Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Förskrivningsrätt för vissa läkemedel och förbrukningsartiklar (MC3016) > Vaccinationer > Kikhosta > Kikhosta/Pertussis rättningar

Kikhosta/Pertussis rättningar

    Kikhosta/Pertussis

     

    Kikhosta är en vanlig sjukdom i hela världen, som drabbar både barn och vuxna. I Sverige och i många andra länder ingår kikhostevaccin i det allmänna barnvaccinationsprogrammet. Det har visat sig att vaccinet inte har livslång effekt. Kikhostevaccinet infördes på 1950 talet och upphörde under en period mellan 1979-1996 men infördes igen 1996. Anledningen till att vaccineringen upphörde var att skyddseffekten av vaccinet inte var tillräckligt god för att fortsätta att vaccinera barn i Sverige. De var även mycket biverkningar av vaccinet som användes då som gjorde att det togs bort ur det allmänna vaccinationsprogrammet (Nilsson, Von Segebaden, Kling, & Grünewald, 2012). I u-länder är det en vanlig sjukdom som spädbarn dör av (Smittskyddsinstitutet, 2013) (Socialstyrelsen, 2008).

     

    Kikhosta är en allvarlig luftvägsinfektion som är smittsam för det enskilda barnet som är sjuk men även för omgivningen. Den angriper små barn eller de personer som är ovaccinerade (Socialstyrelsen, 2008) (Miall, Rudolf, & Levene, 2007).

     

    Infektionen orsakas av en bakterien Bordetella pertussis. Kikhostebakterien fäster på epitelet i luftvägarna och skadar flimmerhårscellerna. Det som blir kvar är de slemproducerande cellerna, som utvecklar ett tjockt segt slem, som leder till hostattacker (Socialstyrelsen, 2008, s. 33). Smittvägen för kikhosta är att den sprids via luften i små droppar från den som nyser/hostar. Virulensen för att smittas är hög, speciellt när sjukdomen debuterar. Inkubationstiden för kikhosta är ca två veckor (Ericson & Ericson, 2006) (Ekholm, 2012).

     

    Symtomen på kikhosta är att det börjar som en förkylning med hosta och feber. Hostan kommer attackvis och kan leda till kräkning relaterat till att barnet hostar så kraftigt att barnet då tappar andan och först i slutet av hostattacken lyckas dra in luft. Vid klassisk kikhosta pågår hostan i flera månader. För det barnet kan det innebära viktförlust och komplikationer som pneumoni (lunginflammation) encefalopati (förändringar i hjärnvävnaden) och övriga symtom kan vara att hörsel-, syn-, och ansiktsnerver påverkas. För det nyföddabarnet och spädbarn upp till ett år kan kikhosta bli ett allvarligt tillstånd som kan leda döden (Socialstyrelsen, 2008) (Ericson & Ericson, 2006).

     

    För att konstatera kikhosta tas en odling från nasofarynx (Ericson & Ericson, 2006). Det tar ca sex veckor innan du är smittfri från kikhosta. Detta är en anmälningspliktig sjukdom som läkaren ska diagnostisera och anmäla till smittskyddsläkaren i länet och till smittskyddsinstitutet (Ekholm, 2012).

    För att minska risken att smittas med kikhosta rekommenderas det att barnet följer det allmänna barnvaccinationsprogrammet som alla föräldrar erbjuds till sina barn. För att förhindra att allvarliga och smittsamma sjukdomar sprids i världen. Kikhostevaccinet ges tillsammans med Difteri och Stelkramp. Vaccinationen av kikhosta sker vid 5 tillfällen när barnet först är tre månader, fem månader, tolv månader, fem-sex år och fjorton-sexton år. För att kikhostevaccinet ska ha god effekt behövs det att vaccinationen upprepas enligt vaccinationsprogrammet (Carlsson & Silfverdal, 2013).

     

    Vaccin mot kikhosta började utvecklas under 1900-talets första hälft genom ett helcellvaccin (avdödade bakterier). Man började vaccinera mot kikhosta under 1950-talet i stora delar av världen. I Sverige började tillverkning av kikhostevaccin i kombination med ympämnne mot difteri och stelkramp 1950. Den vaccinationen ingick tre år senare i barnvaccinationsprogrammet och då syntes en tydlig minskning av kikhosta i Sverige. Processen för att tillverka kikhostevaccin ändrades på 1970-talet och vaccinet fick inte samma verkningsgrad och kikhostan ökade igen i Sverige, 1979 togs beslut om att sluta vaccinera barn mot kikhosta då det inte hade lika effekt som tidigare. I resten av världen fortsatte tillämpningen av helcellsvaccin.  I Japan började man att utveckla ett nytt vaccin mot kikhosta mellan åren 1980- och 1990. Vaccinet eller komponenter innehöll då delämnen från bakterien acellulära (cellfria). Kikhostevaccinet infördes igen 1996 efter många vaccinationsprövningar och det resulterade i att kikhostan på tre år hamnade på samma nivåer som på 1960-talet (Socialstyrelsen, 2008) (Ekholm, Rikshandboken barnhälsovård, 2013).

     

    Verkningsmekanism i kikhostevaccinet är ”Samtliga acellulära kikhostevacciner innehåller pertussistoxoid, dvs. ett bakterietoxin i avgiftad form. Därutöver ingår ytterligare ett, två eller fyra ämnen från bakteriens yta (filamentöst hemagglutin, pertaktin eller fimbrier av två sorter) (Socialstyrelsen, 2008, s. 75). Adjuvans (är ett ämne som aktiverar immunsystemet så att antikroppssvaret och skyddet ökar) i kikhostevaccinet är aluminiumhydroxid och spår av formaldehyd (FASS).

     

    År 2008 inträffade 16 miljoner fall av kikhosta i världen och 95 % av dessa fall var i utvecklingsländer och man uppskattar att 195 000 tusen barn dog av kikhosta. Främsta meningen med att vaccinera spädbarn mot kikhosta är att minska dödligheten. Vaccineras barnen 3 gånger mot kikhosta är 90 % skyddade mot kikhosta, det finns även studier som visar att det lönar sig att ge booster doser av kikhostevaccin hos ungdomar och vuxna för att minska spridningen av kikhosta, med doser vid 12 års ålder och 16 år (WHO, 2011). WHO (2011) uppskattar att man under 2008 förhindrade 687 000 dödsfall av kikhosta genom att 82 % av alla spädbarn vaccinerades tre gånger mot kikhosta i världen. I Sverige 2012 rapporterades till Smittskyddsinstitutet 289 fall av kikhosta. Av dessa var 35 barn ovaccinerade mot kikhosta. 15 stycken hade fått en dos av vaccinet. 4 stycken hade fått 2 doser. Inga dödsfall har rapporterats i Sverige till följd av kikhosta (Linde, 2013). I Europa har det förekommit utbrott av kikhosta och då är det för att barn/vuxna inte är vaccinerade och sprider smittan (Nilsson, Von Segebaden, Kling, & Grünewald, 2012). I Norge inträffade år 2012, 4231 fall av kikhosta (Blystrand, 2013). I Finland ligger vaccination mot kikhosta på

    99 % och är det nordiska land med högst andel vaccinerade barn mot kikhosta (Social-och hälsoministeriet, 2011). I Danmark anmäls det ca 500 fall om året i kikhosta (Statens Serums Institut, 2012). I Norden och EU ingår kikhostevaccination enligt program med tre doser. Man vaccinerar i världen mot kikhosta, de är ett prioriterat vaccin och år 2008 var 82 % av världens befolkning vaccinerade mot kikhosta (WHO, 2011). Idag erbjuds alla föräldrar i Sverige att vaccinera sina barn enligt vaccinationsprogrammet detta är frivilligt och bägge föräldrarna måste vara överens om att vaccinera sina barn. Nationellt vaccineras barnen tre gånger mot kikhosta vid 3, 5 och 12 månaders ålder (Socialstyrelsen, 2008).

     

     

    Litteraturförteckning

     

    Blystrand, H. (den 29 12 2013). Folkehelseinstituttet. Hämtat från http://www.fhi.no/artikler/?id=8276 den 30 12 2013

     

    Carlsson, R.-M., & Silfverdal, S.-A. (2013). Vaccination av barn och ungdomar. i Läkemedelsboken (19:e upplagan uppl.). Elanders Sverige AB: Läkemedelsverket.

     

    Ekholm, L. (den 18 09 2012). 1177 Vårdguiden. Hämtat från http://www.1177.se/Dalarna/Fakta-och...omar/Kikhosta/ den 09 12 2013

    Ekholm, L. (den 18 09 2013). Rikshandboken barnhälsovård. Hämtat från http://www.rikshandboken-bhv.se/Text...uenzae-typ-b-/ den 09 12 2013

     

    Ericson, E., & Ericson, T. (2006). Klinisk mikrobiologi Infektioner Immunologi Sjukvårdshygien (3:e upplagan uppl.). Slovenien: Liber.

     

    FASS. (u.d.). Hämtat från http://www.fass.se/LIF/product?11&np...=0#composition den 09 12 2013

     

    Linde, A. (2013). EpidEmiologisk årsrapport | 2012. Västerås: Smittskyddsinstitutet.

     

    Miall, L., Rudolf, M., & Levene, M. (2007). Barnmedicin i ett nötskal. (J. F. Ludvigsson, Övers.) Denmark: Studentlitteratur.

     

    Nilsson, L., Von Segebaden, K., Kling, A.-M., & Grünewald, M. (2012). Pertussis surveillance in Sweden Fourteen year report. Solna: Smittskyddsinstitutet.

     

    Smittskyddsinstitutet. (den 09 09 2013). SMI smittskyddsinstitutet. Hämtat från http://www.smittskyddsinstitutet.se/...omar/kikhosta/ den 09 12 2013

     

    Social-och hälsoministeriet. (den 23 11 2011). Hämtat från http://www.stm.fi/sv/pressmeddelande...-/view/1572732 den 30 12 2013

    Socialstyrelsen. (2008). Vaccination av barn Det Svenska Vaccinationsprogrammet En kunskapsöversikt för hälsovårdspersonal. Edita Västra Aros.

     

    Statens Serums Institut. (den 30 08 2012). Statens Serums Institut. Hämtat från http://www.ssi.dk/Service/Sygdomslek.../Kighoste.aspx den 30 12 2013

     

    WHO. (den 21 06 2011). Hämtat från http://www.who.int/immunization/topi.../en/index.html den 12 12 2013

     

    WHO. (den 21 06 2011). Immunization, Vaccines and Biologicals. Hämtat från http://www.who.int/immunization/topi.../en/index.html den 30 12 2013  This page has no content. Enrich DU Wiki by contributing.

    Files (0)

     

    Comments (0)

    You must login to post a comment.