Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Medicinsk baskurs - Fysisk aktivitet och hälsa > Ordlista > Rörelseekonomi

Rörelseekonomi

    Table of contents
    No headers

    Rörelseekonomi är att använda så lite energi som möjligt för en rörelse, att använda den tillförda energin på bästa sätt. God rörelseekonomi innebär att rörelse ska utföras med god teknik och är beroende av att alla rörelse komponenter är välfungerande, att spänna de muskler som ska utföra rörelsen i rätt ögonblick, slappna av de som inte används och att få kraften i rätt riktning under det att minsta möjliga syre förbrukas (Enqvist & Mattsson, 2007). Förmågan att samordna och få precision i kroppsrörelser i kraft, tid och rum är en del i den motoriska inlärningen som förfinas under uppväxten och motsvarar en vuxennivå vid 16-18 års ålder. Ju fler erfarenheter ett barn skaffar sig under uppväxten av rörelsevarianter och styrka, desto bättre förutsättningar finns att utveckla rörelseekonomiska tekniker senare (Tonkonogi & Bellardini, 2012 ). En ökad skicklighet i att utföra en rörelse innebär också att rörelsen kan utföras mer ekonomiskt och den tillförda energin kan användas på bästa sätt. Rörelseekonomins betydelse är olika beroende på både idrott och i vilken hastighet utövandet sker (Kenny,Wilmore & Costill, 2012). Om två personer med samma vikt utför en idrottsaktivitet med samma hastighet, har den som har den lägsta syreupptagningen per kilo kroppsvikt bäst rörelseekonomi. Utöver god egen teknik i utförandet, god syreupptagningsförmåga, så har även nervositet och den tekniska utrustningen betydelse för rörelseekonomin (Forsberg, 1995). Vid sjukdom eller skada i rörelseapparaten så försämras rörelseekonomin, att gå med kryckor kräver alltså avsevärt mer energi än normal gång.

    Rörelseekonomi kan beräknas genom att räkna ut förhållandet mellan utfört arbete och energiförbrukningen, https://www.youtube.com/watch?v=pmht9RNTc2w

     

    Referenslista

    Enqvist.J, Mattsson.M. De senaste vetenskapliga rönen om träning för långdistans, (2007) Outside Nr 3, sid 44-48. Hämtat 15 febr 2015 från GIH, http://www.gih.se/pagefiles/316/out0703s44-48.pdf

    Forsberg, A. (1995) Träna din kondition, Malmö: Idrottens förlag.

    Kenny, W.L., Wilmore, J.H. & Costill, D.L., (2007) Physiology of sport an Exercise, fifth edition.USA: Human Kinitics

    Tonkonogi, M. & Bellardini, H. (2012) Åldersanpassad fysisk träning för barn och ungdom. Stockholm: SISU idrottsböcker.

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.