Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Förskrivningsrätt för vissa läkemedel och förbrukningsartiklar (MC3016) > Arbete om inkontinens > Stressinkontinens grupp 2

Stressinkontinens grupp 2

    Table of contents
    No headers

    Ansträngningsinkontinens/stressinkontinens

    Av Seada och Linda

    Prevalens

    I Sverige drabbas 600 000 personer av inkontinens. Inkontinens är tre gånger så vanligt hos kvinnor än hos män vilket beror på de anatomiska och hormonella skillnaderna hos könen.  Risken att drabbas av urininkontinens ökar med åldern och man räknar med att 10- 15 % av alla kvinnor och 5 % av alla män i Sverige lider av urininkontinens av något slag. I Sverige är kostnaden för urininkontinens ca 3 – 4 miljarder kronor per år enligt Janus info (2013). Stressinkontinens, eller ansträngningsinkontinens som den också kallas drabbar främst kvinnor (Larsson & Rundgren, 2003).

     

    Patofysiologi

    Musklerna i underlivet har blivit uttänjda efter till exempel graviditet och det blir då svårt att hålla urinröret stängt samt att muskulaturen blir försvagad på grund av östrogenbrist. Ju fler graviditeter desto större risk att drabbas av stressinkontinens (Larsson & Rundgren, 2003). Vid ansträngningsinkontinens är buktrycket högt vilket leder till att urinblåsans tryck ökar och det blir högre än trycket i urinröret och därmed uppstår ofrivilligt urinläckage (SBU, 2000). Orsaker till att personer drabbas av ansträngningsinkontinens är inte bara på grund av graviditet och östrogenbrist utan även på grund av ärftlighet, tidigare gynoperationer, fetma, tunga lyft i arbetet, förstoppning och långvarig hosta. Ansträngningsinkontinens förekommer sällan bland män och skulle en man drabbas är det oftast efter en prostataoperation (Larsson & Rundgren, 2003).

     

    Symtom

    Personer som har stressinkontinens har urinläckage när buken och pelvismuskeln utsätts för ansträngning som tillexempel vid motion, hosta, sex, tarmtömning eller vid skratt. Urinmängden kan variera från några få droppar till stora mänger urin (Larsson & Rundgren, 2003). Framfall kan förekomma samtidigt med stressinkontinens vilket kan göra att inkontinensen inte upptäcks i tid (Persson, 2013). Hos kvinnor under 75 år är stressinkontinens den vanligaste formen och symtomen uppstår oftast inte nattetid (Larsson & Rundgren, 2003).

     

    Utredningar och Diagnostik

    Utredning sker på personer som tidigare inte haft urinläckage och det är viktigt att denna utredning påbörjas snabbt för att utesluta allvarliga sjukdomar såsom cancer. Det är även viktigt med snabb utredning för att få en bättre livskvalité och förhindra depression och isolering. Första steget i utredningen är att ta en grundlig anamnes och status för att kunna utesluta andra sjukdomar, läkemedel som kan påverka samt för att kunna få en uppfattning av problemet (Internetmedicin, 2013). Forskning har visat att schemalagda mottagningar där mer tid avsätts för personer med urininkontinens ökar motivationen för vidare utredning. Vidare visar forskningen att sjuksköterskorna som har schemalagda mottagningar inte känner sig lika stressade samt att de även upplever att de kan utreda personen som söker för problemen mer noggrant än vid så kallade droppin mottagningar (Hägglund, 2010).

    Det är viktigt att under hela utredningen journalföra resultaten för lättare uppföljning. Hos män är det viktigt att ta bladderscan (ultraljud) av urinblåsan samt att ta reda på om de har prostataförstoring och PSA blodprov för att upptäcka prostatförändringar, för övrigt är utredningen samma som för kvinnor. En av de viktigaste delarna i utredningen är att påbörja en miktions- och dryck lista som patienten själv fyller i under 48-72 timmar, för att se hur mycket och när patienten har urinläckage vid samtidigt intag av vätska. Denna lista kan ibland behöva kompletteras genom att väga blöjan för att se hur mycket urin som läckt för att kunna sätta in rätt hjälpmedel samt för att kunna fastställa rätt sorts urininkontinens. Som distriktssjuksköterska är det även viktigt att utesluta att patienten har en urinvägsinfektion genom att ta ett urinprov, ta reda på om patienten har några luftvägsinfektioner på grund av allergi som förvärra urinläckaget. Provokationstest är ett test som kan fastställa ansträngningsinkontinens. Kvinnan får ett urinskydd och personalen ber personen att hoppa eller hosta för att sedan mäta skyddet och tar reda på urinläckagemängden. Provokationstestet kan även utföras av personen i hemmet om så önskas. Vidare är det viktigt att även titta på patientens hemmiljö gällande toalett vanor, avstånd till toaletten med mera. Om urinläckageproblemet är svårbedömt eller behöver utredas inför eventuell operation skickas personen vidare för specialistbedömning av urolog eller/och gynekolog (Larsson & Rundgren, 2003).

     

     

    Behandlingar

    Första behandlingen vid lätta till måttliga besvär tillämpas knipövningar under 4-6 månader som avser att träna upp en försvagad bäckenbottenmuskulatur och på så sätt förhindra urinläckage. Bäckenbottenträningen bör utvärderas inom 6 månader och utvärderingen är bäst om den utförs av uroterapeut eller sjukgymnast med vidareutbildning inom området (Persson, 2013). Upplever personen svårigheter med att på egenhand träna knipövningar kan denne hänvisas till uroterapeut som kan utföra elektrostimulering för att förbättra knipförmågan och hjälpa personen att hitta de rätta bäckenbottenmusklerna. Skulle inte knipövningarna hjälpa, eller om en sådan inte kan erbjudas, kan läkemedel antikolinergika och/eller östrogen sättas in (1177 Vårdguiden, 2011). Vid ansträngningsinkontinens bland män (vilket är mycket sällsynt) är det bäckenbottenträning som är den bästa behandlingen i kombination med välanpassade inkontinenshjälpmedel.  25 – 85 % förbättras av bäckenbottenträning främst hos kvinnor (Hedin & Löndahl, 2012). Vid svår inkontinens med stora urinläckage kan patienten rekommenderas operation en så kallad Tension- free Vaginal Tape (TVT) för att behandla inkontinensen och sker när kvinnan inte ska föda fler barn och om allmäntillståndet tillåter. Vid operationen stödjer kirurgen upp den mellersta delen av urinröret med hjälp av en U-formad slynga som fästes bakom urinröret för att hålla upp urinröret och ge det stöd vid hosta, nysning och på så vis läckage. Ingreppet har få komplikationer men det kan uppstå svårigheter med att tömma blåsan, smärtor i underlivet och att det ökar risken för framfall. Vidare kan strålen bli svagare och det kan ta längre tid att urinera (1177 Vårdguiden, 2011).  Ingreppet görs i lokalbedövning med liten dissektion via främre vaginalväggen. TVT operationen är en mycket effektiv då 9 av 10 personer blir läckagefria på kort sikt och det är därför viktigt att inte dra ut på utredningen utan erbjuda operationen på ett tidigt stadie (Malmberg & Mattiasson, 2005; 1177 vårdguiden, 2011). Operationen höjer kvinnornas livskvalité och uppföljningen postoperativt är mycket viktigt i den fortsatta vårdkedjan (Riss & Kargl, 2011).

     

    Ansträningsinkontinens hos män behandlas oftast inte med operation utan i första hand med knipövningar som har visat sig vara effektivt. Är urinläckaget stort och personen upplever försämrad livskvalité fins det en metod som har visat sig vara effektiv och säker för män efter radikal prostatektomi. Metoden heter AdVance sling och innebär att en slynga opereras in under urinröret för att ge stöd i syfte att minska urinläckage. I studien framkommer det att 91.7 % av fallen förbättrades med mindre urinläckage och reducerad andvändning av hjälpmedel. Detta medförde även att männens livskvalité förbättrades (Veliev, Golubtsova & Tomilov, 2013).

     

    Genusperspektiv

    Vanligast är att kvinnor får urininkontinens. Kvinnor kan drabbas av urininkontinens redan i ung ålder och ca 40 % har inkontinens vid övergångsålder pga. Bäckenbotten försvagning som orsakats av graviditet och förlossning (SBU, 2013 ).  Urininkontinens bland män är vanligast från 60 år och uppåt men även yngre män kan drabbas av urininkontinens. Hos män är den vanligaste inkontinensen trängningsinkontinens. Ansträngningsinkontinens är vanligast hos kvinnor och män drabbas mycket sällan av detta (Samuelsson, 2011). Vid ca 70 års ålder ökar inkontinens bland båda könen och är ofta orsakat av annan sjukdom som till exempel neurologiska sjukdomar, kognitiv påverkan eller annan funktionsnedsättning (SBU, 2013 ).

    Forskning som är utförd i dagsläget är mestadels baserat på kvinnornas situation och upplevelser. Mäns upplevelser av stressinkontinens nämns inte i forskning, troligtvis pga. det inte är vanligt bland män.

     

    Psykosociala aspekter

    Sociala relationer och gemenskap är viktigt för människan och är även betydelsefull för att personen ska uppleva livskvalité. Många äldre talar ofta om att de inte vill bli beroende av sina anhöriga eller av vårdpersonal. (SBU Rapport, 2013). Urininkontinens är ett stort problem och många söker inte vård för sitt problem då de upplever att det är svårt att prata om (Prynn, 2012).  För personer med inkontinensproblematik är det viktigt att de känner sig trygga med sina hjälpmedel för att våga och kunna bibehålla sin sociala kontakt och aktivitet (Malmberg & Mattiasson, 2005). Enligt en studie (Riss & Kargl, 2011) avstår många kvinnor att utöva sporter och undviker sociala aktiviteter samt resor på grund av urinläckage. Därför är det viktigt att vårdpersonalen uppmärksammar detta och tillsammans med patienten planera och försöka hitta lösningar till fortsatt men anpassad aktivitet. Det framkommer också i studien det är viktigt att ta upp sexfrågan med kvinnorna som har en partner och särskilt vid uppföljningssamtalet efter operation. För en del kvinnor kan det gå så långt att de undviker sex, men att det är väldigt individuellt, en del upplever stora svårigheter vid endast lite läckage med ”en droppe” medan andra vid lite större mängder urinläckage (a.a.). Många kvinnor med stressinkontinens upplever sig mindre attraktiva och har en ständig oro över urinläckage vid samlag och hanterade det ofta med att tömma urinblåsan innan sex (Nilsson, Lalos, Lindkvist & Lalos, 2011: Lalos, Berglund & Lalos, 2000). Kvinnor med stressinkontinens kan uppleva urinläckaget som mycket påfrestande psykiskt och fysiskt och flertalet har fått byta jobb där tunga lyft är mindre förekommande. Det som även framkommer i studien är att det finns en ständig oro och rädsa för att lukta illa efter urinläckage (Lalos, Berglund & Lalos, 2001).

     

    Kriterier för förbrukningsartiklar

    Personer som besväras av urininkontinens ska utredas innan man skriver ut hjälpmedel eller läkemedel (Janusinfo, 2013). Hjälpmedel vid urininkontinens är den vanligaste behandlingen hos äldre personer. De vanligaste hjälpmedlen vid urininkontinens är absorberande produkter och blöjförband och som kan uppnå en kostnad på 3-4 miljarder kronor, vilket samhället står för till viss del. För att rätt hjälpmedel ska skrivas ut bör ett blöjvägningstest ha utförts så att hjälpmedlet får rätt absorptionskapacitet utifrån personenens urinläckagevolym. Det är viktigt att man som distriktssjuksköterska skapar ett förtroende för att utprovningen ska gå så smidigt som möjligt. Till en början ska uppföljningarna ske tätare och när hjälpmedlet fungerar på ett bra sätt kan uppföljningarna glesas ut. Utvärdering ska ske med jämna mellanrum för att utvärdera effekten av behandlingen samt för att se om urinläckage har ökat eller minskat och på så sätt anpassa hjälpmedlen efter behov. Ett väl utprövat och anpassat inkontinenshjälpmedel bidrar till lägre kostnad för samhället och mindre risk för att personen ska bli isolerad samt minskar vårdkostnaderna (Larsson & Rundgren, 2003).

     

    Regelverk

    Verksamhetschefen på varje enhet bestämmer vilken eller vilka sjuksköterskor som har förskrivningsrätt gällande hjälpmedel vid urininkontinens. Chefen gör en bedömning av personens kompetens och utbildning. (Vårdhandboken, 2012). Kommuner och landsting har skyldighet att erbjuda hjälpmedel vid inkontinens och fortlöpande uppföljning enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763). I de flesta kommuner i Sverige får personer med urininkontinens denna hjälp gratis (a.a.).

    Vårdgivaren är alltid ansvarig för hjälpmedel för inkontinens och att den är individanpassad på sjukhuset och på ett kommunaltboende är det sjuksköterskans uppgift att kartlägga och individanpassa hjälpmedlen. Det är viktigt att förskrivningen journalförs med produktnamn, antal, samt beräknad användning och antal uttag av hjälpmedel vid inkontinens så att det är lätt att hitta information om personens hjälpmedel om någon annan ska förskriva dessa vid nästa besök. Det är även viktigt att informera personen om att brister med produkten vidarebefordras till förskrivaren så att en reklamation kan ske. Inkontinenshjälpmedel ska inte ses som en arbetsavlastning vid personalbrist (Vårdguiden, 2012).

     

    Referenser

    Hedin, K., & Löndahl, M. (2012). Allmänläkarpraktikan. Njursjukdomar Urologi Gynekologi. Lund: Studentlitteratur AB.

    Hägglund, D. (2010)  District continence nurses' experiences of their continence service in primary health care. Journal of Nursing Management. 18: 225–233.

    Janusinfo (2013.) Riktlinjer för behandling av urininkontinens. Hämtad 29 november. 2013 från hemsidan: http://www.janusinfo.se/Behandling/Expertradsutlatanden/Urologi/Riktlinjer-for-behandling-av-urininkontinens//?id=9334

    Lalos, O., Berglund, A-L. & Lalos, A. (2001). Impact of urinary and climacteric symptoms on social and sexual life after surgical treatment of stress urinary incontinence in women: a long-term outcome. Journal of Advanced Nursing, 33 (3), 316-327.

    Larsson, M., & Rundgren, Å. (2003). Geriatriska sjukdomar 2:a upplagan. Lund: studentlitteratur.

    SBU (2000). Behandling av urininkontinens. Stockholm: SBU rapport. ISBN: 91-87890-56-9

    Lauritzen, M., & Nordlander, I. (2012) Inkontinenshjälpmedel. Hämtad 20 december 2013 från vårdhandbokenshemsida: www.vardhandboken.se/texter/urininkontinens/inkontinenshjälpmedel/

    Malmberg, L & Mattiasson, A. (2005) I vått och torrt. Om de nedre urinvägarnas funktionsstörningar. Lund: studentlitteratur. ISBN: 91-44-03852-6

    Nilsson, M., Lalos, O., Lindkvist, H. & Lalos, A. (2011). How do urinary incontinence and urgency affect women’s sexual life?. ACTA Obstetricia et Gynecologica Scandinavia, 90, 621-628. DOI: 10.1111/j.1600-0412.2011.01120.x.

    Persson, J. (2013) Inkontinens, kvinnlig. Hämtad 27 december 2013 från hemsidan: http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1209

    Prynn, P. (2012) Continence issues in the elderly. Practice Nurse. 42 (1): 306-312

    Riss, P. & Kargl, J. (2011). Quality of life and urinary incontinence in women. Elsevier, 68, 137-142.

    Samuelsson, E (2011). Urininkontinens hos kvinnor. Hämtad 20 december 2013 på 1177 hemsida: www.1177.se/dalarna/fakta-och rad/sjukdomar/urininkontinens-hos-kvinnor/

    Samuelsson, E (2011). Urininkontinens hos män. Hämtad 20 december 2013 på 1177 hemsida: www.1177.se/dalarna/fakta-och rad/sjukdomar/urininkontinens-hos-man/

    SBU. Rapport 2013. Behandling av urininkontinens hos äldre och sköra äldre. En systematisk litteraturöversikt. Hämtat 21 december 2013 från hemsidan: http://www.sbu.se/upload/Publikationer/Content0/1/SBU_Urininkontinens_2013 _219.pdf

    Veliev, E.L., Golubtsova, E.N., & Tomilov, A.A. (2013). Experience of male transobturator AdVance sling implantation in patients with stress urinary incontinence after radical prostatectomy. Urologiia, 4, 37-41.

     

    Rekommenderade länkar:

    https.//www.youtube.com/watch?v=459wBqTDpPg

     

     

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    Är graviditetsgruppen den grupp som drabbas oftast av ansträngningsinkontinens?( Se patofysiologi) Varför ska snabb utredning göras?( se utredningar och diagnostik). Finns det någon åldersgräns uppåt för TVTop? (se behandlingar)Vad menas (a.a) i texten Regelverk och Psykosociala aspekter? Arbetet annars välskrivet och lättläst, bra förklarningar. /Grupp 3
    Posted 13:32, 7 Jan 2014
    Hej! Ett bra och välskrivet arbete! Under psykosocialt skulle det vara intressant att läsa även om mäns upplevelse av inkontinensbesvär (om det finns studier). Sista stycket under behandlingar där op på män tas upp är lite otydligt. Vad är det för behandling som är effektiv efter prostatektomi? Under utredning tar ni upp vikten av snabb handläggning och speciella mottagningar för problemet. Finns det tillräckligt/några sådana. Är detta något som prioriteras och vart ligger huvudansvaret vårdcentral/urolog etc? /
    Posted 09:19, 8 Jan 2014
    Prevalens: Saknar prevalens för stressinkontinens.
    Utredning: Varför är det viktigt att starta utredning snabbt? Hur utreds kvinnorna ni har bara skrivit om männen?
    Behandling: Finns någon övre åldersgräns för behandling med antikolinergika relaterat till biverkningsrisk? Bra om ni skriver att antikolinerga lkm är mindre lämpligt för äldre.
    Regelverk: Finns det fler lagar som styr inkontinensvården?

    Arbetet har rätt titel och alla delar finns med, arbetet är lättläst och lätt överskådligt med korrekt referering.

    Några få stavfel/förkortningar/särskrivningar förekommer till exempel gyn (Patofysiologi), dropp in (Utredning), bladder Scan (Utredning), Genus perspektiv (särskrivning).

    Referenslistan är utan anmärkning med fungerande länkar och arbetet innehåller bra blandning av aktuella vetenskapliga artiklar, böcker och webbsidor. Dock fungerar inte den rekommenderade länken till youtube.

    Ordet stessinkontinens används inte konsekvent men å andra sidan har ni förklarat att ansträngningsinkontinens och stressinkontinens är synonymt.

    Helhet: Bra upplägg, lättläst, väl genomarbetat.

    Bra jobbat! Mvh Grupp 6 edited 11:21, 8 Jan 2014
    Posted 11:17, 8 Jan 2014
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.