Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Medicinsk baskurs - Fysisk aktivitet och hälsa > Ordlista > Muskeltrötthet

Muskeltrötthet

    Table of contents
    No headers

    Skelettmuskler i arbete/träning förlorar gradvis sin förmåga och funktion, men återhämtar sig efter en period av vila och återhämtning. När musklerna inte återhämtar sig talar man om muskeltrötthet (1).  Detta kan drabba både motionärer och elitidrottare vid upprepad och intensiv aktivering av muskulaturen. Både kortvarig och långvarig muskeltrötthet innebär att musklernas funktion försämras på olika sätt. De blir svagare, muskelkraften blir nedsatt och de förlorar förmåga till koordination och precision. De blir långsammare, mindre uthålliga och får dessutom svårare att slappna av (2, 3). Muskeltrötthet kan i värsta fall vara en del av symtomen vid överträning och kan ta lång tid att komma tillrätta med. Kroppen inklusive musklerna förlorar förmågan att återhämta sig eller anpassa sig efter perioder med så ansträngande träning, i form av intensitet och mängd, att träningen bryter ner kroppen i stället för att bygga upp. När det gått så långt kan det inte avhjälpas genom en kortare period av vila och bra kost (3).

    Muskeltrötthet är en komplicerad historia och beror på flera faktorer som delvis kan förklara problemet, men forskning pågår i detta ämne och man har ännu inte funnit någon heltäckande förklaring eller lösning.

    En förutsättning för muskelarbete är att det tillförs näringsämnen i form av kolhydrater, fett och protein. Kolhydrater och fett för att ge energi och protein för att reparera och bygga upp. Dessutom krävs syre för en effektiv förbränning och en förutsättning för det är att lungor, hjärta och blodkärl fungerar. Kroppen måste kunna tillverka och omvandla kemisk energi i form av ATP till muskelarbete. Kroppen måste också ha förmågan att motstå de kemiska och fysikaliska förändringar i kroppens inre miljö som uppkommer av muskelarbete. Det handlar om vätskebalans, temperatur, pH-värde, restprodukter och en förändrad kemisk sammansättning i blod- och muskelceller (3,4).

    En förklaring till muskeltrötthet finns på cellnivå, Westerblad (2) har studerat cellulära trötthetsmekanismer. En vanlig missuppfattning är att mjölksyran ensamt bär skulden till tröttheten. Muskler aktiveras och kontraheras genom aktionspotentialen och korsbryggecykeln. Frisättningen av kalciumjoner och känsligheten för dessa påverkar korsbryggornas förmåga och därmed muskelns kontraktionsförmåga. En akut försämring av muskelkontraktionen uppkommer särskilt när musklerna tvingas arbeta vid en intensitet där energikonsumtionen överstiger den aeroba metabola kapaciteten och istället tvingas använda anaerob metabolism. Vid denna typ av förbränning ansamlas laktat- och vätejoner (mjölksyra) och kreatin och fosfatjoner (kreatinfosfat). Enligt Westerblad har inte laktatjoner, sänkt pH eller kreatin någon påvisbar effekt på muskelfunktionen. Däremot har man upptäckt att fosfatjonerna bär skulden eftersom de minskar antalet korsbryggor genom att minska kalciumjonaktiviteten (1,2,3).

    För att återhämta sig från och förebygga muskeltrötthet kan man förbättra sin teknik för att om möjligt minska energi- och kraftbehovet, man kan träna styrketräning för att öka muskelmassan och träna uthållighet för att öka syretillförseln (2). På senare år har man inom forskningen konstaterat att enbart hård träning inte ökar prestationsförmågan. Istället betonas vikten av en funktionell och effektiv återhämtning vilket kan definieras som en psykofysiologisk process som syftar till att eliminera trötthet och återställa energin. I detta ingår vila, sömn, kost och vätsketillförsel, men också så kallade alternativa metoder som massage, meditation och kompressionskläder (5).

    1.       Allen, D.G., Lamb, G.D, Westerblad, H. (2008). Skeletal muscle fatigue: cellular mechanisms. Physiol Rev vol 88 1:287-322.

    2.       Westerblad, H. (2010). Mjölksyra påverkar inte musklernas funktion.  Svensk IdrottsMedicin 1:8-13.

    3.       Wilmore, J.H., Costill, D.L. (2004) Physiology of sport and exercise. 3 uppl. Champaign, IL: Human Kinetics. (Har tyvärr inte haft tillgång till senaste upplagan)

    4.       Bellardini, H. Föreläsning: Träningsfysiologi – uthållighet.

    5.       Kentää, G. Lundqvist, C. (2010). Effektiv återhämtning – ett framgångsrecept. Svensk IdrottsMedicin 1:4-7.

     

    Och lite till om någon orkar...

    Muskeltötthet:

    Störningar, beroende på det ökande energikravet av en muskelaktivering, som leder till förändring av cellmiljön.

    Man kan se:
    1. minskad förmåga att producera kaft

    2. minskad förkortningstid

    3. förlångsammad relaxation

    Detta är en livsviktig skyddsmeknism vilket har visat sig då idrottare tagit Amfetamin för att öka sin muskelkapacitet under tex långvariga cykellopp och dött av följderna.

    1a) försämrad funktion hos korsbryggorna (myosinhuvudena; muskelcellens "motorer") pga att de producerar mindre kaft pga en ansamling fosfatjoner pga nedbrytnig av kretinfosfat. Det bir svårare att utföra själva kraftproduktionen.

    b) minskad myofibrillär Ca2+- känslighet pga att Ca2+- bindningen till tropin (reglerprotein) försvåras relaterat till ansamlingen av fosfatjoner.

    c) minskad Ca2+- frisättning från SR ( det sarkoplasmatiska retiklet som omger varje myofibrill), uppträder när man är mycket nära total utmattning. Orsak ej känd.

     

    2. Korsbryggorna arbetar långsmmare / tar längre tid på sig att bygga upp en cykel, trolig orsak är att det blir en ansamling ADP (ATP spjälkat till adenosindifosfat) vilket hindrar förkortnings- steget i muskelcellen. Detta sker enbart vid mycket intensivt muskelarbete då ATP inte bildas utan muskelns förråd av kreatinfosfat tömms och ADP ansamlas. Kraftproduktionen och förkortnigshastigheten minskar. Vid tex maratonlöpning kan glykogenförrådet i muskeln ta slut och effektutvecklingen avtar.

     

    3. En orsak är acidos men även en ansamling av fosfatjoner och/ eller ADP inverkar. Det blir en kvarstående kraftutveckling i antagonistmusklerna som motvekar den önskade rörelsen tex ger ett förkortat löpsteg eller färre steg/ tidsenhet. Detta till följd av en reglering av/från nervsystemet.

    Lännergren.J, Ulfendahl-M, Lundebrg. T, Westbld. H "Fysiologi" adrauppn L1994 Lund Studentlitteratur.

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.