Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Medicinsk baskurs - Fysisk aktivitet och hälsa > Ordlista > Neuromuskulär adaptation

Neuromuskulär adaptation

    Table of contents
    No headers

    Neuromuskulär adaptation

    Neuromuskulär adapation eller anpassning innebär att ett förbättrat samarbete mellan muskulatur och nervsystem utvecklas (Tonkonogi, 2007). Den neuromuskulära adaptionen sker genom rekrytering av fler motoriska enheter, en ökning av motoriska enheters fyrningsfrekvens, ökad synkronisering mellan motoriska enheter samt ökad aktivering av agonisten och minskad aktivering av antagonisten. Även skyddsmekanismer i muskulaturen, såsom golgis senorgan anpassas, vilket innebär att muskulaturen succesivt accepterar en högre belastning (Steven & Kraemer, 2004).

    Styrkeökning hos barn har inte påvisat en ökning av muskelmassan, utan den troliga orsaken till ökad styrka är den neuromuskulära anpassningen (Tonkonogi, 2007). Även hos vuxna i början av en styrketräningsperiod sker den största styrkeökningen genom neuromuskulär adaption. Under vecka ett och två kan upp emot 90% och vecka tre till fyra 40-50% av den nyförvärvade styrkan förklaras av anpassning i nervsystemet (McArdle, Katch & Katch, 2010). Anpassningen av nervsystemet för styrkeökning kommer även fortsättningsvis att vara en del i förbättringen, utifrån att det tar månader eller år innan en riktigt bra teknik har utvecklats i många styrkeövningar (Thomeé, Augustsson, Wernbom, Augstsson & Karlsson, 2008). De snabbt ökad styrkan hos en vuxen som beror på neuromuskulär anpassning i början av en träningsperiod är en färskvara och förloras snabbt vid avbrott i träningen. Hos barn är den styrkeökning som uppkommer genom neuromuskulära adaption mer hållbar och barnen bibehåller styrkan bättre vid uppehåll i träningen. (Tonkonogi, 2007).

     

    Referenslista

    McArdle, W.D., Katch, F.I., & Katch V.L. (2010). Exercise Physiology. (7. uppl.) Baltimor: Lippincott Williama & Wilkins.

    Steven, J.F., & Kraemer, W.J. (2004). Designing Resistance Training Programs. (3. uppl.) Champaign: Human Kinetics.

    Thomeé, R., Augustsson, J., Wernbom, M., Augustsson, S., Karlsson, J.,(2008) Styrketräning för idrott, motion och rehabilitering, SISU idrottsböcker, Stockholm.

    Tonkonogi, M. Styrketräning för barn – bu eller bä? Svensk Idrottsforskning - Nr 1 2007 årg 16 sid 38-41. Hämtat 28 febr 2015 från Centrum för idrottsforkning, http://centrumforidrottsforskning.se/wp-content/uploads/2014/03/Svensk-idrottsforskning-nr1-2007.pdf

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.