågats, att välja en eller flera strategier från en vald taxonomi. Vidare framgår av texten vilka de vänder sig till. Jag kan försöka förtydliga under seminariet och i slutversionen. Dina frågor som rör strategierna kan du få besvarade om du läser texten noggrant. Även där kommer jag förtydliga i slutversionen och på seminariet.

    Tack för synpunkter
    Posted 15:05, 9 Oct 2017
    Viewing 2 of 2 comments: view all
    You must login to post a comment.