Search:
DU Wiki > Ämnen - Subjects > Medicinsk vetenskap > Tidigare kurser inom Medicinsk vetenskap > Förskrivningsrätt för vissa läkemedel och förbrukningsartiklar (MC3016) > Arbete om inkontinens > Blandinkontinens grupp 14

Blandinkontinens grupp 14

    Table of contents
    No headers

     

    Blandinkontinens grupp 14, Uppdaterad 140112

    Av: Annika Holmgren, Najat Makhoul & Sara Helgesson

    BLANDINKONTINENS

    Prevalens

    Urininkontinens är ett stort folkhälsoproblem. Mer än 50 miljoner människor i världen har urininkontinens, ungefär 500 000 personer är drabbade i Sverige. Problemet förekommer i alla åldrar, men antalet drabbade ökar betydligt med stigande ålder. Det är vanligare att kvinnor drabbas av urininkontinens, men det kan även drabba män vid exempelvis prostataförstoring, skador i urinröret efter prostataoperation eller missbildningar. Cirka 50 – 80 % av personerna inom äldre omsorg har problem med urininkontinens (SBU, 2000; Vårdhandboken, 2012).  Många kan ha urininkontinens, men upptäcks inte alltid och kan döljas i andra sjukdomstillstånd. Det är många som har urininkontinens utan att söka hjälp för problemet, endast 20-50 procent av de personer som har urininkontinens söker hjälp i sjukvården. Det är viktigt med ökad förståelse till urininkontinens, samt att våga prata om detta problem för att få hjälp och behandling (SBU, 2000; Vårdhandboken, 2012).  Blandinkontinens är vanligt förekommande hos kvinnor. Bland män är det ovanligare på grund av att män sällan har ansträngningsinkontinens (Wiklund, Jonsson, 2010). 

     

    Patofysiologi

    Blandinkontinens är en kombination av ansträngningsinkontinens och trängningsinkontinens. Ansträngningsinkontinens beror på att trycket i urinblåsan är större än mottrycket från urinröret och slutmusklerna. Ökat tryck i blåsan beror på olika saker som exempelvis ökat tryck i bukhålan, då magmusklerna används vid fysisk aktivitet, hosta, nysningar, skratt, och tunga lyft (Vårdhandboken, 2012 ; SBU [Statens beredning för medicinsk utvärdering] 2000; Digesu, G-A, 2013).Ansträngningsinkontinens är vanligt efter graviditet och förlossning, då bäckenbottenmusklerna blir uttänjda. Hos äldre blir slemhinnorna i urinröret skörare på grund av att östrogenbildningen avtar, vilket leder till sämre fungerande slutmuskel i urinröret. Livmoderframfall kan orsaka ansträngningsinkontinens, då det uppstår försvagning av bäckenbottenmuskulatur som leder till att urinröret sjunker till under bäckenbottennivå och i sin tur leder det till ett urinläckage vid ansträngning (Kristoffersen, 2006).

    Vid trängningsinkontinens får den drabbade personen urinläckage i samband med ofrivillig sammandragning av blåsmuskeln, urintömningen går inte att bromsa eller hindra (SBU, 2000).  Trängningsinkontinens beror på sjukdom eller skador på nerverna till urinblåsan. Ibland kan trängningsinkontinens bero på förändring i eller utanför urinblåsan, såsom urinvägsinfektion, atrofiska slemhinnor hos kvinnor, prostataförstoring hos män och förstoppning. I sällsynta fall kan trängningar vara ett tidigt symtom på multipel skleros (SBU, 2000; Vårdhandboken, 2012). 

     

    Symtom

    Symtomen vid ansträngningsinkontinens visar sig som urinläckage vid ansträngning och fysisk aktivitet som exempelvis vid hosta, nysningar, skratt, löpning, hopp och tung lyft. Den drabbade individen kan i svårare fall uppleva ett ständigt läckage vid enbart ändring av kroppsläge exempelvis från sittande till stående ställning. Övervikt, förstoppning och kronisk hosta kan förvärra symptomen(Digesu et al.; SBU, 2000; Vårdhandboken, 2012;). Symtomen kan uppträda efter graviditet och förlossning, ökar i högre ålder och förekommer nästan bara hos kvinnor. Mängden urinläckage är i regel måttligt men kan förekomma flera gånger om dagen (SBU, 2000).

    Vid trängningsinkontinens är symtomen täta trängningar till vattenkastning, plötslig och kraftig kissnödighet som inte går att hindra och leder till läckage av urin. Denna typ av inkontinens förekommer i alla åldrar, men är vanligare hos äldre. Det drabbar lika många män som kvinnor i hög ålder. Det är vanligt hos personer med neurologiska sjukdomar såsom Multipel Skleros, Parkinson, demens och efter stroke. Volymen av läckage kan vara en liten urin mängd/skvätt till hela urinportionen och kan komma plötsligt (SBU, 2000).

     

     Regelverk

    Sjuksköterska som är anställd hos landsting, kommun eller vårdgivare som har avtal med kommun eller landsting och är utsedda av vårdgivare, kan inneha förskrivningsrätt för förbrukningsartiklar inom området urininkontinens (SOSFS 2008:1). Verksamhetschef inom varje enhet är ansvarig för att det finns personal som har utbildning, kompetens och utser den som får förskriva inom området urininkontinens. (Vårdhandboken, 2012).

    Enligt hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) har kommunen och landstinget skyldighet att erbjuda inkontinenshjälpmedel till personer med inkontinens. Urininkontinenshjälpmedel är kostnadsfria för brukarna i en del landsting och kommuner. Förskrivningen för förbrukningsartiklar regleras enligt SOSFS 2008:1. Det finns andra lagar och förordningar som inverkar, exempelvis:

    • SOSFS 2005:12Socialstyrelsens föreskrifter om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården
    • SOSFS 2006:11 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS

               (Vårdhandboken, 2012). 

     

    Diagnostik och utredning

    Ansvariga för utredningar av urininkontinens är läkare, uroterapeuter, distriktssköterskor, sjuksköterskor och barnmorskor med särskilt kompetens (Vårdhandboken, 2012). Grunden i utredningen av urininkontinens är en noggrann anamnes som kartlägger patientens symtom. I anamnesen ingåratt fråga om rökvanor, viktuppgång, tarmfunktion, gynekologiska besvär såsom menstruationer, om patienter har ryggbesvär. Frågor som är viktiga vid utredning är hur miktionsbesvären yttrar sig, hur länge har besvären funnits, när besvären kommer, hur ofta de förekommer och på vilket sätt de uppträder. Det finns standardiserade frågeformulär som kan användas vid utredning (Nikola.nu, 2012; Vårdhandboken 2012). 

    Basalutredning och stresstest är grunden i utredningen av ansträngningsinkontinens. Vid blåstömningssvårigheter eller andra svårare inkontinens skall tilläggsutredning och urodynamisk utredning utföras.  Vid trängningsinkontinens görs också basalutredning och tilläggsutredning (Wiklund & Jonsson, 2010: Vårdhandboken, 2012).

    Basalutredning innefattar en noggrann anamnes som kartlägger patientens symtom med hjälp av standardiserat frågeformulär, välske och miktionslista under 2 dagar. Viktigt med anamnes, fråga patienten om hur länge hon haft besvär och hur ofta, fråga om blåstömningssvårigheter, resurin >100ml, upprepade urinvägsinfektioner och nattliga besvär. Om det finns bakomliggande orsaker såsom infektioner, neurologiska sjukdomar, malignitet, polyuri är det viktigt att remittera dessa patienter till specialister för vidare undersökning (Wiklund & Jonsson, 2010).  Urinsticka med vita/röda blodkroppar, glukos och eventuellt andra laboratatorievärlden såsom kreatinin, och hos män prostataprov PSA. Gynekologisk undersökning med eventuell screening för sexuellt överförda sjukdomar och bukundersökning ingår också. Man går genom patientens medicinlista, tittar efter antikolinergika, psykofarmaka, adrenergika och diuretika läkemedel. Stresstest innebär att patienten får hosta i stående när urinblåsan är medelfylld och läckage kontrolleras Blöjvägningstest under kort tid 1minut-1timme och lång tid 1-2 dagars hemtest.

    I tilläggsutredning ingår urinodling, cystoskopi och residualurinbestämning. Urodynamisk utredning omfattar cystometri, mätning av uretratryck och residualurinmätning/ urinflödesmätning (Wiklund & Jonsson, 2010; Vårdhandboken, 2012). 

     

    Behandling

    Blandinkontinens domineras vanligtvis av antingen trängnings eller ansträngningsinkontinens och behandlingen blir inriktad mot båda inkontinenstyperna. De mest besvärande symtomen vid blandinkontinens behandlas i första hand. Miktionslista används som en grund och diskuteras tillsammans med patienten. Vid behandling tas hänsyn till patientens tidigare sjukdomar, hur gammal patienten är och vad denne har för levnadsvanor. Om patienten väger cirka 5-10kg över normal kroppsvikt, rekommenderas viktnedgång och röker patienten rekommenderas rökstopp.  Råd såsom minskat vätskeintag och mindre koffeinintag ges till patient. Att sitta bekvämt, slappna av och inte pressa fram urin kan underlätta vid vattenkastning (Peeker & Samuelsson, 2013).  

    Syftet med bäckenbottenträning är att stärka bäckenbottenmuskulaturen och dess uthållighet. Träningsinstruktioner på detta kan ges vid undersökning och effekten av träningen kan ses efter 3 månader. Om effekt skall uppnås behövs 8 knipövningar 3 gånger per dag för bästa resultat. Det är viktigt att patienten kan använda rätt muskler för att utföra bäckenbottenträning (Peeker & Samuelsson, 2013,Vårdhandboken, 2012).

    Elektrisk stimulering kan även användas som stöd vid bäckenbottenmuskelträning under förutsättning att patienten blivit diagnostiserad för instabilitet i blåsmuskeln. Behandlingen tar cirka 20minuter och ges i olika omgångar (Vårdhandboken, 2012; Peeker & Samuelsson, 2013).

    Patienter med godartade prostataförstoringar blir oftast bra efter operation och har sällan besvär efter det. Vissa män kan få övergående ansträngningsinkontinens efter operation. Efter prostatacancer är det vanligare med bestående besvär efter prostataektomi (Peeker & Samuelsson, 2013).

    Ibland kan farmakologisk behandling bli nödvändig.  Då används antikolinerga läkemedel som minskar överaktiviteten i urinblåsan, det kan vara exempelvis Detrusitol och Vesicare. Östrogen som används till kvinnor i underlivet efter menopaus, stärker slemhinnorna i underlivet. Vissa äldre patienter kan ha svårt att tolka signalerna från kroppen eller får veta med för kort varsel från hjärnan att urinblåsan måste tömmas och kan behöva toalettassistans. Då kan det vara bra att tänka på att kartlägga tömningsvanorna och att exempelvis vårdpersonal hjälper patienten till toaletten under bestämda tider. Om operation blir aktuellt, vilket endast utförs på patienter med ansträngnings- och blandinkontinens i vissa fall skall bäckenbottenträning ha utförts av patienten och att läkare har tagit ställning till eventuell operation. Vid operation vid blandinkontinens är det ansträngningsinkontinens som kan förbättras inte inslaget av trängningsinkontinens. (Vårdhandboken, 2012; Peeker, & Samuelsson, 2013).

     

    Genusperspektiv

    Skillnader i ett genusperspektiv kan handla om hur hälsoproblem förknippas med män/kvinnor och exempelvis hur olika levnadsvillkor kan påverka. Det finns studier som visar att det som uppges vara orsaken till att inte söka hjälp vid urininkontinens är att det ses som ett normalt åldrande.  Vanligt är uppfattningen att urininkontinens är att räkna med när man är kvinna och har genomgått graviditet och barnafödande (Franzen 2011; Horrocks, Somerset, Stoddart, & Peters, 2004; SBU 2013). Det har visats både bland män och kvinnor att det är besvärligt att diskutera om urininkontinens (Franzen 2011; Horrocks et.al 2004; SBU 2013).  Horrock et.al. (2004) visade i en mindre intervjustudie (20 intervjuer), att kvinnor uttryckte det svårare att samtala med en läkare av manligt kön medan, könet hos läkaren inte hade lika stor inverkan hos männen. I en studie om män med urininkontinens, visades samband mellan bland annat skamkänsla i att kroppen förlorade sin förmåga, det påverkade deras egen syn på sin manlighet och sexualitet och gav känslor av förlust (Coyne et.al, 2012).

     

    Psykosociala aspekter

    Urininkontinens får ofta stor inverkan på personers sociala liv och upplevelse av livskvalitet.  Det är också vanligt att trots en stor inverkan på hela livet och mycket lidande väljer många att inte söka hjälp, att söka hjälp upplevs besvärligt (Vårdhandboken, 2012; Franzen, 2011). Hur patientens sociala liv och livskvalitet påverkas ska tas hänsyn till vid bedömning av urininkontinens. Flertal studier visar på sänkt livskvalitet och symtom som oro/ångest vid urininkontinens (Vårdhandboken, 2012).

     Franzen (2011) skriver att typ av urininkontinens är av betydelse för den negativa inverkan på livskvalitet. Trängningsinkontinens som är en del vid blandinkontinens har setts ha mer negativt inverkan på livskvaliteten jämfört med ansträngningsinkontinens. Orsaken till detta kan bland annat förklaras utifrån mindre behandlingsalternativ med goda resultat och att trängningsinkontinens är oftare mer kroniskt. Vad gäller blandinkontinens visar en studie av Coyne et.al.(2012) att bland män, uttryckte de med blandinkontinens, mest ångest. Bland både män och kvinnor hörde de med blandinkontinens till de som uppgav lägre livskvalitet relaterat till hälsa -health-related quality of life, HRQL- (Coyne et al. 2012).

    I SBU rapport från år 2000 ges också exempel från studier, där visas bland annat mer negativ inverkan på livskvaliteten hos de som får specialistvård, vilket då antas höra samman med mer besvär av sin urininkontinens. I en studie där 150 kvinnor deltog, minskade psykosociala besvär med två tredjedelar efter behandling med bäckenbottenträning, blåsträning och östrogen preparat eller blåsmuskelavslappnande medel. En annan studie visade både förbättrad livskvalitet, mindre skamkänsla och färre depressioner hos kvinnor över 60 år efter behandling med bäckenbottenträning och östrogen (SBU 2000).

    I SBU rapporten från 2000 diskuteras också om andra sociala effekter av urininkontinens och det beskrivs att det är svårt att finna några belägg för urininkontinens och påverkan på sjukskrivning. Samband har visats för urininkontinens och svårighet att sköta sitt arbete. En studie visade att vid urininkontinens som krävde större skydd, skrivet som blöjor, uppgav endast 40 % att de kunde arbeta utanför sitt hem (SBU, 2000).

    Det är inte ovanligt att avstå sociala aktiviteter av rädsla för urinläckage och det kan ofta vara både vanligt att känna sig besvärad inför eller att det är svårt att delta i sport och gymnastik. Risk för isolering har visats och en förklaring till detta var, förutom obehag och rädsla, att exempelvis träffa vänner eller andra aktiviteter ute i samhället, krävde så mycket planering att det blev mer besvärligt än trevligt och de blev enklare att låta bli (SBU rapport 2000).

    Nyare studier som Botlero, Bell, Urquhar & Davis (2010), uttrycker en tidigare brist på bra vetenskapliga studier om livskvalitet kopplat till urininkontinens. Botlero et.al. (2010) genomförde en jämförande studie med kvinnor med och utan urininkontinens, där de med hjälp av ett standardiserat frågeformulär avsåg att mäta psykologiskt välmående i olika nivåer. Studien visade lägre välmående hos kvinnor med urininkontinens och att kvinnor med blandinkontinens hade sämre välmående, jämfört med kvinnor med trängningsinkontinens.

    Personer med urininkontinens kan också sedan tidigare ha andra sjukdomar som kan få betydelse på den psykosociala upplevelsen av urininkontinens. Socialstyrelsen tar i ett kapitel ur Nationella riktlinjerna för demenssjukvård upp om urininkontinens vid demenssjukdom. Utredningar och behandlingar vid inkontinens vid samtidig demenssjukdom kan upplevas kränkande och förvirrande och Socialstyrelsen ger riktlinjer för hur man handlägger urininkontinens hos dessa personer med hänsyn till att bibehålla livskvalitet och integritet (Socialstyrelsen, 2010).

     

    Kriterier för förbrukningsartiklar blandinkontinens

    Förskrivningsrätten gäller när man i samverkan med patient och anhörig väljer produkter som man kommit fram till är lämpliga efter behovsbedömning (Vårdhandboken, 2012). Ansvaret innefattar att prova ut och anpassa de produkter som behovet visar på. Det är viktigt att utprovningen sker med för vissa inkontinenshjälpmedel rätt storlek som mäts fram och att prova ut lämplig form (Nikola.nu, 2012; Vårdhandboken, 2012).

    Förskrivaren måste också väga in att det ska fungera i hemmiljön. Att vara ansvarig förskrivare innebär att man måste ha kännedom om sortiment, beställningsrutiner och kan anpassa förskrivning till individen med samtidig kostnadseffektivitet. Målet är att produkten som skrivits ut ska fungera så väl att inte läckage uppstår, att personen ska kunna öka sin fysiska och eller sociala aktivitet samt behålla livskvaliteten. Förskrivaren har också ansvar att fortlöpande utvärdera och följa upp hur det fungerar (Nikola.nu, 2012).

    Om utredning inte visar ett behov som berättigar till hjälpmedel, eller personen önskar ett annat hjälpmedel än det som utredningen kommit fram till är lämpligast får man köpa detta själv. Det kan gälla exempelvis underlägg som man vill ha för säkerhet skull. Det kan också gälla när personer vill ha skydd där utredningen inte visar något egentligt läckage (Vårdhandboken, 2012).

    Förskrivningen av för förbrukningsartiklar inom området urininkontinens omfattar absorberande hjälpmedel, katetrar, urindroppsamlare, hygienunderlägg, fixerbyxor och urinpåsar samt till detta andra tillbehör som exempelvis kateterklämmor (Vårdhandboken, 2012).

     

    Referenser

    Botlera,R. Bell,R.J., Urquhart,D.M., Davis, S.R. (2010). Urinary incontinence is assosicated with lower psychological general well-being in community-dwelling women. The Journal of The North American Menopause Society.17(2), 332-337. Doi: 10.1097/gme.0b13e318ba571a.

     

    Coyne.S, Kvasz. M, Ireland. A.M.,  Milsom. I,  Kopp. Z.S., Chapple. R.S (2012) Urinary incontinence and its relationship to mental health and health-related quality of life in men and women in Sweden, the United kingdom, and the United States. Eur Urol 61:88-95.

     

    Digesu, G-A; Derpapas, A; Hewett, S; Tubaro, A; Puccini, F; Fernando, R & Khullar, V, (2013). Does the onset or bother of mixed urinary incontinence symptoms help in the urodynamic diagnosis?. European Journal of Obstretitics & Gynecology nd reproductive biology.171(2):381-384. Doi: 10.1016/j.ejogrb.2013.09.036.

     

    Franzèn, K. (2011). Inkontinens hos kvinnor leder ofta till sämre hälsa. Incitament. Nr 2.2011. Hämtad 13.12.21, från http://incitament.com/tidigare-nummer/nr-2-2011/

     

    Horrocks, S., Somerset, M., Stoddart, H., & Peters, T. J. (2004). What prevents older people from seeking treatment for urinary incontinence? A qualitative exploration of barriers to the use of community continence services. Family Practice, 21(6), 689-696.

     

    Kristofferssen N-J (2006). Grundläggande omvårdnad 2. Liber AB Stockholm.

     

    Nikola.nu (2012).  Vuxen blåsa. Utredning och behandling. Nikola.nu. Nätverk inom blås- och tarmfunktionsstörning. Hjälpmedelsinstitutet. Hämtad 2013.12.21, från Http://www.nikola.nu/natverk.

     

    Peeker, R. & Samuelsson, E. (2013). Urininkontinens. Läkemedelsboken 2014 (sid 440-453). Uppsala: Läkemedelsverket.

     

    SBU- Statens beredning för medicinsk utvärdering (2000),Behandling av urininkontinens (SBU-rapport nr 143). Statens beredning för medicinsk utvärdering. Hämtad 13.12.21, från: http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Gul/Behandling-av-urininkontinens/

    SBU-Statens beredning för medicinsk utvärdering (2013), Behandling av urininkontinens hos äldre och sköra äldre. (SBU-rapport nr 219). Statens beredning för medicinsk utvärdering. Hämtad 13.12.21 från: http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Gul/Behandling-av-urininkontinens-hos-aldre-och-skora-aldre/

     

    Socialstyrelsen. (2010). Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Socialstyrelsen. Hämtad 12.12.21, från: http://www.socialstyrelsen.se/nation...ddemenssjukdom

     

    Vårdhandboken. (2012) Urininkontinens.Hämtad 131221, från: Vårdhandboken Inera AB. http://www.vardhandboken.se/Texter/Urininkontinens/Oversikt/

     

    Wiklund,P. Jonsson,M (2010). Nedre urinvägssymtom, LUTS. Hämtad 131221, från: Internetmedicin AB:  www.internetmedicin.se

     

     

     

     

     

    Files (0)

     

    Comments (3)

    Viewing 3 of 3 comments: view all
    Hej grupp 14
    Ett intressant och lättläst arbete!
    Ni skriver att det kan drabba män vid skador i urinrör efter prostataop samt missbildning, det låter lite som att det endast är då männen blir inkontinenta. Under patofysiologin i meningen: i sin tur leder till urinen läckage, konstig mening. Kanske kan skriva ett urin läckage i stället? Sista meningen under patofysiologin står det vårdhandboken 2 ggr efter varandra. Se över stavfel i texten, något enstaka. Ibland stavar ni symtom och ibland symptom, bra om det är lika genom hela arbetet.
    Var ges den elektriska stimuleringen? På en särskild mottagning?
    Vid 1:a gången en artikel refereras till så nämns alla författare, ex Coyne et.al.
    Ibland refererar ni med årtal inom parantes ibland hela referatet inom parantes, gör lika genom arbetet så ser det bättre ut. Bara små enkla justeringar, arbetet är som vi redan nämnt bra och lättläst! Mvh Jenny & Åsa
    Posted 14:35, 9 Jan 2014
    Arbetet är väl genomfört, det innehåller alla delar som ingår i uppgiften. Ni har ett bra språk och har passande rubriker till alla områden. I texten finns vetenskaplig litteratur och artiklar och ni anger källor i löpande text.
    Ni beskriver att bäckenbottenträning ingår i behandlingen. Läste lite ur den SBU rapporten 2013 som ni har med och där stod det att bäckenbottenträning är en väl dokumenterad metod som har effekt på ansträngningsinkontinens. I Sverige är det okänt hur många äldre som i dag erbjuds bäckenbottenträning som behandling för sin inkontinens(enligt SBU 2013). Och det är inte så lätt alla gånger att lära ut bäckenbottenträning till alla gamla men det är ju intressant när det finns ett bevis på en metod som har effekt och att det är flertalet äldre som besväras av inkontinens. Undrar hur vanligt det är med bäckenbottenträning bland äldre…det var bara en reflektion.
    Hur är det med blåsträning, används det som behandling?
    Ni har hittat en hel del om genusperspektiv, intressant att läsa, undrar bara hur ni menar med en mening. I sista stycket i Genusperspektiv enligt SBU rapporten så skriver ni att mannens inkontinens skydd är dyrare, förstår inte hur ni menar kan ni utveckla den där meningen med uppmärksamheten kring problematik hos män.
    Tack för ett bra arbete, hälsningar Maria Ö och Marit E.
    Posted 14:46, 9 Jan 2014
    Hej! Tack för era kommenterare!
    Vi har gått genom texten och ändrat en del enligt era förslag.
    Det vi valt att inte ändra är:
    Referens 1:a gången till artikel med 6 eller fler författare ska det skrivas en författare och et al enligt APA.
    Referens inom och utom parentes har vi gjort olika i enlighet med APA beroende var i stycket referensen finns.
    I stycket om Genusperspektiv tyckte vi det var intressanta reflektioner om orsakerna till att det setts en högre kostnad för förbrukningsartiklar hos män. Vi har valt att ta bort hela det stycket pga att vi förstår att det var otydligt skrivet. I SBU rapporten förklaras ingående de undersökningar som visat högre kostnader hos män, vilka som deltog osv, i vilka län och det kändes fel att använda den referensen utan att förklara detta ingående och det kändes ej rimligt. Men vi tyckte det var intressant och kan rekommendera att läsa stycket Inkontinenshjälpmedel i SBU rapporten 2013
    Mvh Najat, Annika & Sara
    Posted 12:44, 12 Jan 2014
    Viewing 3 of 3 comments: view all
    You must login to post a comment.