Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Medicinsk baskurs - Fysisk aktivitet och hälsa > Ordlista > Muskelfibrer typ 1

Muskelfibrer typ 1

    Table of contents
    No headers

    Muskelfibrer typ I

    Alla muskelfibrer i vår skelettmuskultur omvandlar kemisk energi till rörelsenergi. Men variationen är stor när det gäller fibrernas förmåga att spjälka ATP, och därmed hus snabbt muskelfibern kan kontraheras. Av den anledningen indelas fibertyperna i två huvudtyper: långsamma (typ I) och snabba (typ II) (Bjålie et. al., 1998; Kennedy et. al., 2011).
    Alla skelettmuskler innehåller både fibrer av långsam och snabb typ. Skillnaderna har att göra med rekryteringsmönstret för de motoriska enheterna i muskler. De långsamma fibrerna (typ I) rekryteras först under muskelkontraktioner. Dessa fibrer har störst förmåga att  bilda ATP genom oxidativ fosforylering. Långsamma fibrer är därmed mindre utsatta för anhopning av mjölksyra och utvecklande av muskeltrötthet. De snabba muskelfibrerna aktiveras vid kraftigt kortvarigt arbete och deras ATP produceras till stor del genom glykolys (Bjålie et. al., 1998).  Skelettmuskulaturens fördelning mellan snabba och långsamma fibrer varierar och detta beror på musklernas uppgifter i kroppen. Muskler som är aktiva under långa perioder som ryggmuskulatur innehåller stor andel långsamma fibrer. Fördelningen av musklernas fibertyper kan variera från person till person. En långdistansläpares muskler är exempelvis ofta uppbyggda av större andel långsamma fibrer än en sprintlöpares. Proportionerna av fibertyperna hos varje individ är troligtvis bestämd redan från födseln. Vi kan inte öka antalet muskelfibrer genom träning, men vi kan däremot förändra egenskaperna hos de fibrer vi redan har.  (Bjålie et. al., 1998).

    Bara en form av  typ I muskelfibrer (långsamma) finns beskriven medan typ II- fibrerna (snabba) ibland delas in i IIa, typ IIb och typ IIc (Kennedy et. al., 2011).
    Muskelfibrer av typ I används som tidigare nämnts först och främst vid uthållighetsarbete. De är producerar energi med hjälp av syre. Främsta drivmedlet är fett vilket gör vilket gör muskeln uthållig och lämpad för träning som långdistanslöpning. På grund av den höga halten av myoglobin är färgen på dessa muskelfiberer röda (Kennedy et. al., 2011).

    De olika formerna av typ II fibrer arbetar framförallt anaerobiskt (utan behov av syretillförsel). Typ II fibrerna utvecklar kortvarigt en högre effekt, men är däremot mindre uthålliga än typ I fibrer (Kennedy et. al., 2011).

     

    Bjålie, J. G., Haug, E., Sand, O., Sjaaastad, O. V. (1998) Människokroppen. Fysiologi och anatomi. Liber


    Kenney, W. L., Wilmore, J. H., Costill, D. L. (2011) Physiology of sport and exercise. 5 uppl. Champaign, IL: Human Kinetics.

    Files (0)

     

    Comments (1)

    Viewing 1 of 1 comments: view all
    I grova drag har de flesta muskler 50 % av typ I fibrer. 25 % är typ IIa fibrer och de resterande 25 % är mest typ IIx fibrer. Variationen är stor beroende av vilken muskel det handlar om. Den största skillnaden ses som tydligast hos atleter.(1)
    I typ I fibrer finns ett stort antal mitokondrier och kapillär tätheten är stor runt muskelfibrerna
    Typ I fibrer har stor aerob kapacitet på grund av att de innehåller en stor mängd oxidativa enzymer.
    En av dessa enzymer är myoglobin som lagrar syre.(2)

    1.Kenney, W. L., Wilmore, J. H., Costill, D. L. (2012) Physiology of sport and exercise. 5 uppl.
    2.Gudiol, J. (2015) Fysiologi del III-muskler. Hämtad 23 februari 2015, från traningslara.se, http://traningslara.se/fysiologi-del-iii-muskler/ edited 09:21, 27 Feb 2015
    Posted 06:43, 25 Feb 2015
    Viewing 1 of 1 comments: view all
    You must login to post a comment.