Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Smärta och sensorisk behandling, MC3022, ht 2015 > Artiklar om smärta > Akut och långvarig smärta > Akut och långvarig smärta (JL)

Akut och långvarig smärta (JL)

    Table of contents
    No headers

    Akut och långvarig smärta

    Inledning

    En stor del av vårdens patienter söker för olika smärttillstånd. Myndigheter har uppskattat att i Sverige år 2006 var det 1 260 000 svenskar som led av långvarig smärta. Eftersom smärtproblematik är vanligt är det viktigt med kunskap inom området (4).

    Smärta definieras av International Association for the Study of Pain (IASP) som "en obehaglig sensorisk eller emotionell upplevelse, förenad med verklig eller möjlig vävnadsskada eller beskriven i termer av en sådan". Man understryker att smärta är en upplevelse och att den ska betraktas som verklig även om man saknar undersökningsfynd (1,5). Smärta brukar ofta definieras efter tidsaspekter, och brukar då kunna delas upp i akut och långvarig smärta. Smärtan räknas som akut om den pågått under 3(-6) månader och långvarig om den pågått längre tid än så (5).

     

    Akut smärta

    Akut smärta kommer ofta av en vävnadsskada eller en möjlig sådan. Den akuta smärtan har en väldigt viktig roll; dels varnar den för skada och styr vår aktivitetsnivå och dels är smärtsignalerna involverade i läkningsprocesser i kroppen (1,5). Vid akut smärta är smärtintensiteten och smärtdurationen proportionerlig med skadan och under hela läkningsperioden är det normalt med smärta. Vid akut smärta reagerar kroppen med en kraftig stressreaktion då pulsen, blodtrycket, medvetandegraden och andningsfrekvensen ökar (5).

     

    Behandling vid akut smärta

    Akut smärta svarar i regel bra på analgetika och orsaksrelaterad behandling, och det är viktigt för prognosen att så snart som möjligt återgå till normala aktiviteter (1).   

     

    Långvarig smärta

    Smärta definieras oftast som långvarig om den pågått i minst 3-6 månader. Begreppet syftar till om smärtan kvarstår efter förväntad läkning eller där smärtan och funktionshindret är större än vad man kan förklara med skadan/sjukdomen (1,4). Definitionen tar inte hänsyn till om smärtan är konstant eller intermittent men man tror att det har stor betydelse för vad som med tiden händer i det centrala nervsystemet (5). Till intermittent smärta räknas ofta artros och tendinos; smärtor som har perifer smärtkomponent där smärtan är ett symtom.

    Vid långvarig smärta är det vanligt att smärtan börjat som nociceptiv smärta men av någon anledning inte försvunnit utan istället har det skett ändringar i både det perifiera och centrala nervsystemet. Smärtan är då inte längre det enda problemet utan det har tillkommit problem som t ex sömnstörningar och nedstämdhet. Vid långvarig smärta är det vanligt med minskad aktivitetsförmåga, överkonsumtion av mediciner, nedstämdhet/depression, passiva metoder för att hantera smärtan och fokus på smärtan. Även kroniska muskelspasmer, minskad muskelstyrka och minskad uthållighet är vanliga symtom, och att patienten själv känner att hen inte har någon kontroll över smärtan (4).

    Det kan uppstå förändringar både perifert i vävnaden och i det centrala nervsystemet om smärtsignaleringen pågått under längre tid (5). Vid långvarig smärta uppstår smärtan inte längre nödvändigtvis i periferin utan det är mekanismer i det centrala nervsystemet som blivit förstärkta. T ex så kan man vid långvarig smärta se en ökad retbarhet i det centrala nervsystemet - central sensitisering. Man kan även se andra fysiologiska förändringar som t ex långtidspotentiering (en ökad signalöverföring mellan primära och sekundära neuronet) och disinhibition (en dysfunktion i kroppens egna smärtlindrande system som gör att smärtan generaliseras i kroppen och blir konstant) (5).

     

    Behandling vid långvarig smärta

    Långvarig smärta är svårare att behandla än akut smärta (1). För dem med långvarig smärta är det viktigt att hitta en ny riktning i livet; det är viktigt att patienten har egna mål uppsatta som hen verkligen vill uppnå och man har sett att jobba mot dessa mål kan förbättra livet och smärtutvecklingen (4). Man har också sett att smärtan minskar om man uppmärksammar den mindre; minskad uppmärksamhet på smärtan bidrar till smärtlindring både under och efter fysisk aktivitet (1).

    Fysisk aktivitet är en del av behandlingen då personer med långvarig smärta oftast är otillräckligt fysiskt aktiva vilket är negativt för hälsan så därför bör dessa personer få hjälp med att komma upp i en nivå av tillräcklig fysisk aktivitet (3). Fysisk aktivitet frisätter kroppsegna opioider som kan hämma smärtsignaler samt aktivera smärthämmande system. En annan teori till varför fysisk aktivitet kan vara smärtlindrande är för att blodtrycket och blodflödet ökar och man tror att det leder till en minskning av kemiskt retande ämnen och att nociceptorerna på så sätt bli desensitiserade (man tror nämligen att nociceptorerna kan vara sensitiserade pga att den kemiska miljön kring dem liknar en inflammation) (1).

    Stimulering av beröringsfibrer kan leda till minskad smärta genom att man minskar smärtsignalflödet upp till talamus.

     

    Vilka faktorer främjar övergången till långvarig smärta och vilka bidrar till att minska risken?

    Det är många faktorer som spelar roll i övergången till långvarig smärta, det finns både biologiska anledningar och psykologiska faktorer och omgivningsfaktorer (4,5). Med psykologiska faktorer syftar man till känslor, vårt beteende och våra tankar, t ex ångest, rädsla, katastroftankar och undvikande - dessa kan driva smärta till att bli långvarig. Exempel på omgivningsfaktorer som kan påverka så att smärta blir långvarig kan vara att man har ett monotomt arbete, missnöje med sitt arbete och att man inte trivs med sin chef. Det har bland annat gjorts studier vid långvarig ryggsmärta som visat på detta (2). Om man snabbt upptäcker dessa problem så kan man komma igång med att arbeta med alla biopsykosociala faktorer och på så sätt försöka förebygga att smärtan blir långvarig (4). Forskning som gjorts på området har kommit fram till att det verkar vara möjligt att identifiera vilka som löper hög risk att bli långvariga smärtpatienter och att man kan minska den risken genom att använda en behandling som riktar sig på den psykologiska aspekten av smärtan. Screeningformuläret som användes i studien var ett frågeformulär om smärtproblem som heter Örebro Musculoskeletal Pain Screening Questionnaire (3).

     

    Referenser

    1. Bergman, S., Knardahl, S., Löfgren, M., Mannerkorpi, K. (2015). FYSS 2015: Fysisk aktivitet vid långvariga utbredda smärttillstånd. Hämtad 2015-12-06 från: http://fyss.se

    2. Linton, S. J. (2001). Occupational Psykological Factors Increase the risk for back pain: A Systematic Review. Journal of Occupational Rehabilitation, Vol 11, No 1.

    3. Linton, S. J. (2002). Early identification and intervention in the prevention of musculoskeletal pain. American journal of Industrial Medicine. DOI: 10.1002/ajim.10052 

    4. Linton, S. J (2013). Att förstå patienter med smärta (2:a uppl.). Lund: Studentlitteratur AB

    5. Norrbrink, C., Lundeberg, T. (2015). Om smärta - ett fysiologiskt perspektiv (2:a uppl.). Lund: Studentlitteratur AB

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    Att psykosociala faktorer har stor betydelse för långvarig smärta är en viktig aspekt vid behandlingen av smärttillståndet. Hur ser prognosen för tillfrisknande ut för patienter med långvarig smärta? Kanske kommer de psykologiska aspekterna kring smärta att lyftas mer i framtiden. Mvh, Tina L.
    Posted 14:13, 8 Dec 2015
    Intressant läsning! Bra att du lyfter både riskfaktorer och behandlingalternativ vid långvarig smärta.
    Det skulle vara intressant att utveckla resonemanget kring hur intermittent och konstant smärta skiljer sig i hur de påverka CN.
    Det skulle även vara intressant att titta på ev skillnader i livskvalitet mellan individer med långvariga intermittenta smärtor och individer med långvariga konstanta smärtor (kanske inte inom ramen för detta arbete dock ;) ).

    Mvh Douglas Å
    Posted 21:09, 9 Dec 2015
    Intressant och välskrivet. I artikeln framkommer på ett tydligt sätt komplexiteten i långvarig smärta jämfört mot akut smärta. Detta är en stor, viktig och svår patientgrupp i vården och det är viktigt att man har kunskap om hur långvarig smärta påverkar människan för att kunna erbjuda adekvat omhändertagande. Jag tänker att multimodal behandling för denna patientgrupp är väldigt aktuellt och saknar lite tankar kring detta i din artikel. I mitt arbete om ländryggssmärta använde jag denna artikel, Multidisciplinary biopsychosocial rehabilitation for
    chronic low back pain: Cochrane systematic review
    and meta-analysis, som beskriver vad multimodal behandling kan ha för effekt vid långvarig ländryggssmärta. Du hittar artikeln här: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25694111

    Mvh Tina E
    Posted 12:40, 13 Dec 2015
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.