Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Smärta och sensorisk behandling, MC3022, ht 2015 > Artiklar om smärta > Akut och långvarig smärta > Akut och långvarig smärta

Akut och långvarig smärta

    Table of contents
    No headers

     

    Akut och Långvarig smärta

     

     

    Vad är smärta?

     

    Definitionen av smärta enligt International Association for the Study of Pain (IASP) lyder : ”en obehaglig sensorisk eller emotionell upplevelse, associerad med verklig eller möjlig vävnadsskada eller beskriven som sådan skada" (Lundberg & Norbrink, 2015, s.11).

    Smärtupplevelsen är subjektiv och står inte alltid i relation till den kliniska bilden (Löfgren, Mannerkorpi, Bergman & Knardahl, 2015).

     

    Upplevelsen av smärta är komplex och består av olika delar. Vid exponering för ett smärtsamt stimuli upplevs ett sensoriskt inflöde som tolkas och bidrar till en smärtupplevelse. Smärtupplevelsen är mångfacetterad och kan beskrivas utifrån tre komponenter: sensorisk, affektiv och kognitiv. Dessa komponenter bildar tillsammans den komplicerade smärtupplevelsen (Lundberg & Norbrink, 2015),

     

    Akut smärta

     

    Vid en vävnadsskada eller vid hot om en sådan, uppstår en akut smärtreaktion. Reaktionen syftar till att skydda oss från skada. När akut smärta uppstår föreligger ofta ett tydligt orsakssamband och adekvat behandling i form av terapeutiska insatser, vila eller analgetika är effektiva behandlingsmetoder (Löfgren, Mannerkorpi, Bergman & Knardahl, 2015).

    Akut smärta kan beskrivas som en funktionell nociceptiv smärta. Smärtan kan härledas till ett specifikt område eller struktur som t ex en muskel vid en bristning eller en sträckning. Smärtans varaktighet och intensitet skall vara proportionerlig till skadans storlek och lokalisation (Lundberg & Norbrink, 2015).

     

    Vilka mekanismer styr vår upplevelse av smärta?

     

    De fysiologiska mekanismer som ligger till grund för den akuta smärtan syftar till att skydda oss från eller medvetandegöra oss vid fara/skada. Ett potentiellt skadligt stimulus aktiverar ett smärtneuron av typen A-delta eller C-fibrer. Retningen kan vara av mekanisk, termisk eller kemisk karaktär.  Det primära smärtneuronet för signalen vidare till ryggmärgens bakhorn var vid en omkoppling sker till motsatt sida, informationen leds upp till thalamus via tractus spinothalamicus. I thalamus sker ytterligare en omkoppling och signalen förs vidare till somatosensoriska cortex, prefrontal/frontal cortex och limbiska strukturer. Här tolkas den sensoriska signalen utifrån lokalisation, intensitet och karaktär (somatosensoriska cortex). Tankar och tidigare erfarenheter påverkar vår upplevelsen av smärtan (frontal/prefrontal cortex). Den sensoriska signalen ger ibland upphov till känslor av obehadg som kan förstärka smärtupplevelsen (limbiska systemet) (Lundberg & Norbrink, 2015), (Löfgren, Mannerkorpi, Bergman & Knardahl, 2015). 

    Efter en kort exponering av smärtstimuli sker förändringar ute i den perifera vävnaden vilka benämns perifer sensitisering. Nociceptorns (smärtneuron) retningströskel sänks bland annat genom bindning av prostaglandiner och cytokiner till nervändsluten.  Vid ett sänkt tröskelvärde kommer även icke smärtsamma (termiska, mekaniska) stimuli att aktivera nociceptorn (Lundberg & Norbrink, 2015).

    Det sker även förändringar i det centrala nervsystemet med en ökad känslighet i det sekundära neuronet, på ryggmärgsnivå.  I ryggmärgen sker en aktivering av närliggande neuron, vilket bidrar till att smärtan upplevs över ett större område.

    Dessa mekanismer syftar i det akuta skedet till att säkerställa nödvändiga åtgärder för skydd och läkning (Lundberg & Norbrink, 2015).

     

    Det sker en parallell stressreaktion i kroppen vid akut smärta som leder till en ökad aktivitet i det endokrina systemet och autonoma nervsystemet. Detta resultera bland annat i ökad sympatikus aktivitet med förhöjt blodtryck, puls, andningsfrekvens och höjd medvetandegrad. Samtidigt sker det via HPA-axeln (hypothalamus, hypofys och binjurar) utsöndring av kortisol och hormonerna adrenalin och noradrenalin i blodbanan.  Dessa fysiologiska reaktioner har till uppgift att förbereda kroppen på kamp eller flykt (Lundberg & Nordbrink, 2015).

     

    Långvarig smärta

     

    Det råder ingen konsensus över en entydig definition av begreppet långvarig smärta, dock kan smärta med en varaktighet över tre månader betecknas som långvarig (SBU, 2015).

    Långvarig smärta är inte en akut smärta utdragen i tid utan karaktäriseras av en dysfunktionell smärtsignalering med ökad retbarhet i det centrala nervsystemet (Lundberg & Nordbrink, 2015).

    När ett smärttillstånd varar längre än förväntad läkning eller då det finns en diskrepans mellan skada/sjukdom och grad av funktionshinder för individen, då kan det finnas misstanke om ett långvarigt smärttillstånd (Löfgren, Mannerkorpi, Bergman & Knardahl, 2015).

    Undersökningar visar att 50 % av Sveriges befolkning lider av något långvarigt smärttillstånd. Smärtillstånden förläggs vanligen till rörelseapparaten och det finns ibland tecken på en centralt störd smärtmodulering (Löfgren, Mannerkorpi, Bergman & Knardahl, 2015).

     

    Nijis et al (2015) beskriver central sensitisering som en överaktivtet i det centrala nervsystemet (CN) som leder till hypersensitivitet, vidare ses en ökad reaktivitet i de centralt belägna nociceptorerna.

    Vid långvarig smärta sker även andra dysfunktionella förändringar i CN. Bland annat sker förändringar i bearbetningen av sensoriskt inflöde i hjärnan, decsenderande smärthämmande system slutar fungera optimalt samtidigt ses en ökad aktivitet i de smärtfaciliterande bansystemen (Jo Nijs et al).

    Smärta kan inte enbart förklaras utifrån neurofysiologiska förändringar.  Vid behandling av smärta måste man ta i beaktande de psykologiska, sociala och beteendemässiga komponenter som ligger till grund för upplevelsen och konsekvenserna av smärta (Branth, 2010).

    En bidragande orsak till att smärta övergår i ett långvarigt tillstånd beskrivs i rädsla-undvikandemodellen.  Modellen förklarar hur rädslan för smärta och katastroftänkande kan leda till ett undvikandebeteende och rörelserädsla. Ytterligare följder är en minskad aktivitetsnivå och ökad vaksamhet mot smärtan. Individen hamnar i en negativ spiral där beteendet i sig är en faktor för vidmakthållandet av smärtan (Branth, 2010).

    Boersma & Linton (2005) kunde i en studie se ett samband mellan negativa föreställningar, rädsla och undvikandebeteende och risk att utveckla långvariga rygg och nacksmärtor. Försökspersonerna i studien bestod av individer i arbetsför ålder som sökt primärvården för smärta i nacke eller rygg. Patienterna fick fylla i olika självskattningsformulär för att kartlägga smärtintensitet, rörelserädsla, förväntningar och funktionsnedsättning. Vid uppföljning 12 månader senare kunde man konstatera att negativa förväntningar, negativa känslor och rädsla-undvikande beteende vid baseline kunde prediktera funktionsnedsättning och smärta efter 12 månader. 

     

    Den biopsykosociala modellen står för en multifaktoriell förklaring av långvarig smärta och används såväl vid diagnostik och rehabilitering. I SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) -rapporten från 2006 har man redovisat evidens för multiprofessionell rehabilitering vid långvarig smärta (Branth, 2010). 

    Multimodal rehabilitering innebär ett biopsykosocialt synsett där man använder en komboination av medicinska, sociala och psykologiska insatser beroende av vilka behov individen har och vilken sociala situation hen befinner sig i. Man jobbar ofta i ett tvärprofessionellt team bestående av olika yrkeskompetenser som t ex psykolog, kurator, fysioterapeut och läkare. Målet med rehabiliteringen är ofta att minska smärtupplevelsen och höja individens funktion och arbetsförmåga (SBU, 2006). 

    Ländryggsmärta är ett vanligt sjukdomstillstånd som drabbar mellan 70 till 80 procent av befolkningen någon gång under livet. Det är också ett vanligt område för långvariga smärttillstånd och kräver stora samhällskostnader (SBU, 2015).

    SBU har i sin granskning av evidensen för multimodal rehabilitering för långvariga ländryggsbesvär kommit fram till att ett multidisciplinärt förhållningssätt är mer effektivt en konventionell vård. Vidare kunde man konstatera att intensiteten i olika multimodala rehabiliteringsprogram var mindre viktig för utfallet. (SBU, 2015). 

     

     

     

     

     

    Referenslista:

     

    1. Branth, B. (Red). (2010). Ryggen. Stockholm: Författarna och Liber AB.

     

    2. Boersma, K., Linton, SJ. (2006). Expectancy, fear and pain in the prediction of chronicpain and disability: a prospective analysis. European journal of pain, volym(10), 551-557. Från http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16199189

     

    3. Norbrink, C., & Lundberg, T. (2015). Om smärta: ett fysiologiskt perspektiv (2:a). Lund: Studentlitteratur AB.

     

    4. Nijs, J., Apeldoorn, A., Hallegraeff, H., Clark, J., Smeets, R.,  Malfilet, A., …Ickmans, K. (2015) Low Back Pain: Guidelines for the Clinical Classification of Predominant Neuropathic, Nociceptive, or Central Sensitization Pain. Pain Physician 2015, volym (18), 333-346.

    5. Löfgren, M., Mannerkorpi, K., Bergman, S & Knardahl, S. (2015). FYSS 2015: Fysisk aktivitet vid långvariga utbredda smärttillstånd. Från: http://fyss.se/wp-content/uploads/20...FYSS-kapitel_L├Ñngvariga-utbredda-sm├ñrttillst├Ñnd.pdf

     

    6. SBU Kommenterar 2015:07. Multimodal rehabilitering vid långvarig ländryggssmärta. Från: http://www.sbu.se/upload/SBU_komment...yggssmärta.pdf

     

    7. SBU.(2006). Metoder för behandling av långvarig smärta: En systematisk litteraturöversikt. Från:  http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Gul/...gvarig-smarta/

    Files (0)

     

    Comments (4)

    Viewing 4 of 4 comments: view all
    Hej!
    Tack för intressant läsning. Tycker du har fått med mycket bra fakta i din artikel. 


    Funderade på några saker där du gärna kan förtydliga ytterligare för att läsaren ska få ökad förståelse för hela förloppet av smärtupplevelsen.

    Skulle gärna som läsare få en mer tydlig beskrivning av den affektiva och kognitiva komponenten som du nämner ingår som en del av smärtupplevelsen. Vad innebär det? 



    Du skriver…..”I thalamus sker ytterligare en omkoppling och signalen förs vidare till hjärnstammen och somatosensoriska cortex där bearbetningen av smärtsignalen sker”…..
Efter att den sensoriska signalen nått somatosensoriska cortex vad sker sedan? 
Beskriv gärna vad som är nästa steg i bearbetningen/upplevelsen. 




    Hade varit intressant att också som läsare få ett stycke där man lite tydligare förklarar skillnader i behandling av akut respektive långvarig smärta. Vad skiljer dem åt och lite tydligare beskriva hur man kan behandla patienter med långvarig smärta? 

    Du skriver…..”Vid behandling av smärta måste man ta i beaktande de psykologiska, sociala och beteendemässiga komponenter som ligger till grund för upplevelsen och konsekvenserna av smärta”…..
    Hur skulle man praktiskt kunna arbeta med de här komponenterna med en patient med långvarig smärta?

    Du nämner multiprofessionell rehabilitering och multimodal rehabilitering som behandling vid långvarig smärtproblematik. Som läsare skulle jag önska en kort förklaring om vad den typen av rehabilitering innebär.

    
För övrigt tyckte jag att du beskrev på ett tydligt sätt skillnaden mellan akut- och långvarig smärta och dess olika komponenter.

    Bra jobbat! 



    Hälsningar
    
Malin
    Posted 09:38, 8 Dec 2015
    Intressant om akut- och långvarig smärta. Jag tycker att du kunde lyfta lite mer de psykosociala sambanden med långvariga smärttillstånd. Bra artikel! Mvh, Tina L
    Posted 14:18, 8 Dec 2015
    Bra artikel!
    När du refererar till artikeln av Boersma och Linton ("Boersma & Linton (2005) kunde i en studie se ett samband mellan negativa föreställningar, rädsla och undvikandebeteende och risk att utveckla långvariga ländryggsbesvär.") vore det intressant att som läsare få lite mer bakgrund kring vad artikeln handlade om/utförande av studien. I övrigt tycker jag att din artikel är bra skriven. Hälsningar Sanna
    Posted 13:52, 9 Dec 2015
    Hej!
    Bra jobbat med din artikel!
    Hade velat haft en mer utragen text kring vilka faktorersom främjar övergången till långvarig smärta och vilka bidrar till att minska risken?
    Lite mer formulerat kring behandlingen av långvarig smärta, ex fysioterapi, akupunktuyr, tens etc hade varit trevligt, samt förklaring av vad multimodal rehabiliering innebär :)

    Keep up the good job!
    Posted 20:50, 14 Dec 2015
    Viewing 4 of 4 comments: view all
    You must login to post a comment.