Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Smärta och sensorisk behandling, MC3022, ht 2015 > Artiklar om smärta > Smärta i olika åldrar > Smärta i olika åldrar (TC)

Smärta i olika åldrar (TC)

    Table of contents
    No headers

    Smärta hos barn

     

    Vilka smärttillstånd drabbas barn av och hur vanligt är smärta hos barn?

    Enligt Holm och Lundeberg (2014, s. 153)anses smärta under uppväxtåren vara en form av folkhälsoproblem. Förekomsten av framförallt huvudvärk, buksmärtor, ryggsmärta och muskeloskeletal smärta är vanligt hos barn, men det är svårt att uppskatta förekomsten av de olika smärttillstånden p.g.a. att mätning av smärtperioder samt definitioner av smärtor sällan stämmer överens mellan olika studier (Holm & Lundeberg, 2014, s. 153). Det finns även lite forskning gjord på barns tolkning av smärta, där det är barn själva som varit aktiva deltagare och inte bara vuxna som har fått delge sina uppfattningar av hur barn uppfattar fenomenet (Kortesluoma & Nikkonen 2006, s.214) .

     

    Hur skiljer sig barns smärta från smärta hos vuxna? 

    Holm och Lundeberg (2014)beskriver att barn omkopplingar i centrala nervsystemet är mer diffust belägna, ju yngre barnet är, vilket innebär att det uppstår en mer diffus smärtbild hos barnet. De nedåtgående smärtbanorna utvecklas först fullt ut under barnets andra levnadsår. Dessutom besitter barnet ett högre antal av aktiva receptorer än vuxna, vilket resulterar i att samma skadliga stimuli ger en än mer kraftigare nociceptiv signalering. Neuropatisk smärta utvecklas sällan före åtta års ålder, vid nervlesioner.  Man har kunnat visa att yngre barn delvis har ett skydd mot att utveckla neuropatisk smärta. Holm och Lundeberg(2014, s. 155-156)

    Enligt Karolinska Universitetssjukhuset Smärtbehandlingsenheten för barn (2015, s. 55) finns det numera vetenskaplig evidensatt snabbt uppkommen akut smärta hos nyfödda barn, exempelvis omskärelse utan smärtlindring, kan bidra till att barnet får en förändrad upplevelse av smärta senare under livet. Man har kunnat påvisa ett förändrat beteende gällande smärtreaktioner och sömnmönster i de fall där smärtlindring har varit helt frånvarande eller inte har varit tillräcklig. Om man delar upp det nyfödda barnets smärtreaktioner i två faser bidrar en akut smärtuppkomst till attbarnet gör av med mycket energi, exempelvis fäktar med extremiteter och skriker. Den andra fasen kommer som en reaktion på obehandlad, pågående smärta, då barnet försöker spara energi. Enligt studier har man kunnat visa på att nyfödda barn som genomgår operation med otillräcklig smärtbehandling lider av ökad risk att drabbas av sjukdomar eller dödsfall. (Karolinska Universitetssjukhuset Smärtbehandlingsenheten för barn, 2015, s. 55)

     

    Hur tolkar och beskriver barn smärta?

    I en studie av Esteve och Marquina-Aponte (2012) framkommer att barn i olika åldrar har olika sätt att beskriva och förstå smärta. Exempelvis tenderar barn i 4-6 års ålder beskriva att smärtan kommer som en orsak av en fysisk skada till följd av yttre påverkan. Samtidigt som ungdomar i exempelvis åldern 12-14 oftast beskriver sin värsta smärtupplevelse som ett samband mellan fysiska och emotionella aspekter, som kunde härledas till en psykosocial situation. Detta visar på en kognitiv utveckling till att kunna förstå mer abstrakta faktorer. (Esteve & Marquina-Aponte, 2011, s. 448-449)

    Ovanstående information bekräftas även av Kortesluoma och Nikkonen (2006) somhar undersökt hur barn runt 8 års ålder, som upplevt smärta under sjukhusvistelse, beskriver smärta. De flesta barn som deltagit i studien har beskrivit att smärta är ett lidande och därför måste tas på allvar. Smärtan beskrivs också som en förvirrande och konstig förnimmelse. Vissa barn nämner även ett samband mellan smärta och känslor eller humör exempelvis förargelse, obeslutsamhet och viljan att gråta. Studien visar också att barn i ovanstående ålder även är kapabla till att beskriva smärtans karaktär såsom bultande, stickande och liknande samt i form av olika metaforer. (Kortesluoma & Nikkonen, 2006., s. 217-218)

    Det visade sig även att barnen i studien kunde beskriva smärtan som något livsnödvändigt och en förnimmelse som man med smärtans hjälp lär sig att undvika farliga situationer och att en person som inte är rädd för smärta utsätter sig för onödigt farliga situationer (Kortesluoma & Nikkonen, 2006., s. 221).

     

    Vilka metoder finns för att skatta smärta hos barn i olika åldrar?

    Hos nyfödda eller icke-verbala barn (ca 0-3år) är det i vuxna personer som får tolka smärtan framförallt föräldrar och vårdpersonal. I detta skede tar man hänsyn till autonoma reaktioner som svettning och även ljud och kroppsrörelser. Här används ofta beteendeskalor som en del av helhetsbedömningen.(Holm & Lundeberg, 2014., s. 156)

    Karolinska Universitetssjukhusets smärtbehandlingsenhet för barn (2015)använder sig bland annat av smärtskalan ALPS-Neo(Astrid Lindgren and Lund Children´s Pain and Stress Asssessment) där personalen utifrån en skala mellan 0-2 samlar in smärtindikationer genom att observera av ansiktsuttryck, andningsmönster, extremitetstonus, hand/fot samt aktivitet. (Karolinska Universitetssjukhusets smärtbehandlingsenhet för barn, 2015, s. 14)

    För barn fyra till sex år använder man sig i majoriteten av fallen av självskattningsinstrument. Dock är dessa fortfarande annorlunda utformade jämfört med skattningsinstrument för vuxna, då barn i dessa åldrar i regel kan beskriva smärtan verbalt, men har svårt att använda sig av en abstrakt skala som exempelvis Visuell Analog Skala (VAS). (Holm & Lundeberg, 2014, s.156)

    Poker Chip Tool är ett instrument som framförallt kan användas om barnet kan siffror. Meningen är att barnet ska välja mellan en till fyra brickor, med informationen att en bricka innebär ingen smärta och fyra visar på påtaglig smärta. (Karolinska Universitetssjukhusets smärtbehandlingsenhet för barn, 2015, s. 17)

    För åldrarna sju till tio år anger Holm och Lundeberg (2014, s.157) att man med fördel kan använda ansiktsskalor. Karolinska Universitetssjukhusets smärtbehandlingsenhet för barn (2015)använder sig av Faces Pain Scale- Reviced (FPS-R). Instrumentet går ut på att barnet får titta på tio olika tecknade ansikten som kan tolkas uttrycka från ingen smärta till värsta tänkbara smärta. Meningen är att barnet ska skatta vilket ansikte barnets känsla stämmer bäst överens med. I riktlinjen anges även att skalan kan vara svår att använda hos yngre barn och att de då oftast väljer extremvärden som motsvarighet (Karolinska Universitetssjukhusets smärtbehandlingsenhet för barn, 2015, s. 17)

    Holm och Lundeberg(2014, s.157)anger även att man vid skattning över tio års ålder ofta använder sig av numerisk skattningsskala eller VAS.

     

    Vilka aspekter bör man ta hänsyn till när det gäller behandling av smärta hos barn? Vilka olika behandlingsmetoder vid smärta finns att tillgå?

    När man ska behandla smärta hos barn är det viktigt med tydlig information om exempelvis procedur och verkningsmekanismer till både barn och föräldrar och att informationen anpassas till barnets anpassas tillbarnets kognitiva utvecklingsnivå. Detta för att öka tryggheten hos barn och föräldrar exempelvis för att kommunikationen angående barnets smärtnivå ska bli optimal. Andra anledningar är att förhindra att föräldrar ska få intryck av att man ska undvika smärtlindring för att inte skapa beroende eller för att barnet inte ska få felaktig en uppfattning att man är duktig om man inte erkänner att man har ont. Det är dessutom extra viktigt att barnet förstår att det är hen som besitter kunskap om behovet av smärtlindring, inte vårdpersonal eller föräldrar. Information om biverkningar är också viktigt, för att kunna upptäcka dem i tid och sätta in adekvat behandling mot dessa. (Karolinska Universitetssjukhusets smärtbehandlingsenhet för barn, 2015, s. 11)

    Vid farmakologiska interventioner bör dosen balanseras mellan potentiella biverkningar och patientens behov, även om man ibland behöver frångå denna balans vid de fall det föreligger behov av en omfattande smärtlindring. Vid de fall man bedömer att analgetika ej kommer att ha någon avgörande effekt bör läkemedlet sättas ut. Vid beräkning av dos är målet att öka barnets mobilitet och förbättra dess livssituation. Oftast kan barn runt tre till fyra år ange om smärtan ligger på en acceptabel nivå. (Holm & Lundeberg, 2014, s.158)

    Före exempelvis operationer ges första dosen av paracetamol två timmar före ingreppet för att uppnå maximal smärtlindrande effekt. För smärtlindring efter operation används kontinuerliga regionala blockader i så stor utsträckning som möjligt. Dessa tillförs då via kateter. (Karolinska Universitetssjukhusets smärtbehandlingsenhet för barn, 2015, s. 10)

    COX-hämmare/NSAID används ofta vid exempelvis kirurgi, men bör inte användas vid ingrepp som involverar bentransplantation (Karolinska Universitetssjukhusets smärtbehandlingsenhet för barn, 2015, s. 10). Holm och Lundeberg(2014, s.161) anger även att denna form av läkemedel kan användas fritt under cirka en vecka, vid frakturer hos barn och ungdomar. Boken menar att barn och ungdomar under 18 år ska undvika COX-hämmare som innehåller Acetylsalicylsyra då detta kan ge Reyes syndrom samt orsaka leverskador och encefalopati vid virusinfektioner (Molin, B, 2014, s.138-139).

    I akut skede bör opioider ges intravenöst, för att kunna tillfredsställa individens behov så effektivt som möjligt. Opioider kan med fördel ges peroralt när tillståndet är stabilt. Holm och Lundeberg (2014, s.161)

     

    Liksom vid övriga behandlingsmetoder behöver man vid fysioterapi ta hänsyn till barnets ålder och mognadsgrad. Aktivitet kan bidra till minskad nociceptiv signalering genom aktivering av opioida systemet. För att uppnå optimal analgetisk effekt inför fysioterapeutiska interventioner, som kan ge upphov till ökad smärta, är det viktigt att patienten erhåller analgetika i god tid före behandlingen. Det är vanligt att man använder sig av lek för att aktivera barnet, eftersom barn som inte mår bra kan tycka om att genomföra aktiviteter som kan upplevas barnsliga. (Holm & Lundeberg, 2014, s.162)

    När det kommer till sensorisk stimulering är det än mer betydelsefullt att skapa förtroende och att ta sig tid att förklara kommande tillvägagångssätt, för att minska risk för rädsla som kan komma att minska effekten av behandlingen. Barnet behöver också kunna prova hur stimuleringen känns utan innan egentlig uppstart av behandlingen. Vid akupunktur bör antal nålar begränsas till så få som möjligt. Denna behandlingsform är lite beforskad när det kommer till smärtbehandling av barn, men sägs enligt klinisk erfarenhet vara effektiv vid smärta som är svårbehandlad med farmaka, spänningshuvudvärk samt när cirkulationsträning inte ger tillfredställande effekt. Det är av betydelse att barnet själv får välja hur situationen ska se ut när nålarna ska sättas exempelvis att det får se nålarna eller istället vill bli distraherat. (Holm & Lundeberg, 2014, s.162)

    Även Transkutan Elektrisk Nervstimulering (TENS) är lite beforskad när det kommer till smärtbehandling hos barn. Dock utgör denna behandlingsform en fördel då den kan utföras i hemmet. Kolgummiplattor bör användas för att undvika att barnet får en stöt om hen tar bort plattan när apparaten är igång, vilket annars kan leda till obehagskänslor under utförande av behandling. (Holm & Lundeberg, 2014, s.163)  

    Enligt (Karolinska Universitetssjukhusets smärtbehandlingsenhet för barn, 2015, s. 54) är huvudindikationen för behandling med akupunktur och TENS som smärtlindring visceral och neuropatisk smärta.

     

    Kognitiv beteendeterapi har visat på goda effekter vid behandling av barn med långvarig smärta. Under behandlingen kartlägger man, tillsammans med barn och föräldrar, vad barnet har haft för aktivitets nivå före smärtans uppkomst samt hur den ser ut nu. Ofta arbetar man med exponering, det vill säga att lära barnet hantera obehag som uppstår på ett adekvat sätt. Man försöker uppnå att barnet inte behöver agera efter tankar och känslor som uppstår i samband med aktiviteten, utan att istället accepterar dem och går vidare. (Karolinska Universitetssjukhusets smärtbehandlingsenhet för barn, 2015, s. 60)

    Holm och Lundeberg (2014, s.163) betonar vikten av att barn själva får välja copingstrategier i så stor mån som möjligt vid smärttillstånd.

     

    Litteraturlista

     

    Esteve, R., Marquina-Aponte, V. (2012). Children´s pain perspective. Child: care, health and development, 38(3),441-452. doi:10.1111/j.1365-2214.2011.01297.x

     

    Kortesluoma, R-L., Nikkonen, M (2006). ‘The most disgusting ever’: children’s pain descriptions andviews of the purpose of pain. Journal of Child Health Care, 10(3) 213–227.  DOI: 10.1177/1367493506066482

     

    Karolinska Universitetssjukhuset Smärtbehandlingsenheten för barn(Första utgåvan 1994. Senaste utgåvan 2015-06-01). Riktlinjer för smärtbehandling vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Hämtad 5 december, 2015, från www.karolinska.seàsmärtbehandlingsenheten för barnàsmärtriktlinjer, http://www.karolinska.se/globalasset...0150603doc.pdf

     

    Holm, S., Lundeberg, S. (2014). Smärta hos barn och ungdomar. I A. Lundeberg, T (Red.), Om Smärta: ett fysiologiskt perspektiv (s. 155-164). Lund: Studentlitteratur AB.

     

    Molin, B. (2014). Farmakologisk behandling av smärta. I A. Lundeberg, T (Red.), Om Smärta: ett fysiologiskt perspektiv (s. 138-139). Lund: Studentlitteratur AB.

     

     

     

    Files (0)

     

    Comments (5)

    Viewing 5 of 5 comments: view all
    Hej! Intressant artikel och viktigt ämne! Jag blev nyfiken på och skulle vilja veta lite mer kring det du skriver om snabbt uppkommen akut smärta och hur barnen kan få en förändrad upplevelse av smärta, andra smärtreaktioner och till och med störda sömnmönster senare i livet. Hur stol del av alla drabbade barn kan man se detta hos? Blir alla påverkade? Finns det några beteendeterapeutiska insatser som visat sig framgångsrika för denna grupp?
    Hälsning
    Annika edited 15:31, 13 Dec 2015
    Posted 09:31, 10 Dec 2015
    Hej,
    Intressant artikel. Jag undrar lite on det här skyddet som du nämner, "Man har kunnat visa att yngre barn delvis har ett skydd mot att utveckla neuropatisk smärta." Vad är det för delvis skydd och/eller hur fungerar det?
    Överlag, de studier som du nämner, verkar vara intressanta och välgjorda. Men hur stort är underlaget? Smärtstudier i sig kan vara svåra att ha patientunderlag till, och när det gäller barn kan jag tänka mig att det blir ännu svårare att få ett stort underlag till studie/forskning?
    Posted 11:22, 13 Dec 2015
    Hej!
    Bra och intressant artikel. Jag funderar på den förändrade upplevelsen av smärta som du beskriver att barn kan få om de drabbas av akut smärta som nyfödda, på vilket sätt yttrar sig den förändrade upplevelsen? Du beskriver ett förändrat beteende gällande smärtreaktioner och sömnmönster, på vilket sätt ändras det?
    Hälsningar Sanna
    Posted 15:53, 13 Dec 2015
    Hej Annika och Sanna!
    Av den referenslitteratur som jag har hittat genom ex. Om smärta och via Smärtbehandlingsenheten på Karolinska har majoriteten av artiklarna ej gått att få upp i fulltext. Sen är några referat till böcker, som jag ej äger. Problemet med ovanstående litteratur (som ej är vetenskapliga artiklar) är också att de inte refererar i texten, utan bara avslutar med en referenslista i slutet av hela dokumentet/boken. Av de artiklar jag har fått fram, så nämner alla att ej optimalt smärtlindrade nyfödda lider ökad risk att få problem senare under livet. Dock har jag inte hittat hur stor andel som råkar ut för detta eller om man använder sig av någon särskild behandlingsmetod. Man poängterar främst vikten av att ett sådant tillstånd ej uppstår. Alltså har jag i dagsläget ingen ytterligare information att ge er./Therese edited 21:53, 13 Dec 2015
    Posted 16:29, 13 Dec 2015
    Hej "petbr"!
    Gällande skydd mot neuropatisk smärta hos barn har jag inte hittat beskrivning av fysiologiska mekanismer till exakt varför de är delvis skyddade mot neuropatisk smärta, förutom möjligtvis att nervsystemet inte är lika moget som hos äldre barn eller hos vuxna. Dock innebär ju detta även att barnet är mer sårbart för smärtsamt stimuli, då jag är inte säker...Som jag nämner ovan är det svårt att hitta exakta referenser från ex. Om smärta (som jag refererar till i detta stycke), vilket gör det svårt att hitta extakt vart författaren har hittat informationen, samtidigt som långtifrån alla har gått att få upp i fulltext. Så tyvärr har jag inte mer att delge dig heller :(

    Om jag avläser litteraturen rätt, så är underlaget till smärtstudier hos barn, som du också tror, fortfarande svagt. Kortesluoma, R-L., Nikkonen, M (2006) nämner även att den mesta litteratur som beskriver barns smärtupplevelser är baserade på vuxnas tolkningar. Jag kan också tänka mig att det är väldigt svårt att, när man väl får ihop ett bra deltagarantal med barn, tolka de innebörden av vad barnen har sagt, samtidigt som man inte får med dem som inte är verbala. Dock tycker jag (som småbarnsförälder) att det är väldigt positivt att man i alla fall har kommit fram till att barn faktiskt känner av och påverkas av smärtsamt stimuli:) /Therese
    Posted 16:59, 13 Dec 2015
    Viewing 5 of 5 comments: view all
    You must login to post a comment.